My på fri fot

Dagens väder: Fantastiskt! Blå himmel, svag sydlig vind och t-shitvarmt.

Jag var inni idag. Det var både skönt och tråkigt, eftersom jag gärna hade varit ute i det fina vädret och ridit en 5B eller så. Men istället fick jag springa runt inomhus. Det var dock inte så mycket som skulle göras, bland annat var det nästan inget att städa i gästhuset. Så jag satte igång och bakade och bestämde mig direkt för att göra en morotskaka. Det har jag aldrig gjort förut!

Men det känns så absurt att baka här, eftersom man måste göra så mycket för att det ska räcka till alla. Idag bakade jag med 20 ägg till exempel. Jag fick använda två bunkar för att det skulle få plats. Totalt blev det tre bläck/långpannor. Men mitt i bakandet insåg jag att jag inte hade tillräckligt med morötter. Eftersom klockan bara var halv elva hade Bonus inte öppnat än (de öppnar tolv), men Micke (han är i köket nu när Nico är på långtur) sa att man kan åka dit ändå och gå in genom bakdörren.

Så jag och silverbilen åkte iväg. Jag fick gå in genom lastkajen, säga att jag var från Eldhestar och sedan var det bara att börja handla. Affären var helt tom på människor men full med kartonger och diverse varor som skulle upp på hyllorna. Det var inte lite jag skulle handla heller: en låda äpplen, en låda apelsiner, massa bananer, 20 paket smör, en jättefull påse rödlök, fem citroner, tio påsar morötter.. Jag fullde en hel vagn till bredden innan jag var klar och kunde åka tillbaka och fortsätta baka.

Maria, en ny tjej som hjälper till i receptionen, hjälpte mig att baka det sista och vi hade verkligen jätteroligt. Kakan blev hur god som helst, speciellt det mojset som vi la ovanpå. Verkligen ett bra recept, så det ska jag spara!

Sedan fick jag rensa ogräs ute i solen. Jag hade kavlat upp t-shitärmarna och satt och hade det varmt och skönt. Tillslut tog jag en paus och la mig i gräset och solade (jag la mig bakom en kulle så ingen turist skulle se mig ligga där eller någon annan skulle klaga på att jag inte jobbade). Sedan vid fem tog jag på mig mina springskor och gav mig iväg. Springturen hade jag sett fram emot ändå sedan frukost. Jag sprang Uppin igen, på knappt 45 minuter precis som sist. Det är är jättebra runda faktiskt.

Eftersom jag är ledig i morgon hade jag tänkt att jag skulle surfa. Men det beror ju alltid på hur vädret och vindarna är. Så surfkillen ringde och pratade lite med mig och berättade att det har blåst lite för mycket och det kommer nog regn de närmaste dagarna. Men han sa att om jag ville kunde vi åka iväg ikväll. Det hade alltså betytt att vi varit i vattnet vid elva, halv tolv och sedan syrfat halva natten. Det hade säkert varit en upplevelse, men jag sa nej. Först och främst har jag redan tröttat ut mig med att springa 6 km, och sedan kommer jag vara helt död redan vid tio för att jag är sov-trött. Men han fick min mailadress så skulle han höra av sig när det skulle bli möjlighet igen.

Igår försökte jag fixa mitt västeröra med revaxör eftersom jag hörde extremt dålgit med det. Jag gjorde det två gånger, men det blev inte bättre. När jag spolade med vatten gjorde det dock lite ont, så min teori nu är att jag har ett sår där inne som att örongången svullnat upp (jag känner att den är trängre än den högra). Det är lite besvärligt eftersom jag måsste säga "va?" hela tiden, haha. Men det går väl över snart.

Jag har fått lite post också som vanligt. Ett vykort från mamma och Walle (Walle beskriv hur mamma tvingat honom att skriva och att han hatade att skriva vykort), ett vykort och ett brev från mormor och ett brev från HuvaN.

Jag jobbar som bäst på Kjölur-filmen. Det är faktiskt riktigt roligt att klippa ihop den.

28 juni
Jag fick rida Elf tour med tre personer; en kvinna och en mormor med ett barnbarn. Efter att vi ridit i cirkus en halvtimme började lilltjejens ansikte svullna upp och ögonen och näsan rann. Hon hade alltså fått en allergiattack, men mot vad visste de inte. Mormorn sa att hon är allergisk mot det mesta. Så då var det bara att rida tillbaka till stallet så att hon kunde få sina ögondroppar. Kvinnan som var med tog jag vidare på en extrarunda rumt timturen, och det var hon verkligen glad för.

På eftermiddagen hade jag en supertrevlig timtur med ett holländskt par. De fick Lysingur och Jarpur, som kan vara riktiga segproppar ibland. Men de skötte sig riktigt bra och paret var helnöjda när vi kom tillbaka. Självred jag på Hvammur, en av de hästar vi har som närmar sig 30 år. Han är fortfarande pigg som en lärka.

Sedan hade jag kvällen också tillsammans med Steffi och Marianne. Den stora gruppen vi väntade på kom först vid halv tio, så vi trodde att det skulle bli en sen kväll. Men det var en grupp gamlingar från Frankrike. De åt snabbt och gick sedan och la sig. Så jag kom nog i säng vid halv tolv. Alldels för sent för mig, men tidigt för att ha haft en så sen grupp. Det mest irriterande är nog att Marianne alltid håller mig kvar så länge, när jag egentligen skulle kunna lägga mig. Hon är nämligen anställd för att bara jobba på kvällen.

29 juni
Idag var det 5B för mig med sju personer. Vädret var jättefint, men det var blåsigt som tusan så hela förmiddagen var det ganska kallt. Det var tre svenskar som var med som rider comforten, och de är så himla trevliga. Två tanter och en kvinna (antagligen dotter till någon av dem). Jag checkade in dem igårkväll också. De var verkligen sådana som var nöjda och glada med allt och bara trevliga rakt igenom. När vi kom tillbaka till stallet sa de: "Vad trevligt det var ett rida med dig idag, My!" Jag hoppas jag får rida med dem i morgon också, och att det i sådana fall inte blir så stressigt om det blir Reykjadalur.

Så har jag fått vaxpropp igen också. Men jag har något slags sår i örat, för det gör ont och är antagligen lite svullet också eftersom jag fick sätta i medel i två omgångar innan det blev bättre. Annars brukar det inte klogga igen såhär fort.

Jag har bett Jenny kolla upp surfing till mig på fredag när jag är ledig. Jag hoppas verkligen det fina vädret håller sig och att det finns plats. Det var ett bra tag sedan jag stod på en surfbräda. Just nu är jag ensam i mitt rum eftersom Þóra sover i Torvastadir, Amanda är på Kjölur och Lena D är i tyskland och gör sin examen. Det är ganska skönt faktiskt.

Jag glömde berätta om fransmannen jag hade med mig på Reykjadalur häromdagen! Han var en av de där ryttarna som alltid vet bäst själv och vägrar lyssna på eller göra vad man säger. Så när vi kom tillbaka till stallet klagade han på att vi inte hade galopperat: "Det är jätteviktigt att man galopperar på turen också. I Frankrike galopperar vi alltid när vi kommer tillbaka! Kan jag inte få galoppera på eran ovalbana?" Jag sa strikt nej, och då slängde han benet över hästens huvud och hoppade ner. Benet fram över hästens huvud!! Jag sa att det här är något han måste tänka på hur han hoppar av, eftersom han inte känner hästen och den verkligen kan freaka ur. Då sa han: "Ja, men i Frankrike gör vi alltid så!", som om man gör så i resten av världen också. Hela dagen var det verkligen "i Frankrike gör vi si och i Frankrike gör vi så"... Herregud alla dessa turister.

Dagens väder: Typiskt Islandsväder, blåsigt, halvkallt, molnigt med lite solglimtar då och då.

Så var det Reykjadalur igen. Men idag fick jag med mig en turist som jag redan kände: Lisa, en tysk tjej vi hade med på Kjölur. Jättetrevligt verkligen! Men det var lite synd också, eftersom det är så totalt annorlunda här jämfört med ute på vishan. För det första rider man jättelångsamt, det är ju värsta farten på långturen. Sedan är allt annat lite segt också,  Jag förklarade det för henne, men hon förstod och var helt glad och nöjd ändå.

Efter middagen ringde jag hem och pratade lite med familjen, det var trevligt. Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt, eftersom jag har kvällen i morgon. Jag hoppas att det inte blir så sent då, för det här med sömnen gör mer skillnad än vad man tror.

Det här med filmen blev ett jätteprojekt nu, eftersom jag filmade lite för mycket. Bara att titta igenom och radera tar tid! Men ni ska få se det, jag lovar.

Det känns så konstigt att vara tillbaka, som att jag aldrig åkt härifrån. Men samtidigt känns det som att jag har varit borta hur länge som helst, att det är mycket längre än fem-sex dagar. Men jag ska försöka beskriva dagarna så kort och koncist jag kan.

Dag 1 - 18 juni - 21 km
Eftersom det var så många turer fick jag rida en Elf tour (1,5 timmar ridning med lunch efter, då rider man slutet på Uppin och sedan ner över fälten). Turisterna hade en introduktion och lite ridlektion innan lunch med Sussa (huvudguiden). Jag hade en svensk familj på sex personer med mig, och en av flickorna som handhäst för att hon var rädd. Hon var tio år. Jag berättade om henne för älvorna som bodde i bergen, och att man kunde höra dem sjunga ibland. Och hon trodde verkligen på det, frågade hur sången lät, försökte lyssna och se om hon kunde höra något. Och hon frågade så mycket, om älvorna har namn, om de kommer ut ur berget, om de är genomskinliga eller om man kan se dem, om de kan förstå när vi pratar, om hästarna har namn, om de kan prata med varandra och hur de gör. Så himla söt tjej verkligen.

Sedan efter lunch bar det iväg med trailer. Första dagen skulle vi inte rida med flocken utan då hade vi två handhästar var istället så vi kunde byta lite under dagen. Jag fick rida Vindur hela dagen, och han kan verkligen vara speciell, och inte alltid så smart. Det var varmt ute, så vi kunde rida utan jacka. Jag hade bara min microfleece på mig, och så har jag aldrig kunnat ha det!

Först natten spenderade vi vid Geysir, på ett ställe som heter Myrkholt. Det var verkligen lyxigt, fint och modernt. Ljusa rena rum och ett stort kök och allrum/matsal. Till och med en liten dator och ett elpiano. Jättesköna sängar, skönare än våra vanliga. Och jag använde mitt fina sovtäcke. Þróda och Amanda lagade maten.

Dag 2 - 19 juni - 27 km
Så var det dags att rida med flocken. Då fungerar det så att hälften av oss rider före flocken, och hälften efter, beroende på vilken häst man rider på. Vi hade fått dit hälften av hästarna och resten skulle komma till Gulfoss med trailern. Jennifer och jag vallade in flocken till fots, och sedan delade vi ut hästarna. Eftersom alla var vana ryttare och dessutom haft introduktionen igår sadlade de sina hästar själva. När vi sedan red iväg med flocken var det lite kaos ett tag i början eftersom hästarna var så på, men det gick bättre efter ett tag.

Vi skulle som sagt rida till Gulfoss, det magnifika vattenfallet dit även Guldturen går. Där fanns en paddock som vi lämnade hästarna i så vi kunde gå ner och titta på vattenfallet. Det var verkligen maffigt. Jag filmade förstås, men råkade senare tyvärr radera den. Amanda och Þróda mötte upp oss med bilen och soppa till lunch. Lyxigt att slippa äta nestis till lunch.

Resten av hästarna kom vid halv två, och då red vi vidare norrut. Jag red Þrymur, en ganska stabil och långsam häst. Det var verkligen ett coolt landskap, som en stor stenöken med berg omkring. Och det fortsatte så ganska länge. Vi stannade för lite fika i en fålla på vägen, mötte Þróda och Amana där, och red sedan vidare. Jag red bakom flocken, och på ett ställe hamnade jag på fel sida om en ganska bred bäck. Þremur ville först in gå över den (vi stod på en hög kant vid sidan om den), men plötsligt gjorde han ett språng och hoppade över den. Jag trodde ju att han snällt skulle gå över den bara, så jag blev jätteförvånad över både hans hopp och min braiga balans. Andy, en tysk kille som inte pratade engelska, berömde mig senare för detta (på tyska på förstås).

Vi red till ett fjäll som heter Bláfjall (uttalas Blaufjatl), men innan vi kom dit var vi tvugna att korsa en flod. När vi kom dit stod Sussa där och viftade (hon hade alltså ridit tillbaka för att varna oss om något). Vi förstod inte riktigt först, men när hälften av dem var i vattnet förstod jag att hon menade att vi skulle gå åt vänster. Så jag försökte överrösta floden så gott det gick och skrek att de skulle hålla sig till vänster, och just då försvann Blaumi och Claudia under vattnet. Claudia flöt iväg och Sussa var snabbt vid kanten och kastade i en tygel som hon drog upp henne med. Hästen klarade sig upp ganska snabbt. Vilket äventyr.

Stället vi bodde på heter Fremstaver, precis vid foten av Bláfjall. Jättelitet hus utan el och värme. Ett dass med riktig toalett dock, och en kran i köket. Men det var verkligen hur fint som helst.

Dag 3 - 20 juni - 27 km (+20 km extra med flocken)
Jag vaknade jättetidigt eftersom det var så ljust. Vi trängde ihop oss i det lilla köket, och satt i sadeln vid tio. När vi skulle rida iväg följde flocken med helt snällt i början, men helt plötsligt bestämde sig prinsessan för att hon ville hem. Så hon stack åt andra hållet och drog med sig tio andra hästar. Jennifer och Micke stack efter och hämde dem, medan turisterna, jag och Sussa bildade en ring runt resten av flocken så de inte stack efter. Tio minuter senare var alla hästar tillbaka, och vi kunde fortsätta.

Vi red på västra sidan av Bláfjall, ("chicken-sidan" eftersom Ishestar alltid rider där) eftersom östra sidan var alldeles för blöt. Jag red Þrymur i bara min microfleece. Det var med andra ord jättevarmt! Jag tror att Jennifer hade t-shit. Lunchen åt vi vid Hvitavatn, där vi mötte upp Þróda och Amanda. Hvitavatn är en ljusblå sjö som ligger precis nedanför glaciären Langjökull. Det var verkligen fantastiskt fint.

Sedan fick jag rida Pegasus framför flocken, men honom gick det inte att svänga med för fem öre. Vad jag än gjorde sprang han bara rakt fram ändå. Men vi red för det mesta i ganska högt tempo så det gick helt okej.

När vi kom fram till Arbódir skulle tursiterna få åka bil den sista biten till Gislaskálinn där vi skulle bo. Vanligtvis bor vi tydligen i Arbódir, men chickensarna (Ishestar) hade hunnit före oss att boka den. Så då fick det bli Gislaskálinn istället, vilket jag tyckte var ett mycket finare ställe.

Jag, Sussa, Jennifer och Micke red alltså med flocken den biten som var kvar: 20 km. Det var mycket lättare att driva flocken när inte alla turister var med, allt kändes mycket lugnare. Och jag bara njöt i min tunna fleece, av utsikten, hästarna framför mig och Aaron som töltade i racerfart. Vi stannade i en fålla på vägen för att byta hästar. När vi stod där kom en bil och stannade. Det var en holländskt par på roadtrip och de bjöd oss på öl och cola. De var inte speciellt haja på engelska, så de förstod inte när Sussa försökte förklarar att vägen av stängd. (Kjölurvägen var alltså fortfarande stängd sedan vintern på grund av att kälen inte lossnat ännu och man kunde fastna). 

Huset var stort och jättefint, och det låg uppe på en höjd så man kunde se ut över glaciärerna.

Dag 4 - 21 juni - 28 km
Det var en fin morgon, inte ett moln på himlen. Vi skickade iväg bilen med Þróda, Micke och Amanda redan vid nio (annars åker de först när vi lämnat stället) eftersom de var tvugna att åka Island runt, pga avstängda vägen, för att komma upp till Hveravellir (nästa stopp). Jag började rida Þráinn, en otroligt passig häst. Men han töltade riktigt fint i början, men sedan började han passa igen. Den här dagen var det ganska kallt, speciellt när vi kommit upp en bit på höjderna. Jag hade bara fleece och tjocktröja, så det blåste rakt igenom. När vi stannade för paus räddade Sussa mig och jag fick låna en av turisternas jacka, en trevlig tjej från Österrike som heter Katarina. Så himla snällt.

Eftersom bilen skulle bli sen hade Sussa beordrat alla att ta med sig en "fick-smörgås" eller "pocket sandwich". Vi hade dessutom packat med oss mackor och köttbitar i sadelväskorna som vi skulle duka upp som buffét när vi kom fram. Fick-smörgåsen åt vi när vi stannade och bytta hästar. Då hade vi ingen fålla, utan vi ringade in hästarna och satte ett snöre mellan oss.

Väl framme insåg vi att Ishestar använt den stängda vägen ändå. De hade tydligen brassat förbi oss när vi pausade med hästarna (jag hade missat det totalt). Chickens. Väl framme i Hveravellir tog tanterna i och rullade in en höbal till hästarna. Det var roligt att se, eftersom de var åtta stycken och balen rullade så långsamt. Vanligtvis är vi bara två, max tre, som rullar dem hemma. Men det handlar nog om teknik. Sedan fanns det en hot pot bakom huset, byggd i sten mitt i en varm bäck. Handdukarna var ju i bilen, men vi hade stoppat simkläderna i fickan de med. Det fanns en hundvalp där också som hette Askur, hur söt som helst.

Till middag blev det grillar kyckling. Därefter gick vi till en lite grotta som finns i marken en bit bort. Där inne satt vi och Sussa berättade historien och Eyvindur den laglöse. Han bodde där uppe med sin fru (?), som sedan dödade sina barn, och stal får och levde gott. De bodde i grottan i nästan 20 år. En gång var Eyvindur i kyrkan i en by en bit därifrån, och folk förstod att det var han. Så han smög ut och gömde sig innan de hann ta honom, och just då började en tjock dimma sprida sig. Uttrycket för det är "EyvindurÞóka", och används än idag.

Huset vi bodde i var trångt, och vi guider fick bo på madrasser på golvet. Hveravellir betyder något i stil med "varma källornas fält".

Dag 5 - 22 juni - 36 km
På morgonen hade vi EyvindurÞóka, men den lättade ganska snart så att solen kom fram. Jag red på Vindur, och det var ganska sankt precis utanför fållan där vi hade hästarna. Det är en häst vi hade med, Dimma, som har varit på många många Kjölur och hon springer gärna förbi hela flocken för hon kan vägen helt själv, så har hon Stulka som en svans efter sig. Oftast är det inget problem, men idag tog hon med sig hela flocken på fel stig. Eftersom jag red framför var jag den som fick sticka efter dem. Och jag behövde inte mer än vänta Vindur åt rätt håll så förstod han precis. Full kalopp över jättekuperad mark, och återigen blev jag förvånad över hur bra balas jag har. Vindur gjorde precis som jag sa till honom, och jag fick fatt på flocken tillslut och de stod still. "Bra My!" ropade Sussa.

Till lunch blev det pastasallad från bilen vid en liten fålla. Därefter fick jag rida Blesi-Gut, och han är en fin häst, stor och röd med en bläs. Landskapet blev mer fjälliknande, med små (!) fjällbjörkar, mycket ris och mossa. Huset vi skulle bo i låg mitt i allt detta, uppe på en höjd. När vi kom dit red Jennifer och Sussa iväg för att undersöka morgondagens ridväg (det var ganska blött på sina ställen), medan vi andra matade hästarna med små minihöbalar (kan kunde nätt och jämnt lyfta en själv). Jag använde fickkniven jag hade med mig, den var superbra.

Efter middagen tog vi en gruppbild ute i solen, och alla fick önska ett par hästar de skulle vilja rida under sista dagen. Sedan satt vi (guiderna alltså) inne på vårat rum och skulle pussla ihop det. Micke bjöd på whiskey, för det måste man tydligen dricka när man är på långtur förklarade Sussa. Sedan tog om själv en tap, och sa "Det smakar förjävligt!".

Dag 6 - 23 juni - 34 km
EyvindurÞóka igen. Enligt Sussa skulle den lätta vid elva, men det blev tidigare. Solen tittade fram igen, men det var ändå kyligt. Vi satt i sadlen klockan nio, och jag satt på Laukur. Hästarna var ganska på hela vägen, eftersom de visste att vi var i slutet av turen. Vi tog oss över en blöt myr till en fålla utan staket, där vi fick sätta upp snöret runt stolparna. Där åt vi våra nestis och kex vi hade med oss, och solen sken.

Sedan bar det av ner för berget ner i Vatnsdalur, turens mål. Detta visste hästarna, och de tryckte på som tusan. Vägen gick i serpentiner ner för berget, eftersom det var så brant. Men det gick bra, vi lyckades hålla dem tillbaka. Lyn, en jätterolig tant från Australien, hjälpte oss med det. Det var bara Pegasus som vaknade upp ur joggingkoman och stack före alla, han är nämligen född i Vatnsdalur.

Det var otroligt vackert allting. Dalen var lång, och där den tog slut började en liten canyon där ett stort vattenfall låg. Solen sken, gräset var knallgrönt, fåren sprang omkring överallt, det var fullt med gula blommor och två svanar flög förbi. Så himla vackert verkligen. Just där ville jag stanna för alltid. Verkligen idylliskt.

När vi var framme släppte vi ut hästarna på fältet och åt lite korv innan vi sa hejdå till turisterna. Det var tråkigt, för helt plötsligt var allting slut och vi var påväg hem igen. Det var skönt att bara få åka bil och sova lite (vi åkte genom en undervattenstunnel som var 4 mil lång!), men när vi väl var tillbaka på gården kändes det lite jobbigt. Och tråkigt framför allt.



Men det har varit fantastiskt. Det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Vädret var på topp, gruppen var supertrevlig, naturen förundrade vart man än såg och husen vi bodde i var superfina (alla olika men fina på sitt sätt). Och Sussa är en otroligt roligt och trevlig människa, henne gillar jag verkligen. Lyn och Sara (tanterna från Australien) sa att om jag vill komma och hälsa på så är jag mer än välkommen att bo och rida hos dem. Så då kanske jag åker till Australien då.

Så är det full fräs direkt när jag kommer tillbaka. Igår red jag Reykjadalur med Amanda (i bara tjocktröja!) och hade sedan kvällen med henne. Det blev ganska sent, så sömnen är verkligen på minus nu. Idag red jag 5B med fyra personer, och det var jättelugnt och skönt.

Dock hade jag glömt att Cissi bett mig hämta flocken åt henne, så i sista sekunden red Lena D och Steffi iväg och Ida skällde lite på mig. Det var nämligen 84 hästar att förebereda i morse. Dessutom var jag på jättedåligt humör på grund av allt, så det gjorde inte dirket saken bättre. Men då kom Lena och sa: "Det går bra, My." Jag gillar när hon säger det, för då känns allting helt okej plötsligt.

Amanda har åkt iväg på Kjölur nu igen i morse. Hon ska vara "kitchen bitch" igen, dvs hjälpa till i köket. Jag är verkligen avundsjuk på det, jag vill också vara ute på vishan och slippa var här.

Det är ett av fölens mamma som har ftt avlivas. Fölet är nog två veckor ungefär (hur gullig som helst, som en hund när man går in i boxen där den är) och vi försöker få ett annat sto att adoptera det nu. Det som hände med mamman var att det var något som gick snett när veterinären skulle ultraljuda det nya fölet (nio-tio dagarefter att stoet fölat kan man betäcka det på nytt, de är dräktiga i elva månader), så att hon fått en inre blödning.

Förresten hade vi jättetrevligt i Torvastadir. Men på vägen dit fick vi punka på Þóras bil. Så då var det bara att köra in till kanten, sätta upp triangel och peta fram extradäcket. Precis när jag skulle börja stannade en bil och en man hoppade ur och tog över helt och hållet. Det tog max fem minuter, sedan var vi på banan igen. Det enda jag kunde tänka på var när pappa sa att "Nu får du byta däcken själv, för nästa gång du gör det sitter du på kanten av en väg med bilar på en meters avstånd i 100km/h".

Jag försöker sammansfatta Kjölur så gott det går, så lägger jag upp det när det är klart. Filmen lär dröja ett par dagar eftersom jag ska sätta ihop den och så.

Idag har jga varit ledig och bara haft det lugnt och skönt, gått och simmat, packat upp och tvättat.

Och det är midsommar också, det hade jag helt missat. Så jag skypeade lite med kompisarna där hemma som hade midsommarsammanskomst. Trevligt.

Vi ska ha någon slags fest på Torvastadir, så dit ska vi åka nu. Det blir nog trevligt.

Hoppas ni har haft en bra dag där hemma!

Nu är jag tillbaka från Kjölur. Det har varit helt fantastiskt, vädret har varit toppen hela tiden. Jag har fyllt mitt minneskort på kameran till fullo med både bilder och filmer, så det ska ni få se senare. Det känns lite jobbigt att komma tillbaka till alla Siggi och Reykjadalur när vi varit ute på vishan och haft det lugnt och skönt.

Helt fantastiskt har det varit i alla fall.

16 juni
Det var dags för Reykjadalur igen, den här gången med fem personer. Jag fick rida Tinni (har aldrig ridit honom förut) och Þremur (en riktig segpropp ibland) som handhäst. När Ida sa att jag skulle ta Tinni sa hon att han är en jättetrevlig och bra häst, men att han kan hoppa till lite ibland och det är bara sådan han är. Och mycket riktigt; när vi kom ner till ån vi skulle korsa, då fick han spatt och satte av i full galopp hemåt. Þremur slets ut handen (han bara stog kvar så mina turister fångade honom) och jag tappade ena stigbygeln. Där satt jag alltså på en skenande häst med bara en stigbygel och en lös sadel. Och jag blev faktiskt förvånad över hur pass bra balans jag hade! Tillslut stannade ju Tinni, och sedan var det inte mycket mer med det, så jag red tillbaka och vi fortsatte mot dalen.

Reykjadalur är, som ni vet, alltid en stressig tur. Men idag var det helt okej, och vi kom fram redan halv ett. Det hade varit jättekallt på morgonen, så jag hade tagit på mig långkalsonger, men det hade blivit varmare och solen hade till och med börjat titta fram. Men trots den goda tiden blev det ändå lite stressigt på hemvägen.

När vi kom tillbaka till stallet stod Sussa där med en overall på sig. Det hade ju blivit jättevarmt ute så jag var tvungen att fråga varför hon hade den på sig. "Jag ska på Kjölur, ska inte du också det?" Ojojoj, det kommer alltså bli kallt på turen. Snabbt som tusan provade och också ut en overall.

Så hade jag kvällen också. Det var fullt i matsalen och på hotellet så det var full rulle. Men det hade kommit upp en lista på fem som skulle flytta till Torvastadir och inte (Torvastadir är det hus de hyrt för personalen eftersom alla inte får plats i källaren), och till min lättnad stod jag inte på den listan. Det gjorde inte Amanda eller Lena D heller. Däremot hade vi blivit flyttade till det stora rummet, och det blev jag verkligen inte alls glad över. Jag har inte alls någon lust att flytta dit, nu när jag bott i det lilla rummet sedan jag kom.

Jag var verkligen jättesur över det här med rummet hela kvällen. Jag funderade på hur jag skulle möblera om för att det skulle bli bättre där inne, hur jag skulle formulera mig i ett försök att övertala dem om att vi skulle få stanna i lilla rummet, hur jag skulle hinna med både att flytta och packa till turen, var jag skulle sätta upp alla fina saker jag har på väggen nu.. ja, allt tänkte jag verkligen på. Och jag kan säga att jag var inte speciellt glad.

17 juni
Det var Lena som satt i rceptionen idag, eftersom det tydligen är röd dag. Islands nationaldag för att vara exakt. Där gick alltså min plan att övertala Jenny eller Frida om att få stanna i rummet i kras. Jag vill verkligen inte flytta.

Eftersom det också är röd dag är alla affärer stängda. Det var tur att Lena sa det, eftersom jag annars inte hade haft en aning om det. Min plan för dagen var att packa och åka in till Reykjavik och köpa en kamera (det var ju därför jag flyttade min lediga dag!), men nu skulle det alltså inte bli någon kamera. Ännu en sak att vara arg på. Bonus var dock öppet.

Jag pratade med Lena som satt i receptionen om kameraproblemet, och hon började titta runt lite åt mig. Sedan kom vi fram till att det fanns en på Europris, en ÖB-liknande affär i Selfoss. Så då bestämde jag mig för att ta mig dit, antingen med buss eller cykel. Lena sa också att man kan lifta.

Min första plan var att cykla till Selfoss. Marianne har nämligen köpt en cykel nu. Men Nico sa att det skulle ta över en timme att cykla dit i den här vinden, så jag ändrade planen till att cykla till Hveragerdi och sedan ta bussen därifrån till Selfoss. Men jag satt på busstationen både länge och väl, och det kom ignen buss. Så jag frågade en man som jobbar där om det, och han var också förvånad eftersom bussen oftast är i tid. Så frågade jag honom om liftandet, och han sa att det går jättebra. Och så beskrev han vart jag skulle stå, precis efter rondellen, för där saktar folk ner och hinner se en och stanna.

Det tog inte mer än en halv minut innan en bil stannade när jag stog där och tummade vid vägkanten. Helt fantastiskt. Det var en medelålders kvinna i en röd liten bil och vi satt och pratade om allt möjligt, nationaldagen, jobb, trafikolyckor.. Hon var verklinge trevlig! Hon släppte mig mitt i Selfoss så jag fick gå en bit till butiken.

Väl där inne var jag ganska snabb med att bestämma mig (även om jag tvekade lite att den var dyrare än jag trodde). Men nu hade jag ju faktiskt tagit mig dit, så då var det väl lika bra att köpa en kamera. Den kostade runt tusenlappen, helt vanlig digital kamera.

Det hade börjat regna ganska mycket när jag skulle gå tillbaka. Eftersom bussen tillbaka skulle gå först halv fem (klockan var cirkus två) så fanns det bara en utväg kvar: lifta tillbaka. Så jag gick en bit utanför centrum och ställde mig där och tummade. Det tog lite längre tid den här gången, flera minuter faktiskt. Men sedan stanna en bil med ett medelålders par och en hund i (den var så nöjd när jag satt och klappade den). De sa att de kör mig lite längre fram eftersom det inte är någon som stannar här. Vi pratade om allt möjligt och sedan sa de att de kör mig hela vägen till Hveragerdi. Det visade sig att mannen hade hjälpt till att måla vårat stall, och han frågade hur Hrodmar mådde och jag sa att han mår bra och är glad över de sju fölen vi har.När vi var framme tackade jag så mycket för skjutsen och gick in på Bonus för att handla förnödenheter till långturen. Sedan tog jag Mariannes cykel tillbaka till hotellet.

Där hade jag under morgonen möblerat om i stora rummet med hjälp av Rebecca (jag hade pratat med Hrodmar för att försöka övertala honom att vi skulle få bo kvar i det lilla rummet, men svaret var ju nej. Så jag hade ett litet break down och jag pratade lite med Rebecca). Så jag satte i gång att flytta över byråar och kläder och lakan och allt. Bilderna på väggen. Så nu känns det nästan okej. Förutom att det är saker överallt (vi har liksom inget bra ställe att stuva undan väskor och sådant på).

Nu känner jag mig stressad över nästan allting; packningen, turen, rumbytet, alla människor, Sätergläntan, var jag ska bo... Allting verkligen. Men det är nog bara en stund. Och det var väl lite för mycket på samma gång.

Idag känns som att det har varit en händelserik dag. Så nu till att börja med tänker jag bara berätta de större punkterna:

-  Jag har kommit in på Sätergläntan!
-  Jag ska åka på långtur i sex dagar med start på lördag!
-  ... det var nog bara de två..

Jag var inni idag, och direkt på morgonen kollade jag mailen på iPoden (jag gör det mest hela tiden eftersom jag mailar mycket med mamma och pappa). Och då hade mamma mailat med beskedet att jag kommit in på skolan! Jag kände mig jättenervör hela morgonen, och det bara byggdes på när Hrodmar kom och sa att jag skulle iväg på långtur på lördag. Det ska bli spännande.

Sedan började de vanliga inni-bestyren; städa stalltoan och gästhuset, göra nestis (matsäckssmörgåsar till morgondagens dagsturer), hjälpa nico i köket. Idag fick jag också resna ogräs ute i solskenet. Det var faktiskt riktigt skönt!

Nico höll mig kvar ända till klockan fem, och då hade´jag skypedate med mamma. Hon och Walle var hos familjen Michélsen och firade skolavslutning med Gateaus holländska chokladtårta (de suktade mig med allt smaskande). Det var riktigt trevligt, och Anna sa att "Det här är ju nästan som att umgås!".

Efter middagen åkte vi till poolen allihopa (nästan); jag, Amanda, René (hon var här 2009), Sofia (var här förra året), Veisteinn (son till Nonni), Þora, Steffi och Jennifer. Vi lekte jättemycket med bollarna i stora poolen, spelade vattenhandboll och Tiger (som Gris fast roligare, för när man får "tig" så måste man vara tyst). Vi hade verklinge hur kul som helst och jag var glad att jag åkte med. Det var verkligen i sista sekunden jag ångrade mig och följde med (de andra satt redan i bilen då).

På långturen kommer det 19 gäster, sedan blir det jag, Sussa (har varit här i över 20 år, har alltid hand om långturer), Jennifer och en Mikael som tydligen lagar god mat (det är bra!). Och så en stor flock med hästar. Det blir spännande. Eftersom vi ger oss av på lördag har jag bett att få vara ledig på fredag så jag kan åka och köpa den där kameran innan jag åker. Och så ska jag försöka hitta en midjeväska, för det verkar faktiskt vara en skitbra grej.

Så är det det här med packandet nu också. Jag hade lite dilemma förut vad jag skulle packa i (jag har nämligen bara en liten väska och en enorm resväska), men jag ahr kommit fram till att jag packar i en sopsäck. Det sa Jennifer att hon alltid brukar göra, så varför inte. Jag har ju med mig sådana fina packpåsar också så dem tänker jag använda.

Turen jag ska på heter Kjölur, och vill ni läsa om den kan ni klicka här. Där finns också en dag-för-dag-beskrivning av turen. Hittils har jag inte börjat packa, men jag har skrivit en så utförlig lista jag kan på allt som jag behöver ha med mig.

Idag var det äntligen dags för mig att rida en Siggi igen! Jag har ridit dagstur nu i nästan två veckor, så det såg jag verklinge fram emot. Eftersom Ida (och Gudlaug) är och gör intagningsprov på någon viktig hästskola på norra delen av ön, så var det Sussa och Geert som fick vara hästansvariga. Jag red Siggin med Þora och Rebecca (hon var här förra året och har kommit tillbaka nu, jättetrevlig tjej verkligen). Jag red Stigandi, och jag gillar verklinge inte den hästen. Men turen gick bra och vi var hemma i tid!

På eftermiddagen hade jag bara en timtur vid fyra, så fram till dess fick jag rida ett par hästar runt hotellet. Vi har tre eller fyra stycken som tillhör "Nonni-klanen" (hästar som tillhör Nonni, han är en av Hrodmars bröder), och de hästarna är jättetjocka! Alltså verkligen helt enormt tjocka. Sadeln liksom glider omkring, trots att man spänner den ashårt.

Timturen gick bra. Vi hade ett barn på Tyson och inte som handhäst (vanligtvis tar vi småbarnen som handhäst, men nu hade vi redan ett ännu mindre barn med som fick den platsen). Tysan var i alla fall jättebra och lunkade med i bra tempo hela vägen.

När vi kom in för att äta middag var jag jättetrött. Alltså verkligen jag-kommer-somna-med-ansiktet-i-maten-trött. Jag förstår inte hur det kunde bli så. Men jag blev lite piggare när Lena kom med två brev til mig; ett litet från mormor med 5 euro i och en bild på Udden, och ett större från Pelle med bilder från våra fjällturer. Jag ska ta några av dem och sätta upp på väggen.

Dagens väder: Mulet och relativt varmt, svag vind.

Jag hämtade flocken med Þora. Jag fick rida Baldvin, och han är en förjävlig häst. Nej det är han faktiskt inte, men han töltar inte för fem öre. Han är dock bra på det sättet att han går dit man vill att han ska gå, så det var egentligen inga problem att hämta flocken på honom, förutom icke-tölten då. Det var roligt, för på andra sidan fältet såg jag Þora bli attackerade av fiskmåsar, och hon hukade sig ner över den galopperande hästen medan fåglarna cirkulerade tätt intill henne.

Dagstur på dagtur på dagstur. Idag blev det 5B med två personer från Norge, en mamma och hennes dotter. Idag kändes det inte alls stressigt (annars brukar jag känna mig stressad mest hela tiden) och det var verkligen jätteskönt. I slutet töltade vi jättesnabbt, och det var roligt. Det är ju inte ofta jag får göra det med alla nybörjare som vi har med oss.

När vi kom tillbaka till stallet kände jag mig helt glad, och det har jag inte gjort på länge. Det är oftast någonting som jag är arg eller irriterad på, men idag verkade allting vara bra. Ännu bättre var att vi kunde gå från stallet redan innan fem, så innan middagen kändes det som om vi hade hur mycket tid som helst. Jag tog en dusch och flätade Amandas hår (hon flätade mitt).

Ikväll ska vi antagligen titta på filmen vi aldrig såg sist. Det blir bra. På lördag är vi lediga tillsammans och då har jag bestämt mig för att köpa en kamera, finally. Den ska itne vara dyr, utan jag måste bara kunna ta bilder med den. Minneskort och det har jag ju redan.



Den utbakade flätan jag gjorde på Amanda!



Spindeln som bor utanför fönstret vid trappen. När jag tittade ut hade den precis börjat spinna sitt nät. Jag var snabbt där med kameran och satt där ganska länge och tittade på hur han donade.

Dagens väder: Soligt och varmt, vinden kom och gick lite. Man kunde i princip gå i t-shirt ute, helt fantastiskt.

I natt sov jag inte jättebra. Jag vaknade flera gånger lite då och då. Men Amanda berättade att jag hade pratat som en galning i sömnen om något rep och att hon inte fick galoppera. Häromdagen gick jag faktiskt i sömnen också. På morgonen vaknade jag nämligen i Lenas säng (hon hade kommit hem sent på natten), med mitt eget täcke och kudde. I min säng hade Lena fått lägga sig med sin sovsäck (jag låg ju på hennes täcke). Jag vet inte riktigt vad som hände där, men jag blev otroligt förvånad när jag vaknade. Lenas första fråga när hon vaknade var: "Hur mycket drack ni igår egentligen?" Det enda jag hade druckit var saft och varm choklad.

Så idag fick jag äntligen vara inni. Först hjälpte jag Lina lite i receptionen (Jenny och Frida är ju lediga på helgen, så då är det Lina som sitter där), sedan städade jag toaletten i stallet och efter det gick jag vöer till gästhuset. Där dammsög jag, bytte lakan, diskade och vädrade. Jag hade min iPod med så jag kunde lyssna på musik undertiden. Det var ganska skönt att få jobba helt ensam i min egen takt ett tag.

När jag var klar gick jag in igen och hjälpte Nico i köket. Efter lunch gjorde jag 27 matsäcksmackor till dagsturerna i morgon (jag gjorde en utan ost och skrev My på den ifall att jag skulle få en dagstur i morgon). Sedan var det mest lite småsaker, hacka sallad, skära potatis.. Ungefär vid halv fyra hade jag inget att göra längre, men Nico hade innan sagt att jag var tvungen att stanna till fem. Men jag lyckades övertala honom att det var för länge så jag fick gå klockan fyra.

Då gick jag direkt ut och sprang. Jag hade redan på morgonen bestämt mig för att idag var en springdag, speciellt eftersom jag var inni. Jag sprang Uppin, och det gick faktiskt jättebra. Det var ett par delar där det var jobbigt, men jag lyckades ändå hålla ett bra joggingtempo hela vägen! Min plan var att springa den på en timme, högst en och en halv (jag har ju bara ridit där förut, så det var svårt att bedöma). Jag har försökt räkna ut sträckan på googlemaps, och det verkar vara drygt sex kilometer. Det tog ungefär 45 minuter. Det är så skön känsla i kroppen efter att ha sprungit, jag känner mig liksom trött men frisk.

Jag har funderat på det här med kamera nu också. Min lilla har ju gått sönder, och jag tänkte att det kan vara trevligt att ha med en på långturen kanske. Eller bara i stallet. Men så tänkte jag att det är dumt att köpa en här, med tanke på garantier och sådant. Men igår bestämde jag mig för att jag köper en ändå. Det behöver ju inte vara en jättedyr bra kamera, utan bara så att jag kan ha något att ta bilder med när jag är till häst och inte kan ha min stora kamera med.

Dagens väder: Kallt på morgonen och regn (jag satte på mig långkalsonger). Sedan blev det varmare, nästan över tio grader, med fortsatt regn. Nästan ingen blåst. Under eftermiddagen slutade det regna, men molnen låg kvar.

Det blev Reykjadalur för mig idag. Först skulle jag ha med mig fem personer, sedan tillkom det två till, och plötsligt hade jag åtta personer med mig. Det blev ett himla spring med extra mackor och vattenflaskor som skulle packas ner i sadelväskorna. Jag var jättestressad och ville bara dö (inte riktigt, men ni förstår känslan).

Tillslut var vi ala fall iväg. Det gick ganska långsamt, så när vi väl var inne i dalen bestämde jag mig för att stanna lite tidigare än vi brukar, så att de skulle få ordentligt med tid till bad och lunch. Alla verkade helnöjda. De två tyska tanterna ville inte bada, så de stog med med och hästarna. Supertrevliga verkligen. Men det var så roligt, för den ena tanten, hon sa att hur kan jag prata så bra engelska? Den är ju perfekt! Så sa jag att det är ganska viktigt i Sverige att man lär sig bra engelska, och då sa hon: "Aha, because at first I thought you were from Texas!" Herregud, tänkte jag bara och ville lägga mig ner på marken och skratta. Texas av alla ställen!

På vägen tillbaka blev det ändå lite stressigt i slutet, eftersom vi fått lite hinder på vägen (sadlar som skulle flyttas om, någon som bara hoppade av sin häst utan förvarning för att justera sadelgjorden, någon som hade korsat tyglarna under hästens haka etc etc. Så ett tag där ville jag också bara dö.

Men i det stora hela var det en helt okej dag, utan allt för mycket stress. Reykjadalur kan bli en extremt stressig tur, speciellt om man har en stor grupp. Vi kunde också gå in från stallet ungefär vid fem, vilket numera är ganska tidigt. Så fick jag 2000 i dricks också!

Ikväll ska Amanda och jag antagligen titta på en film (om vi orkar och om Amanda inte somnar). Lena D vet vi inte när hon komemr tillbaka eller om hon gör det (hon är ju på Golden, långtur).

Jag har hört att det är nästan 30 grader där hemma. Låter jätteskönt. Hoppas det håller sig till midsommar.

Jag vaknade ganska tidigt, men låg kvar i sängen och havlsov ganska länge. Sedan gick jag upp, hämtade ett äpple, och tittade på ett avsnitt av Twin Peaks medan jag väntade på att Lena D skulle vakna. Planen var att jag skulle åka med henne och Basti (Sebastian heter han egentligen, Lenas kompis) in till Reykjavik, men först skulle de åka till Selfoss så Lena kunde köpa lite hästsaker till sin pappa. Jag stannade på hotellet när de åkte till Selfoss, ringde en snabbis till mamma och skrev ett brev. Sedan bar det av.

Vi hade en riktigt trevlig dag inne i stan. Jag hade på mig min fina islandströja. Men jag köpte nästan ingenting, jämfört med Lena som storshoppade (det var inte meningen egentligen, men det bara blev så). Men jag köpte en kalligrafipenna efter att ha tittat i en kalligrafibok inne i en bokaffär. Så nu ska jag börja skriva fint. Basti var för övrigt jättetrevlig och verkar vara en bra människa.

Ikväll ska jag börja med kalligrafin, förhoppningsvis skriva ett brev till och sticka lite. Det känns lite optimistikst, eftersom jag oftast inte hinner eller orkar göra någonting alls på kvällarna. Så ska jag förhoppningsvis skypea med mamma och Walle.

Jag ser verkligen fram emot min hemvisit i juli. Mamma sa att Eeva och Sven antagligen kommer vara hos oss när jag kommer, och det blir jättetrevligt. Jag hoppas bara de har med sig ordentligt med korv och rågbröd. Här lever jag bara på ljus bröd, och det räcker ingenstans.

5 juni
Eftersom innin börjar klockan åtta fick jag sova lite längre. Men det blev ingen inni för mig idag. När jag kom upp sa Lina att jag kommer att få vara ute på förmiddagen, men när jag väl kom ut i stallet sa Ida att det skulle bli Reykjadalur för mig. Jahapp, så var det med den dagen. Till råga på allt skulle jag ha kvällen också. Det var ett par sekunder där som jag verklinge bara ville sjunka genom jorden, men jag tog mig samman. Jag skulle ju trots allt ha turen med Amanda, så det var ju trevligt.

Inne i dalen hade vi det ganska stressigt och turisterna fick egentligen lite för lite tid. Men har man lite tid så har man. Under lunchen höll jag i nio hästar, plus att jag skulle lyckas pilla ut osten i min macka och undvika att tappa hästarna eller att de åt upp mackan. Det var ett himla sjå, men det gick bra.

Direkt när vi kom tillbaka till stallet gick jag in och duschade och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag var verklinge jättetrött, men vi hade bara drygt tio personer så det gjorde ingenting (Marianne var ju där också). Jag kom i säng någon gång efter tio, och då tog det såklart ett tag innan jag somnade. Nu är i alla fall inte Lena D här och gör sina konstiga ljud (hon gör ibland små hummanden när hon sover, ni vet som man låter när man gör en nöjd suck.. otroligt irriterande).

6 juni
Jag trillade av en häst idag. För första gången i mitt liv. Men till det lite senare.

Kallt som tusan och nordanvind, men blå himmel. När jag åkte in och hämtade brödet stod det 0 och -1 på temperaturtavlan innan rondellen. Hua. Dum som jag var tog jag inga långkalsonger på mig, och det fick jag ångra. Klockan halv nio, innan alla turer, hade jag en timtur med en person. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag var fast besluten att springa in och sätta på mig mer kläder när jag kom tillbaka, men det hade jag såklart inte tid med.

Dagens tur för mig blev dagstur, 5B. Det är Nedri och Uppi tillsammans. Det blev lite varmare, men blåsten låg på som bara den. Jag hade två norska tjejer med mig, jättetrevliga, och den ena av dem hittade en jättebra lunchplats åt oss. Bakom en kulle med tjockt gräs, i lä från vinden så att solen kunde värma oss. Fantastiskt skönt. Där satt vi i en dryg timme, tittade på hästarna som åt och ut över floden framför oss.

Men trillandet, det hände precis bakom hotellet när vi skulle börja tölta. Jag hade Ingólfur, den stora röda hästen, och när vi kommit bara några meter så snubblade han. Jag for fram över hans nacke och plötsligt var hans huvud försvunnet, så jag kullerbyttade över honom och landade på marken. Jag höll så hårt jag kunde i tyglarna, och hoppades för allt i världen att hästen inte skulle trampa på mig (han stannade så fort han förstod att jag inte var med). Och så grät jag lite. Tjejerna var snabbt där och tittade så att jag mådde bra, och det gjorde jag. Det enda som hänt var att jag fått ett blåmärke på höften, och så blev jag lite rädd förstås. Men det var inga problem, så jag hoppade upp igen och vi red vidare, sedan tänkte jag inte mer på det.

Nu är det totaltstopp här nere hos oss i källaren. Det är till och med en bajskorv som simmar runt i toaletten.

Dagens väder: Sol till växlande molnighet, risk för regnskur, temperatur mellan 10 och 15 grader.

Amanda och jag gick upp tidigt för att hämta flocken. Men som jag försökte säga till henne igår tog det bara 25-30 minuter för oss innan vi hade alla i paddocken. Jag hade Kria (den fina med vitbrun päls jag pratade om) som var en jättebra flockhäst, och Amanda hade Gráni.

Och så började det. Vi hade drygt 80 hästar att göra i ordning och det var ett himla sjå med sadlar hit och dit (de bra sadlarna ska ju först och främst på dagturshästarna). Sedan när människorna väl kom var de plötsligt över allt, och jag hade noll koll på hur många jag skulle ha med mig och med vem jag skulle rida (jag visste bara att jag ahde Siggin). Men det visade sig att det över över 30 personer som skulle med, och vi var totalt fem guider.

Det gick relativt bra, men alltid händer det ju något och det är alltid någon man måste driva på lite extra och någon som inte riktigt förstår eller lyssnar (speciellt med så stora grupper). Efter halva vägen delade vi gruppen i två, en snabb och en långsam grupp. Det var en man som frågade mig om vädret, och om det alltid är dem här temperaturen och om det alltid blåser. Jag svarade att idag är det faktiskt ganska varmt, och då såg han verklinge extremt överraskad ut. Det var roligt.

Efter lunch var jag totalt utmattad. Och då hade jag en halvdagstur kvar på eftermiddagen. Vanligtvis gör vi ju bara Siggin på eftermiddagen, men idag var det någon VIP-person som skulle komma. Det var en förnäm (?) dressyrryttade med sitt barnbarn från Lövsta gård. När de kom gav hon mig genast sin broshyr och förklarade var hon kom ifrån. Jag tyckte hon (jag tror hon hette Antonia) verkade ganska dryg till en början, men det släppte efter ett tag. Hennes barnbarn var en tjej på tio år och jättegullig. Vi red Nedrin, för de båda var ganska erfarna så vi kunde hålla ett jämnt och bra tölttempo. Jag hade verkligen trevligt och Antonia sa efter ett tag: "Du är verkligen gullig och omtänksam" och tittade menande mot sitt barnbarn. Vägen till en mormors hjärta går alltid genom barnbarnen! Haha.

När vi kom tillbaka till stallet var vi alla tre så glada och nöjda. Hrodmar stod utanför stallet, och han hälsade på Antonia och sa att vi har ju gått i samma gynasieklass! Så otippat så det inte finns! Inne i stallet tackade Antoia mig och sa att "Det här gjorde du verkligen bra, det ska jag säga till din chef där ute också." Hon tog mig i hand och tackade, och gav mig sedan en kram. Barnbarnet (Minna hette hon) sträckte också ut sina armar för att ege mig och kram och sa hejdå. När de gått kom Hrodmar in i stallet och skrattade, klappade mig på axeln och sa att det där var jättebra. 

Och jag var på så himla bra humör. Jag hjälpte Amanda att mocka boxarna (vi har tömt dem nu på halm och har bara spån i dem, använder bara ena sidan eftersom vi inte har några riktiga stallhästar längre. De enda som står inne är flockhästarna, och om det är någon som är halt eller så) och så åt jag som vanligt de kakor som blivit över från dagsturerna.

Det är roligt det här med dressyr tycker jag. Antonia berättade en massa för mig om olika delar och så, och man rider på ett helt annat sätt än på islänningar. Men det roliga är att det i princip bara är överklassen som sysslar med dressyr, så pass exklusivt är det. Hon berättade också att i hennes stall där finns alla möjliga VM- och EM-mästare, och två av hennes döttrar tävlar i hoppning. Åh juste, Hrodmar berättade också att Antonia äger Åhlens. Det var coolt tycker jag.

Lena D ska vara ledig nu i ett par dagar och han fått hit en kompis som hon ska resa runt med här på ön lite. Vi fick träffa honom vid middagen. Verkar vara en trevlig människa. Vi blev medbjudna till Kafi Krus, men eftersom jag är så trött numera så tänkte jag att jag ska sova tidigt ikväll. Men jag lovade att följa med dem den sista kvällen nästa vecka.

Amanda ligger här bredvid och tittar på något på SVTplay och skrattar så hon dör. Det är ganska roligt att lyssna till. Ni ska få se lite bilder som vi tog häromdagen på vår promenad. Jag fick paket från mamma också. Hon skickade mig två försvarets hudsalva med solfaktor 30, lite tidningurklipp om vulkanutbrottet från SVD och en linte bukett pressade liljekonvaljer. Jag blev gladast för blommorna, de har kag tejpat upp på min vägg nu.



Två av de nya fölen.

30 maj
Ledig. Medans jag väntade på att Amanda skulle vakna (jag vaknade såklart klockan sju) skrev jag lite brev. Det har jag annars inte mycket tid till. När vi var uppe gick vi til Hveragerdi, fikade med Nico på bakeriet, och tog bussen in till Reykjavik. Där gick vi runt i solen och hade det bra, jag glassade med solbrillor. Vi gick in i alla de dyra kvalitetsaffärerna, som north 66, Cintamati och Ice Wear. Jag hittade en jacka som jag skulle vilja köpa, men såklart behöver jag ingen. Kanske mamma vill dela på den med mig?

Vi gick in i en sådan liten fin islandströjeaffär, samma som jag varit inne i med Lena sist. Och där fanns den, min islandströja. Så himla fin och stor och varm. Den var ganska dyr, men det var det värt. Den kommer jag kunna ha tills jag dör. Amanda köpte också en tröja.

Sedan gick vi ner till en italiensk restaurang som vi sett och satte oss i solen. Precis där vi satt var det vindstilla, så vi kunde sitta i linne och bara glassa. Vi drack varsin mojito innan maten kom, och hade det allmännt bra. Jag kände mig verkligen glad just då, en sådan där glad sommarkänsla. Och allt annat än just det kändes så långt bort.

Efter maten tog vi bussen till Kringlan, ett shoppingcenter lite utanför staden. Det är jättestort verkligen. Där hittade jag en fantastiskt fin bikiniöverdel i en underklädesaffär som jag var tvungen att köpa. Jag köpte också en sportbh inne i sportaffären bredvid. I en av affärerna såg de ut att ha sådanan ljusa och fina sommarkläder, så vi gick in och tänkte prova lite. Då kom en expedit fram till mig och sa: "Oh, wait. I have a dress for you. You have to try it!" Den var starkt korallfärgad, lite för mycket med andra ord. Men hon sa att i sommar kommer jag bli så brun och fin så då kommer den sitta perfekt. Jag sa att jag blir aldrig brun, men då drog hon fram lite brunpuder, och började sminka mig över bröstkorgen så att jag fick en fin solbrun färg. Hon var så himla rolig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen!

När vi skulle åka hem fastnade vi i Mjódd (där måste man alltid byta buss). Klockan var sju och vi hade precis missat bussen, nästa skulle gå klockan nio. Jag var ganska arg ett tag, för Nico hade sagt att de går hela tiden fram till nio. Men vi roade oss med pizza och Amandas iPhone. På väg från Hveragerdi var det ganska kallt, så jag drog på mig min nya tröja, och vips så frös jag inte alls.

31 maj
Det var dags för Reykjadalur, den här gången med Steffi. Jag har egentligen inte speciellt att rapportera om det, förutom att det började regna när vi kom dit, så på vägen ut från dalen frös jag jättemycket. Vi hade två tursiter med oss som var helt trevliga. Det är alltid skönt att komma hem från en dagstur för då vet man liksom att dagen är slut.

Men för mig var den inte slut. Den här veckan har vi nämligen en ridskola med småbarn här, så två personer stannar med dem och ser så allt går bra (de har förstås sin egen personal med, men vi vet ju hästarna och var allt finns). Det var Jennifer och jag som fick stanna. Vi delade på den sista matsäcksmackan som blivit över sedan morgonen och åt upp alla kakor vi hade i skåpet.

När ridskolan var klar släppte vi ner hästarna till fältet, jag red barbacka på Grána igen och Jennifer på Prästur. Vi pratade lite om ridning och hur det känns och vad man tänker och så. Jennifer frågade hur många år jag ridit, och jag sa inga och gav mig en förvånad min. "Du verkar ju vara ganska duktig liksom.." sa hon sedan. Då blev jag jätteglad!

Middag blev det i Selfoss på pizzerian med det fantastiska vitlöksbrödet.

1 juni
Tänk att det redan är juni, det är helt sjukt. Snart är jag hemma igen. Det är lika bra att börja planera redan nu. Sätergläntan vet jag ännu ingen från, de ska skicka det per post den 10 juni.

Det var jättekallt på morgonen, så jag satte på mig långkalsonger. Det vra bra till en början, men sedan blev det jättevarmt (såklart). Jag red Siggin både på för och eftermiddagen, först på Nót och sedan på Kria. Två hästar som jag verkligen gillar.

Precis efter lunch bestämde sig Hrodmar och de andra högsta hönsen att det sulle tas en ny ridbild på personalen. I broschyren finns nämligen en fin bild där alla rider bredvis varandra på en rad, så det var en sådan vi skulle ha nu. Uli frågade vilken häst jag ville ha, och jag valde såklart min Moldis. Han är tillbaka från Vinterfältet nu med smalisarna så jag får förhoppningsvis börja rida honom igen (om jag har tid, han går ju antagligen på tur också).

Det var jätteroligt att rida på rad, vi var sju stycken; Uli, jag, Steffi, Julia, Nico, Marianne och Ida. Jag frågade Elisabeth om jag fick se bilderna nu på kvällen, och en del av dem blev riktigt bra. Jag frågade också henne om jag kunde få köpa en bild, och hon sa att jag kan få den. Jag visste vilken bild jag ville ha, jag har sett den förut. Det är på ringen, man ser mig bakifrån och hela flocken framför mig. Jättefin verkligen. Jag fick den på mitt usb, så när jag komemr hem ska jag beställa den som en stor tavla.

Idag fick jag äntligen paketet med mina springskor! Där i låg en massa annat kul också; torkade mango och äpplen, tio olika tidningar (varav hälften om flygplan och papper, två av pappas stora intressen.. Han skickade ett paket innan med massa tidningar också, även där fanns Ilmailu med), brevet från Gateau om att Fazer köper dem, ett brev från Jocke och ett kuvert fullt med bilder från mamma (till min vägg, skrev hon). Det var fint. Jag fick ett vykort från mormor också.

Och nu, bilder från dagen i Reykjavik:



"Cosy field" för smalisarna, här är Faxi längst fram.



My vid hamnen i Reykjavik där valsafarin utgår från. Titta på de fina bergen som omger allt i bakgrunden!



Amanda i tröjaffären, i tröjan som sedan hon köpte.



My försöker smälta in.



Tröjorna vi köpte!



My glassar i solen med mojito och pasta på väg.



Ledsen My som sitter fast på busstationen i Mjódd.



Här ser man Hvergerdi när man kommer ner från berget, och Ingólfsfjall längstbort till vänster. Till höger (utanför bilden) kan man se havet.



Fint med solen, bergen och den blå himlen.



Amanda.

Både idag och igår har jag varit dödtrött när jag ska lägga mig, så jag har inte kunnat skriva något. Däremot lovar jag att ge er en ordentlig redogörelse om vad som hänt de senaste dagarna (förhoppningsvis plus lite bilder)

Jag hoppas ni sover gott där hemma.