6 juni
5 juni
Eftersom innin börjar klockan åtta fick jag sova lite längre. Men det blev ingen inni för mig idag. När jag kom upp sa Lina att jag kommer att få vara ute på förmiddagen, men när jag väl kom ut i stallet sa Ida att det skulle bli Reykjadalur för mig. Jahapp, så var det med den dagen. Till råga på allt skulle jag ha kvällen också. Det var ett par sekunder där som jag verklinge bara ville sjunka genom jorden, men jag tog mig samman. Jag skulle ju trots allt ha turen med Amanda, så det var ju trevligt.
Inne i dalen hade vi det ganska stressigt och turisterna fick egentligen lite för lite tid. Men har man lite tid så har man. Under lunchen höll jag i nio hästar, plus att jag skulle lyckas pilla ut osten i min macka och undvika att tappa hästarna eller att de åt upp mackan. Det var ett himla sjå, men det gick bra.
Direkt när vi kom tillbaka till stallet gick jag in och duschade och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag var verklinge jättetrött, men vi hade bara drygt tio personer så det gjorde ingenting (Marianne var ju där också). Jag kom i säng någon gång efter tio, och då tog det såklart ett tag innan jag somnade. Nu är i alla fall inte Lena D här och gör sina konstiga ljud (hon gör ibland små hummanden när hon sover, ni vet som man låter när man gör en nöjd suck.. otroligt irriterande).
6 juni
Jag trillade av en häst idag. För första gången i mitt liv. Men till det lite senare.
Kallt som tusan och nordanvind, men blå himmel. När jag åkte in och hämtade brödet stod det 0 och -1 på temperaturtavlan innan rondellen. Hua. Dum som jag var tog jag inga långkalsonger på mig, och det fick jag ångra. Klockan halv nio, innan alla turer, hade jag en timtur med en person. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag var fast besluten att springa in och sätta på mig mer kläder när jag kom tillbaka, men det hade jag såklart inte tid med.
Dagens tur för mig blev dagstur, 5B. Det är Nedri och Uppi tillsammans. Det blev lite varmare, men blåsten låg på som bara den. Jag hade två norska tjejer med mig, jättetrevliga, och den ena av dem hittade en jättebra lunchplats åt oss. Bakom en kulle med tjockt gräs, i lä från vinden så att solen kunde värma oss. Fantastiskt skönt. Där satt vi i en dryg timme, tittade på hästarna som åt och ut över floden framför oss.
Men trillandet, det hände precis bakom hotellet när vi skulle börja tölta. Jag hade Ingólfur, den stora röda hästen, och när vi kommit bara några meter så snubblade han. Jag for fram över hans nacke och plötsligt var hans huvud försvunnet, så jag kullerbyttade över honom och landade på marken. Jag höll så hårt jag kunde i tyglarna, och hoppades för allt i världen att hästen inte skulle trampa på mig (han stannade så fort han förstod att jag inte var med). Och så grät jag lite. Tjejerna var snabbt där och tittade så att jag mådde bra, och det gjorde jag. Det enda som hänt var att jag fått ett blåmärke på höften, och så blev jag lite rädd förstås. Men det var inga problem, så jag hoppade upp igen och vi red vidare, sedan tänkte jag inte mer på det.
Nu är det totaltstopp här nere hos oss i källaren. Det är till och med en bajskorv som simmar runt i toaletten.
Eftersom innin börjar klockan åtta fick jag sova lite längre. Men det blev ingen inni för mig idag. När jag kom upp sa Lina att jag kommer att få vara ute på förmiddagen, men när jag väl kom ut i stallet sa Ida att det skulle bli Reykjadalur för mig. Jahapp, så var det med den dagen. Till råga på allt skulle jag ha kvällen också. Det var ett par sekunder där som jag verklinge bara ville sjunka genom jorden, men jag tog mig samman. Jag skulle ju trots allt ha turen med Amanda, så det var ju trevligt.
Inne i dalen hade vi det ganska stressigt och turisterna fick egentligen lite för lite tid. Men har man lite tid så har man. Under lunchen höll jag i nio hästar, plus att jag skulle lyckas pilla ut osten i min macka och undvika att tappa hästarna eller att de åt upp mackan. Det var ett himla sjå, men det gick bra.
Direkt när vi kom tillbaka till stallet gick jag in och duschade och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag var verklinge jättetrött, men vi hade bara drygt tio personer så det gjorde ingenting (Marianne var ju där också). Jag kom i säng någon gång efter tio, och då tog det såklart ett tag innan jag somnade. Nu är i alla fall inte Lena D här och gör sina konstiga ljud (hon gör ibland små hummanden när hon sover, ni vet som man låter när man gör en nöjd suck.. otroligt irriterande).
6 juni
Jag trillade av en häst idag. För första gången i mitt liv. Men till det lite senare.
Kallt som tusan och nordanvind, men blå himmel. När jag åkte in och hämtade brödet stod det 0 och -1 på temperaturtavlan innan rondellen. Hua. Dum som jag var tog jag inga långkalsonger på mig, och det fick jag ångra. Klockan halv nio, innan alla turer, hade jag en timtur med en person. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag var fast besluten att springa in och sätta på mig mer kläder när jag kom tillbaka, men det hade jag såklart inte tid med.
Dagens tur för mig blev dagstur, 5B. Det är Nedri och Uppi tillsammans. Det blev lite varmare, men blåsten låg på som bara den. Jag hade två norska tjejer med mig, jättetrevliga, och den ena av dem hittade en jättebra lunchplats åt oss. Bakom en kulle med tjockt gräs, i lä från vinden så att solen kunde värma oss. Fantastiskt skönt. Där satt vi i en dryg timme, tittade på hästarna som åt och ut över floden framför oss.
Men trillandet, det hände precis bakom hotellet när vi skulle börja tölta. Jag hade Ingólfur, den stora röda hästen, och när vi kommit bara några meter så snubblade han. Jag for fram över hans nacke och plötsligt var hans huvud försvunnet, så jag kullerbyttade över honom och landade på marken. Jag höll så hårt jag kunde i tyglarna, och hoppades för allt i världen att hästen inte skulle trampa på mig (han stannade så fort han förstod att jag inte var med). Och så grät jag lite. Tjejerna var snabbt där och tittade så att jag mådde bra, och det gjorde jag. Det enda som hänt var att jag fått ett blåmärke på höften, och så blev jag lite rädd förstås. Men det var inga problem, så jag hoppade upp igen och vi red vidare, sedan tänkte jag inte mer på det.
Nu är det totaltstopp här nere hos oss i källaren. Det är till och med en bajskorv som simmar runt i toaletten.
Kommentarer
Trackback
