10 april
Redan på morgonen blåste det som tusan. Vi hade en Siggi-tur med 17 personer och en tim-tur med simning på två personer. Jag fick tim-turen, och det gick verkligen långsamt. Det var ett svenskt par, båda helt nybörjare. (Jag red för övrigt en häst som heter Gloa. Trevlig häst.) Killen hade dessutom svårt med tölten, och då blir det ju så skumpigt. Inte blev det bättre heller av att han satt och spände sig hela tiden. När vi ridit en timme var det dags för bad i Hvergerdi, så jag körde dem dit och hämtade upp dem en timme senare. På den här turen har man lite tidspress, och det är jobbigt. För då ska de hinna både rida, bada och äta lunch innan klockan tolv då de skjutsas tillbaka till Reykjavik.
Det blåste bara mer och mer, så på eftermiddagen ställde vi in Siggin. Det var dock en skolgrupp på cirkus 20 personer som skulle komma och rida en timme. Vi sa till dem att det antagligen inte går, men de ville verkligen försöka så då var det bara att sätta igång och sadla. Det blev faktiskt lite bättre precis när de skulle rida (det slutade i alla fall regna), så de fick en liten tur. Efter ungefär 20 minuter blev vädret värre igen så de fick ta kortaste vägen hem. Trots allt var de jättenöjda när de åkte därifrån.
När skolgruppen åkt löpte vädret verkligen amok. Det blåste som fan, rent ut sagt, och ösregnade. Klockan var bara tre så vi kunde inte ta in hästarna och ge dem mat, så vi bestämde oss för att gå in och sedan gå ut igen vid fem. När vi skulle gå tillbaka till stallet var jag rädd att jag skulle blåsa iväg på vägen dit. Flaggstången vajade så jag trodde att den skulle gå av, till och med de robusta lyktstolparna vajade. Jag var till och med rädd att takfönstren (de som stängs av sig självt) i stallet skulle flyga av.
Lena (svenska), som hade kvällen, berättade att hon väntade på två gäster som precis landat i Keflavik med de fick inte gå av sitt plan för att det blåste så mycket. Senare berättade hon att Jenny sett på nyheterna att det blåste så mycket att planen åkte fram och tillbaka vid flygplatsen. Inte konstigt att ingen fick gå av planet. Stackars människor. Vi tittade på internet hur mycket det blåster, och de visade 25m/s hos oss.
Det kom en ny praktikant ikväll också från London. Hon heter Kesha tror jag, och ska bara vara här en vecka. Jag gillade henne inte riktigt, vi klickade helt enkelt inte. Hon verkade ganska sur av sig. Men det kanske bara är jag eller att hon var trött från resan och så. Det blir nog bättre i morgon.
Nu sitter vi och lyssnar på Erik Saades melodifestivalenlåt (usch!) på mitt rum, Lena och Amanda spelar kort och Kesha ska duscha. Killarna är försvunna. Kescha undrade var det finns att göra här, om vi har biljard eller något liknande, men det finns egentligen inget att göra på kvällen. Jag tycker att det är jätteskönt, men det kan ju såklart bli lite långtråkigt.
Vi får se hur vädret är i morgon om vi kan rida överhuvudtaget. Vi får bara hålla tummarna.
Det blåste bara mer och mer, så på eftermiddagen ställde vi in Siggin. Det var dock en skolgrupp på cirkus 20 personer som skulle komma och rida en timme. Vi sa till dem att det antagligen inte går, men de ville verkligen försöka så då var det bara att sätta igång och sadla. Det blev faktiskt lite bättre precis när de skulle rida (det slutade i alla fall regna), så de fick en liten tur. Efter ungefär 20 minuter blev vädret värre igen så de fick ta kortaste vägen hem. Trots allt var de jättenöjda när de åkte därifrån.
När skolgruppen åkt löpte vädret verkligen amok. Det blåste som fan, rent ut sagt, och ösregnade. Klockan var bara tre så vi kunde inte ta in hästarna och ge dem mat, så vi bestämde oss för att gå in och sedan gå ut igen vid fem. När vi skulle gå tillbaka till stallet var jag rädd att jag skulle blåsa iväg på vägen dit. Flaggstången vajade så jag trodde att den skulle gå av, till och med de robusta lyktstolparna vajade. Jag var till och med rädd att takfönstren (de som stängs av sig självt) i stallet skulle flyga av.
Lena (svenska), som hade kvällen, berättade att hon väntade på två gäster som precis landat i Keflavik med de fick inte gå av sitt plan för att det blåste så mycket. Senare berättade hon att Jenny sett på nyheterna att det blåste så mycket att planen åkte fram och tillbaka vid flygplatsen. Inte konstigt att ingen fick gå av planet. Stackars människor. Vi tittade på internet hur mycket det blåster, och de visade 25m/s hos oss.
Det kom en ny praktikant ikväll också från London. Hon heter Kesha tror jag, och ska bara vara här en vecka. Jag gillade henne inte riktigt, vi klickade helt enkelt inte. Hon verkade ganska sur av sig. Men det kanske bara är jag eller att hon var trött från resan och så. Det blir nog bättre i morgon.
Nu sitter vi och lyssnar på Erik Saades melodifestivalenlåt (usch!) på mitt rum, Lena och Amanda spelar kort och Kesha ska duscha. Killarna är försvunna. Kescha undrade var det finns att göra här, om vi har biljard eller något liknande, men det finns egentligen inget att göra på kvällen. Jag tycker att det är jätteskönt, men det kan ju såklart bli lite långtråkigt.
Vi får se hur vädret är i morgon om vi kan rida överhuvudtaget. Vi får bara hålla tummarna.
9 april
I morse gick jag som sagt upp vid sex för att köra Freyr till Selfoss. Därefter gick vi ut till stallet till halv åtta för att fixa i ordning alla hästarna. Jag fick driva in flocken (-arna), både vinterfältet och Fosseberg (det stavas förstås inte så, men det är så man säger). Det tog ett tag, men jag fick in hästarna i paddocken tillslut och i tid! Nu började det jobbiga arbetet. Ida tränslade hästarna i paddocken, vi fick hämta dem där och sätta fast dem längs med paddocken och sadla dem. Först när allt det var klart satte vi på nosbanden. Då hade det fortfarande inte börjat regna än, men blåsten låg på oss hela tiden.
Den turen jag skulle gå var dagsturen med Carro och Amanda, med en svensk grupp på 24 personer (de resterande 20 gick på Siggi). Jag red en liten röd häst, Röydka, som var en jättetrevlig häst att rida. Det blåste fruktansvärt redan när vi red iväg på Nedri och sedan bärjade det även regna. Det blev bara värre och värre dessutom. Ganska snart insåg vi att det inte riktigt gick att hålla ihop gruppen, så jag fick ta de sex första och köra i ett lite snabbare tempo. Nere vid floden blåste det så mycket att man fick skrika till varandra om det skulle höras. Hela vägen tillbaka satt vi ihopkurade på hästarna för att försöka undvika så mycket blåst och regn som möjligt. Hemskt verkligen. Men vi höll ut och kom utmattade tillbaka till hotellet för att stoppa i oss mat.
På eftermiddagen var det bara tio av de på dagsturen som ville fortsätta, så jag och Amanda gick med dem på Uppi. Hästen jag red (minns förstås inte namnet) var en otroligt känslig och nervös häst, och jag hade det lite svårt i början. Men det gick bättre ju längre vid red. När vi kom till floden man ska krossa vägrade hästarna gå över, så jag bestämde snabbt att vi får gå över vägen istället för att inte förlora tid. Då var alla tvugna att stiga av och rada upp sig längs med vägen så att alla skulle gå över vägen samtidigt. Jättesmidigt verkligen.
Längs med berget blåste det mycket mindre och det hade slutat regna. Men det låg en tjock dimma över oss. Det var ganska synd med tanke på att man har en fantastiskt utsikt där uppe. Men med dimman blev allt sagolikt och trolskt. Jättefint. När vi kom ner från berget var alla ganska kalla, så vi tog en töltrunda för att få upp värmen, och genast blev stämningen mycket gladare. Hela gruppen var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet trots det otroligt dåliga vädret.
Köket var stängt idag med, men Nico hade förstås sparat mat till oss. Han smsade och skrev att det och det fanns där och där, bara att värma i ugnen. Det var rester från lunchen, revbensspjäll. Mums! Efter maten bjöd jag in Amanda och Lena till mitt rum för att spela kort (Elon var försvunnen och Freyr ville inte vara med). Vi spelade Dam och Hej Knekt. Mycket skratt. Men som alltid blir man otroligt trött av att spela Hej Knekt, så efteråt satt vi mest bara och pratade.
Alldeles nyss kom det in en skum kille här i korridoren och frågade efter Freyr. Måste varit hans kompis. Jag tror att de ska åka till någon bar ikväll och höra på live-musik. Jag skulle gärna ha följt med om det inte varit så att de börjar spela vid tolv. Ska jag vara uppe hela natten kommer jag inte orka jobba i morgon, för då kommer det nämligen också vara full fräs.
Den turen jag skulle gå var dagsturen med Carro och Amanda, med en svensk grupp på 24 personer (de resterande 20 gick på Siggi). Jag red en liten röd häst, Röydka, som var en jättetrevlig häst att rida. Det blåste fruktansvärt redan när vi red iväg på Nedri och sedan bärjade det även regna. Det blev bara värre och värre dessutom. Ganska snart insåg vi att det inte riktigt gick att hålla ihop gruppen, så jag fick ta de sex första och köra i ett lite snabbare tempo. Nere vid floden blåste det så mycket att man fick skrika till varandra om det skulle höras. Hela vägen tillbaka satt vi ihopkurade på hästarna för att försöka undvika så mycket blåst och regn som möjligt. Hemskt verkligen. Men vi höll ut och kom utmattade tillbaka till hotellet för att stoppa i oss mat.
På eftermiddagen var det bara tio av de på dagsturen som ville fortsätta, så jag och Amanda gick med dem på Uppi. Hästen jag red (minns förstås inte namnet) var en otroligt känslig och nervös häst, och jag hade det lite svårt i början. Men det gick bättre ju längre vid red. När vi kom till floden man ska krossa vägrade hästarna gå över, så jag bestämde snabbt att vi får gå över vägen istället för att inte förlora tid. Då var alla tvugna att stiga av och rada upp sig längs med vägen så att alla skulle gå över vägen samtidigt. Jättesmidigt verkligen.
Längs med berget blåste det mycket mindre och det hade slutat regna. Men det låg en tjock dimma över oss. Det var ganska synd med tanke på att man har en fantastiskt utsikt där uppe. Men med dimman blev allt sagolikt och trolskt. Jättefint. När vi kom ner från berget var alla ganska kalla, så vi tog en töltrunda för att få upp värmen, och genast blev stämningen mycket gladare. Hela gruppen var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet trots det otroligt dåliga vädret.
Köket var stängt idag med, men Nico hade förstås sparat mat till oss. Han smsade och skrev att det och det fanns där och där, bara att värma i ugnen. Det var rester från lunchen, revbensspjäll. Mums! Efter maten bjöd jag in Amanda och Lena till mitt rum för att spela kort (Elon var försvunnen och Freyr ville inte vara med). Vi spelade Dam och Hej Knekt. Mycket skratt. Men som alltid blir man otroligt trött av att spela Hej Knekt, så efteråt satt vi mest bara och pratade.
Alldeles nyss kom det in en skum kille här i korridoren och frågade efter Freyr. Måste varit hans kompis. Jag tror att de ska åka till någon bar ikväll och höra på live-musik. Jag skulle gärna ha följt med om det inte varit så att de börjar spela vid tolv. Ska jag vara uppe hela natten kommer jag inte orka jobba i morgon, för då kommer det nämligen också vara full fräs.
8 april
I morse knackade det på dörren. Klockan hade inte ringt än. Jag brydde mig först inte om det, men sedan knackade det igen. Jag tittade på klockan, och den visade 04:26. Det måste vara något viktigt om någon är vaken vid den här tiden. Utanför min dörr stod en kvinna och påstod att det inte fanns någon frukost. Skolgruppen skulle nämligen åka till flygplatsen vid fem och det var meningen att Freyr skulle gå upp och ge dem frukost. Men det hade han alltså inte gjort. Jag knackade på och gick in till Freyr, och han satte sig upp i sängen och sa snabbt: Klockan ringde inte!! Elon, som sover i sängen bredvid, sa: Jo, den ringde visst. Men du vaknade inte.
Stackars Freyr. Vi hade till och med skojat dagen innan om att han skulle försova sig. Kvinnan som knackade på hos mig hade också ringt nattvakten (när man haft kvällen kopplar man telefonen till sin mobil, ifall någon skulle ringa. Inatt var det svenska Lena) så hon kom springande från Hveragerdi. Det hade i alla fall löst sig tillslut.
På förmiddagen hade vi två turer; en Siggi på 14 personer, och en en och en halvtimmes-tur på 24 personer. Jag gick den kortare turen med Ida, Carro och tyska Lena. Det gick hur bra som helst, bortsett från att det var otroligt dimmigt och lite duggregn. Det blåste i alla fall inte, så det var stort plus! I morgon ska det tydligen bli samma väder, fast med blåst. Usch. Gruppen som red var en stor svensk från Göteborg grupp som var jätteglada och trevliga.
Efter lunch red jag Siggi med tyska Lena (måste komma på bättre namn än svenska och tyska Lena) med åtta eller nio personer. Det tråkiga vädret fortsatte (egentligen är det okej så länge det inte blåser) men allt gick bra. Det var en kille som inte förstod så bra engelska, men tillslut lyckades jag förklara på ett sätt så han förstod hur han skulle handskas med hästen. Mycket yes, no och kroppspråk. Det var speciellt ett svenskt (som Amanda tydligen hade pratat mycket med på hotellet) som var jättenöjda och glada, så det skulle inte förvåna mig om de kommer tillbaka i sommar på en längre tur.
När vi kom tillbaka var det bara en tim-tur kvar som Julia skulle ta. De blev dessvärre försenade och kom först vid kvart i fem ungefär. Men det gick ingen nöd på oss. Vi väntade i stallet medan de var på tur för att sedan kunna släppa ner hästarna på fältet. Gruppen som red bestod av tre engelska killar och två svenska tjejer. Tjejerna var ganska roliga, för de såg ut som två små barbiesar, men de var jättetrevliga och trivdes bra på hästryggen.
Eftersom skolgruppen lämnat hotellet var köket stängt, så Nico var hemma. Han smsade dock och skrev att om vi behöver hjälp med middagen är det bara att ringa. Gulliga Nico. Men det var inga problem. Amanda värmde mat till oss, medan vi kom in från stallet.
I morgon blir det mycket att göra på morgonen. Vi har 55 hästar att förbereda till klockan nio, så det blir full rulle. Dessutom har jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss i morgon klockan sex. Det blir alltså inte så mycket Twin Peaks ikväll.
Jag har märkt att det börjar hända saker med mina händer. Jag har blivit otroligt i stel i ringfingrarna och jag har fått en liten knöl på insidan av dem. Mitt vänstra långfinger har också böjt sig lite till höger. Nu låter det säkert mycket värre än vad det är, haha. Fast det gör faktiskt lite ont i ringfingrarna när jag knyter händerna. Men jag håller ju i tyglarna med dem, så det är kanske inte så konstigt.
Amanda var ute i stallet med en kamera idag så jag bad henne ta lite bilder på mig! Dock ej sittande på hästen. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Nu ser ni också de otroligt charmerande regnkläderna vi använder i knallorange.
Stackars Freyr. Vi hade till och med skojat dagen innan om att han skulle försova sig. Kvinnan som knackade på hos mig hade också ringt nattvakten (när man haft kvällen kopplar man telefonen till sin mobil, ifall någon skulle ringa. Inatt var det svenska Lena) så hon kom springande från Hveragerdi. Det hade i alla fall löst sig tillslut.
På förmiddagen hade vi två turer; en Siggi på 14 personer, och en en och en halvtimmes-tur på 24 personer. Jag gick den kortare turen med Ida, Carro och tyska Lena. Det gick hur bra som helst, bortsett från att det var otroligt dimmigt och lite duggregn. Det blåste i alla fall inte, så det var stort plus! I morgon ska det tydligen bli samma väder, fast med blåst. Usch. Gruppen som red var en stor svensk från Göteborg grupp som var jätteglada och trevliga.
Efter lunch red jag Siggi med tyska Lena (måste komma på bättre namn än svenska och tyska Lena) med åtta eller nio personer. Det tråkiga vädret fortsatte (egentligen är det okej så länge det inte blåser) men allt gick bra. Det var en kille som inte förstod så bra engelska, men tillslut lyckades jag förklara på ett sätt så han förstod hur han skulle handskas med hästen. Mycket yes, no och kroppspråk. Det var speciellt ett svenskt (som Amanda tydligen hade pratat mycket med på hotellet) som var jättenöjda och glada, så det skulle inte förvåna mig om de kommer tillbaka i sommar på en längre tur.
När vi kom tillbaka var det bara en tim-tur kvar som Julia skulle ta. De blev dessvärre försenade och kom först vid kvart i fem ungefär. Men det gick ingen nöd på oss. Vi väntade i stallet medan de var på tur för att sedan kunna släppa ner hästarna på fältet. Gruppen som red bestod av tre engelska killar och två svenska tjejer. Tjejerna var ganska roliga, för de såg ut som två små barbiesar, men de var jättetrevliga och trivdes bra på hästryggen.
Eftersom skolgruppen lämnat hotellet var köket stängt, så Nico var hemma. Han smsade dock och skrev att om vi behöver hjälp med middagen är det bara att ringa. Gulliga Nico. Men det var inga problem. Amanda värmde mat till oss, medan vi kom in från stallet.
I morgon blir det mycket att göra på morgonen. Vi har 55 hästar att förbereda till klockan nio, så det blir full rulle. Dessutom har jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss i morgon klockan sex. Det blir alltså inte så mycket Twin Peaks ikväll.
Jag har märkt att det börjar hända saker med mina händer. Jag har blivit otroligt i stel i ringfingrarna och jag har fått en liten knöl på insidan av dem. Mitt vänstra långfinger har också böjt sig lite till höger. Nu låter det säkert mycket värre än vad det är, haha. Fast det gör faktiskt lite ont i ringfingrarna när jag knyter händerna. Men jag håller ju i tyglarna med dem, så det är kanske inte så konstigt.
Amanda var ute i stallet med en kamera idag så jag bad henne ta lite bilder på mig! Dock ej sittande på hästen. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Nu ser ni också de otroligt charmerande regnkläderna vi använder i knallorange.
7 april
Det finns nog inget värre än när det blåser riktigt mycket. Jag har fått huvudvärk av dagens blåst, och ska nu ligga och kurera mig i sängen. Jag ska också lägga en till liten madrass i min säng så det förhoppningsvis blir lite mjukare. Jag har också ändrat min telefonsvarare på mobilen nu ifall någon skulle ringa. Jättetöntig är den nu.
Idag kom det också ett mail från Cdon att Lejonkungen går att boka! Jag gjorde det såklart direkt, betalade och hade allt färdigt. Hade tänkt att den säkert skulle släppas under sommaren (skrev ett klart och tydligt mail till mamma att INGEN fick öppna den!), men jag tittde på releasedatumet och det är i oktober. Haha. Varför var jag så stressad? Det är alltid så jobbigt med Cdon, för man fastnar där. Nu är det ju onödigt att köpa film, efterosm jag ändå inte kan titta på dem här!
6 april
Jag red dagsturen, 5b, med tre personer. Två norskor och en svensk tjej. 5b består av Nedri på förmiddagen och Uppi på eftermiddagen. Man kommer alltså tillbaka till hotellet för lunch. På förmiddagen hade vi två montermoln som missade oss precis. Det enda vi fick utstå var lite blåst och någon minuts hagel. En lyckad tur! Tyvärr var det alldeles för molningt för att se både Atlanten och Hekla (man kan se vulkanen om det är en bra dag!) från utsiktsplatsen där den gamla kyrkan låg.
I början på Uppi-turen hamnade vi mitt i världens oväder. Det haglade och blåste som bara den, och vände man inte ansiktet bort från blåsten kändes det som om hundra människor stod och kastade pil i ens ansikte. Hemskt verkligen! Men när det molnet hade dragit över oss blev det riktigt fint och soligt resten av vägen. Dock blåsigt.
Ikväll var första gången jag skulle ha kvällen själv. Egentligen var det jag och Ida, men Nico sa att det blir så segt då, det är ju bara 20 personer. 20 personer??!! tänkte jag. Men det var inga problem. Det var en skolgrupp och de hade buffét, så det gick ganska lugnt och bra. Jag kom i säng ungefär vid elva, så inte allt för sent.
Juste. Nu har en tjej som heter Lena kommit tillbaka också (hon har varit på semester de två veckor jag har varit här). Hon är svensk och verkar jättetrevlig. Jag har inte pratat jättemycket med henne, men det lär bli desto mer.
Mitt i kvällen såg jag att jag hade fått brev! Det var från mormor och Pelle! Hon skrev att de läser bloggen så att ögonen blöder. Hon skickade också med lite "bilder på kära personer, så jag inte glömmer hur de ser ut". En bild på pappa på fisketur på fjället, en bild på mamma med orkestern, en på lilla tjockisWalle som hoppas i Pelles säng och en på mig och Walle tillsammans på trehjulingen. Alla från 1997. Jag blev verkligen så himla glad!
Jag har tänkt att jag ska ge er en liten karta på hur turerna går från GoogleMaps, men det får jag göra någon dag när jag har tid och ork!
7 april
Regn blåst regn blåst regn. Jag hade Nedri med två personer som var här i måndags (då var det fantastiskt väder), en mamma och en dotter. På väg ner frågade jag om allt var okej med dem (värdet var ju förjävligt), och det sa de att det var. Sedan frågade mamman om jag var okej, och då sa jag helt sanningsenligt att jag var lite kall. Då sa hon att det var helt okej för dem om jag inte ville ta hela 2,5 timmar, om jag frös mycket, det var ju ändå så hemskt väder. Det tycker jag var gulligt. Men vädret blev lite bättre och det slutade i alla fall regna, så det gick ingen större nöd på oss.
På eftermiddagen var det bara en person inbokad på Siggin, och den tog Amanda så det var inte jättemycket att göra. Jag frågade Ida, och hon sa att jag kunde ta en tur med den och den hästen och den som handhäst. Jag red Grauni, den stora vita jag hade med skolgruppen häromdagen, och hade Rauni som handhäst och Skiona fast på honom. Jag tog en lugn tim-tur och det gick jättebra. Jag gillar verkligen Grauni, det är en stor och trevlig häst, fin tölt. Det var roligt för när han skulle över från trav till tölt hoppade han liksom omkring lite innan han kunde komma in i rätt tempo.
Jag blev den som fick rida ner och stänga vinterfältet med Skinfaxi, och då blåste det rejält mycket. Ett tag fick jag gå på snedden mot vinden för att inte trilla omkull. Tidigare hade Ida och jag testat hur många meter i sekunden det blåste (takfönstren stänger sig själv vid viss blåst) och det blåste i alla fall över 13 m/s.
Idag fick jag också brev, men ett lite större! Det var från mamma och pappa pch innehöll en massa bra saker! Dels ett brev från pappa, ett från mamma och en bild på pappa och Walle där Walle hade skrivit på baksidan. De två vykorten som Sarah skickade från Tanzania fanns också med, tre tidningar; Ilustrerad vetenskap, bruxanvisningen (KTH-quarnevalens tidning) och Ilmailu (pappa, jag vet faktiskt inte om jag kommer att läsa den, haha). Det fanns också torkad mango (!), nappar, geisha och blomfrön av olika sorter (varför fick jag dem?). Det här gjorde mig så himla glad och jag har redan ätit upp första påsen torkade mangosar. Sedan i maj får jag väl börja gå runt och så bommor.
Åh var det är roligt att få brev. Jag ska förstås skriva till er också så fort jag får tid! Jag hoppas att vädret är bättre än här hos er, att ni har det varmt, skönt och soligt och att ni kan gå utan jacka. Snart är det nästan sommar.
Idag kom det också ett mail från Cdon att Lejonkungen går att boka! Jag gjorde det såklart direkt, betalade och hade allt färdigt. Hade tänkt att den säkert skulle släppas under sommaren (skrev ett klart och tydligt mail till mamma att INGEN fick öppna den!), men jag tittde på releasedatumet och det är i oktober. Haha. Varför var jag så stressad? Det är alltid så jobbigt med Cdon, för man fastnar där. Nu är det ju onödigt att köpa film, efterosm jag ändå inte kan titta på dem här!
6 april
Jag red dagsturen, 5b, med tre personer. Två norskor och en svensk tjej. 5b består av Nedri på förmiddagen och Uppi på eftermiddagen. Man kommer alltså tillbaka till hotellet för lunch. På förmiddagen hade vi två montermoln som missade oss precis. Det enda vi fick utstå var lite blåst och någon minuts hagel. En lyckad tur! Tyvärr var det alldeles för molningt för att se både Atlanten och Hekla (man kan se vulkanen om det är en bra dag!) från utsiktsplatsen där den gamla kyrkan låg.
I början på Uppi-turen hamnade vi mitt i världens oväder. Det haglade och blåste som bara den, och vände man inte ansiktet bort från blåsten kändes det som om hundra människor stod och kastade pil i ens ansikte. Hemskt verkligen! Men när det molnet hade dragit över oss blev det riktigt fint och soligt resten av vägen. Dock blåsigt.
Ikväll var första gången jag skulle ha kvällen själv. Egentligen var det jag och Ida, men Nico sa att det blir så segt då, det är ju bara 20 personer. 20 personer??!! tänkte jag. Men det var inga problem. Det var en skolgrupp och de hade buffét, så det gick ganska lugnt och bra. Jag kom i säng ungefär vid elva, så inte allt för sent.
Juste. Nu har en tjej som heter Lena kommit tillbaka också (hon har varit på semester de två veckor jag har varit här). Hon är svensk och verkar jättetrevlig. Jag har inte pratat jättemycket med henne, men det lär bli desto mer.
Mitt i kvällen såg jag att jag hade fått brev! Det var från mormor och Pelle! Hon skrev att de läser bloggen så att ögonen blöder. Hon skickade också med lite "bilder på kära personer, så jag inte glömmer hur de ser ut". En bild på pappa på fisketur på fjället, en bild på mamma med orkestern, en på lilla tjockisWalle som hoppas i Pelles säng och en på mig och Walle tillsammans på trehjulingen. Alla från 1997. Jag blev verkligen så himla glad!
Jag har tänkt att jag ska ge er en liten karta på hur turerna går från GoogleMaps, men det får jag göra någon dag när jag har tid och ork!
7 april
Regn blåst regn blåst regn. Jag hade Nedri med två personer som var här i måndags (då var det fantastiskt väder), en mamma och en dotter. På väg ner frågade jag om allt var okej med dem (värdet var ju förjävligt), och det sa de att det var. Sedan frågade mamman om jag var okej, och då sa jag helt sanningsenligt att jag var lite kall. Då sa hon att det var helt okej för dem om jag inte ville ta hela 2,5 timmar, om jag frös mycket, det var ju ändå så hemskt väder. Det tycker jag var gulligt. Men vädret blev lite bättre och det slutade i alla fall regna, så det gick ingen större nöd på oss.
På eftermiddagen var det bara en person inbokad på Siggin, och den tog Amanda så det var inte jättemycket att göra. Jag frågade Ida, och hon sa att jag kunde ta en tur med den och den hästen och den som handhäst. Jag red Grauni, den stora vita jag hade med skolgruppen häromdagen, och hade Rauni som handhäst och Skiona fast på honom. Jag tog en lugn tim-tur och det gick jättebra. Jag gillar verkligen Grauni, det är en stor och trevlig häst, fin tölt. Det var roligt för när han skulle över från trav till tölt hoppade han liksom omkring lite innan han kunde komma in i rätt tempo.
Jag blev den som fick rida ner och stänga vinterfältet med Skinfaxi, och då blåste det rejält mycket. Ett tag fick jag gå på snedden mot vinden för att inte trilla omkull. Tidigare hade Ida och jag testat hur många meter i sekunden det blåste (takfönstren stänger sig själv vid viss blåst) och det blåste i alla fall över 13 m/s.
Idag fick jag också brev, men ett lite större! Det var från mamma och pappa pch innehöll en massa bra saker! Dels ett brev från pappa, ett från mamma och en bild på pappa och Walle där Walle hade skrivit på baksidan. De två vykorten som Sarah skickade från Tanzania fanns också med, tre tidningar; Ilustrerad vetenskap, bruxanvisningen (KTH-quarnevalens tidning) och Ilmailu (pappa, jag vet faktiskt inte om jag kommer att läsa den, haha). Det fanns också torkad mango (!), nappar, geisha och blomfrön av olika sorter (varför fick jag dem?). Det här gjorde mig så himla glad och jag har redan ätit upp första påsen torkade mangosar. Sedan i maj får jag väl börja gå runt och så bommor.
Åh var det är roligt att få brev. Jag ska förstås skriva till er också så fort jag får tid! Jag hoppas att vädret är bättre än här hos er, att ni har det varmt, skönt och soligt och att ni kan gå utan jacka. Snart är det nästan sommar.
5 april
Jag lyckades faktiskt sova ända till klockan nio i morse! Självklart vaknade jag någon gång där runt sju, men jag lyckades ändå somna om om det var ju fantastiskt. När jag öppnade min dörr såg jag att det hängde en påse på handtaget, och det var mina chaps! Någon hade alltså hämtat dem åt mig, och det visade sig senare vara Ida. Jag provade dem såklart direkt, och de var rätt så tajta över låren. Men läder töjer alltid på sig, plus att jag tydligen ska gå ner i vikt, så de kommer sitta som en smäck! Dessutom fick jag ju mitt namn på dem. Fint som snus.
Förmiddagen gick mest till att läsa min bok (har inte mycket kvar nu, hur ska det sluta hur ska det sluta?). Jag funderade ett tag på om jag skulle ta mig in till Reykjavik och strosa runt lite, men jag bestämde mig ganska snabt för att såg för regnigt ut och dessutom var jag ju inte förberedd överhuvudtaget. Om jag åker dit vill jag gärna ha en plan på vad som finns att göra och vad som är roligt för mig. Om det finns något roligt museum eller fin hantverksaffär. Och så vill jag titta på garn. Så det får nog bli nästa vecka, om jag inte tar Blue Lagoon då.
Efter lunch var det dags för ridlektion med Hrodmar igen. Jag och Amanda hade lektion tillsammans den här gången. Jag red Faxi igen (det är en av de få hästar jag nu kan peka ut om han står mitt i flocken) och Amanda red Springja, en as hästarna vi hade på Nedri igår. Jag ser att du har tänkt på sitsen My, sa Hrodmar när vi börjarde skritta runt paddocken. Yes! tänkte jag. För att vara helt ärligt är det nog det jag tänkt mest på varje gång jag satt mig på en häst sedan förra veckan.
Efter lektionen tänkte jag att jag kan lika gärna ta en ridtur nu när jag har ridkläder på mig. Solen hade dessutom tittat fram. Jag pratade med Ida och hon sa att jag kunde ta en liten tur med Amanda på den och den hästen (minns såklart inte namnen). Vi tog tim-turen i ett ganska lugnt tempo.
Ikväll får jag lägga mig tidigt igen, men tills dess blir det bara slappande. Jag kanske läser ut min bok, eller tittar lite mer på Twin Peaks. Vi får se. För övrigt kan jag säga att det var ett stort misstag att inte ta med mjukisbyxor (jag räknade med att onepiecen räckte). Så jag kanske får köpa mig ett par i Reykjavik, om jag hittar.
Glöm inte att skriva brev till mig!
Mina chaps. Rena, nya och fina. Har tyvärr ingen bild med dem på mig, men det kommer väl! (Precis som den med mig på häst)
Här är regnbågen som kom fram efter middagen då det blev solregn. Jag kunde se platsen där den började, och det var bara 5-6 minuters promenad från fönstret. Jag blev helt fashinerad. Julia berättade att på långturerna kan man se dem på fälten om då rider man ibland igenom dem. Häftigt!
Förmiddagen gick mest till att läsa min bok (har inte mycket kvar nu, hur ska det sluta hur ska det sluta?). Jag funderade ett tag på om jag skulle ta mig in till Reykjavik och strosa runt lite, men jag bestämde mig ganska snabt för att såg för regnigt ut och dessutom var jag ju inte förberedd överhuvudtaget. Om jag åker dit vill jag gärna ha en plan på vad som finns att göra och vad som är roligt för mig. Om det finns något roligt museum eller fin hantverksaffär. Och så vill jag titta på garn. Så det får nog bli nästa vecka, om jag inte tar Blue Lagoon då.
Efter lunch var det dags för ridlektion med Hrodmar igen. Jag och Amanda hade lektion tillsammans den här gången. Jag red Faxi igen (det är en av de få hästar jag nu kan peka ut om han står mitt i flocken) och Amanda red Springja, en as hästarna vi hade på Nedri igår. Jag ser att du har tänkt på sitsen My, sa Hrodmar när vi börjarde skritta runt paddocken. Yes! tänkte jag. För att vara helt ärligt är det nog det jag tänkt mest på varje gång jag satt mig på en häst sedan förra veckan.
Efter lektionen tänkte jag att jag kan lika gärna ta en ridtur nu när jag har ridkläder på mig. Solen hade dessutom tittat fram. Jag pratade med Ida och hon sa att jag kunde ta en liten tur med Amanda på den och den hästen (minns såklart inte namnen). Vi tog tim-turen i ett ganska lugnt tempo.
Ikväll får jag lägga mig tidigt igen, men tills dess blir det bara slappande. Jag kanske läser ut min bok, eller tittar lite mer på Twin Peaks. Vi får se. För övrigt kan jag säga att det var ett stort misstag att inte ta med mjukisbyxor (jag räknade med att onepiecen räckte). Så jag kanske får köpa mig ett par i Reykjavik, om jag hittar.
Glöm inte att skriva brev till mig!
Mina chaps. Rena, nya och fina. Har tyvärr ingen bild med dem på mig, men det kommer väl! (Precis som den med mig på häst)
Här är regnbågen som kom fram efter middagen då det blev solregn. Jag kunde se platsen där den började, och det var bara 5-6 minuters promenad från fönstret. Jag blev helt fashinerad. Julia berättade att på långturerna kan man se dem på fälten om då rider man ibland igenom dem. Häftigt!
4 april
Idag har det förvånansvärt nog också varit sol hela dagen! När vi gick ut till stallet var marken dock frusen eftersom det varit en klar natt. Vattenpölarna hade förstås också fått ett fint islager på sig som jag naturligtvis inte kunde låta bli att hoppa runt på. Jag älskar det där härliga ljudet när den tunna isen går sönder!
På förmiddagen gick jag och Amanda Siggin med sju personer. En av dem var en japansk tjej som knappt förstod någon engelska alls. Jag bestämde mig ganska snabbt för att vi skulle ta henne som handhäst istället, eftersom det inte ens gick att förklara för henne hur hon skulle göra. Ganska komiskt egentligen.
Idag var dagen då vi skulle städa ur alla boxar och lägga i nytt spån och halm. Varje morgon när vi mockar tar vi nämligen bra bort bajset och bryr oss inte om den blöta halmen utan vi lägger alltid på ett fräscht lager ovanpå när det är mockat. Vi började i alla fall med att ta bort alla väggarna mellan boxarna, och de vägde sjukt mycket! Eftersom Freyr fortfarande är halt kunde han inte lyfta så mycket för att inte anstränga benet, så jag, Amanda och Elon började lyfta ut dem. När vi lyft ut två stycken kom Geert och körde ut mig och Amanda ur stallet (det gick otroligt långsamt, varken jag eller Amanda är tillräckligt starka eller långa för att lyfta upp hela väggen). Så vi fick sopa och titta på medan det kom några gubbar med en traktor och en bobcat som skulle skyffla ut all halm ur boxarna.
Efter lunch gick jag tim-turen med Julia. Det var ett gäng på 15 tjejer från en flickskola i England, och det var speciellt kan jag säga. De tyckte hästarna var såå gulliga och det märktes att de inte umgås mycket med killar. Haha. Väldigt girly, med andra ord.
När vi kom tillbaka frågade Carro om jag ville rida lite mer, och visst kan jag det sa jag. Vi hade nämligen fått in en ny häst från fältet som behövde röra på sig lite. Det var ett ganska litet sto, med ett jäkla humör. Men hon var trevlig att rida. Först red jag fem-tio minuter i paddocken och sedan tog jag rundan runt hotellet. Det är alltid trevligt att vara ute utan en massa turister som man måste ha koll på och ta hand om.
Innan middagen åkte jag, Freyr, Elon och Lena och handlade lite inne i Hveragerdi. Anledningen att åka dit var egentligen att hämta den grå bilen som varit på service, men Elon behövde handla lite så då kunde lika gärna vi andra göra det också. Jag köpte lite frukt, russin, bounty och apelsinjuice till frukosten. Dessutom hittade jag rakhyvlarna jag letat som en galning efter sist jag var där. Jag glömde tyvärr handlingslappen (mitt minne är bra men kort!) , så det var en del grejer jag glömde.
Ikväll ska jag titta lite på Twin Peaks och läsa min bok. I morgon har jag dessutom ledigt, och jag har inte riktigt bestämt vad jag ska ägna dagen åt. Först tänkte jag Blue Lagoon, men jag får se om det blir så. Annars kan jag ju alltid ta bussen in till Reykjavik om jag känner för det. Eller så kanske jag bara slappar i min onepiece hela dagen.
Eftersom jag inte har någon bild på mig på häst än får ni en på trötta mig i onepiecen istället.
På förmiddagen gick jag och Amanda Siggin med sju personer. En av dem var en japansk tjej som knappt förstod någon engelska alls. Jag bestämde mig ganska snabbt för att vi skulle ta henne som handhäst istället, eftersom det inte ens gick att förklara för henne hur hon skulle göra. Ganska komiskt egentligen.
Idag var dagen då vi skulle städa ur alla boxar och lägga i nytt spån och halm. Varje morgon när vi mockar tar vi nämligen bra bort bajset och bryr oss inte om den blöta halmen utan vi lägger alltid på ett fräscht lager ovanpå när det är mockat. Vi började i alla fall med att ta bort alla väggarna mellan boxarna, och de vägde sjukt mycket! Eftersom Freyr fortfarande är halt kunde han inte lyfta så mycket för att inte anstränga benet, så jag, Amanda och Elon började lyfta ut dem. När vi lyft ut två stycken kom Geert och körde ut mig och Amanda ur stallet (det gick otroligt långsamt, varken jag eller Amanda är tillräckligt starka eller långa för att lyfta upp hela väggen). Så vi fick sopa och titta på medan det kom några gubbar med en traktor och en bobcat som skulle skyffla ut all halm ur boxarna.
Efter lunch gick jag tim-turen med Julia. Det var ett gäng på 15 tjejer från en flickskola i England, och det var speciellt kan jag säga. De tyckte hästarna var såå gulliga och det märktes att de inte umgås mycket med killar. Haha. Väldigt girly, med andra ord.
När vi kom tillbaka frågade Carro om jag ville rida lite mer, och visst kan jag det sa jag. Vi hade nämligen fått in en ny häst från fältet som behövde röra på sig lite. Det var ett ganska litet sto, med ett jäkla humör. Men hon var trevlig att rida. Först red jag fem-tio minuter i paddocken och sedan tog jag rundan runt hotellet. Det är alltid trevligt att vara ute utan en massa turister som man måste ha koll på och ta hand om.
Innan middagen åkte jag, Freyr, Elon och Lena och handlade lite inne i Hveragerdi. Anledningen att åka dit var egentligen att hämta den grå bilen som varit på service, men Elon behövde handla lite så då kunde lika gärna vi andra göra det också. Jag köpte lite frukt, russin, bounty och apelsinjuice till frukosten. Dessutom hittade jag rakhyvlarna jag letat som en galning efter sist jag var där. Jag glömde tyvärr handlingslappen (mitt minne är bra men kort!) , så det var en del grejer jag glömde.
Ikväll ska jag titta lite på Twin Peaks och läsa min bok. I morgon har jag dessutom ledigt, och jag har inte riktigt bestämt vad jag ska ägna dagen åt. Först tänkte jag Blue Lagoon, men jag får se om det blir så. Annars kan jag ju alltid ta bussen in till Reykjavik om jag känner för det. Eller så kanske jag bara slappar i min onepiece hela dagen.
Eftersom jag inte har någon bild på mig på häst än får ni en på trötta mig i onepiecen istället.
3 april
Återigen en sen kväll igår. Men fint väder har det varit båda dagarna faktiskt, med mycket sol! Eftersom jag hela tiden glömmer solkrämen på rummet så letade jag lite i stallet och hittade en med faktor 30 (lagom för mig) som jag har använt. Det är sådan sommarlukt i solkräm tycker jag!
2 april
På förmiddagen gick jag 3a-turen (även kallad Uppi) med tre personer själv. Det var den turen jag lärde mig dagen innan med Uli och Lena. Det gick hur bra som helst och vi kom faktiskt nästan en timme för tidigt tillbaka till stallet. Då tog jag tim-turen också.
(Nu kommer inser jag att det nog blir en ganska kort beskrivning av gårdagen, dels på grund av att jag inte riktigt orkar skriva, men dels också att jag inte minns allt. Höhö.)
Efter lunch red jag Siggi-rundan med Amanda. Hon fick rida först nu (det här var hennes andra gång), precis som jag gjorde med Geert, så att hon skulle lära sig vägen ordentligt. Det gick bra, bortsett från att jag red Bläsar (osäker på namnet) som alltid håller sitt huvud så högt så det är ganska kämpigt att få henne i tölt.
Det känns som att jag har lite hjärnsläpp i skrivandet nu, så låt mig bara sammanfatta kvällens arbete såhär:
42 personer plus 14 i konferensrummet. Det var mycket spring fram och tillbaka mellan matsalen, köket och konferensrummet. Mycket folk och mycket disk. Mer spring. Trötta ögon. Servera lite efterrätt, lite vin. En vodka med pepsi och en öl. Snön la sig under natten.
3 april
Förmiddagen gick till den vanliga turen, den här gången med Lena i täten för att hon skulle lära sig vägen. Snön smälte och solen tittade fram och stannade hela dagen. Solkräm faktor 30.
På eftermiddagen red jag, Lena och Amanda med Uli på 3b-turen, även kallad Nedri. Den var lite mer komplicerad att komma ihåg, eftersom det finns en vinterväg och en sommarväg. Men det ska nog gå bra. Det här var nog den första turen jag inte tagit regnbyxor på mig, för jag känder att idag finns det ingen risk för regn. Bara sol sol sol.
Hästarna vi red var Löykur, Springja (?) och Skinfaxi. Det är kul när man byter häst mitt i turen, för att alla är ju så olika med hur man ska få dem i tölt. Den jag gillade bäst var nog Skinfaxi. Det tog ett tag innan jag fick till tölten, men när jag förstod hur jag skulle göra med honom gick det jättebra.
Nu är det grillning på gång och alla är här och ska äta tillsammans (dock inte personalen på kontoret eftersom de inte är här på helgen). Det ska bli jättetrevligt, men jag hoppas att det inte blir så sent. Vi har i alla fall fortfarande sol, så jag tror till och med att vi ska äta ute på verandan. Det är ganska kyligt så jag får klä på mig ordentligt.
Förhoppningsvis blir det kanske lite mer skrivet i morgon, lite mer ingående. Nu känner jag inte riktigt att texten kommer, så det är ingen idé at försöka. Hoppas att ni har lika fint väder som jag hemma i Sverige!
2 april
På förmiddagen gick jag 3a-turen (även kallad Uppi) med tre personer själv. Det var den turen jag lärde mig dagen innan med Uli och Lena. Det gick hur bra som helst och vi kom faktiskt nästan en timme för tidigt tillbaka till stallet. Då tog jag tim-turen också.
(Nu kommer inser jag att det nog blir en ganska kort beskrivning av gårdagen, dels på grund av att jag inte riktigt orkar skriva, men dels också att jag inte minns allt. Höhö.)
Efter lunch red jag Siggi-rundan med Amanda. Hon fick rida först nu (det här var hennes andra gång), precis som jag gjorde med Geert, så att hon skulle lära sig vägen ordentligt. Det gick bra, bortsett från att jag red Bläsar (osäker på namnet) som alltid håller sitt huvud så högt så det är ganska kämpigt att få henne i tölt.
Det känns som att jag har lite hjärnsläpp i skrivandet nu, så låt mig bara sammanfatta kvällens arbete såhär:
42 personer plus 14 i konferensrummet. Det var mycket spring fram och tillbaka mellan matsalen, köket och konferensrummet. Mycket folk och mycket disk. Mer spring. Trötta ögon. Servera lite efterrätt, lite vin. En vodka med pepsi och en öl. Snön la sig under natten.
3 april
Förmiddagen gick till den vanliga turen, den här gången med Lena i täten för att hon skulle lära sig vägen. Snön smälte och solen tittade fram och stannade hela dagen. Solkräm faktor 30.
På eftermiddagen red jag, Lena och Amanda med Uli på 3b-turen, även kallad Nedri. Den var lite mer komplicerad att komma ihåg, eftersom det finns en vinterväg och en sommarväg. Men det ska nog gå bra. Det här var nog den första turen jag inte tagit regnbyxor på mig, för jag känder att idag finns det ingen risk för regn. Bara sol sol sol.
Hästarna vi red var Löykur, Springja (?) och Skinfaxi. Det är kul när man byter häst mitt i turen, för att alla är ju så olika med hur man ska få dem i tölt. Den jag gillade bäst var nog Skinfaxi. Det tog ett tag innan jag fick till tölten, men när jag förstod hur jag skulle göra med honom gick det jättebra.
Nu är det grillning på gång och alla är här och ska äta tillsammans (dock inte personalen på kontoret eftersom de inte är här på helgen). Det ska bli jättetrevligt, men jag hoppas att det inte blir så sent. Vi har i alla fall fortfarande sol, så jag tror till och med att vi ska äta ute på verandan. Det är ganska kyligt så jag får klä på mig ordentligt.
Förhoppningsvis blir det kanske lite mer skrivet i morgon, lite mer ingående. Nu känner jag inte riktigt att texten kommer, så det är ingen idé at försöka. Hoppas att ni har lika fint väder som jag hemma i Sverige!
1 april
Ännu har ingen aprilskämtat med mig. Skönt! Idag har det varit typiskt Islands-väder sa Uli. På morgonen spöregnade det, och det övergick sedan i lätt duggregn. Sedan blev det snöstorm och därefter solsken och varmt.
Jag red och hämtade hästarna på fosseberg-fältet (de är runt 40 stycken) innan vi gjorde iordning för två turer (gissa vilka...), två grupper om fem. Anledningen till att vi itne tog alla tio tillsammans var att fem av dem hade bokat privattur. Carro tog den gruppen och jag tog de andra, och så gick vi varsitt håll på Siggin. Mitt under turen sjönk temperaturen drastiskt och det blev näst intill snöstorm. Jättekallt och blåsigt. Jag tror att de flesta av oss tappade känseln i både fingrar och tår. Det hade dessutom regnat in i mitt regnställ (det var ett sådant med lagade hål, jag ska aldrig ta ett sådant igen) så jag var genomvåt och stelfrusen när jag kom tillbaka.
Efter lunch red jag och Lena (den nya tyska tjejen) med Ulli på 3a-turen, som är 2,5-3 timmar. Då rider man upp på foten av bergen och längs med det. Det var en otroligt trevlig tur och vi hade jättefint väder (jättekonstigt med tanke på snöstormen!). Jag red Springur och Lena red Lowa. Efter halva vägen bytte vi hästar och det var roligt eftersom de var extremt olika. Springur måste man låta göra sin egen grej, och då går han jättefint och bra. Lowa däremot måste man jobba mycket mer för att få henne i tölt.
Vid middagstid kom Amanda och Elon (båda svenskar) och då visade jag dem runt i hotellet och nere i källaren. Sedan åt vi tre och Lena rester till middag (det är ingen på hotellet i natt så Nico lagade ingen mat till oss). Amanda stoppade jag in med Lena i det stora rummet. Det hade ju varit konstigt att stoppa henne i mitt rum när Lena kom bara för två dagar sedan. Som att jag skulle favorisera en svensk liksom. Elon bor med Freyr.
I morgon väntar en lång dag. Det blir mera Siggi-tur plus att jag har kvällen igen. Det kommer sitta 42 personer i matsalen och 14 personer till i konferensrummet. Jag tror att det blir jag, Ida, Amanda och Carro, så det ska nog gå bra. Det blir mycket spring bara.
Nu när jag visade Amanda och Elon runt kändes det ändå som att jag har koll på det mesta. Amanda var förvånad över att jag bara varit här en dryg vecka och hon sa att det verkade som att jag varit här för alltid. Inte för alltid, men länge. Så det var roligt att höra!
Nu ska jag bara luta mig tillbaka med mina torkade äppelbitar och titta på ett avsnitt Twin Peaks!
Jag red och hämtade hästarna på fosseberg-fältet (de är runt 40 stycken) innan vi gjorde iordning för två turer (gissa vilka...), två grupper om fem. Anledningen till att vi itne tog alla tio tillsammans var att fem av dem hade bokat privattur. Carro tog den gruppen och jag tog de andra, och så gick vi varsitt håll på Siggin. Mitt under turen sjönk temperaturen drastiskt och det blev näst intill snöstorm. Jättekallt och blåsigt. Jag tror att de flesta av oss tappade känseln i både fingrar och tår. Det hade dessutom regnat in i mitt regnställ (det var ett sådant med lagade hål, jag ska aldrig ta ett sådant igen) så jag var genomvåt och stelfrusen när jag kom tillbaka.
Efter lunch red jag och Lena (den nya tyska tjejen) med Ulli på 3a-turen, som är 2,5-3 timmar. Då rider man upp på foten av bergen och längs med det. Det var en otroligt trevlig tur och vi hade jättefint väder (jättekonstigt med tanke på snöstormen!). Jag red Springur och Lena red Lowa. Efter halva vägen bytte vi hästar och det var roligt eftersom de var extremt olika. Springur måste man låta göra sin egen grej, och då går han jättefint och bra. Lowa däremot måste man jobba mycket mer för att få henne i tölt.
Vid middagstid kom Amanda och Elon (båda svenskar) och då visade jag dem runt i hotellet och nere i källaren. Sedan åt vi tre och Lena rester till middag (det är ingen på hotellet i natt så Nico lagade ingen mat till oss). Amanda stoppade jag in med Lena i det stora rummet. Det hade ju varit konstigt att stoppa henne i mitt rum när Lena kom bara för två dagar sedan. Som att jag skulle favorisera en svensk liksom. Elon bor med Freyr.
I morgon väntar en lång dag. Det blir mera Siggi-tur plus att jag har kvällen igen. Det kommer sitta 42 personer i matsalen och 14 personer till i konferensrummet. Jag tror att det blir jag, Ida, Amanda och Carro, så det ska nog gå bra. Det blir mycket spring bara.
Nu när jag visade Amanda och Elon runt kändes det ändå som att jag har koll på det mesta. Amanda var förvånad över att jag bara varit här en dryg vecka och hon sa att det verkade som att jag varit här för alltid. Inte för alltid, men länge. Så det var roligt att höra!
Nu ska jag bara luta mig tillbaka med mina torkade äppelbitar och titta på ett avsnitt Twin Peaks!
31 mars
Igår somnade jag så fort jag la huvudet på kudden. Jag var helt utmattad. Därför har jag inte skrivit något. Det regnade och blåste exakt hela dagen, vädret var rent ut sagt förjävligt. Men jag ska snabbt gå igenom gårdagen, så ska jag sedan berätta om idag.
30 mars
Jag red Siggi-rundan (som vanligt) med fyra japaner. Julia sa såhär när de kom; Oh, This is gonna be your first japanese experience! Det tycker jag var ganska roligt. Och det var sannerligen spännande, men det gick faktiskt förvånansvärt bra hela turen. I början hade de inte riktigt förstått vikten i att hålla i tyglarna ordentligt och liknande, men det gick bättre när förklarade att det är jätteviktigt med en hård röst. Haha. Tölten gick i alla fall jättebra och allt var frid och fröjd. Förutom regnet då förstås.
Efter lunchen tog jag faktiskt en powernap på drygt 20 min, och det gjorde verklinge susen. Sover man mer än 25 min blir man bara seg, men det här var perfekt. När jag kom ut i stallet igen skrek Geert; MY! You are going with us! Jag fattade ingenting, men hjälpte snällt till bära in saker i bilen. Vi skulle ut på ett av fälten till våra hästar och klippa hovar. Freyr och Carro följde också med (det är bara Carro och Geert som kan det här med hovslageri). På fältet var vi tvugna att sätta grimma på varje häst som skulle klippas, medan de andra gick lösa. Tillslut när vi bara hade fem kvar fick vi bygga en minihage och ringa in alla i så vi skulle kunna fånga de sista. Allting fick förvånansvärt bra och vi var tillbaka i tid i stallet så att Carro och jag kunde duscha och göra oss i ordning för kvällspasset.
Det var en hel konferens med skäggiga gubbar som skulle äta middag och sova här. Till middag serverades hummersoppa, lammfilé med potatis och rotfrukter, och varm chokladkaka (det är en slags standardmeny Nico har om det är stora grupper). Efter maten drack de lite mer vin, och lite mer. Lite öl, och någon drink. Sedan var det dags för whiskey och cognac. Hej och hå. Klockan var ungefär tolv när Carro sa att jag kunde gå och lägga mig. Själv hade hon själva stängningen och då måste man stanna tills alla är på sina rum. Hon gick hem vid två.
En sak till, som är otroligt rolig. Vi ska få en praktikant från Sverige hit i morgon, och på pappret stog det Elon. Jenny sa at de har säkert skrivit fel, det är nog Elin. Men det är en kille, och han heter verkligen Elon. Hans mamma ringde till hotellet och frågade vad han skulle ha med sig nämligen. Hon lät norrländsk. Vi kollade upp killen på facebook och han har en snöskoter som visningsbild. Definitivt norrlänning. Haha. Jag tänker inte säga mer.
31 mars
I morse åkte jag med den stora grå bilen och hämtade bröd (i min onepiece!) inne i Hveragerdi. Det var ganska mycket, eftersom vi hade 20 skäggiga gubbar som skulle äta frukost. Därefter fortsatte det vanliga stöket med att släppa ut hästar, mocka, hämta hästar på fältet och göra i ordning för turen. Jag tror ni kan gissa själva vilken tur det var. Det gick otroligt långsamt den här gången, men det var betydligt bättre väder än igår. För en av tjejerna var det första gången hon satt på en häst, och tyckte det var jätteläskigt och nervöst i början. Men efterhand gick det bättre, och i slutet kändes hon inte alls så spänd. Efter turen tackade hon och gav mig en kram och bad att få ta en bild på henne och mig. Det fick hon såklart göra. Otroligt charmig tjej.
Efter lunch var det också en tur (gissa vilken?.... Siggi!!). Den gick också extremt långsamt, men då tittade faktiskt solen fram ett par gånger. Jag red den vita hästen, som jag nu tror heter något med Fjalar. Precis innan vi kom tillbaka till stallet började det hagla, och det gjorde så otroligt ont i ansiktet! Det måste ha haglat igår med när jag stängde vinterfältet, för då satt jag verkligen hopkurad på hästen (Faxi), knep ihop ögonen och lät hästen springa själv. Han visste ju vart han skulle.
Alldeles nyss kom det en ny tjej, Lena. Jag tror att hon kommer från Tyskland eller Österrike. Jag placerade henne i det stora rummet (det är sex bäddar där jag har sett nu, inte tio som jag trodde först), och dit kommer jag också att stoppa in Amandan när hon kommer i morgon. Elon får bo med Freyr. Så kan jag ha det bra i min ensamhet ett litet tag till.
I morgon blir det förhoppningsvis en annan tur för mig. Till och med tim-turen är bättre. Men nu kan jag i alla fall Siggi-turen utan och innan, och det är ju positivt. Det skulle vara bra om jag fick följa med på uppi eller nedri (det är lite längre turer på två till tre timmar). Men det skulle inte förvåna mig om det blir en eller annan Siggi till.
30 mars
Jag red Siggi-rundan (som vanligt) med fyra japaner. Julia sa såhär när de kom; Oh, This is gonna be your first japanese experience! Det tycker jag var ganska roligt. Och det var sannerligen spännande, men det gick faktiskt förvånansvärt bra hela turen. I början hade de inte riktigt förstått vikten i att hålla i tyglarna ordentligt och liknande, men det gick bättre när förklarade att det är jätteviktigt med en hård röst. Haha. Tölten gick i alla fall jättebra och allt var frid och fröjd. Förutom regnet då förstås.
Efter lunchen tog jag faktiskt en powernap på drygt 20 min, och det gjorde verklinge susen. Sover man mer än 25 min blir man bara seg, men det här var perfekt. När jag kom ut i stallet igen skrek Geert; MY! You are going with us! Jag fattade ingenting, men hjälpte snällt till bära in saker i bilen. Vi skulle ut på ett av fälten till våra hästar och klippa hovar. Freyr och Carro följde också med (det är bara Carro och Geert som kan det här med hovslageri). På fältet var vi tvugna att sätta grimma på varje häst som skulle klippas, medan de andra gick lösa. Tillslut när vi bara hade fem kvar fick vi bygga en minihage och ringa in alla i så vi skulle kunna fånga de sista. Allting fick förvånansvärt bra och vi var tillbaka i tid i stallet så att Carro och jag kunde duscha och göra oss i ordning för kvällspasset.
Det var en hel konferens med skäggiga gubbar som skulle äta middag och sova här. Till middag serverades hummersoppa, lammfilé med potatis och rotfrukter, och varm chokladkaka (det är en slags standardmeny Nico har om det är stora grupper). Efter maten drack de lite mer vin, och lite mer. Lite öl, och någon drink. Sedan var det dags för whiskey och cognac. Hej och hå. Klockan var ungefär tolv när Carro sa att jag kunde gå och lägga mig. Själv hade hon själva stängningen och då måste man stanna tills alla är på sina rum. Hon gick hem vid två.
En sak till, som är otroligt rolig. Vi ska få en praktikant från Sverige hit i morgon, och på pappret stog det Elon. Jenny sa at de har säkert skrivit fel, det är nog Elin. Men det är en kille, och han heter verkligen Elon. Hans mamma ringde till hotellet och frågade vad han skulle ha med sig nämligen. Hon lät norrländsk. Vi kollade upp killen på facebook och han har en snöskoter som visningsbild. Definitivt norrlänning. Haha. Jag tänker inte säga mer.
31 mars
I morse åkte jag med den stora grå bilen och hämtade bröd (i min onepiece!) inne i Hveragerdi. Det var ganska mycket, eftersom vi hade 20 skäggiga gubbar som skulle äta frukost. Därefter fortsatte det vanliga stöket med att släppa ut hästar, mocka, hämta hästar på fältet och göra i ordning för turen. Jag tror ni kan gissa själva vilken tur det var. Det gick otroligt långsamt den här gången, men det var betydligt bättre väder än igår. För en av tjejerna var det första gången hon satt på en häst, och tyckte det var jätteläskigt och nervöst i början. Men efterhand gick det bättre, och i slutet kändes hon inte alls så spänd. Efter turen tackade hon och gav mig en kram och bad att få ta en bild på henne och mig. Det fick hon såklart göra. Otroligt charmig tjej.
Efter lunch var det också en tur (gissa vilken?.... Siggi!!). Den gick också extremt långsamt, men då tittade faktiskt solen fram ett par gånger. Jag red den vita hästen, som jag nu tror heter något med Fjalar. Precis innan vi kom tillbaka till stallet började det hagla, och det gjorde så otroligt ont i ansiktet! Det måste ha haglat igår med när jag stängde vinterfältet, för då satt jag verkligen hopkurad på hästen (Faxi), knep ihop ögonen och lät hästen springa själv. Han visste ju vart han skulle.
Alldeles nyss kom det en ny tjej, Lena. Jag tror att hon kommer från Tyskland eller Österrike. Jag placerade henne i det stora rummet (det är sex bäddar där jag har sett nu, inte tio som jag trodde först), och dit kommer jag också att stoppa in Amandan när hon kommer i morgon. Elon får bo med Freyr. Så kan jag ha det bra i min ensamhet ett litet tag till.
I morgon blir det förhoppningsvis en annan tur för mig. Till och med tim-turen är bättre. Men nu kan jag i alla fall Siggi-turen utan och innan, och det är ju positivt. Det skulle vara bra om jag fick följa med på uppi eller nedri (det är lite längre turer på två till tre timmar). Men det skulle inte förvåna mig om det blir en eller annan Siggi till.
29 mars
Idag hade jag ledigt och planerade att sova riktigt länge. Men likförbannat vaknade jag klockan sju ändå, eftersom kroppen har vant sig vid det nu. Jag tvingade mig själv att ligga kvar till strax innan nio (jag var förstås tvungen att gå på toa och så emellan, men jag hade ett päron vid sängen som jag kunde smaska på). Tillslut kunde jag inte ligga kvar längre så jag gick upp och gjorde mig två mackor till frukost.
Sedan gick jag ner på rummet igen för att slappa och göra ingenting, för det är ju det den lediga dagen är till för. Jag skrev ett brev till Eeva och Sven (innan jag åkte skickade Eeva både brevpapper, kuvert och frimärkspengar till mig så jag skulle skriva till dem, jättegulligt!) och började läsa en av de få böcker av Erland Loe jag inte läst som heter Blåst. En otroligt roande bok, som även hans andra verk. Här är ett av styckena ur boken som roade mig extra mycket:
"Jag lovar Marianne att köpa en ost. En enorm supermanché med ostar så långt man kan se. Det är naturligt nog svårt att välja. Jag kastar en hastig blick på ett äldre äkta par som står en meter till höger om mig. De öppnar många askar med camembert och klämmer på osten och säger saker till varandra. De verkar skeptiska. Jag vill inte vara sämre, så jag öppnar också en ask och klämmer. Den är härlig att klämma på. Jag tar den med mig och går. Det äkta paret ser länge efter mig. Lite avundsjuka för att jag hittade en god ost så fort."
Vid tvåtiden bestämmer jag mig för att ta en promenad in till Hveragerdi och simma. Vi får nämligen simma gratis där. Jag packar väskan och är noga med att få med allting. Men halvvägs in till byn inser jag att jag glömt hela neccesären. Nåja, tänker jag, jag klarar mig nog. Vid simstället (jag vill inte säga simhall, eftersom poolerna är utomhus) finns det tre pooler; en jättegrund som är 38 grader, en liten djupare som är 40 grader och en stor bassäng i normal temperatur. Det finns dessutom en ångbastu. Det var otroligt skönt att simma runt i lagom tempo och sedan sitta i den varma poolen och bara vara.
När jag simmat klart gick jag och köpte frimärken (tio till Europa och ett till USA) och postade brevet till Finland. Jag handlade dessutom lite förnödenheter som balsam och tops. Dessvärre fanns det bara äckligt godis (de har faktiskt lite lösgodis här!) och jag hade inte lust att köpa något konstigt isländskt. Så jag får klara mig på den frukt jag hittar i köket. Jag har faktiskt en flaska cocacola också om det riktigt skulle knipa.
Om det inte är någon som står på tur för skype ikväll blir det nog ett avsnitt Twin Peaks. Jag drömde i natt att jag var hemma och vi skulle titta på det, men då sa Walle att jag inte fick eftersom jag inte kommit så långt.
När jag promenerade tillbaka till hotellet upptäckte jag att jag hade ett hål i fickan på min nya jacka! Den jackan har jag använt ungefär fem gånger totalt, och hålet var rakt ner och ut från fickan! Precis innan jag åkte hemifrån (från Sverige då alltså) kom jag på att det kan vara bra att ha en nål med sig ifall jag får en sticka eller liknande. Då kom mamma springande med ett mini-sykit, och det var verkligen det sista jag packade ner i väskan. Detta lilla fantastiska sykit kom väl till pass när jag skulle laga hålet. Annars är jag inte säker på att det någonsin lagats. Tack mamma!
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor nummer fem; Hur varmt kan det bli i en geiser?
Jag skulle säga 100 grader eller mer, eftersom vattnet exploderar upp i luften. Jag googlade det och hittade in på Illustrerad vetenskaps hemsida där det stod såhär:
"Det är en avgörande faktor i processen att vattens kokpunkt stiger med trycket. Ett vattenfyllt hålrum under gejsern fungerar som en stor tryckkokare, där vattnet kan bli över 100 grader varmt innan det börjar koka. När vattnet kokar, uppstår turbulens som kan pressa ut en liten del av vattnet ur hålrummet. Det ger ett plötsligt tryckfall, som sänker vattnets kokpunkt. Då övergår resten av vattnet omgående i ånga, som har en volym som är 1600 gånger större än vattnet. Detta pressar med stor kraft ut ångan ur gejserns mynning och upp i luften. Utbrottet pågår tills gejsern har fått slut på vatten, eller tills systemet har kylts ned så pass att processen klingar av. Därefter börjar den om igen."
Sedan gick jag ner på rummet igen för att slappa och göra ingenting, för det är ju det den lediga dagen är till för. Jag skrev ett brev till Eeva och Sven (innan jag åkte skickade Eeva både brevpapper, kuvert och frimärkspengar till mig så jag skulle skriva till dem, jättegulligt!) och började läsa en av de få böcker av Erland Loe jag inte läst som heter Blåst. En otroligt roande bok, som även hans andra verk. Här är ett av styckena ur boken som roade mig extra mycket:
"Jag lovar Marianne att köpa en ost. En enorm supermanché med ostar så långt man kan se. Det är naturligt nog svårt att välja. Jag kastar en hastig blick på ett äldre äkta par som står en meter till höger om mig. De öppnar många askar med camembert och klämmer på osten och säger saker till varandra. De verkar skeptiska. Jag vill inte vara sämre, så jag öppnar också en ask och klämmer. Den är härlig att klämma på. Jag tar den med mig och går. Det äkta paret ser länge efter mig. Lite avundsjuka för att jag hittade en god ost så fort."
Vid tvåtiden bestämmer jag mig för att ta en promenad in till Hveragerdi och simma. Vi får nämligen simma gratis där. Jag packar väskan och är noga med att få med allting. Men halvvägs in till byn inser jag att jag glömt hela neccesären. Nåja, tänker jag, jag klarar mig nog. Vid simstället (jag vill inte säga simhall, eftersom poolerna är utomhus) finns det tre pooler; en jättegrund som är 38 grader, en liten djupare som är 40 grader och en stor bassäng i normal temperatur. Det finns dessutom en ångbastu. Det var otroligt skönt att simma runt i lagom tempo och sedan sitta i den varma poolen och bara vara.
När jag simmat klart gick jag och köpte frimärken (tio till Europa och ett till USA) och postade brevet till Finland. Jag handlade dessutom lite förnödenheter som balsam och tops. Dessvärre fanns det bara äckligt godis (de har faktiskt lite lösgodis här!) och jag hade inte lust att köpa något konstigt isländskt. Så jag får klara mig på den frukt jag hittar i köket. Jag har faktiskt en flaska cocacola också om det riktigt skulle knipa.
Om det inte är någon som står på tur för skype ikväll blir det nog ett avsnitt Twin Peaks. Jag drömde i natt att jag var hemma och vi skulle titta på det, men då sa Walle att jag inte fick eftersom jag inte kommit så långt.
När jag promenerade tillbaka till hotellet upptäckte jag att jag hade ett hål i fickan på min nya jacka! Den jackan har jag använt ungefär fem gånger totalt, och hålet var rakt ner och ut från fickan! Precis innan jag åkte hemifrån (från Sverige då alltså) kom jag på att det kan vara bra att ha en nål med sig ifall jag får en sticka eller liknande. Då kom mamma springande med ett mini-sykit, och det var verkligen det sista jag packade ner i väskan. Detta lilla fantastiska sykit kom väl till pass när jag skulle laga hålet. Annars är jag inte säker på att det någonsin lagats. Tack mamma!
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor nummer fem; Hur varmt kan det bli i en geiser?
Jag skulle säga 100 grader eller mer, eftersom vattnet exploderar upp i luften. Jag googlade det och hittade in på Illustrerad vetenskaps hemsida där det stod såhär:
"Det är en avgörande faktor i processen att vattens kokpunkt stiger med trycket. Ett vattenfyllt hålrum under gejsern fungerar som en stor tryckkokare, där vattnet kan bli över 100 grader varmt innan det börjar koka. När vattnet kokar, uppstår turbulens som kan pressa ut en liten del av vattnet ur hålrummet. Det ger ett plötsligt tryckfall, som sänker vattnets kokpunkt. Då övergår resten av vattnet omgående i ånga, som har en volym som är 1600 gånger större än vattnet. Detta pressar med stor kraft ut ångan ur gejserns mynning och upp i luften. Utbrottet pågår tills gejsern har fått slut på vatten, eller tills systemet har kylts ned så pass att processen klingar av. Därefter börjar den om igen."
28 mars
Idag var det bara tre personer som bokat tur, och det var bara entimmes-turen, så det blev egentligen en ganska lugn dag. Så när vi mockat och gjort klart i stallet gjorde vi i ordning fyra hästar. Medan Julia var på turen stannade jag i stallet och städade. Freyr, som är halv och går på kryckor (han blev sparkad strax innan jag kom), hade äntligen kommit på något han kunde fördriv sin tid med, nämligen att olja in sadlar och träns. Han tvättade till och med sadlarna innan han oljade dem.
Sedan fick jag ta en vit häst (minns inte namnet) och driva in hästarna från vinterfältet. Nu börjar jag bli riktigt bra på det! Det beror ju förstås på hästen jag rider också. Idag tog det lite längre tid eftersom hästen kom åt elstängslet när jag skulle öppna till fältet och hoppade omkring som en stucken gris. Jag fick stå där en stund med henne så hon skulle lugna ner sig innan jag hoppade upp igen och började härja runt och skrika på de andra hästarna. Men det gick helt bra, så det var ingen fara.
Julia och jag tog sedan en liten namnrunda bland hästarna i paddocken, och som det är nu skulle jag nog kunna känna igen ett par stycken. Löykur och Krummi känner jag nog igen i alla fall. Och den vita förstås, förutom namnet då.
Efter lunch var det ridlektioner med Hrodmar som stod näst på tur. Jag red Faxi (jag skulle kanske kunna känna igen honom också). Alla får ungefär 20-30 min var med honom. Han berättade att anledningen till att han ger oss lektioner är att vi ska kunna rida hans hästar bättre och på rätt sätt, eftersom det är så många nybörjade som rider turer och inte vet hur man hanterar en häst. Det är otroligt bra tycker jag.
Det Hrodmar och jag jobbade mest på var hur jag sitter i sadeln, precis som jag gjorde med Geert. Det är ganska annorlunda gentemot hur man sitter på en storhäst. För det första har man jättelånga stigbyglar, sedan ska man inte sitta på rumpan, utan framme på sittbenen. Hälarna ska förstås tryckas nedåt, men fötterna får inte tryckas framåt. Det ska vara en lodrät linje från axeln till höften och ner till hälen. Det här är något som jag tycker är jättesvårt, eftersom jag har lärt mig att sitta på ett helt annat sätt. Det sista han sa innan jag klev av hästen var; Nu har du två veckor på dig att fixa till sitsen. Två veckor!
Efter lektionen var det dags att träna lite hästar. Och mig också för den delen. Det här var nämligen första gången jag ridit med en handhäst. När man rider med handhäst har man träns på en häst till, vars tyglar man håller i samtidigt med den egna hästens tyglar, så hästen springer bredvid. Nu hade jag dessutom en tredje häst som satt fast på handhästen. Uli red med mig hela vägen, och det gick jättebra. Jag tror nog kan jag skulle kunna klara det själv nästa gång. Det är såklart svårt med den foten som är mot den andra hästen, men det är väl en vanesak kan jag tänka mig. Bara det att stigbyglarna är så långa känns konstigt.
Vi har haft tre föl i stallet sedan jag kom, dryga året gamla. De ska tränas i hantering, kontakt med människor och att ledas i grimma. Idag skulle de släppas ut på fältet igen till resten av flocken och sina mammor. Geert tog en av dem i grimma, och sa att de andra två kommer nog bara följa efter. Tror ni att de gjorde det? Julia och jag fick springa efter som galningar för att leda dem rätt väg (till det fältet finns det ingen gång med staket som ner till vinterfältet). Till och med stackars Freyr fick hoppa ut med sina kryckor för att hjälpa till när fölen sprang åt fel håll. Tillslut sprang de i alla fall rätt väg in på fältet och Geert kunde släppa in den sista i grimman. Det hela gick faktiskt förvånansvärt bra, tack vare min och Julias snabba spurt.
I morse var det faktiskt två hästar som rymde. Då blev det också mycket springande och viftande för att få dem att springa tillbaka till paddocken igen. Men de vill ju vara tillsammans med de andra hästarna så de förstod ganska snabbt vart de skulle in.
I morgon är jag ledig, och det ska bli otroligt skönt. De flesta mobbar mig för att jag är trött hela tiden, mest Geert. Men det är inte så konstigt eftersom jag varit igång varenda dag sedan jag kom, plus alla saker jag ska lära mig. Så i morgon ska jag sova länge och sedan åka in till simhallen i Hveragerði och simma. Jag ska också prata med Frida på kontoret om när jag behöver vara ledig för Berlin-resan och om jag kan vara ledig två veckor så jag hinner åka hem också. Alternativt ledig en annan vecka för hemresan, om det fungerar. Vad jag har förstått är det full fräs hela sommaren.
Jag trivs faktiskt jättebra här. Det känns hemtrevligt och alla är glada och hjälpsamma. Nu i veckan komer det två nya tjejer som ska jobba här. Så nu börjar folk droppa och snart är det fullt hus här nere i källaren.
Jag fick et paket från mamma också idag, med regnbyxorna som jag glömt packa. Hon hade också skickat med lite solkräm och örhängen på beställning av mig. Hon hade dessutom skickat med en påse torkade äpplen, vilket verkligen gjorde mig överlycklig. Jag sitter och knaprar på dem som bäst nu. Min bästaste mamma.
Förresten vet jag inte riktigt vart jag ska få tag på vykort och frimärken än, så det här med att skicka adressen till alla blir lite svårt. Så jag tänkte att jag sätter in den här så ni har den:
Eldhestar
Völlum
810 Hveragerði
Annars kan man alltid gå in på Eldhestars hemsida och titta längst ner på sidan. Klicka här.
Jag har också fått en jobbmobil idag. Man måste alltid ha en mobil med sig om man är ute på tur ensam och något skulle hända. Nu blev det ett otroligt långt inlägg, men jag hoppas ni orkar läsa allt! 
Så här står hästarna och kliar varandra på morgonen när de släpps ut i paddocken. Jättegulligt!
27 mars
Idag gick jag som vanligt upp klockan halv sju. Fortfarande halvvaken gjorde jag min frukost och satte mig för att äta. Ida var ledig idag, men Julia hade inte kommit än. Det var riktigt konstigt. Det var mörkt ute fortfarande också, och det har det aldrig varit innan. Men jag tänkte inte mer på det och åt vidare. Det var när jag var färdig som jag förstod att något var konstigt. Varken Julia eller Svetlana hade kommit, och det var fortfrande mörkt i stallet. Jag tog ett varv runt hotellet och tittade tillslut på klockan i köket. Den visade tjugo i sju. Min mobil hade alltså automatiskt ställt om sig till sommartid, trots att jag bytt tidszon och så på mobilen. Jag blev så arg! Om jag bara varit lite mer uppmärksam på klockan i köket hade jag kunnat gå och lägga mig direkt igen och sovit en timme till. Men nu hade jag ju varit vaken så länge så det var ingen idé att lägga sig igen.
På förmiddagen red jag Siggi-rundan igen (den tur jag ridit varje gång) med en grupp fransmän och Geert. Geert kan tydlinge franska också, utöver engelska, svenska, isländska och tyska. Helt otroligt. Jag red Sprouti, som jag till och med minns att jag red för några år sedan när jag var här med mamma. Vi kallar den Siggi-rundan för att man rider genom Siggis farm. Jag fick även chansen att träffa honom själv på showen igår.
På eftermiddagen vallade jag upp hästarna från vinter-fältet in i paddocken. Det gick mycket bättre den här gången eftersom jag visste precis vart jag skulle. Nu vet jag till och med var sommarfältet ligger. Medan Carro skodde om ett par av hästarna tog jag en promenad i området med en sopsäck för att samla upp all plast som lossnat från hö- och halmbalarna. Påsen blev ganska full, och var just och just så tung att jag kunde bära den.
När jag kom tillbaka pekade Geert på en av hästarna och sa; ta den hästen och gå in i paddocken, jag har nog fem minuter för dig. Där petade han på mig med ett spö för att jag skulle sitta rätt, och inte som en potatissäck på min rumpa. Det roligaste är att när jag red med Milla och Jim där hemma sa de att jag sitter fint i sadeln, medan Geert tycker att jag sitter som en potatissäck. Han förklarade också lite småtrix för att hästen ska lyssna på mig bättre och att jag ska göra rätt. Det var riktigt svårt, och mycket att tänka på samtidigt.
När jag släppt ner hästarna till fältet igen och gett stallhästarna hö var det såklart dusch som stod först i kön. Jag pratade lite med Freyr om hur det blir med middag, eftersom kocken är ledig och det är inte en gäst på hotellet. Han och jag är nämligen de enda som bor här. Vi kommer antagligen att äta på någon pizzeria uppe i Hveragerði. Sedan jag ska jag förhoppningsvis lägga mig tidigt!
För att svara på mammas kommentar på gårdagens inlägg; Jag pratade med Carro efteråt, som sa att man kan inte göra något om en häst skenar iväg, annat än försöka ropa till personen på hästen hur den ska bära sig åt. Sitter man på hästen ska man inte sitta och spänna sig för då springer hästen bara fortare. Man ska spjärna emot med fötterna nedåt/framåt och dra tyglarna nedåt för att försöka få hästen att stanna. Om en häst skenar iväg ska man absolut inte springa efter, för det bara triggar den skenande hästen. Man ska stanna med gruppen och hålla dem stilla och lugna. Det här är i alla fall vad jag fick lära mig.
Jag har fått fler Dumma Islandsfrågor av HuvaN som jag ska försöka hitta svar på så snabbt som möjligt. Nu har jag också lagt upp bilderna från igår, så dem kan man se i inlägget under.
På förmiddagen red jag Siggi-rundan igen (den tur jag ridit varje gång) med en grupp fransmän och Geert. Geert kan tydlinge franska också, utöver engelska, svenska, isländska och tyska. Helt otroligt. Jag red Sprouti, som jag till och med minns att jag red för några år sedan när jag var här med mamma. Vi kallar den Siggi-rundan för att man rider genom Siggis farm. Jag fick även chansen att träffa honom själv på showen igår.
På eftermiddagen vallade jag upp hästarna från vinter-fältet in i paddocken. Det gick mycket bättre den här gången eftersom jag visste precis vart jag skulle. Nu vet jag till och med var sommarfältet ligger. Medan Carro skodde om ett par av hästarna tog jag en promenad i området med en sopsäck för att samla upp all plast som lossnat från hö- och halmbalarna. Påsen blev ganska full, och var just och just så tung att jag kunde bära den.
När jag kom tillbaka pekade Geert på en av hästarna och sa; ta den hästen och gå in i paddocken, jag har nog fem minuter för dig. Där petade han på mig med ett spö för att jag skulle sitta rätt, och inte som en potatissäck på min rumpa. Det roligaste är att när jag red med Milla och Jim där hemma sa de att jag sitter fint i sadeln, medan Geert tycker att jag sitter som en potatissäck. Han förklarade också lite småtrix för att hästen ska lyssna på mig bättre och att jag ska göra rätt. Det var riktigt svårt, och mycket att tänka på samtidigt.
När jag släppt ner hästarna till fältet igen och gett stallhästarna hö var det såklart dusch som stod först i kön. Jag pratade lite med Freyr om hur det blir med middag, eftersom kocken är ledig och det är inte en gäst på hotellet. Han och jag är nämligen de enda som bor här. Vi kommer antagligen att äta på någon pizzeria uppe i Hveragerði. Sedan jag ska jag förhoppningsvis lägga mig tidigt!
För att svara på mammas kommentar på gårdagens inlägg; Jag pratade med Carro efteråt, som sa att man kan inte göra något om en häst skenar iväg, annat än försöka ropa till personen på hästen hur den ska bära sig åt. Sitter man på hästen ska man inte sitta och spänna sig för då springer hästen bara fortare. Man ska spjärna emot med fötterna nedåt/framåt och dra tyglarna nedåt för att försöka få hästen att stanna. Om en häst skenar iväg ska man absolut inte springa efter, för det bara triggar den skenande hästen. Man ska stanna med gruppen och hålla dem stilla och lugna. Det här är i alla fall vad jag fick lära mig.
Jag har fått fler Dumma Islandsfrågor av HuvaN som jag ska försöka hitta svar på så snabbt som möjligt. Nu har jag också lagt upp bilderna från igår, så dem kan man se i inlägget under.
26 mars
Nu är jag riktigt riktigt trött, så jag ska försöka skriva så fort, kort och koncist jag kan innan jag blir pigg igen. Idag red jag Sigi-rundan (samma som dagarna innan) helt själv med tre andra. Det var svårt i början, för att enda tanen hade inte riktigt koll på sin häst, och de två kilalrna var jättelångsamma. Men det gick bra tillslut.
Efter lunch hade vi en stor grupp på 31 personer från Föreningssparbanken i Sverige som skulle rida en timmes tur. Det tog ganska lång tid att förbereda alla hästarna, och när alla väl kommit upp på dem bar det iväg i en lång karavan. Allting gick jättelugnt och bra tills vi kom till när vi började tölta. En av hästarna for iväg som en pil förbi de andra, och när vi rundade ett hörn på en hage skenade den iväg öven fältet med en annan häst i släptåg. Man kunde se hur kvinnan på den skenande hästen rampaktigt höll sig fast och man hörde hur hon skrek. Tillslut föll hon av och hästen skenade vidare medan ryttaren på den efterföljande hästen lyckades stanna. Det var verkligen jätteläskigt, men tur nog landade hon i mjuk lera och skadade sig inte. Vi bytte lite hästar och hon hoppade upp igen. Det är jätteviktigt att hoppa upp igen så man inte får några onödiga rädslor.
När vi kom tillbaka till stallet och folket kommit iväg till hotellet för fika, gjorde vi i ordning med mat till hästarna och städade. Sedan duschade vi och gjorde oss i ordning för kvällens happening; uppvisning av hingsten Orri och hans avkommor. Orri är en hingst som är otroligt känd och eftertraktad, och nu är även hans avkommor det. Showen var drygt tre timmar, och de visade upp minst 75 olika hästar. Både Orris avkommor, och nästföljade avkommor. Jag fick också för första gången se flygande pass, som är en till speciell gångart som bara vissa islandshästar kan. Flygande pass är ungefär som tölt, fast otroligt mycket snabbare, snabbare än galopp.
Jag tog självklart med min kamera, men jag måste sova nu så jag får lägga upp bilderna i morgon.
Sov gott!
I de övre bilderna ser ni tölt. I tölten rör sig fötterna likadant som i skritt, vilket gör att det blir mjukt och inte så skumpigt som trav.
Flygande pass.
Efter lunch hade vi en stor grupp på 31 personer från Föreningssparbanken i Sverige som skulle rida en timmes tur. Det tog ganska lång tid att förbereda alla hästarna, och när alla väl kommit upp på dem bar det iväg i en lång karavan. Allting gick jättelugnt och bra tills vi kom till när vi började tölta. En av hästarna for iväg som en pil förbi de andra, och när vi rundade ett hörn på en hage skenade den iväg öven fältet med en annan häst i släptåg. Man kunde se hur kvinnan på den skenande hästen rampaktigt höll sig fast och man hörde hur hon skrek. Tillslut föll hon av och hästen skenade vidare medan ryttaren på den efterföljande hästen lyckades stanna. Det var verkligen jätteläskigt, men tur nog landade hon i mjuk lera och skadade sig inte. Vi bytte lite hästar och hon hoppade upp igen. Det är jätteviktigt att hoppa upp igen så man inte får några onödiga rädslor.
När vi kom tillbaka till stallet och folket kommit iväg till hotellet för fika, gjorde vi i ordning med mat till hästarna och städade. Sedan duschade vi och gjorde oss i ordning för kvällens happening; uppvisning av hingsten Orri och hans avkommor. Orri är en hingst som är otroligt känd och eftertraktad, och nu är även hans avkommor det. Showen var drygt tre timmar, och de visade upp minst 75 olika hästar. Både Orris avkommor, och nästföljade avkommor. Jag fick också för första gången se flygande pass, som är en till speciell gångart som bara vissa islandshästar kan. Flygande pass är ungefär som tölt, fast otroligt mycket snabbare, snabbare än galopp.
Jag tog självklart med min kamera, men jag måste sova nu så jag får lägga upp bilderna i morgon.
Sov gott!
I de övre bilderna ser ni tölt. I tölten rör sig fötterna likadant som i skritt, vilket gör att det blir mjukt och inte så skumpigt som trav.
Flygande pass.
25 mars
Idag när jag kom ut i stallet förklarade Geert (killen som hämtade mig första dagen! Uttalas Hirt) att jag skulle ta en häst, rida ner till hagarna, hämta ett gäng hästar och valla dem till stallet och in i paddocken. Herregud, tänkte jag, hur ska det här gå? Jag sadlade och hoppade upp, men hästen rörde sig inte ur fläcken, hur mycket jag än sparkade och skrek. Tillslut fick jag ett spö, och då gick det bättre. Nere vid hagarna förstod jag verkligen inte hur jag skulle komma till just de hästar som jag skulle hämta, och jag red fel ett par gånger, till och med in i fel hage. Tillsut kom Geert ner och dirigerade mig till rätt ställe. Väl nere vid hästarna var det ganska enkelt att valla dem till stallet, eftersom de själva vet vart de ska. Men det var en upplevelse!
Sedan gjorde vi i ordning åtta hästar för att rida samma tur som igår, men den här gången skulle jag rida först. Det gick relativt bra, och jag hitade rätt väg. I slutet tog vi dock en annan väg hem, eftersom vi hade lite tidpress. Hästen jag red var extremt svår att tölta med, tror inte att jag fick inte det en enda gång.
Efter lunch hade vi brandövning. Eftersom vi inte har några gäster på hotellet nu gick det jättebra att simulera en brand och sätta igång larmet utan att folk blir rädda i onödan. Det var spännande och fungerade jättebra. Förhoppningsvis fungerar det lika bra när det brinner på riktigt. Vi gick också igenom vad man ska göra om det blir jordskalv.
Efter lunch red vi samma tur igen, men en lite längre väg eftersom det gick lite snabbare med den här gruppen. Jag red först igen, och nu känner jag mig relativt säker på vägen. Det finns ganska många olika vägar tillbaka som man kan ta, beroende på hur mycket tid man har. Det gäller att veta var man kan ta av. Men jag har i alla fall någorlunda koll. Men jag förstår inte bara hur jag ska göra när jag går själv och inte har någon andraguide som driver på eftersläntrarna.
Eftersom hotellet är tomt är även kocken Nico ledig. Så det fanns ingen färdig middag till mig utan jag fick leta igenom kylar och frysar efter något i lagom storlek att tugga på. Jag hittade någon slags rökt lambit och potatisgratäng som jag åt i ugnen. Efteråt hade jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss (grannbyn där jag beställde mina chaps). Dessutom behöver han hämtning vid nio, halv tio. Jobbigt att jag inte kan lägga mig!
Nämnvärt är också att idag var det strålande sol och blå himmel hela eftermiddagen! Det hade jag absolut inte väntat mig efter gårdagens ösregn hela dagen. Snön smälter fort nu, man ser till och med skillnad på snöhögarna på för- och eftermiddagen.
Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer fyra: Varför pratar de så konstigt i jämförelse med resten av norden?
Isländska är ett fornnordiskt språk, och är fortfarande ungefär samma språk som norrmännen talade när de kom hit på 800-talet. Anledningen till att det har bevarats så pass bra är att Island är så isolerat och har inte kunnat påverkas lika mycket av andra språk från resten av europa, exempelvis tyska och engelska. Gamla texter från flera hundra år tillbaka kan till och med läsas näsan problemfritt av människorna som lever idag.
Väster övre: Utanför hotellets baksida, höger övre: Mitt rum i bottenvåningen, vänster nedre: Hotellreceptionen, soffgrupp, bar och matsal längre in, höger nedre: Utanför hotellets andra sida, berget är döpt efter den första nybyggaren (som jag självklart inte minns namnet på) man ser några av våra hästar till vänster i bilden.
Det fina vädret!
Sedan gjorde vi i ordning åtta hästar för att rida samma tur som igår, men den här gången skulle jag rida först. Det gick relativt bra, och jag hitade rätt väg. I slutet tog vi dock en annan väg hem, eftersom vi hade lite tidpress. Hästen jag red var extremt svår att tölta med, tror inte att jag fick inte det en enda gång.
Efter lunch hade vi brandövning. Eftersom vi inte har några gäster på hotellet nu gick det jättebra att simulera en brand och sätta igång larmet utan att folk blir rädda i onödan. Det var spännande och fungerade jättebra. Förhoppningsvis fungerar det lika bra när det brinner på riktigt. Vi gick också igenom vad man ska göra om det blir jordskalv.
Efter lunch red vi samma tur igen, men en lite längre väg eftersom det gick lite snabbare med den här gruppen. Jag red först igen, och nu känner jag mig relativt säker på vägen. Det finns ganska många olika vägar tillbaka som man kan ta, beroende på hur mycket tid man har. Det gäller att veta var man kan ta av. Men jag har i alla fall någorlunda koll. Men jag förstår inte bara hur jag ska göra när jag går själv och inte har någon andraguide som driver på eftersläntrarna.
Eftersom hotellet är tomt är även kocken Nico ledig. Så det fanns ingen färdig middag till mig utan jag fick leta igenom kylar och frysar efter något i lagom storlek att tugga på. Jag hittade någon slags rökt lambit och potatisgratäng som jag åt i ugnen. Efteråt hade jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss (grannbyn där jag beställde mina chaps). Dessutom behöver han hämtning vid nio, halv tio. Jobbigt att jag inte kan lägga mig!
Nämnvärt är också att idag var det strålande sol och blå himmel hela eftermiddagen! Det hade jag absolut inte väntat mig efter gårdagens ösregn hela dagen. Snön smälter fort nu, man ser till och med skillnad på snöhögarna på för- och eftermiddagen.
Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer fyra: Varför pratar de så konstigt i jämförelse med resten av norden?
Isländska är ett fornnordiskt språk, och är fortfarande ungefär samma språk som norrmännen talade när de kom hit på 800-talet. Anledningen till att det har bevarats så pass bra är att Island är så isolerat och har inte kunnat påverkas lika mycket av andra språk från resten av europa, exempelvis tyska och engelska. Gamla texter från flera hundra år tillbaka kan till och med läsas näsan problemfritt av människorna som lever idag.
Väster övre: Utanför hotellets baksida, höger övre: Mitt rum i bottenvåningen, vänster nedre: Hotellreceptionen, soffgrupp, bar och matsal längre in, höger nedre: Utanför hotellets andra sida, berget är döpt efter den första nybyggaren (som jag självklart inte minns namnet på) man ser några av våra hästar till vänster i bilden.
Det fina vädret!
24 mars
Klockan ringde halv sju, för att jag skulle hinna gör mig iordning till frukosten vid sju. Därefter bytte vi om till hästkläder och gick ut i stallet och mockade. När allt var klart gjorde vi ordning 17 hästar, tränslade, satte fast på rad längs staketet och sadlade. Jag insåg att jag nog inte kan ett enda ord på engelska av hästgrejerna. Förutom typ, stirrup, som betyder stigbygel. Insåg också att det var en miss att inte köpa chaps (om du inte vet vad det är klicka här). När turisterna kom fick de regnkläder och hjälmar, och vi hjälpte vi dem upp på hästarna i paddocken för att sedan rida ut.
Jag stannade kvar med Uli, en tysk tjej som är personalansvarig. Hon viade mig runt stallet och sedan tog vi en tur runt gården för att se hur det ser ut och tölta lite. Hästen jag red hette Farbror. Nu har de runt 80 hästar, och jag kommer tydligen lära mig dem på ungefär tre veckor. Sedan kommer det fler pö om pö under april och maj. Utöver dem ska jag lära mig alla turer, vad de heter och vart de går, vad man gör under kvällspasset (kommer till det senare).
Efter ridturen bytte vi om (det är jätteviktigt att man inte går in i hotellet i sina hästkläder, allt ska in i omklädningsrummet) och gick sedan till kontoret och träffade en tjej som heter Frida. Vi åt lunch, och sedan åkte hon och jag in till en närliggade stad, som jag inte minns namnet på för att göra några ärenden. Frida skulle gå till banken, och vi skulle gå till något slags kontor för att ansöka om ett isländskt personnummer till mig. Efter det åkte vi till hästbutiken för att mäta upp mig för mina chaps. De kommer att vara klara nästa vecka och jag får till och med mitt namn på dem! Fint som snus. Tjejen i butiken sa att hon gör dem tighta, eftersom jag kommer gå ner i vikt. Det gör tydligen alla om jobbar på Eldhestar.
Sedan skyndade vi oss tillbaka för att jag skulle med på en eftermiddagstur. Hästen jag red hette Camilla, en ganska liten trevlig häst. Julia, en annan guide, sa åt mig att försöka komma ihåg vägen, eftersom jag oftast kommer att rida den turen själv i sommar. Mycket möjligt att jag minns om jag rider samma tur i morgon, men inte en chans att jag minns den om några dagar.
Väl tillbaka i stallet städade vi lite och gjorde i ordning hö till hästarna. Några av dem står nämligen inne under natten. Sedan fick jag snabbt hoppa in i duschen för att sedan vara redo för kvällspasset.
Kvällspasset består av att servera maten till gästerna, ta hand om disken och baren, ta emot bokningar per telefon och ta emot de nya gästerna som kommer. Carro, som jag gjorde det här tillsammans med, sa att det är bra om jag försöker komma ihåg så mycket som möjligt eftersom nästa gång jag har kvällspasset kanske jag är ensam (iiiik herregud!!.... men det ska nog gå bra?).
Nu sitter jag i sängen, klockan är nästan tio, dvs elva i Sverige, och jag kommer att somna på stubben. I morgon blir det antagligen samma visa igen, fast jag slipper kvällspasset. Varje vecka har man en dag ledigt, och jag ska undersöka om man kan jobba ihop fler lediga dagar på raken om någon vill komma och hälsa på. Dessutom ska jag försöka få till två lediga veckor runt resan till Berlin så jag hinner komma hem också!
Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer två: När och hur kom den första hästen till Island?
Den första nybyggaren kom till Island år 874. Han kom från Norge med båt och hette Ingólfur Arnarson. Han hade med sig hästar, och det kom fler ju fler människor som flyttade dit. Sedan dess har Islandshästen utvecklats till den lilla och starka varelse som den är idag. På 1800-1900talet exporterades många hästar till gruvarbete just av den egenskapen; storleken och styrkan. Den har använts till i princip allt på Island; postgång, förflyttning av hö och virke, tävling.. det mesta man kan tänka sig. Den har kallats den trogne följeslagaren. Än idag används hästen flitigt och exporteras mycket, till bland annat Sverige, mest som ridhästar.
23 mars
Framme på Island. Det ligger ett lätt snötäcke över landet, och killen som hämtade mig (minns inte vad han heter!) berättade att idag var första dagen då det varit plusgrader hela dagen. Så snart försvinner snön! Han sa också att det är jättebra att jag är här så tidigt, så jag har lång tid på mig att lära mig, eftersom att i sommar kommer det att bli full fräs.
Just nu är det bara en liten tant som bor på hotellet. Men det ska tydligen komma en skolgrupp på 40 personer ikväll som har varit ute hela dagen. I morgon har jag tydligen kvällspasset, vilket betyder duka ut mat och tillbehör till middag, duka av, hjäla till med disk etc. Men det vet jag mer om i morgon. Då ska jag få någon slags genomgång av allt. Det kommer nog ta ett tag innan jag förstår allting. Jag känner mig rätt vilse.
Jag åt lunch på Arlanda med mamma och pappa innan jag gick in. Det var jättetrevligt. Pappa berättade då att det finns två regler för när jag är här: 1. Jag får inte köpa en häst. 2. Jag är bara här på besök, jag får alltså inte flytta hit. Det ska jag nog kunna klara av att hålla.
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor, nummer ett; Varför högg de ner alla träden?
Jag frågade killen (som hämtade mig) och han sa att förr, och då menar jag några hundra år sedan, var det jättevanligt med vulkanutbrott och sådant, plus att människorna behövde träden för att bygga sig hus och annat. Nu är allt täckt av lava, som är cirkus tusen år gammal, så det kan helt enkelt inte växa några träd där. Det finns visserligen träd vid städerna, men de är planterade för trevlighetens skull, antar jag.
Det märks att ungdomarna har kommit nu. Det är mycket ljud och rörelse där uppe. Mycket spring i benen.
God natt.
Just nu är det bara en liten tant som bor på hotellet. Men det ska tydligen komma en skolgrupp på 40 personer ikväll som har varit ute hela dagen. I morgon har jag tydligen kvällspasset, vilket betyder duka ut mat och tillbehör till middag, duka av, hjäla till med disk etc. Men det vet jag mer om i morgon. Då ska jag få någon slags genomgång av allt. Det kommer nog ta ett tag innan jag förstår allting. Jag känner mig rätt vilse.
Jag åt lunch på Arlanda med mamma och pappa innan jag gick in. Det var jättetrevligt. Pappa berättade då att det finns två regler för när jag är här: 1. Jag får inte köpa en häst. 2. Jag är bara här på besök, jag får alltså inte flytta hit. Det ska jag nog kunna klara av att hålla.
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor, nummer ett; Varför högg de ner alla träden?
Jag frågade killen (som hämtade mig) och han sa att förr, och då menar jag några hundra år sedan, var det jättevanligt med vulkanutbrott och sådant, plus att människorna behövde träden för att bygga sig hus och annat. Nu är allt täckt av lava, som är cirkus tusen år gammal, så det kan helt enkelt inte växa några träd där. Det finns visserligen träd vid städerna, men de är planterade för trevlighetens skull, antar jag.
Det märks att ungdomarna har kommit nu. Det är mycket ljud och rörelse där uppe. Mycket spring i benen.
God natt.
22 mars
Igår hade jag en middag med science-folket. Det blev en otroligt lyckad kväll! Till och med Max medverkade vid middagen genom skype. Vi lagade två lasagner, en med älgkött och en med spenat. Sedan blev det tårta från kära Gateau. Delikat!
I morgon åker jag. Det känns jättekonstigt. Har inte riktigt fattat än vad som händer. Jag vet ju att jag ska åka och vara borta skitlänge, men det känns liksom inte. Askonstigt. Jag är bara stressad över att jag känner mig så ostrukturerad just nu. Allt är inte riktigt packat, jag har inte städat klart i mitt rum osv osv. Men det ska jag nog ordna.
I morgon åker jag. Det känns jättekonstigt. Har inte riktigt fattat än vad som händer. Jag vet ju att jag ska åka och vara borta skitlänge, men det känns liksom inte. Askonstigt. Jag är bara stressad över att jag känner mig så ostrukturerad just nu. Allt är inte riktigt packat, jag har inte städat klart i mitt rum osv osv. Men det ska jag nog ordna.
18 mars
Igår var Frida här och vi hade en stickdag. Otålig som jag är ville jag såklart börja på något nytt (mina andra stickningar tar sådan evinnerlig tid!) så tillslut började jag sticka ett par sockor av mina lovikka-restgarner. De kommer att bli mina innesockor på Island, jättevarma!
Nu är det många som har tittat på min blogg, och det är ju jätteroligt! Till och med mormor klarade av att gå in själv och till och med kommentera:
"försöker bara fatta det här med bloggandet
mormor"
Nu är det många som har tittat på min blogg, och det är ju jätteroligt! Till och med mormor klarade av att gå in själv och till och med kommentera:
"försöker bara fatta det här med bloggandet
mormor"
16 mars
Jag skulle köpa en liten guidebok idag till Island, men sedan kom mamma på att hon säkert hade en hemma sedan vi var där. Så när jag hittade den, insåg jag att den är från 2006, och det var ju ganska länge sedan:
Jag: Men den är ju tryckt 2006!
Mamma: Ja, men hur mycket kan ha hänt sedan dess?
Jag: Ja.. det var finanskris och de gick nästan i konkurs.. det har varit vulkanutbrott?
Vi skrattade både länge och väl.
Jag: Men den är ju tryckt 2006!
Mamma: Ja, men hur mycket kan ha hänt sedan dess?
Jag: Ja.. det var finanskris och de gick nästan i konkurs.. det har varit vulkanutbrott?
Vi skrattade både länge och väl.
16 mars
Nu är det en vecka kvar, exakt.
I förrgår var jag med mormor på Hööks för att köpa lite hästgrejer. Köpte en jacka, ett par ridbyxor, ett par skor med stålhätta och två par handskar. Till och med mormor köpte en fleece. Det blev faktiskt inte jättedyrt heller! Idag ska jag uträtta lite ärenden i Forum, köpa fodral till datorn, besöka banken, köpa strumpor. Lite smått och gott.
Förresten såg jag Vetenskapens värld igår på SVTplay, som sändes i måndags. Det handlade om vulkanerna på Island. Jättespännande! Det kan till och med finnas en risk att Katla får ett utbrott när jag är där. Vill du se programmet klicka här.
I förrgår var jag med mormor på Hööks för att köpa lite hästgrejer. Köpte en jacka, ett par ridbyxor, ett par skor med stålhätta och två par handskar. Till och med mormor köpte en fleece. Det blev faktiskt inte jättedyrt heller! Idag ska jag uträtta lite ärenden i Forum, köpa fodral till datorn, besöka banken, köpa strumpor. Lite smått och gott.
Förresten såg jag Vetenskapens värld igår på SVTplay, som sändes i måndags. Det handlade om vulkanerna på Island. Jättespännande! Det kan till och med finnas en risk att Katla får ett utbrott när jag är där. Vill du se programmet klicka här.
