My på fri fot

Jag vaknade som vanligt vid halv sju och låg där en sutnd till resten av rummet gick upp för att äta frukost. Jennifer var ledig så jag var ltie med henne en stund. Sedan gick jag ut med kameran för att ta kort på hästarna när de kom nerifrån fältet. Det blev itne jättebra bilder eftersom de var så långsamma och trötta idag. Jag tog lite bilder uppe vid stallet också.

Sedan duschade jag, packade ner det sista, sa hejdå till alla som skulle åka under tiden jag är borta och bestämde med Jennifer att jag skulle åke med henne och Lena till Reykjavik istället för med vår lunch-bussen. Så vi hoppade in i den lilla bilen som Lena och kompani har, resväskan fick sitta i baksätet med mig, även den med säkerhetsbälte på.

Sedan gjorde vi verkligen hela Reykjavik. Två shoppingcenter och Laugavegur. Och så ville Jennifer pierca sig, så då gjorde jag det också. Helt sådär bara. Det blev i örat, för jag kände inte riktigt för att ta i naveln eller tugan. Det kändes lite för läskigt. Det var läskigt som det var. Men precis efter att han stuckit igenom nålen gjorde det nästan itne ont alls. Verkligen jättepraktiskt.

I morgon går min flygbuss 04:30. Det blir nog inte mycket sömn för mig med andra ord.



Här har ni den! Det blev i höger öra tillsammans med sömmen (hästskospikar kallas för sömmar).



Här är Carro och Micke i paddocken för att plocka hästar till dagens turer.

Jag vaknade som vanligt klockan sju när det började bli liv och rörelse i rummet av alla andra som skulle gå upp. Eftersom jag inte kunde somna om låg jag i sängen och stickade tills Amanda vaknade. Då gick vi upp och åt frukost och planerade dagens aktiviteter. Massagetiden var vid klockan ett, och fram till dess hade jag bara tänkt att packa.

Vid tolv började vi promenera in till Hveragerdi. På Health Centret finns också en fin pool, och det ingick bad för oss i priset. Jag hade förstås glömt min bikini (jag hade packat ner den i resväskan istället för ryggsäcken), men jag fick låna en baddräkt i receptionen. Det var faktiskt en väldigt bra baddräkt. Det var jättesoligt och varmt så vi låg en stund på solstolarna de hade vid poolkanten. Det kändes nästan som att vi var utomlands.

Jag hade en timmes massage (Amanda hade en halvtimme) och det var otroligt skönt. Det gjorde ont ibland också, men det var väl för att jag blivit så stel. Speciellt på höger skuldra höll hon på och tryckte och knådade ganska länge, sa åt mig när jag skulle andas ut och in. Det gjorde ont, men det var säkert bra för mig. På beskrivningen stod det "helkroppsmassage", och det kan man verkligen säga att det var. Efter halva tiden fick jag vända mig på rygg, och hon masserade till och med händerna, fötterna och ansiktet.

Vi gick vidare till banken för att ta ut pengar till tanten som stickar våra tröjor, och sedan till Bonus för att handla. Vi köpte lite chips, skyr och en smörgås som vi tog med oss upp på berget för att äta som picnic. På vägen mötte vi Reykjadalur-turen som var påväg tillbaka. Där uppe på kullen satt vi sedan och pratade om saker vi mindes från när vi precis kom hit järfört med hur det är nu. Så pratade vi om San Diego också. Det är vårt nästa mål.

I morgon står jag som ledig på schemat. Det känns ganska skönt, för då hinner jag i lugnt och ro packa ner allt och hinna tävtta ridkläderna så jag har rena kläder när jag kommer tillbaka. Annars hade jag antagligen ridit Siggin så jag i alla fall hunnit springa in och duscha och tvätta håret.



Så här fin är utsikten från Uppin. Här uppe satt vi och åt vår picnic.

15 juli
De två norska småtjejerna och ridit dagstur med i veckan skulle komma tillbaka och rida 3B, och de hade ringt och önskat mig som guide. Men tyvärr fick jag inte rida med dem (jag bad Carro att få göra det, men det funkade inte med guiderna, vi har så många nya nu), utan hamnade på en 5B istället med sju personer. Vädret var tiptop, jag satte inte på mig tjocktröja en enda gång under dagen utan red i linne hela tiden. Som tur var hade jag smörjt in mig med solkräm.

Numera på mornarna har jag alltid "Operation Charter", vilket betyder att smörja in mularna med solkräm på de hästar med bläs. Deras mular är ofta rosa och bränns därför jättelätt. Vi har en hel del hästar med sår på mulen från solen.

Jag hade kvällen också, och det var helt galet. Vi hade 85 personer, varav två tredjedelar hade servering (två stora tyska grupper). Det var med andra ord full fräs hela tiden. Men egentligen är det bättre, för då går tiden fort och man hinner inte känna att man är trött. Är det en halveg kväll är man trött hela tiden. Vi var i alla fall klara med allt redan vid kvart över elva, jätteskönt verkligen. De stora grupperna har annars en tendens att vilja sitta kvar länge och dricka öl, men nu var det mest gamlingar som skulle upp tidigt dagen efter.

16 juli
Idag fortsatte solen, men det var en lite kyligare vind. Jag fick rida 3A (Uppi) med sju personer, och jag insåg att jag nästan har glömt hur man gör när man är själv på en tur. Dagstur gills inte, för har man dagstur så har de flesta ridit innan plus att man inte har sådana segishästar med sig. Men det gick i alla fall bra och vi var hemma precis i tid.

Däremot var pickupen med Siggi-folket för eftermiddagen sena, så Julia fick rida iväg med den del av gruppen som kommit själva. Sedan tog jag och Freyr resten. Eftersom bussen var så sen kom vi iväg först tio i tre (vanligtvis rider vi iväg två eller kvart över två), och vi körde på i värsta raceingfarten. Jag har räknat med att vara hemma halv fem (men ska senast vara hemma fyra), men vi var hemma i tid till klockan fyra. Och vi hade inte ens ridit den korta vägen (det finns ju lite olika vägar beroende på hur mycket tid man har). Långa Siggin på en timme och tio minuter alltså. Inte illa pinkat! Jennifer frågade hur det gick till, och jag svarade bara "Jag hade Freyr." Det var nog mest hans förtjänst.

Vid fem började vi tvätta och olja 23 sadlar, träns och nosband inför Kjölur som går iväg i morgon. Det tog en evinnerlig tid, så jag tog befäl över att släppa ut hästarna. Jag sparade Gustur och red ner på honom barbacka för att stänga Vorseberg och öppna vinterfältet (vi hade fyra hästar som skulle dit). Men de hästarna kom aldrig ner så jag fick rida upp till stallet igen, och då visade det sig att Sofia skulle provrida dem. Helt enkelt miss i kommunikationen. Så jag fick rida ner med Gustur igen, stänga vinterfältet efter de fyra hästarna och sedan släppa in Gustur på Vorseberg. Gustur är en trevlig häst, töltar jättefint.

Vi åt en sen middag, och jag känner mig allmänt seg. Jag har haft huvudväsk sedan Siggin som vägrar att försvinna. Så måste jag packa också. Jag åker faktiskt in till Reykjavik i övermorgon för att övernatta. I morgon är jag ledig tillsammans med Amanda. Då ska vi gå till Hveragerdis Health Center för att få massage.

I morse vaknade jag klockan halv fem och låg i princip vaken ända till klockan ringde vid halv sju. Inte jättebra med tanke på att jag kom i säng så sent igår efter bion. Men men. Jag, Þóra och Sofia skulle hämta flocken på Downdown, så vi var ute i stallet lite innan sju för att rida iväg. Jag fick Ormur, och idag var han helt okej (förutom att han bara travar). Jag och Þóra raceade lite på skämt, och jag vann!

Jag red Elf tour med två personer, en mamma och hennes lilla dotter. De var från Österrike och var glada och nöjda med allt. Efter lunch red jag inget, utan jag hjälpte till lite med nya hästar som kom. Sedan rensade vi ogräs, sådanan riktigt höga med broccoliliknande blommor. Jag och Julia var jättebra team! Jag stod med grepen och grävde mig in under roten medan hon drog allt vad hon orkade.

Sedan red jag en av de nya hästarna som kom häromdagen. Han skrek som en galning hela ridturen, eftersom hans bästa kompis var kvar i paddocken och sprang omkring och skrek han också. Men han töltade verkligen jättefint. När jag var klar med min skrikhals började Renee rida den andra, och då var det ombytta roller. Min häst var hel galen i pddocken, och den som Renee red bara skrek hela tiden. Sedan var det bara att vänta på att Daniel som skulle sko klart en häst, så vi kunde göra klart för kvällen; mocka, fixa med hö och mata fölet.

Min regnjacka har varit försvunnen nu i ett par dagar. Och det har verkligen stressat mig. Det är min bästaste jacka jag någonsin haft, så jag hoppades för allt i världen att den fanns någonstans. Nico sa att den kunde ligga i blå bilen, och mycket riktigt där var den. Nu känns allt mycket bättre igen. Jag ska aldrig mer förlägga min jacka.

Jag fick ett paket idag också! Det var från pappa och innehöll en massa tidningar och ett litet brev. Igår fick jag ett brev från mormor i Öjarn med en massa Dunderklumpenvykort i. Jag blir fortfarande så himla glad för all post jag får. Häromdagen fick jag ett fint brev från HuvaN också som hon skrivit på sådant gammalt brevpapper man hade i lågstadiet, som till och med hade hästar på sig.

12 juli
Först var det meningen att jag skulle rida Reykjadalur, men sedan fick jag byta med Lena D eftersom det fanns en man med i den gruppen från Tyskland som inte kunde någon engelska alls. Så det blev 5B med Christina och 13 personer. Vi hade en bra grupp, sex personer från Danmark (tur att jag hade Christina med som är dansk!) varav fyra tanter, ett svenskt pratigt par, och resten kom från alla möjliga länder.

Jag red Ormur först, och han var verkligen hemsk. Han bet sig fast i bettet och bara hängde i det oavsett vad jag gjorde, och vägrade göra något annat än att trava. Men det gick väl okej. När vi stannade på utkiksplatsen började en av de danska tanterna klä på sig medan hon satt på hästen. Jag fick lite smått panik. Hon tog alltså av sig hjälmen, och skulle dra regnjackan över huvudet (våra jackor är helt stängda) medan hon lät tyglarnabara vara på hästens hals. Och när jag försökte förklara för henne att hästen verkligen kunde freaka ur när hon gjorde så, och hon hade tur att hästen hon satt på stod still (skäck-Toppur, han kan vara lite hoppig tydligen). Hon var så himla ignorant och totalt sket i vad jag sa. Och jag blev verkligen förbannad, och förklarade för Christina att sådant där vill jag aldrig se på en tur. Det är jätteviktigt. Och hon förstod. Men det gjorde ju uppenbarligen itne danska tanten.

Under lunchen blåste det jättemycket och under eftermiddagen började det regna. Ganska mycket regn kom det faktiskt. Jag kunde känna hur det rann längs med insidan på låren innanför chapsen och byxorna. Hua. Alla var glada att komma tillbaka till stallet i det ruggvädret.

Vi har fått en del nya hästarn hit på prov, så veterinären var här och skulle titta på dem. Jag fick hjälpa till lite och springa fram och tillbaka med dem för att se om någon av dem var halt eller inte. I alla fall en av dem var halt, tyvärr. När vi kom in frågade jag Hrodmar om långturerna, och han berättade att han skickar gärna folk på fler långturer om de kommer tillbaka nästa sommar, att det är värt att lära upp någon med allt. Det är ju förståeligt. Så sa han också; "Men du är duktig My, det ska du veta. Du gör ett jättebra jobb här, och jag skulle vilja att du kommer tillbaka nästa sommar." Då blev jag faktiskt jätteglad!

Kvällen program var River Jet. Då åker man med en liten motorbåt i en flod, jätesnabbt. Ni kan se deras hemsida här. Det var verkligen hur kul som helst, men efteråt mådde jag lite illa. Ganska mycket illa, för att vara helt ärlig. Men det var ändå kul. Lite som att åka bergochdalbana när den svänger.



Så här snygg helmundering hade vi på oss på Rivet Jeten!





I båten!



Här mellan klipporna åkte vi. Full fart!

13 juli
Jag red med de danska tanterna och barnen igen, det svenska pratparet och tre till. Jag hade med mig Marie och vi red till Gränsdalur. Det var blåsigt och ganska kallt, men jag hade på mig en ny jacka som var jättebra. Eller den är faktiskt jättegammal. Cecilia hittade den någonstans, men den var full av spindlar så hon ville inte ha den. Den var verkligen hur bra som helst, höll för både vatten och vind. De jackorna vi har nu är verkligen bajs. Det sa jag till Hrodmar också när vi kom tillbaka. Jag frös nästan inte en enda gång.

På vägen tillbaka red jag en av de nya hästarna, en stor vit jättefin häst. Jag red honom igår lite också, men då var det knappt så jag kunde hålla honom tillbaka. Det var som om han kände sig jagad när jag red längst fram med honom. Men idag red jag honom som andra guide, och det gick jättebra. Jag gillar verkligen den hästen. Extremt framåt och jättestark.

Vi kom tillbaka ganska tidigt, och satte direkt igång med att tvätta och olja sadlar inför Hekla som går iväg i morgon. Vi var tvugna att lägga på ett kol, eftersom vi inte fick bli klara för sent. Vi skulle nämligen gå på bio ikväll. Så vi jobbade på som tusan och var faktiskt klara lite innan sex, men tjugo sadlar och tillhörande träns och nosband. Inte illa pinkat.

Så sprang vi in och duschade och åkte in till Selfoss, åt en pizza och sprang vidare till bion. Det var dags för premiären av sista Harry Potter-filmen! Vi var totalt 14 stycken som var där. Ett helt gäng, alla lika taggade. Och filmen var jättespännande, jag grät förstås när Fred dog. Men vi var alla på bra humör när vi kom ut därifrån.

I morgon ska jag hämta flocken med Sofia och Þóra. Vi ska vara ute i stallet kvart i sju, eftersom vi ska hämta på fältet "Downdown" som ligger en bra bit bort. Det har jag aldrig gjort, så det ska bli spännande!

Idag red jag Uppin med Nora (en av de nya tjejerna). Och jag red i linne! Det var sol och fint, men ändå lite vind. Jag red Þórri, en häst som jag verkligen inte gillar. Han är bara seg och långsam och verkligen jättetråkig. Men det gick bra. Vi hade med oss en liten svensk tjej, sju år, på Tyson, och i slutet frågade hon om hon fick rida med mig hem (hon hade varit handhäst lite från och till med Nora). Hon var verkligen jättesöt.

På eftermiddagen red jag Siggin med Nora igen. Då fick jag rida på Sprengja, inte den lilla röda utan stora bruna, hon som var Lena Ds träningshäst förut. Verkligen hur trevlig häst som helst. Det var en kille som tappade in plånbok på vägen (tjejen bakom honom märkte det), så jag fick rida tillbaka en ganska bra bit innan jag hittade den. Det tyckte jag var bra gjort av mig! Och av tjejen som märkte det!

Nu på kvällen skulle de flesta åka in till Hveragerdi och äta pizza, men det kände jag inte alls för. Pizza är en sådan maträtt som man verkligen måste vara sugen på tycker jag. Så Amanda (hon är äntligen tillbaka från Gulden!), jag och några till åt middag här.

Vid åtta tog jag och Amanda en promenad. Vi gick den vanliga slingan upp för backen och ner i slutet av Uppin, sedan runt en bit runt hotellet. Det är en jättebra runda som tar lagom lång tid. Sedan satt vi nere på rummet och åt popcorn. Jag älskar verkligen popcorn. Hela två påsar gick åt.

Om en vecka får jag åka på hemvisit och Berlinvisit. Det känns skönt! Men också konstigt.

I morse hämtade jag flocken tillsammans med Lena D. Jag red på Dagur och han gjorde ett jättebra jobb. Vi hade tre hästarn borta på "ön" (en del av fältet som är omringat av diken oh man kan bara komma dit på två ställen), och det tog en evig tid att få över hästarna. De bara sprang omkring helt förvirrade och förstod inte vilken väg de kommit dit. Det var ganska komiskt faktiskt.

Jag fick ingen tur på förmiddagen, men sedan kom Hrodmar till mig och frågade mig om jag kunde vara inni i stället. Gudlaug, som egentligen skulle vara det, var tydligen sjuk. Så då gick jag in, bytte om, och satte igång med det vanliga stökandet med lakan och städning i gästhuset och nestisarna på eftermiddagen.

Vid halv fem sa Lina (hon sitter i receptionen på helgen) att jag skulle få köra och lämna fyra personer inne i Reykjavik. Jag blev ganska glad, även om det betydde att jag skulle få sluta senare. Jag gillar att köra bil. Dessutom fick jag den stora blå bilen. Jag ska lägga upp en bild någon gång så får ni se den. Personerna jag körde var de två norska småtjejerna jag red med igår och deras föräldrar, jättetrevliga.

Tanken var att jag, Lena D och Maria skulle ta en promenad under kvällen, kanske tim-turen eller något sådant. Men när vi kom upp i receptionen stressade Uli och Jennifer runt för att vi var sena med två pic ups, så jag åkte iväg in till Hveragerdi och hämtade två personer, och sedan vidare till Sefoss för att hämta en tredje. Till Selfoss följde även Renee, Maria och Elon med. Det var nog bra, för det tog ett tag att hitta dit.

Kvinnan vi skulle hämta hade varit på Landmannalaugur, en av långturerna, och brutit sin axel. Det här hända alltså första eller andra dagen på turen. Hon var ganska gammal, och helt borta när hon tillslut kom ut i lobbyn, sittandes i en rullstol med armen hängande i ett stort bandage. Hon började skaka så fort vi kom ut, så jag la jackan runt henne, och Elon körde hem så mjukt han kunde. Läkaren sa att hon måste ta första bästa flyg till Sverige i morgon, för hon kommer antagligen behöva ganska mycket operationer. Stackars lilla tant. Hon kommer ha så ont i morgon när hon vaknar.

8 juli
Vädret var svårt, det var både varmt och kallt samtidigt. Så tillslut bestämde jag mig för att ta av mig microfleecen och bara ha tjockatröjan, med jackan runt midjan. Det blev jättebra. Jag red tillsammans med Steffi till Reykjadalur. Vi hade bara elva personer och allt flöt på ganska bra.

Jag red som andraguide (den som rider fram och tillbaka och ser att alla har det bra) och det tycker jag ibland är lite jobbigt. Idag var en sådan dag. Steffi hade ett helt annat sätt att rida turen på än vad jag har. Det var jag lite stressad över eftersom jag tyckte att det blev så roddigt och inte alla hörde och så. Jag vill inte påstå att mitt sätt är bättre, men det är så det kändes. I vilket fall som helst kom jag på mig själv med den här tanken, och försökte då tänka att det blir bra ändå. Hon har ju klarat sig hittils helt själv utan problem.

Sedan var det dags att ha kvällen med Sofia och Julia, och Marianne förstås. Vi hade ungefär 50 personer att servera, det vill säga ingen buffét. Allting gick faktiskt jättebra, förutom att nästan hälften av den stora franska gruppen vi hade där stannade kvar ganska sent och drack öl. Vid tio drog vi sticka om vem som skulle få gå hem, eftersom det var onödigt att alla fyra av oss skulle stanna och vänta på tolv personer. Och det blev jag som fick gå! Jag blev verkligen glad, för jag är alltid döstrött när jag har kvällen. Men självklart när jag väl låg i sängen kunde jag ändå inte somna. Jag vet itne vad som har hänt med mig faktiskt. Förr somnade jag ju så fort jag la huvudet på kudden.

9 juli
Sol och fint väder. Jag skippade min ullt-shirt för första gången och satte på mig ett linne under mina två tröjor. Helt fantastiskt. Jag kunde till och med gå runt i bara linne under morgonen. Min tur idag blev 5B och jag hade med mig två små norska tjejer på elva och fjorton år, de hade ridit i sex respektive tio år. Det vill säga hela livet. De var jättesöta och var nöjda med allt.

Under lunchen gassade solen och vi satt bakom en buske i skydd för den kyliga brisen, så vi hade det jättevarmt och skönt. Mackorna försvann i ett nafs, och det gjorde även russinen (mest för att vi gav hästarna så mycket russin). Jag fortsatte rida i linne i nästan en timme efter lunchen, så varmt var det! Vid sista hästbytet fick tjejerna välja själva vilken häst de ville rida tillbaka (de hade fått prova alla fyra då redan), och det var de nöjda över. Tillbaka i stallet fick de hjälpa mig att skrubba hästarnas ryggar och släppa in dem i paddocken.

Vi var klara med allt redan kvar i fem och kunde gå in. Så här mycket tid innan middagen (om vi alltid äter klockan sex) har vi inte haft på flera månader! Efter middagen tog vi blå bilen (den stora maffiga ascoola bilen) till Tian, en kiosk inne i Hvergerdi, och köpte glass som vi satt ute i solen och åt. Nom nom.

Idag var jag inni. Självklart var det fint väder ute, som alla andra dagar jag varit inni. Men det kändes helt okej. Jag har verkligen haft en lugn och skön dag.

Jag började som vanligt med att städa stalltoaletterna (vi hade förut bara en, men nu har stallet byggts ut och de tre nya toaletterna fungerar, så det tar faktiskt minst 20 minuter att städa alla) och sedan gick jag över till gästhuset. Alla rum skulle städas, bytas lakan och grejas och mojas. Tutti. Det tog hela förmiddagen, men som vanligt var det ganska skönt att bara få jobba helt ensam i min egen takt. Jag hade med min iPod också så jag kunde lyssna på musik medan jag höll på. Allt går så mycket lättare med musik.

Efter lunchen, som vi åt ute på terassen, gjorde jag 30 nestis (matsäckssmörgåsar) för morgondagens turer. Jag gjorde en utan ost till mig som jag skrev "MY" på, ifall jag nu skulle få en dagstur. Sedan städade jag toaletterna och duschen i källaren där vi bor, och tvättade duschdraperiet i tvättmaskinen. Jag hjälpte Micke lite till i köket (Nico var ledig, och då är ju Micke där) tills jag kunde gå.

Nere på rummet satt Christina i min säng med sin dator, och jag la mig i Amandas säng bredvid. Vi pratade en stund, och sedan somnade jag faktiskt. Jag sov nog inte mer än en halvtimme, men det var verkligen jätteskönt. Jag kände mig så pigg och glad efteråt. Christina lånade Þóras säng och sov en stund hon med.

Det har kommit en till ny tjej också från Tyskland häromdagen. Hon heter Nora. Jag har inte pratat med henne speciellt mycket, men hon verkar helt okej. Hon bor också med de andra borta i Torvastadir.

Jag har varit så himla sugen på något hela kvällen. Så jag gick upp i köket, smällde i mig en halv burk skyr, utan att det kändes bättre (jag ville inte äta hela eftersom då skulle jag inte ha något kvar!). Sedan insåg jag att jag faktiskt köpt popcorn härdomdagen, och då blev det fart i mig. Glad som en ko hoppade jag in köket med min påse och stod och väntade med skålen i högsta hugg bredvid micron.

Jag har fått en massa fina vykort från mormor som vanligt. Ett på Öjarnssjön, det kortet som vi har mängder av uppe i Öjarn. Och så ett kort med ett får på med en liten stickning påklistrad, även det ett typiskt Öjarnskort. Så fick jag ett brev från mamma också med några tidningsurklipp om coola saker. Jag gillar att få brev.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar tills jag ska få åka hem och till Berlin. Det känns verkligen så himla skönt att få komma iväg härifrån ett tag! Sedan kommer jag ju tillbaka till första augusti igen och stannar cirkus 20 dagar till.

Idag var det som sagt surfing som stod på schemat för mig och Renee. Jag vaknade redan kvart över sju och Renee var redan vaken och där, så vi åt frukost och fördrev tiden med att måla naglarna. Mina naglar är för en gångs skull ganska långa, eftersom jag inte har tid eller lust (det är ju så smutsiga jämt!) att bita av dem.

Klockan tio kom killen från Iceland Activities och hämtade oss. Jag minns inte nu vad han hette, men det var ett såndant krångligt isländskt namn. Det var en till kille med oss också, och han hade tydligen surfat igår med. Först åkte vi till deras kontor för att sätta på oss våtdräkter och tillhörande tofflor/skor. Vi fick också handskar och en slags tajt luva att ha på huvudet. Helmundering med andra ord.

Det var jätteroligt att vara i vattnet med brädan igen. Det kändes inte ens kallt i vattnet i helmunderingen, även om det bara var 10-12 grader i vattnet sa guiden (efter ett tag sa han att det var nog bara nio!). Uppe på stranden red en grupp från Best of-turen förbi (bland annat Jennifer och hennes häst Glima, som hon precis bestämt sig för att köpa) och vi vinkade glatt till dem. Lite senare tittade en säl upp några meter från oss, och fortsatte dyka upp lite här och var omkring oss medan vi surfade. Stora svarta ögon på det lilla grå huvudet. Så alert. Jättesöt verkligen!

Jag var faktiskt ganska bra idag, mycket bättre än jag var i Marocko. Majoriteten av gångerna kom jag faktiskt upp på fötterna på brädan! När man väl står uppe så är det inte så svårt med balansen, utan det svåra är att hamna rätt med fötterna så att balansen hamnar i mitten av brädan. Men som sagt. Jag var skitbra! Renee var också jätteduktig. Hon har aldrig provat att surfa förut, och i slutet kom hon upp på knäna på brädan. Våran guide tog en massa bilder också som jag hoppas att jag kommer få snart.

Det var jag som först bestämde mig för att gå upp. Då hade jag förlorat känseln nästan helt ock hållet i händerna. Resten av kroppen frös jag dock inte om. När vi var uppe var det dags för lunch, och den andra killen som var med sa att det här var den bästa biten. Vi hade fått varsin påse innehållande en petflaska kolsyrat och smaksatt vatten, kókómjólk (påminner om Pucko), en stor och en liten macka, ett äpple och en Prince Polo (som kexchoklad). Hur gott som helst. Det var lite trångt att komma ur våtdräkten, men efter mycket om och men fick jag av mig den och kunde krypa in den mysiga tjocktröjan jag fick låna.

När vi kom tillbaka åkte vi raka vägen till Hveragerdis pool och hade det skönt. Vi sa hejdå till vår guide och hej till hans syrra som skulle köra oss hem. Men vi bad henne köra oss till Bonus så vi kunde handla lite. Där hittade jag ett par jättefräsiga trosor i gult, ni vet sån där reflexvästsgul. Så de var jag tvugna att köpa. Så köpte jag popcorn och juice. Vi gjorde ett besök på Vinbúdin också. Sedan åt vi en glass utanför Bakari (bageriet) i solen.

När vi kom hem poppade vi en påse popcorn och gick ut och la oss i gräset bakom en kulle. Det blåste en del, men solen värmde ändå så pass att vi kunde ligga där i linne. Efter ett tag förflyttade vi oss dock till slutet av verandan, som går bakom hotellets gavel. Så himla skönt verkligen att bara ligga där och slappa efter dagens ansträngningar.



Här har vi mig och Renee i helmunderingen med våra brädor!



Trötta, men glada och mätta, efter två-tre timmar i vattnet.

Dagens väder: Regnskurar, relativt varmt.

Jag red till Gränsdalur med två danska tanter. Jättetrevliga. Vi hade tur med regnet för det regnade först på hemvägen. Jag hade ingen jacka under regnjackan idag igen, och det var bara när vi stod stilla och skulle äta lunch som jag frös lite.

Tillbaka i stallet oljades det sadlar för fulla muggar, så då hjälpte jag till med det. Det regnade som tusan ute så det var skönt att få vara inne en stund.

På kvällen var det en tant här med en massa Islandströjor. Då passade jag på att beställa en egen tröja (en till tröja), men dragkedja, lite längre och med luva. Den blir mörkgrå. Hon mätte mig också, så förhoppningsvis sitter den superfint. Jag ser verkligen fram emot att få den (det komemr förstås ta ett tag, hon sa början av augusti). Men den är ganska dyr, 18 000 isländska kronor (det är ungefär tusen svenska). Men det är det nog värt.

I natt sov jag med revaxör (medlet som löser upp vaxproppar) i örat. Jag sov ganska dåligt, eftersom jag vaknade varje gång jag vände på mig. Jag var ju tvungen att ligga åt ett håll, annars skulle det ju rinna ut (även om jag hade stoppat papper i örat). Klockan fem vaknade jag och tänkte att nu jävlar, så gick jag upp och sköljde ur gegget och gick och la mig igen. Och det har faktiskt blivit bättre. Jag tänkte att jag ska göra samma procedur igen i natt, så att det bli helt rent.

På onsdag är jag ledig och då är det äntligen dags för surfing! Renee, som också är ledig, ska följa med och det kommer att bli asbra! Jag hoppas bara att det blir fint väder.

Det var ganska varmt idag, precis som igår. Dock regnigt. Men jag gick hela daen utan jacka unden regnjackan utan att frysa, och det har jag aldrig förut kunnat göra. Det var roligt, för Christina (hon heter tydligen inte Kristine, utan med ch och a) som kommit från 25 plus i Danmark tyckte att det var jättekallt.

Idag skulle jag ha ridit Nidrin, men de personer jag skulle ha med mig kom aldrig. Så jag fick vara kvar i stallet med Ida och hjälpa henne. Sedan plötsligt ringde Lina och frågade om det fanns möjlighet för en timtur, och det fanns det ju. Så jag fick rida lite innan lunch ändå. Det var två ganska vana ryttare, så jag fick ta många små extrarundor för att det verkligen skulle bli en timme. Men det var trevligt och jag fick rida på Grána.

Efter lunch blev det Siggi med Elon (praktikanden vi hade i april-maj som nu kommit tillbaka för att jobba och lära sig sko), Christina och 17 turister. Jag red på Klaki, och han var verkligen inte alls bra. Förjävlig faktiskt. Han bet sig liksom fast i bettet och bara höll emot allt vad han kunde medan han sprang på i hejdundrande fart för att komma först. Så jag bytte med Elon så jag red som förstaguide, och då gick det bättre. 

När vi kommit tillbaka blev det lite kaos i stallet. En häst sprang ner till fältet med sadeln fortfarande på, våra flockhästar släpptes också ner, och det var några hästar som kom tillbaka och var överallt helt plötsligt eftersom fältet de skulle in på var stängt. Och så vidare. Men tillslut var allt i sin ordning och vi kunde gå in.

Inne på rummet satt Þóra och lyssnade på musiken till Svansjön. Jag blev helt nostaligsk nästan, och kunde nästan se baletten framför mig. Och filmen Black Swan förstås. Vad fint det skulle vara att gå på balettföreställning igen.

Mina handleder har börjat göra ont igen. Jag har fått låna ett slags stöd av Jennifer som jag har på mig på kvällarna, så jag hoppas det ska bli bättre. Mitt vänsteröra är inte heller bra ännu. Jag tror ju, som jag säkert sa förut, att det är svullet och att det är därför jag inte hör så mycket med det. Men det är svårt att veta.

Idag red jag Reykjadalur med Kristine, den nya tjejen. Det gick helt bra och vi hade bra med tid. Hon hade dock lite svårt med att komma ihåg vägen (hon red samma igår med), så jag förklarade för henne att för att komma ihåg vägen måste man sätta ut check points för sig själv, både tidmässigt och för att komma ihåg vägen. På vägen dit fick jag rida min bästa Ingólfur. Han är verkligen en bra häst tycker jag. Stor, trygg och pålitlig. Jag sa det till Lena D, och då sa hon att hon gilalr inte alls honom, att han är alldeles för mycket häst för henne.

När vi stod med hästarna började det regna, och jag hade ingen regnjacka på mig. Så jag satte mig under halsen på Askur och Neisti som stod och halvsov tätt intill varandra. Där hade jag det varmt och skönt och blev nästan inte alls blöt. När vi red tillbaka var det mer som att regnet hängde i luften, så jag blev lite blöt men inte alls kall. Och det var verkligen skönt.

Kjölurfilmen har blivit en sensation. Sussa såg den just och kom ner och var jättenöjd. Hon sa att den borde jag maila till Hrodmar så att vi kan lägga upp den på Eldhestars facebooksida eller liknande. Jag är verkligen skitnöjd, haha. Så det ska jag nog göra. Nu kom precis Rebecca ner och berätta hur bra hon tyckte den var. Så himla kul. "Vad duktig du är!" sa hon.

Amanda berättade att hon ska åka iväg på långtur igen som kitchen bitch på onsdag. Tredje gången blir det för henne, men det här gången är det Guldturen. Jag vill också åka iväg på långtur igen!

Dagens väder: Kallt, blåsigt och regn.

Skönt att jag är ledig med andra ord och slipper vara ute. Det enda jag har gjort idag i princip är att sticka. Bara suttit i sängen och provat det nya blå garnet. De gamla sockorna jag började på för evigheter sedan är inte klara (inte ens den första, jag har verkligen tröttnat på dem). Men jag kände att sticka är ju trevligt, så jag började på något nytt istället. Jag har ju mina tröjärmar också att sticka på, men de är också tråkiga.

Efter lunch kom Amanda tillbaka från långturen. Sex dagar har ändå gått ganska fort, och det har inte känts som att hon varit borta riktigt. Det har mer känts som att hon varit på dagtur eller haft kvällen när hon inte varit här. Så det är ju bra.

Regnet ska tydligen fortsätta hela helgen. Hemskt. Men jag har gjort klar Kjölurfilmen nu! Så den lägger jag in här under. Jag är verkligen jättenöjd med den, den har en sådan härlig känsla. Jag visade den för Amanda och var minst lika nöjd som jag.

Middag åt vi inne i Hvergerdi på Hofland, pizzerian. I princip alla var där, så det var jättetrevligt. Vi kom hem tidigt också, och det är alltid skönt.

Dagens väder: Fantastiskt! Blå himmel, svag sydlig vind och t-shitvarmt.

Jag var inni idag. Det var både skönt och tråkigt, eftersom jag gärna hade varit ute i det fina vädret och ridit en 5B eller så. Men istället fick jag springa runt inomhus. Det var dock inte så mycket som skulle göras, bland annat var det nästan inget att städa i gästhuset. Så jag satte igång och bakade och bestämde mig direkt för att göra en morotskaka. Det har jag aldrig gjort förut!

Men det känns så absurt att baka här, eftersom man måste göra så mycket för att det ska räcka till alla. Idag bakade jag med 20 ägg till exempel. Jag fick använda två bunkar för att det skulle få plats. Totalt blev det tre bläck/långpannor. Men mitt i bakandet insåg jag att jag inte hade tillräckligt med morötter. Eftersom klockan bara var halv elva hade Bonus inte öppnat än (de öppnar tolv), men Micke (han är i köket nu när Nico är på långtur) sa att man kan åka dit ändå och gå in genom bakdörren.

Så jag och silverbilen åkte iväg. Jag fick gå in genom lastkajen, säga att jag var från Eldhestar och sedan var det bara att börja handla. Affären var helt tom på människor men full med kartonger och diverse varor som skulle upp på hyllorna. Det var inte lite jag skulle handla heller: en låda äpplen, en låda apelsiner, massa bananer, 20 paket smör, en jättefull påse rödlök, fem citroner, tio påsar morötter.. Jag fullde en hel vagn till bredden innan jag var klar och kunde åka tillbaka och fortsätta baka.

Maria, en ny tjej som hjälper till i receptionen, hjälpte mig att baka det sista och vi hade verkligen jätteroligt. Kakan blev hur god som helst, speciellt det mojset som vi la ovanpå. Verkligen ett bra recept, så det ska jag spara!

Sedan fick jag rensa ogräs ute i solen. Jag hade kavlat upp t-shitärmarna och satt och hade det varmt och skönt. Tillslut tog jag en paus och la mig i gräset och solade (jag la mig bakom en kulle så ingen turist skulle se mig ligga där eller någon annan skulle klaga på att jag inte jobbade). Sedan vid fem tog jag på mig mina springskor och gav mig iväg. Springturen hade jag sett fram emot ändå sedan frukost. Jag sprang Uppin igen, på knappt 45 minuter precis som sist. Det är är jättebra runda faktiskt.

Eftersom jag är ledig i morgon hade jag tänkt att jag skulle surfa. Men det beror ju alltid på hur vädret och vindarna är. Så surfkillen ringde och pratade lite med mig och berättade att det har blåst lite för mycket och det kommer nog regn de närmaste dagarna. Men han sa att om jag ville kunde vi åka iväg ikväll. Det hade alltså betytt att vi varit i vattnet vid elva, halv tolv och sedan syrfat halva natten. Det hade säkert varit en upplevelse, men jag sa nej. Först och främst har jag redan tröttat ut mig med att springa 6 km, och sedan kommer jag vara helt död redan vid tio för att jag är sov-trött. Men han fick min mailadress så skulle han höra av sig när det skulle bli möjlighet igen.

Igår försökte jag fixa mitt västeröra med revaxör eftersom jag hörde extremt dålgit med det. Jag gjorde det två gånger, men det blev inte bättre. När jag spolade med vatten gjorde det dock lite ont, så min teori nu är att jag har ett sår där inne som att örongången svullnat upp (jag känner att den är trängre än den högra). Det är lite besvärligt eftersom jag måsste säga "va?" hela tiden, haha. Men det går väl över snart.

Jag har fått lite post också som vanligt. Ett vykort från mamma och Walle (Walle beskriv hur mamma tvingat honom att skriva och att han hatade att skriva vykort), ett vykort och ett brev från mormor och ett brev från HuvaN.

Jag jobbar som bäst på Kjölur-filmen. Det är faktiskt riktigt roligt att klippa ihop den.

28 juni
Jag fick rida Elf tour med tre personer; en kvinna och en mormor med ett barnbarn. Efter att vi ridit i cirkus en halvtimme började lilltjejens ansikte svullna upp och ögonen och näsan rann. Hon hade alltså fått en allergiattack, men mot vad visste de inte. Mormorn sa att hon är allergisk mot det mesta. Så då var det bara att rida tillbaka till stallet så att hon kunde få sina ögondroppar. Kvinnan som var med tog jag vidare på en extrarunda rumt timturen, och det var hon verkligen glad för.

På eftermiddagen hade jag en supertrevlig timtur med ett holländskt par. De fick Lysingur och Jarpur, som kan vara riktiga segproppar ibland. Men de skötte sig riktigt bra och paret var helnöjda när vi kom tillbaka. Självred jag på Hvammur, en av de hästar vi har som närmar sig 30 år. Han är fortfarande pigg som en lärka.

Sedan hade jag kvällen också tillsammans med Steffi och Marianne. Den stora gruppen vi väntade på kom först vid halv tio, så vi trodde att det skulle bli en sen kväll. Men det var en grupp gamlingar från Frankrike. De åt snabbt och gick sedan och la sig. Så jag kom nog i säng vid halv tolv. Alldels för sent för mig, men tidigt för att ha haft en så sen grupp. Det mest irriterande är nog att Marianne alltid håller mig kvar så länge, när jag egentligen skulle kunna lägga mig. Hon är nämligen anställd för att bara jobba på kvällen.

29 juni
Idag var det 5B för mig med sju personer. Vädret var jättefint, men det var blåsigt som tusan så hela förmiddagen var det ganska kallt. Det var tre svenskar som var med som rider comforten, och de är så himla trevliga. Två tanter och en kvinna (antagligen dotter till någon av dem). Jag checkade in dem igårkväll också. De var verkligen sådana som var nöjda och glada med allt och bara trevliga rakt igenom. När vi kom tillbaka till stallet sa de: "Vad trevligt det var ett rida med dig idag, My!" Jag hoppas jag får rida med dem i morgon också, och att det i sådana fall inte blir så stressigt om det blir Reykjadalur.

Så har jag fått vaxpropp igen också. Men jag har något slags sår i örat, för det gör ont och är antagligen lite svullet också eftersom jag fick sätta i medel i två omgångar innan det blev bättre. Annars brukar det inte klogga igen såhär fort.

Jag har bett Jenny kolla upp surfing till mig på fredag när jag är ledig. Jag hoppas verkligen det fina vädret håller sig och att det finns plats. Det var ett bra tag sedan jag stod på en surfbräda. Just nu är jag ensam i mitt rum eftersom Þóra sover i Torvastadir, Amanda är på Kjölur och Lena D är i tyskland och gör sin examen. Det är ganska skönt faktiskt.

Jag glömde berätta om fransmannen jag hade med mig på Reykjadalur häromdagen! Han var en av de där ryttarna som alltid vet bäst själv och vägrar lyssna på eller göra vad man säger. Så när vi kom tillbaka till stallet klagade han på att vi inte hade galopperat: "Det är jätteviktigt att man galopperar på turen också. I Frankrike galopperar vi alltid när vi kommer tillbaka! Kan jag inte få galoppera på eran ovalbana?" Jag sa strikt nej, och då slängde han benet över hästens huvud och hoppade ner. Benet fram över hästens huvud!! Jag sa att det här är något han måste tänka på hur han hoppar av, eftersom han inte känner hästen och den verkligen kan freaka ur. Då sa han: "Ja, men i Frankrike gör vi alltid så!", som om man gör så i resten av världen också. Hela dagen var det verkligen "i Frankrike gör vi si och i Frankrike gör vi så"... Herregud alla dessa turister.

Dagens väder: Typiskt Islandsväder, blåsigt, halvkallt, molnigt med lite solglimtar då och då.

Så var det Reykjadalur igen. Men idag fick jag med mig en turist som jag redan kände: Lisa, en tysk tjej vi hade med på Kjölur. Jättetrevligt verkligen! Men det var lite synd också, eftersom det är så totalt annorlunda här jämfört med ute på vishan. För det första rider man jättelångsamt, det är ju värsta farten på långturen. Sedan är allt annat lite segt också,  Jag förklarade det för henne, men hon förstod och var helt glad och nöjd ändå.

Efter middagen ringde jag hem och pratade lite med familjen, det var trevligt. Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt, eftersom jag har kvällen i morgon. Jag hoppas att det inte blir så sent då, för det här med sömnen gör mer skillnad än vad man tror.

Det här med filmen blev ett jätteprojekt nu, eftersom jag filmade lite för mycket. Bara att titta igenom och radera tar tid! Men ni ska få se det, jag lovar.

Det känns så konstigt att vara tillbaka, som att jag aldrig åkt härifrån. Men samtidigt känns det som att jag har varit borta hur länge som helst, att det är mycket längre än fem-sex dagar. Men jag ska försöka beskriva dagarna så kort och koncist jag kan.

Dag 1 - 18 juni - 21 km
Eftersom det var så många turer fick jag rida en Elf tour (1,5 timmar ridning med lunch efter, då rider man slutet på Uppin och sedan ner över fälten). Turisterna hade en introduktion och lite ridlektion innan lunch med Sussa (huvudguiden). Jag hade en svensk familj på sex personer med mig, och en av flickorna som handhäst för att hon var rädd. Hon var tio år. Jag berättade om henne för älvorna som bodde i bergen, och att man kunde höra dem sjunga ibland. Och hon trodde verkligen på det, frågade hur sången lät, försökte lyssna och se om hon kunde höra något. Och hon frågade så mycket, om älvorna har namn, om de kommer ut ur berget, om de är genomskinliga eller om man kan se dem, om de kan förstå när vi pratar, om hästarna har namn, om de kan prata med varandra och hur de gör. Så himla söt tjej verkligen.

Sedan efter lunch bar det iväg med trailer. Första dagen skulle vi inte rida med flocken utan då hade vi två handhästar var istället så vi kunde byta lite under dagen. Jag fick rida Vindur hela dagen, och han kan verkligen vara speciell, och inte alltid så smart. Det var varmt ute, så vi kunde rida utan jacka. Jag hade bara min microfleece på mig, och så har jag aldrig kunnat ha det!

Först natten spenderade vi vid Geysir, på ett ställe som heter Myrkholt. Det var verkligen lyxigt, fint och modernt. Ljusa rena rum och ett stort kök och allrum/matsal. Till och med en liten dator och ett elpiano. Jättesköna sängar, skönare än våra vanliga. Och jag använde mitt fina sovtäcke. Þróda och Amanda lagade maten.

Dag 2 - 19 juni - 27 km
Så var det dags att rida med flocken. Då fungerar det så att hälften av oss rider före flocken, och hälften efter, beroende på vilken häst man rider på. Vi hade fått dit hälften av hästarna och resten skulle komma till Gulfoss med trailern. Jennifer och jag vallade in flocken till fots, och sedan delade vi ut hästarna. Eftersom alla var vana ryttare och dessutom haft introduktionen igår sadlade de sina hästar själva. När vi sedan red iväg med flocken var det lite kaos ett tag i början eftersom hästarna var så på, men det gick bättre efter ett tag.

Vi skulle som sagt rida till Gulfoss, det magnifika vattenfallet dit även Guldturen går. Där fanns en paddock som vi lämnade hästarna i så vi kunde gå ner och titta på vattenfallet. Det var verkligen maffigt. Jag filmade förstås, men råkade senare tyvärr radera den. Amanda och Þróda mötte upp oss med bilen och soppa till lunch. Lyxigt att slippa äta nestis till lunch.

Resten av hästarna kom vid halv två, och då red vi vidare norrut. Jag red Þrymur, en ganska stabil och långsam häst. Det var verkligen ett coolt landskap, som en stor stenöken med berg omkring. Och det fortsatte så ganska länge. Vi stannade för lite fika i en fålla på vägen, mötte Þróda och Amana där, och red sedan vidare. Jag red bakom flocken, och på ett ställe hamnade jag på fel sida om en ganska bred bäck. Þremur ville först in gå över den (vi stod på en hög kant vid sidan om den), men plötsligt gjorde han ett språng och hoppade över den. Jag trodde ju att han snällt skulle gå över den bara, så jag blev jätteförvånad över både hans hopp och min braiga balans. Andy, en tysk kille som inte pratade engelska, berömde mig senare för detta (på tyska på förstås).

Vi red till ett fjäll som heter Bláfjall (uttalas Blaufjatl), men innan vi kom dit var vi tvugna att korsa en flod. När vi kom dit stod Sussa där och viftade (hon hade alltså ridit tillbaka för att varna oss om något). Vi förstod inte riktigt först, men när hälften av dem var i vattnet förstod jag att hon menade att vi skulle gå åt vänster. Så jag försökte överrösta floden så gott det gick och skrek att de skulle hålla sig till vänster, och just då försvann Blaumi och Claudia under vattnet. Claudia flöt iväg och Sussa var snabbt vid kanten och kastade i en tygel som hon drog upp henne med. Hästen klarade sig upp ganska snabbt. Vilket äventyr.

Stället vi bodde på heter Fremstaver, precis vid foten av Bláfjall. Jättelitet hus utan el och värme. Ett dass med riktig toalett dock, och en kran i köket. Men det var verkligen hur fint som helst.

Dag 3 - 20 juni - 27 km (+20 km extra med flocken)
Jag vaknade jättetidigt eftersom det var så ljust. Vi trängde ihop oss i det lilla köket, och satt i sadeln vid tio. När vi skulle rida iväg följde flocken med helt snällt i början, men helt plötsligt bestämde sig prinsessan för att hon ville hem. Så hon stack åt andra hållet och drog med sig tio andra hästar. Jennifer och Micke stack efter och hämde dem, medan turisterna, jag och Sussa bildade en ring runt resten av flocken så de inte stack efter. Tio minuter senare var alla hästar tillbaka, och vi kunde fortsätta.

Vi red på västra sidan av Bláfjall, ("chicken-sidan" eftersom Ishestar alltid rider där) eftersom östra sidan var alldeles för blöt. Jag red Þrymur i bara min microfleece. Det var med andra ord jättevarmt! Jag tror att Jennifer hade t-shit. Lunchen åt vi vid Hvitavatn, där vi mötte upp Þróda och Amanda. Hvitavatn är en ljusblå sjö som ligger precis nedanför glaciären Langjökull. Det var verkligen fantastiskt fint.

Sedan fick jag rida Pegasus framför flocken, men honom gick det inte att svänga med för fem öre. Vad jag än gjorde sprang han bara rakt fram ändå. Men vi red för det mesta i ganska högt tempo så det gick helt okej.

När vi kom fram till Arbódir skulle tursiterna få åka bil den sista biten till Gislaskálinn där vi skulle bo. Vanligtvis bor vi tydligen i Arbódir, men chickensarna (Ishestar) hade hunnit före oss att boka den. Så då fick det bli Gislaskálinn istället, vilket jag tyckte var ett mycket finare ställe.

Jag, Sussa, Jennifer och Micke red alltså med flocken den biten som var kvar: 20 km. Det var mycket lättare att driva flocken när inte alla turister var med, allt kändes mycket lugnare. Och jag bara njöt i min tunna fleece, av utsikten, hästarna framför mig och Aaron som töltade i racerfart. Vi stannade i en fålla på vägen för att byta hästar. När vi stod där kom en bil och stannade. Det var en holländskt par på roadtrip och de bjöd oss på öl och cola. De var inte speciellt haja på engelska, så de förstod inte när Sussa försökte förklarar att vägen av stängd. (Kjölurvägen var alltså fortfarande stängd sedan vintern på grund av att kälen inte lossnat ännu och man kunde fastna). 

Huset var stort och jättefint, och det låg uppe på en höjd så man kunde se ut över glaciärerna.

Dag 4 - 21 juni - 28 km
Det var en fin morgon, inte ett moln på himlen. Vi skickade iväg bilen med Þróda, Micke och Amanda redan vid nio (annars åker de först när vi lämnat stället) eftersom de var tvugna att åka Island runt, pga avstängda vägen, för att komma upp till Hveravellir (nästa stopp). Jag började rida Þráinn, en otroligt passig häst. Men han töltade riktigt fint i början, men sedan började han passa igen. Den här dagen var det ganska kallt, speciellt när vi kommit upp en bit på höjderna. Jag hade bara fleece och tjocktröja, så det blåste rakt igenom. När vi stannade för paus räddade Sussa mig och jag fick låna en av turisternas jacka, en trevlig tjej från Österrike som heter Katarina. Så himla snällt.

Eftersom bilen skulle bli sen hade Sussa beordrat alla att ta med sig en "fick-smörgås" eller "pocket sandwich". Vi hade dessutom packat med oss mackor och köttbitar i sadelväskorna som vi skulle duka upp som buffét när vi kom fram. Fick-smörgåsen åt vi när vi stannade och bytta hästar. Då hade vi ingen fålla, utan vi ringade in hästarna och satte ett snöre mellan oss.

Väl framme insåg vi att Ishestar använt den stängda vägen ändå. De hade tydligen brassat förbi oss när vi pausade med hästarna (jag hade missat det totalt). Chickens. Väl framme i Hveravellir tog tanterna i och rullade in en höbal till hästarna. Det var roligt att se, eftersom de var åtta stycken och balen rullade så långsamt. Vanligtvis är vi bara två, max tre, som rullar dem hemma. Men det handlar nog om teknik. Sedan fanns det en hot pot bakom huset, byggd i sten mitt i en varm bäck. Handdukarna var ju i bilen, men vi hade stoppat simkläderna i fickan de med. Det fanns en hundvalp där också som hette Askur, hur söt som helst.

Till middag blev det grillar kyckling. Därefter gick vi till en lite grotta som finns i marken en bit bort. Där inne satt vi och Sussa berättade historien och Eyvindur den laglöse. Han bodde där uppe med sin fru (?), som sedan dödade sina barn, och stal får och levde gott. De bodde i grottan i nästan 20 år. En gång var Eyvindur i kyrkan i en by en bit därifrån, och folk förstod att det var han. Så han smög ut och gömde sig innan de hann ta honom, och just då började en tjock dimma sprida sig. Uttrycket för det är "EyvindurÞóka", och används än idag.

Huset vi bodde i var trångt, och vi guider fick bo på madrasser på golvet. Hveravellir betyder något i stil med "varma källornas fält".

Dag 5 - 22 juni - 36 km
På morgonen hade vi EyvindurÞóka, men den lättade ganska snart så att solen kom fram. Jag red på Vindur, och det var ganska sankt precis utanför fållan där vi hade hästarna. Det är en häst vi hade med, Dimma, som har varit på många många Kjölur och hon springer gärna förbi hela flocken för hon kan vägen helt själv, så har hon Stulka som en svans efter sig. Oftast är det inget problem, men idag tog hon med sig hela flocken på fel stig. Eftersom jag red framför var jag den som fick sticka efter dem. Och jag behövde inte mer än vänta Vindur åt rätt håll så förstod han precis. Full kalopp över jättekuperad mark, och återigen blev jag förvånad över hur bra balas jag har. Vindur gjorde precis som jag sa till honom, och jag fick fatt på flocken tillslut och de stod still. "Bra My!" ropade Sussa.

Till lunch blev det pastasallad från bilen vid en liten fålla. Därefter fick jag rida Blesi-Gut, och han är en fin häst, stor och röd med en bläs. Landskapet blev mer fjälliknande, med små (!) fjällbjörkar, mycket ris och mossa. Huset vi skulle bo i låg mitt i allt detta, uppe på en höjd. När vi kom dit red Jennifer och Sussa iväg för att undersöka morgondagens ridväg (det var ganska blött på sina ställen), medan vi andra matade hästarna med små minihöbalar (kan kunde nätt och jämnt lyfta en själv). Jag använde fickkniven jag hade med mig, den var superbra.

Efter middagen tog vi en gruppbild ute i solen, och alla fick önska ett par hästar de skulle vilja rida under sista dagen. Sedan satt vi (guiderna alltså) inne på vårat rum och skulle pussla ihop det. Micke bjöd på whiskey, för det måste man tydligen dricka när man är på långtur förklarade Sussa. Sedan tog om själv en tap, och sa "Det smakar förjävligt!".

Dag 6 - 23 juni - 34 km
EyvindurÞóka igen. Enligt Sussa skulle den lätta vid elva, men det blev tidigare. Solen tittade fram igen, men det var ändå kyligt. Vi satt i sadlen klockan nio, och jag satt på Laukur. Hästarna var ganska på hela vägen, eftersom de visste att vi var i slutet av turen. Vi tog oss över en blöt myr till en fålla utan staket, där vi fick sätta upp snöret runt stolparna. Där åt vi våra nestis och kex vi hade med oss, och solen sken.

Sedan bar det av ner för berget ner i Vatnsdalur, turens mål. Detta visste hästarna, och de tryckte på som tusan. Vägen gick i serpentiner ner för berget, eftersom det var så brant. Men det gick bra, vi lyckades hålla dem tillbaka. Lyn, en jätterolig tant från Australien, hjälpte oss med det. Det var bara Pegasus som vaknade upp ur joggingkoman och stack före alla, han är nämligen född i Vatnsdalur.

Det var otroligt vackert allting. Dalen var lång, och där den tog slut började en liten canyon där ett stort vattenfall låg. Solen sken, gräset var knallgrönt, fåren sprang omkring överallt, det var fullt med gula blommor och två svanar flög förbi. Så himla vackert verkligen. Just där ville jag stanna för alltid. Verkligen idylliskt.

När vi var framme släppte vi ut hästarna på fältet och åt lite korv innan vi sa hejdå till turisterna. Det var tråkigt, för helt plötsligt var allting slut och vi var påväg hem igen. Det var skönt att bara få åka bil och sova lite (vi åkte genom en undervattenstunnel som var 4 mil lång!), men när vi väl var tillbaka på gården kändes det lite jobbigt. Och tråkigt framför allt.



Men det har varit fantastiskt. Det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Vädret var på topp, gruppen var supertrevlig, naturen förundrade vart man än såg och husen vi bodde i var superfina (alla olika men fina på sitt sätt). Och Sussa är en otroligt roligt och trevlig människa, henne gillar jag verkligen. Lyn och Sara (tanterna från Australien) sa att om jag vill komma och hälsa på så är jag mer än välkommen att bo och rida hos dem. Så då kanske jag åker till Australien då.

Så är det full fräs direkt när jag kommer tillbaka. Igår red jag Reykjadalur med Amanda (i bara tjocktröja!) och hade sedan kvällen med henne. Det blev ganska sent, så sömnen är verkligen på minus nu. Idag red jag 5B med fyra personer, och det var jättelugnt och skönt.

Dock hade jag glömt att Cissi bett mig hämta flocken åt henne, så i sista sekunden red Lena D och Steffi iväg och Ida skällde lite på mig. Det var nämligen 84 hästar att förebereda i morse. Dessutom var jag på jättedåligt humör på grund av allt, så det gjorde inte dirket saken bättre. Men då kom Lena och sa: "Det går bra, My." Jag gillar när hon säger det, för då känns allting helt okej plötsligt.

Amanda har åkt iväg på Kjölur nu igen i morse. Hon ska vara "kitchen bitch" igen, dvs hjälpa till i köket. Jag är verkligen avundsjuk på det, jag vill också vara ute på vishan och slippa var här.

Det är ett av fölens mamma som har ftt avlivas. Fölet är nog två veckor ungefär (hur gullig som helst, som en hund när man går in i boxen där den är) och vi försöker få ett annat sto att adoptera det nu. Det som hände med mamman var att det var något som gick snett när veterinären skulle ultraljuda det nya fölet (nio-tio dagarefter att stoet fölat kan man betäcka det på nytt, de är dräktiga i elva månader), så att hon fått en inre blödning.

Förresten hade vi jättetrevligt i Torvastadir. Men på vägen dit fick vi punka på Þóras bil. Så då var det bara att köra in till kanten, sätta upp triangel och peta fram extradäcket. Precis när jag skulle börja stannade en bil och en man hoppade ur och tog över helt och hållet. Det tog max fem minuter, sedan var vi på banan igen. Det enda jag kunde tänka på var när pappa sa att "Nu får du byta däcken själv, för nästa gång du gör det sitter du på kanten av en väg med bilar på en meters avstånd i 100km/h".

Jag försöker sammansfatta Kjölur så gott det går, så lägger jag upp det när det är klart. Filmen lär dröja ett par dagar eftersom jag ska sätta ihop den och så.