2 juni
Idag skulle jag rida till Gränsdalur, och det är dalen som ligger till höger om Reykjadalur. Den turen har de egentligen slutat med, eftersom när jordbävningen var 2008 öppnades en massa nya källor så att det inte går att komma så långt in längre. Så vi red först den långa Siggin, sedan upp till Stable area (där det var en gubbe som skrek på mig att jag inte fick rida där, utan var tvungen att ta vägen runt stallen istället)och sedan mot dalen med en lång lunchpaus där inne. Jag red helt själv, och var lite nervös till arr börja med eftersom det enda jag ahde att gå på var Lenas vägbeskrivning. Men det visade sig attJennifer också skulle dit (hon hade en grupp som bokat privatguide) så då kunde jag bara följa dem hela vägen. Det var väldigt fint, så jag tror att det blir mitt nästa vandringsmål (man kan alltså vandra in där, men det går inte med hästarna).
När vi kom tillbaka satt Uli och klurade på hur kvällens program skulle gå till; hästlekar. Vi ställde upp lådor i paddocken som koner i sex slalombanor. Planen var att vi i lag om två och två med en häst per lag skulle ta oss igenom banan på olika sätt på kortast möjligast tid. Man rider alltså fram och tillbaka, sedan byter msn så att partnern gör samma sak. Man fick dessutom extrapoäng om man red utan sadel. Så här såg omgångarna ut:
Omgång 1: Rida fram och tillbaka så snabbt som möjligt (mer som uppvärmning)
Omgång 2: Person ett skulle rida med tyglarna korsade under hästens haka, och person två med tyglarna fast i nosbandet.
Omgång 3: Rida på varandras ryggar runt banan och hästen bredvid.
Omgång 4: Person ett sitter på hästen med ögonbindel och person två guidar dem med rösten genom banan.
Omgång 5: Höger, respektive vänster ben, från personerna fastbundna i varandra, springa och leda hästen.
Omgång 6: Person ett leder hästen och person två sitter bakochfram på hästen.
Omgång 7: RACE! Person ett springer till vita grinden på andra sidan höbalarna och person två rider dit i full galopp. Där sker ett byte (den springande måste rida tillbaka och den ridande springer) och båda måste vara tillbaka för att det ska räknas som mål.
Jag och Julia var i lag, och vi hade Lysingur. Det här var så otroligt roligt. Att rida med tyglarna korsade gick inte alls. Lysingur stod bara stilla och fattade inte alls vart han skulle gå. Ögonbindeldelen var också jätterolig, och det gick faktiskt jättebra. Att sitta bakochfram på en häst var också spännande, speciellt när han började tölta, haha. Men det roligaste var förstås racet. Då bar det av i full galopp, helt barbacka och allt, och Julia sprang som en dåre över fältet (vi var tvungna att rida runt på vägen och de som sprang fick gena över fältet). Sedan var det min tur att springa som en dåre. Och vi var faktiskt först tillbaka, Lysingur hade värsta farten! Han tyckte säkert det var jätteroligt.
Efteråt lekte vi lite pinoccio (en lek där man ska hoppa på varandras fötter, den lekte vi alltid på Ektorp), drack cola och åt chips. En jättetrevlig och rolig kväll med andra ord.
I morgon ska Amanda och jag hämta flocken tillsammans, och jag ska rida Kria. Vi har bytt fält nu till Reykjastikki, och det känns jätteskönt. Reykjastikki är det bara att rida rakt ut på, medan på Vorseberg måste man verkligen se sig för ibland var man rider eftersom det kan vara jättesankt. Nu har jag bara försökt övertyga Amanda om att vi inte behöver en timme till att hämta flocken utan en halvtimme.
