My på fri fot

Idag är det tisdag, och det betyder ledigt. Jag gick upp strax efter nio, åt frukost och gjorde en matsäck bestående av tre mackor (varav en med oboy till efterrätt), ett äpple och en flaska äppelsaft. Sedan packade jag en väska med badkläder, handduk, kamera, jacka, toapapper, skjorta och den lilla solkrämen. Det var nämligen strålande sol och ingen vind. Luften var ganska kall, men solen värmde.

Sedan bar det bort och iväg mot Hveragerdi. Först gick jag in på banken för att öppna ett bankkonto (jag har äntligen fått mitt kenitaler nu, det isländska personnumret!). Det gick helt bra, men jag kunde inte beställa mitt kort eftersom jag måste ha ett foto med mig (de har nämligen foton på baksidan av korten här). Huvudsaken är i alla fall att jag har ett konto så jag kan få min lön insatt.

Klockan var ungefär halv elva när jag lämnade banken och gick upp mot bergen. Programmet för idag var nämligen Reykjadalur med de varma källorna. Det kunde inte ha varit en bättre dag för vandring än idag. Upp till Reykjadalur från våran gård är det ungefär sju kilometer. Man vandrar rakt in i bergen på en liten gånga. Innan jag gick fick jag en liten beskrivning av Lena hur jag skulle gå. Hon berättade att det kommer vara ett stup rakt ner först på vänster sida och sedan på höger sida, en å som jag måste vada över och bubblande lera lite varstans.

Det var ganska exakt så som hon beskrivit. Först gick jag till stallområdet bakom staden, och därifrån gick det en grusväg några hundra meter. Där korstade man floden och den lilla stigen började. Då började vandringen på riktigt. Det var ganska brant uppför i början, och jag gick ganska långsamt. Jag hade ju inte bråttom att komma fram så det var lika bra. Utsikten blev ganska snart fantastisk så fort jag kommit upp en bit.

Jag gick över ett krön och helt plötsligt stog jag vid ett stup, och långt där nere rann en liten bäck. Jag blev helt paff och började nästan skratta för att det var så häfigt. Mäktigt verkligen. Gångan var smal och det var brant rakt ner till vänster, så det gällde att inte titta ner för mycket. Jag gick förbi en stort vattenfall på vänstersidan också. 

Sedan kom jag ner i en minidal och den å som jag var tvungen att vada över. Jag tog av mig skorna och förberedde mig på att få kallt vatten på fötterna (uppe på fjället är vattnet nämligen alltid iskallt om man ska vada eller bada fötterna). Men vattnet var varmt, nästan 30 grader. Även det satte mig helt ur spel. Jag råkade trampa fel och hamnade med ena foten i en liten ström som kom från ett annat håll, och där var det plötsligt kallt. Jag stod alltså med en fot i varmt vatten och en i kallt, i en och samma å.

När jag fått på mig skorna igen fortsatte jag längs gångan som gick upp på en bergkant. Nu var det höger sida som stupade brant nedåt, precis som Lena beskrivit. Jag gick förbi många hål där det bubblade och fräste och ångan bara sprutade upp ur marken.

När jag slutligen kom fram till dalen där man kan bada ville jag inte riktigt sätta mig ner än, utan jag gick en extrasväng in i dalen, där själva källan för det varma vattnet är. Anledningen till att man kan bada är att det är den varma ån från källorna med ångande varmt vatten som blandas med en kall å som kommer från bergen till höger. Vattnet blandas och får en perfekt temperatur på runt 38 grader.

Jag följde alltså den varma ån uppströms längre in, och där kunde jag se hur det ångade och rykte. Jag gick ända in, stod en stund och tittade på hur vattnet bubblade och sprätte omkring, och sedan klättrade jag upp till den gånga som kommer från andra sidan dalen. Där uppifrån kunde man se hela dalen med den rykande ån, och det var precis samma bild jag hade framför mig som en tavla som hänger här i hotellets korridor. En fantastiskt syn.

När jag tagit mig ner igen var det dags för bad. Matsäcken sprade jag till efteråt. Det kändes jättekonstigt att bara kunna glida ner i en å och lägga sig, och vattnet var precis lagom varmt. Eftersom det var ganska strömt kunde jag inte riktigt ligga stilla, utan jag fick hålla i mig i en sten eller lägg mig i de lite grundare delarna. Hela ån var ganska grund, men la jag mig där det så djupt att jag inte kunde sitta på botten flöt jag bara iväg och med strömmen. Det var en sådan konstigt känsla att bara kunna ligga där och känna vattnet rinna förbi.

Jag måste ha legat där i nästan en timme innan jag bestämde mig för att gå upp. Då var det dags att äta matsäcken, och det smakade verkligen gott. Jag var mycket hungrigare än jag hade märkt. Där satt jag i solen, åt på min oboymacka, tittade på de andra som badade (det var totalt kanske 10 andra där under den tiden jag var där) och bara njöt. Att naturen kan vara så fantastisk.

När jag gick tillbaka ner gick jag på andra sidan ån, så att jag skulle slippa vada igen. Det gick, som alltid, mycket fortare att gå ner, och efter bara en timme var jag nere vid staden igen. Jag gick förbi Bonus och köpte lite juice, bananer och Tom&Jerry-kex.

Jag har alltså vadrat ungefär 1,4 mil idag. Och det var verkligen inte illa pinkat tycker jag. Men mina fötter gör verkligen ont nu, så jag försöker använda dem så lite som möjligt, haha. Jag kommer nog ha träningsvärk imorgon också.



Här kommer hästarna tillbaka till paddocken efter att ha sprungit ringen.



Såhär fint ligger Hveragerdi, nästan precis vid bergen.



Här är jag påväg upp! Tack till kamerans självutlösare.



Tussilago.

 

Påväg upp.



100 grader! Här bubblar det på som tusan.





Här är platsen där stupet plötsligt kom och jag bara skrattade.



Här skulle jag försöka ta en bild när jag vadade över den varma ån, men det gick inte riktigt bra.



Här går gångan till vänster. Det här är plasen med flest bubbelhål i marken. Spännande eftersom jag fick gå igenom all ånga, och då såg jag knappt någonting.



Framme i dalen! Man kan se en liten gubbe som badar där också.



Och här har vi hela Reykjadalur. Det kommer förstås vara hundra gånger finare i sommar, för då kommer allt vara grönt.



Här sitter jag och har det bra!



Jag har förstås mycket fler bilder, men det blir för jobbigt att ladda upp fler än såhär. Bilderna är helt oredigerade också, bara så ni vet.

I morse klädde jag på mig alla de kläder jag vanligvis har i stallet; ett par tunna ullstrumpor, ett par tjocka (de Anneli skickade till mig), långkalsonger, ridbyxor, chaps, ullunderställströja, microfeece, vanliga tjocktröja, jacka, huvudband (typ som ett pannband ni vet) och en snusnäsduk runt halsen. Rider alltså bara jag utan jacka har jag fortfarande de tre lagrena på mig.

Vädret var bättre än igår, nu var det nämligen soligt också! Jag fick Siggin både på förmiddagen och eftermiddagen, och på förmiddagen hade jag alla kläder på mig. Jag trodde att jag skulle dö för jag var så varm. Jag hade med mig Anna (den nyaste praktikanten) på turen, och vi hade åtta personer. Det gick så sjukt långsamt, och vi blev försenade tillbaka (de skulle hinna äta lunch innan de körs tillbaka till Reykjavik). Först ringde Jenny och frågade var turisterna var, sedan några minuter senare ringde Nico och frågade var i helvete de var någon stans. Det gjorde mig ju inte direkt gladare.

På eftermiddagen hade vi ridlektioner med Hrodmar. Jag och Amanda hade tillsammans klockan ett (för att jag skulle hinna gå iväg på Siggin klockan två). Jag red Moldi, och det gick faktiskt ganska bra. Det är mycket att tänka på, och speciellt när det är saker som jag ska lära hästen. Hrodmar är så rolig ibland, för när han skulle förklara hur hästen gör när den ger efter när man går på volten så började han gå runt och visa med sitt eget huvud hur hästen gör. Haha, det är svårt att föraklara, men det var så himla roligt när han gick omkring och pratade och visade med sin egen kropp hur hästen ska göra.

Juste! På eftemiddagen bestämde jag mig för att strunta i både långkalsonger och microfleece för att det var så varmt. Det gjorde jag verklinge rätt i. Under ridlektionen hade jag inte ens mina chaps på mig, utan bara ridbyxorna, ullunerställtröjan och tjocktröjan. Det var allt. Det kändes väldigt konstigt, speciellt utan långkalsonger. Men skönt!

På Siggin hade jag två personer från Norge; en mamma med sin tolvåriga son. Sonen hade tydligne en ponny hemma och mamman hade några storhästar vad jag förstod. Jag red Skinfaxi, och jag har alltid tyckt att det har varit svårt att tölta med honom, men idag gick det riktigt bra! Turisterna klarade sig hur bra som helst också, så det var verklinge en fröjd. Solsken och nästan inga kläder.

Innan vi började med höet (när vi var tillbaka från Siggin) red jag Irpa lite i paddocken och runt hotellet för första gången. Det gick sådär. Hon går så himla högt med huvudet och hon vill inte ens gå ner med det på volten. Jag måste fråga Ida eller någon annan om de kan hjälpa mig med det. Anna är hon trevlig, för hon kan lite mer än Moldi och lyssnar lite bättre på skänkeln.

När vi var klara i stallet skyndade jag mig in för att byta om. Jag hade bestämt mig för att ge mig ut på en springtur inna maten i det faktstiska vädret. Jag sprang först ner till floden man går över i början av Siggin, sedan Amandas lilla promenadrunda och sedan runt hotellet. Det var en ganska lagom lång tur för att vara första gången. Men jag saknade mina springskor, som jag packade ur väskan inna jag åkte för att de inte fick plats. När jag sprungit lite mer tror jag att jag ska springa Uppin, i alla fall större delen av den.

Eftersom inte duscharna fungerar igen fick vi duscha i ett av hotellrummen. Varken toaletter, handfat eller duschar fungerar nu nere i källaren. Det är något med att grundvattnet är för högt. Eller om det bara är problem med avloppen nu. Inte ens tvättmaskinen fungerar. Jag blir så trött på det här. Varje gång jag ska gå på toa brukar jag spola innan jag sätter mig för att se om det verkligen fungerar. Om det fungerar jublar jag alltid lite för mig själv. Den vanligaste frågan här nere handlar just om duscharna/toaletterna fungerar eller ej.

Middagen åt vi ute på altanen i solen, och efteråt gick jag med Amanda på promenadrundan. Även nu med var sin musik i öronen. Väldigt speciellt, men ganska skönt. Man har sällskap, men behöver inte prata.

Jag fick ett vykort från mamma och pappa också. Det var från Finlandsbåten, försteällande en bild från Tove Janssons bok "Hur gick det sen?". De där gamla bilderna är så himla fina. Jag måste verkligen hitta den där bilden jag letar efter på Lilla My så jag kan göra den där tatueringen någon gång.




Här är Þytur (kom ihåg att Þ uttalas th) och Tari, Amandas träningshästar. De är bästa kompisar och hänger ihop jämt. När Amanda red Tari i paddocken och vi släppte ut flocken till fältet, då stannade Þytur kvar för han ville absolut inte gå utan Tari. Så himla gulligt!

Så var det maj. Tiden har gått så jättefort. Snart sitter jag väl hemma igen och funderar över vad jag ska göra igen. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på Sätergläntan, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Idag har det varit optimalt väder. Mulet, varmt, inget regn och ingen blåst. Optimalt verkligen. Jag fick tur 2D, som är tim-tur med simning och lunch. Jag fick två trevliga svenska tjejer. Jag fick rida Þori (Þ-ljudet uttalas som ett läspande th). När vi red ut såg de den stora Siggi-turen som gick ut också (12 personer tror jag det var), och de blev så nöjda över att de inte valt den utan fick gå själva med mig. Jag bestämde mig redan på morgonen för att leva på den vilda sidan idag (living on the wild side!) och rida utan jacka. Och det var fantastiskt.

På eftemiddagen var det ringen som stod på tur. Jag red Rose, och det gick superbra. Det var jag, Amanda och Ida som red bak, och Lena, Geert och Nico som red längst fram. Eftersom hälften av hästarna sprungit om Ida sist (hon var ensam där fram då), satte vi tre personer där fram för att bilda en mur. Allt gick jättebra, och det var jätteroligt att se dem ränna iväg av lycka.

Guðlaug hade bestämt sig för att beställa hem pizza, så vi andra ville förstås också ha det också. Vi fick dem på hemkörning och allt. Men när killen kom visade det sig att han inte tog kort (Guðlaug var bombis på att de gjorde det, för det gör de nämligen i Reykjavik). När vi skulle börja äta var det förstås fel på en pizza. Lena D tål inte tomat, med de hade smällt på det ändå på hennes pizza. Så Guðlaug fick ringa och sköta snacket åt oss, och sa sedan att vi kunde åka och hämta den om en stund. När vi kom till pizzerian sa jag åt henne att kolla så att allt stämde, och det gjorde det förstås inte. De sa att det var inga tomater på, men då sa Lena att det är ju tomatsås på. Juste, tomat-sås, sa de då och sa åt oss att vänta ytterligare 7 minuter på den nya pizzan. Hur korkad får man vara liksom?

När alla ätit och allt var frid och fröjd tog jag, Amanda och Lena D en promenad. Jag trodde Amanda skojade när hon sa att hon tänker minsann lyssna på musik när vi går. Jag förstod inte riktigt, men de två hade tydligen varit ute två gånger tillsammans, var och en med sin egen musik i öronen. Och så blev det även denna gång. Jag skrattade lite för mig själv i början av promenaden, för att det kändes så löjligt. Men ganska snart kändes det helt bra. När vi gick upp för backen på andra sidan vägen kändes allt nästan som en film. Jag hade världen bästa låt i öronen (någon av Vampire Weekend), tittade till höger på Amanda, och till vänster på Lena. Jag kände mig liksom glad och lycklig i hela kroppen. Det duggregnade lite, men det gjorde inte ett smack.

Det kom en ny praktikant idag igen. Hon heter Anna. Jag har lånat ut en av deckarböckerna jag fick av mamma också till Isabelle. Hon verkar tycka den är jättebra. Den jag läser är också bra, men deckare är ofta så sega tycker jag. För mycket detaljer om hur en dörr ser ut eller vilka slags gardiner grannen har. Jag vill bara veta vad som händer, vem som dog och hur mycket blod det kom.

Jag ska sticka vidare lite på mina sockor ikväll tror jag. Läsa lite innan jag sover. I morgon bitti ska jag hämta bröd. Walle är inne på skype också, så honom ska jag prata en stund med!

Idag var det regn regn regn och åter regn. Men det blåste inte, så det gjorde det hela uthärdligt. Trots att det var lördag hade vi bara tre turer bokade på hela dagen. På förmiddagen var det en Uppi på tre, och en Siggi på fem. De turerna tog Amanda och Guðlaug. Jag fortsatte träna Irpa och Moldi, och det gick väl hyfsat. När jag red runt hotellet med Moldi sprang han inte ifrån mig så mycket som sist, så det var bra. Men regnet det bara vräkte ner.

På eftermiddagen var det en Siggi på tre personer som jag fick ta. Det var en mamma med två döttrar på kanske femton och tolv. Allting gick jättebra, och när vi kommit över lavafältet slutade det faktiskt regna. Regnet övergick istället i någon slags dung dimma, ni vet som när regnet liksom hänger i luften istället. Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka att de hade otroligt tur med vädret, och jag vet inte riktigt om de höll med mig. Men för mig var det optimalt väder; inte alls kallt, ingen blåst och inget regn.

Innan mina turister kom red resten av gänget ut på "ringen". Det är som en lång gång i en cirkel med staket runt (som Geert och Freyr byggde idag) som går längs nedre delen av timturen. Då driver vi ut flocken till den (en person rider först och leder dem rätt och i rätt fart) så att de får träning. Ida berättade att snart får vi in ungefär hundra hästar på en vecka, och då ska alla sättas igång samtidigt. Då tar man hela hjorden och låter dem springa några varv varje dag på ringen (ett varv tar kanske 10 minuter) så att de får ordentligt med träning till turerna (det skulle ta lite för lång tid att rida alla). Jag, som fick stå i stallet och titta på (jag hade ju turister påväg), tyckte att det verkade jätteroligt och framförallt smart!

När vi var klara i stallet åkte jag, Guðlaug och Isabelle till poolen i Hveragerði för att slappna av lite. Det var otroligt varmt och skönt. Den grunda poolen som man ligger ner i, 38 grader, är helt fantastisk. Det finns en som är 40 grader också, men det är för varmt för mig. Jag simmade bara 200 meter idag, men det fick räcka. Bättre det än ingenting. Resten av tiden gick åt att bara ligga och njuta.

Ikväll kom det en ny praktikant också. Hon heter Veronica, svenskt tjej, som bara ska vara på hotellet. Ida sa att finns det inte tillräckligt att göra i hotellet (få gäster eller liknande) så får vi ofast dem ut i stallet. Det skulle vara roligt om hon verkligen inte var en hästmänniska, och var jättenervös. Haha, nu låter jag som världen hemskaste människa. Men det skulle vara roligt att se någon vara jättenervös, och sedan komma över det och göra saker hon annars aldrig skulle gjort.

Innan middagen hände något asläskigt. Det var en gäst på hotellet som behövde få sin väska torr, så vi stoppade in den i torktumlaren. Den åkte omkring och lät som bara den (ryggsäck med en massa spännen och grejer ni vet). Amanda hade inte tid att titta efter den (hon hade kvällen), så jag gick ner igen för att hämta den. Jag öpnnade torktumlaren, och den var tom. Den sitter säkert fast i taket, tänkte jag och böjde mig ner och tittade. Men torktumlaren var helt tom. Inte en endaste skymt av ryggsäcken. Bara någon minut tidigare hade jag gått därifrån, och då hade jag fortfarande hört den snurra runt där inne. Jag började leta runt som en galning, och Amanda kom ner. Jag förklarade vad som hade hänt, och hon trodde att jag skojade med henne. Vi sprang upp i köket, frågade ut alla som stod där om de tagit ut den, Nico gick ner för att kolla så vi letat ordentligt.. Det var kaos! För en ryggsäck! Tillslut tänkte vi att tjejen måste ha gått ner själv och hämtat den (hur kunde hon hitta rätt?), och mycket riktigt; hon gick och bar på den påväg ut från hotellet.

Idag har det varit fantastiskt väder nästan hela dagen! På morgonen började jag jubla och hojta när jag tittade ut (man går upp för en trappa från källaren, och där är en massa fönster). När vi gjorde i ordning hästarna var det dock mulet, men det öppnade sig ganska snart igen!

Amanda red ner för att hämta flocken med Kamilla, och när hästarna kom springande så var de plötsligt överallt på hela gårdsplanen. Mitt bland alla hästarna sprang Kamilla med sadel och allt på, men var var Amanda?! Det blev ett himla liv med springande hit och dit för att få in hästarna i paddocken (de är över 40 stycken) och Lena skyndade sig att göra en häst i ornding för att rida ner och ta reda på Amanda, men helt plötsligt kom hon gående runt hörnet. Puh!

Vad som hade hänt var att Amanda blivit jättenervös nere på fältet och det hade smittat av sig på hästen. Då kände hon att det var lika bra att hon hoppade av och gick tillbaka, istället för att utsätta sig själv för mer stress. Anledningen till att hästarna var överallt var att en av linorna gått av på mitten (det finns två linor man måste sätta upp varje gång man driver ner eller upp flocken). Men allt gick bra.

På förmiddagen red jag Uppin med två personer. En av dem hade Grauni, den stora tjocka vita hästen. Och det gick såååå långsamt. Vi var tillbaka precis i tid till när vi skulle vara hemma, och det har aldrig hänt. Vanligtvis är man tillbaka minst en halvtimme innan (och till och med då ahr det gått långsamt!) och då måst eman ta en extrarunda. Som tur var hade vi jättebra väder, så det gick ingen nöd på turisterna.

Vid lunch sa Lena D att de tagit med sig Móldi till fältet och släppt ut honom där. Han hade blivit jättelycklig och hoppat omkring som en galning. Jag sa att nej, det kan inte vara möjligt. Han kom ju precis! Men hon var helt säker, det var han. Jag frågade Geert och han tittade på mig med en konstig min. Det visade sig vara en häst som heter Mólda, ett sto alltså från sto och föl-galen, som har ungefär samma färg som min Móldi. Haha.

På eftermiddagen blev det mest träning. Jag red Móldi både i paddocken och runt hotellet. Det gick inte lika bra som sist, men helt okej ändå. Han sprang i alla fall inte ifrån mig så mycket i tölten, men han är svår att sakta ner när han väl fått sätta igång.

På förmiddagen hade de varit och hämtat hem sju nya hästar, och en av dem fick jag som träningshäst. Det är ett brunt sto med tjock fin päls som heter Irpa. Hon har en vit slinga i manen. Jag red henne bara en liten stund i paddocken, och det gick väl sådär. Det märktes att hon inte riktigt hängde med i allt som hände. Men så var det med Móldi första gången också.

Köket var stängt idag igen, så det blev matlagning för oss. Lena som hade kvällen föreslog makaronilåda. Sagt och gjort. Nu står den i ugnen och geggar ihop sig. Vilken tur att jag lagade det med Eeva när jag var i Helsinki och hälsade på. Då var det inga som helst problem. Jag hoppas bara att den blir god.

Jag fick ett vykort från mormor i Öjarn också (för den ovetande ligger Öjarn i Jämtland). Hon skrev att sommaren hade nästan redan kommit (man kunde inte gå ut på isen överhuvudtaget och det var varmt som tusan!). Mormor är en hejare på att skriva vykort, det har hon alltid varit. Till exempel på varenda resa vi varit på måste hon alltid skicka vykort till alla kusinfamiljerna. Jättefint verkligen. Så mormor, om du läser det här, dina vykort uppskattas!

Här är bilderna från sushistället Lena och jag var på i tisdags!



Här sitter jag och äter.



Här ser ni sushin åka förbi i himmelriket. Ni ser också den inte så himmelrika prislistan till höger (i himlen borde ju sushi vara gratis).



Jag tror att jag åt totalt nio tallrikar. Lena åt åtta.

Idag har det varit horribelt väder. Det har blåst som fan, och regnar en hel del. För mig blev det Siggi upphöjt i två, först med Skinfaxi och sedan med Balvin. När jag fick Skinfaxi insåg jag inte att det var han, för hans päls har blivit så mycket mörkare. Vissa ändra ju lite färgen när de får sin sommarpäls. Det är otroligt frustrerande, eftersom jag känner igen många av hästarna på just färgen, eller i alla fall ser skillnad på dem.

Personerna på Siggi nummer ett var två svenska tjejer som var jättetrevliga. På nummer två var det ett engelskt par som red. Det var egentligen inte meningen att jag skulle rida den andra Siggin (det var den enda vi hade på eftermiddagen), utan den skulle Guðlaug ta (hon skulle komma efter lunch).

Guðlaug har jag glömt att berätta om. Hon kom för någon dag sedan bara och ska stanna över sommaren. Hon var här även förra sommaren och jobbade. När hon kom tyckte jag inte om henne. Eller hon verkade trevlig och rolig, men hon tog ingen som helst notis om dem hon inte kände (bland annat mig), och det gör mig galen. Man kan ju i alla fall hälsa och säga hej. Nu har vi pratat lite och så, och hon verkar jättetrevlig. Hon är säkert en sådan man verkligen måste lära känna.

Men tillbaka till Siggi nummer två. Det blåste som sagt som fan, och det var svårt att prata med de andra eftersom orden bara blåste iväg. Inte blev det bättre av att det gick jättedåligt med Balvin, och jag blev bara på sämre och sämre humör. Tillslut kändes det som att jag satt och kokade för att jag var så arg på allt; vädret, hästen som inte ville lyssna, tjejen som hela tiden sackade efter, killen som aldrig kunde hålla sig bakom mig... Men jag höll skenet upp utåt. När vi kom tillbaka till stallet kändes det genast bättre, och jag kände mig lite bättre till mods.

Sedan red jag Móldi en stund i paddocken och ner och stängde fältet. Det gick inte heller jättebra, eftersom inte han heller ville lyssna på mig idag. Blöt och kall var jag också.

Men nu är det över. Jag sitter varm och go i mina fantastiska mjukisbyxor och väntar på att middagen ska bli klar. Ikväll ska vi ha filmkväll på rummet, äta massa godis och onyttigheter. Vi ska se Shutter Island, och det är tydligen Amandas favoritfilm. Då måste den vara bra.

26 april
Ledig dag! Jag vaknade som vanligt när de andra gick upp, men lyckades inte riktigt somna om. Vid tio kom Lena och hämtade mig och vi tog bilen in till Reykjavik. Där stannade vi till på en outlet och började leta efter mjukisbyxor (vi båda behövde nämligen det). Lena hittade en jättefin prickig klänning som hon köpte, och efter mycket om och med och tittade i olika affärer hittade jag äntligen mina mjukisbyxor! Vi var inne i jättemånga affärer med friluftskläder, och jag ville förstås köpa allt. Men det gick ju inte.

Sedan åkte vi vidare till centrum och parkerade vid kyrkan. Därifrån gick vi ner på Laugavegur, som är huvudshoppninggatan i staden. Det var inte speciellt egentligen. Hela staden är däremot väldigt fin, för att husen är så himla låga, inte mer än tre, fyra våningar. Det ger liksom en sådan trevligt småstadskänsla till det hela. Lena berättade att det bor ungefär 300 000 människor på Island, varav två tredjedelar bor i Reykjavik med omnejd.

Därefter gick vi till ett sushiställe. Och det var helt fantastiskt. Jag trodde jag hade kommit till sushihimlen! Man satt längs ett långbord, och mitt på bordet var det ett långt band som åkte runt (ni vet som bagagebanden på flygplatsen). På bandet åkte sushibitarna förbi på tallrikar i olika färger. Fantastiskt. Jag satt och bara stirrade på alla bitar i en evighet innan jag ens kunde tänka på att bestämma mig för vilken tallrik jag skulle ta. Det var ganska fiffigt tänkt, för varje färg på tallrikarna hade ett eget pris. Så när man ätit klart tog man helt enkelt med sig sin lilla hög med tallrikar till kassan där de räknade ihop hur mycket man ätit för. Otroligt smart tycker jag.

Efter maten (vi var otroligt mätta, jag hade åtta tallrikar och det är ungefär 15 bitar) visade Lena mig lite olika affärer där de säljer sådanan fina islandströjor. Hon sa också att på många ställen kan man beställa en egen så man får den precis som man vill ha den. Jag tror nog att jag ska göra så. Ska det vara så ska det vara liksom, även om det kanske kostar lite mer.

I en av affärerna fanns det jättemycket garn, och jag blev helt till mig av allt det fina (Lena hade förutspått detta och just av den anledningen tagit med mig dit). Jag tvingade mig själv att bara köpa lite garn, och bara till sådant jag vet att jag ska göra (kan inte säga vad det är eftersom det är en present till en av er som läser). Tidigare under dagen köpte jag också nya strumpstickor i rosenträ. Hur fina som helst.

Vi bestämde oss för att strunta i skridskoåkningen eftersom vi båda var ganska trötta och fortfarande i någon slags matkoma. Så vi åkte till köpcentrumet Kringlan för att titta runt lite och sedan fika. Jag hittade äntligen snöre som jag ska göra armband av, men tyvärr fanns det bara i en färg. På paketet stog det snor. Det hade vi otroligt roligt åt.

Väl hemma igen fortsatte jag sticka på Lena Ds mössa. Eller själva stickandet är klart, nu var det bara kanten kvar att virka och det gick ganska fort. Köket var stängt, så vi åkte till pizzerian inne i Hvergerdi för att dinera. Sedan satt vi inne på vårat rum och pratade och hade trevligt. Jag har äntligen köpt ett block också, så nu har jag börjat vika en gigantisk stjärna som jag hittade en beskrivning på när jag kom.

Lena hade med sig sin kamera, men jag har inte fått bilderna ännu. De kommer vid något senare tillfälle!

27 april
Idag hade vi bara 19 hästar och förbereda. Jag slapp gå på tur, så jag tog en tur genom gästhuset och vädrade lite. Sedan red jag Móldi en stund och övade på det som Geert hade sagt till mig. Det gick ganska bra och han blev aldrig riktigt så stissig som han kan bli. Att ahn "springer ifrån mig" som Geert brukar säga.

På eftermiddagen fick jag däremot Siggin med fyra personer. Då red jag Leaf, och det blev nästan bara grisepass men honom hela vägen. Jag orkade inte riktigt antränga mig så mycket, så det fick duga. Solen strålade i alla fall och himlen var så gott som helt blå. Fantastiskt väder!

Köket var stängt idag också (Nico ledig), så idag bestämde vi oss för att laga egen mat. Vi hittade små lammbitar i frysen som vi värmde i ugnen, Amanda kokade pasta och jag gjorde en gräddsås. Jag slängde ner lite alla möjliga kryddor och det blev verkligen jättegott!

Det slog mig innan middagen att jag inte får äta någon memma i år. Det saknas mig verkligen. Så om ni ätit memma eller ska det, tänk på mig! (Om du inte vet vad memma är, klicka här)

Vi har ett piano i matsalen, så nu efter middagen har jag suttit och spelat lite. Det är hemskt hur mycket man glömmer. Det är bara två låtar som jag minns i huvudet. Jag funderar på om jag ska skriva ut lite noter och sätta mig och spela hela kvällen. Vi har inga gäster nu, så då går det bra. Det kanske itne är så bra att jag sitter och spelar (och spelar fel framför allt!) när vi har huset fullt!

Här är lite bilder som Isabella tog idag:



Solkräm är alltid bra att ha när det är sol. Faktor 30.



My dansar och ler.

 

Jag och Lena, jag och Amanda. Tjejerna som jag delar rum med!

Idag är det måndag och snön hade lagt sig under natten. Men den smälte bort till lunch så det var ingen fara. Eftersom det var så gott som vindstilla på morgonen kändes det ganska varmt, och jag blev nog lite svettig när jag höll på och mockade (jag har fortfarande lika mycket kläder på mig nu som när jag kom, trots att det blivit lite varmare).

Eftersom jag fortfarande är den enda som har lärt mig Stable area fick jag rida den igen på förmiddagen. Jag red Gloa, med en tysk familj på en mamma med två tonårsdöttrar. Det var ganska disigt så utsikten var inte direkt något att hurra för. Men det var glada och nöjda när vi kom tillbaka.

Efter lunch var jag ensam i stallet (jag skulle börja igen kvart i ett, medan de andra kom in för lunch först vid halv ett) och förebredde hästarna. Den här gången var det dags för Uppin med Löykur. Jag har lärt mig känna igen en ny häst idag, hon heter Isabella. Eller jag tror att jag skulle kunna känna igen henne. Det jävligaste är att pälsen har helt olika färg när det har regnat eller snöat.

När vi kom tillbaka blev det ingen extrarunda (Uppin går så fort så man måste nästan alltid rida lite runt hotellet eller tim-turen för att det ska bli 2,5 timmar) eftersom familjen var så kalla. Så jag tog mig en tur i paddocken med Móldi, och Geert följde med. Han förklarade att Móldi vet inte så mycket och jag måste lära honom att komma ner med huvudet och bli lugnare. Han hoppade själv upp på honom och visade hur jag skulle göra och sedan provade jag själv. Jag tror att det här med att hålla honom lugn måste jag jobba med ganska mycket. Sedan får jag inte sitta och spänna mig heller säger Geert. Allting känns så himla svårt. Jag vill liksom inte göra fel heller. Jag har liksom aldrig ridit på det här sättet någonsin. Eller överhuvudtaget tänkt så mycket på hur jag gör vad. Men det är väl bara att nöta på.

Idag hade jag kvällen med Ida ochskå och det gick helt bra. Vi hade elva personer (inte från hotellet) som skulle äta klockan sex, och sedan två hotellgäster vid fyra. Vi var helt kalra med städning och dukning för frukost vid nio, så det kändes jättebra.

I morgon är jag ledig igen, och så har jag en dejt med Lena (svenska Lena, ni minns väl att den tyska Lena heter Lena D?). Vi ska åka in till Reykjavik och titta runt lite. Vi ska äta suchi till lunch och sedan ska vi åka skridskor! Det ser jag fram emot.

Uli hade gömt påskägg till alla på hotellet. Jag hade helt glömt bort det, men Lena D påminde mig och gav ledtråden "du måste nog tvätta dina kläder". Jag letade en ganska bra stund i tvättstugan innan jag hittade mitt kinderägg. Nomnom.

 

Det var en liten byggrej i ägget! Det blev en apa. Om man trycken på hans hand kastar han iväg bananskalet. Uli fick en likadan tidigare, och jag blev ganska bra på att skjuta bananskal på henne då.

Jag insåg just att jag har varit här i en månad igår. Herregud vad tiden går fort. Men ändå känns det så långsamt. Idag har jag min extra lediga dag och jag gör ingenting. Eller jo. Jag laddar ner lite film och sådant som kan vara bra att ha, jag stickar vidare på Lena Ds mössa, och så har jag precis skypeat med Emma i en dryg timme.

Alla turerna på förmiddagen ställdes in på grund av storm. Det blåser, regnar och haglar i ett och är allmänt jävligt ute (jag har inte vågat näsan utanför dörren än). Det har ringt hur många som helst och undrat om det finns möjlighet att rida (eftermiddagen är såklart fullbokad), eftersom alla andra ridställen också har ställt in sina turer. Jag vet inte om turerna nu på eftermiddagen kom iväg eller inte. Stackars alla människor.

Jag gillar verkligen Spotify. Det är helt fantastiskt, för nu har jag sluppit ladda över allt min musik hemifrån utan allt finns bara där! (Förutom Beatles som inte finns på Spotify!!.. men det får jag väl bara ladda ner då.) Det är klart att det är jobbigt med reklamen som kommer in då och då, men jag överlever. Hubudsaken är i alla fall att jag har musik. OCH man kan lyssan på ny musik under fliken "What's new". Det är fantastiskt bra. Jag sitter och lyssnar på ett band som heter Yuck som jag aldrig hört förut. Helt jättebra.

Ikväll ska jag byta lakan och kanske gå ut en stund om jag vågar. Så länge det inte regnar eller haglar så kan det nog vara ganska skönt. Uppfriskande. Fast det går ju ingen nöd på mig, jag är ju ute hela dagarna. Gud vilket friskt arbete jag har egentligen.




Här är mössan jag håller på med. Den ska bli lite längre och så ska jag virka ett mörklila band runt den också.



Här är förkylda jag.



Och här har ni mig med pappa-smilet.

21 april
På förmiddagen red jag Stable area med fyra personer, och jag red Stierngloi. På eftermiddagen blev det Siggin med samma grup, och hästen jag red heter Röydka. Gruppen är på en så kallad comfort tur, då man rider i fyra dagar och bor och äter på hotellet. På båda turerna var det en häst som tappade en sko (på förmiddagen märkte jag det inte, men på eftermiddagen fick vi ta en lite kortare väg hem). Eftersom det inte blev så mycket ridning på grund av skon körde jag gänget till poolen i Hvergerdi.

Sedan var det dags för Móldi i paddocken. När jag red runt som bäst kom Geert in i paddocken och påstod att mina stigbyglar var för korta (fortfarande?!). Sedan fick jag en liten ridlektion med honom, och det var verklinge bra kan jag säga! Han hoppadade själv upp på Móldi och visade vad jag måste lära honom, och sedan visade han också vad jag måste jobba på för att lättare visa hästen att den ska tölta i ett lugnt tempo. Han förklararde hur jag ska använda överskänkeln (det vill säga låren) för att driva fram hästen och få in bakbenen under sig. Det var hur svårt som helst! Jag förstod vad han menade, men det var svårt att göar det själv.

Sedan klockan fyra sprang jag in för att göra mig i ordning för kvällen. Jag hade 21 personer till middagen, och Nico hade bestämt att det skulle bli buffét (PUH! Tänkt att servera alla 21 personer helt själv!) Det gick jättebra och jag var klar att lägga mig redan vid halv elva. Nico är så gullig för han stannar kvar läne och hjälper till och städar och ser till att allt blir klart. Jag har också lärt mig ett nytt ord på tyska; lappen. Det betyder trasa.

När jag låst och släckt överallt och skulle gå ner till rummet var det ganska läskigt. Helt själv i den långa korridoren, inte ett ljud. När jag svängde runt hördet och skulle gå ner för trappan knackade det på fönstret ovanför och jag hoppade till. Jag blev så himla rädd! Men det var bara Freyr som blivit utelåst, haha. Han skrämde verkligen livet ur mig, mitt i min läskiga känsla av den tomma korridoren.

23 april
I morse åkte jag med Amanda för att hämta brödet. Bageriet var stängt igår (långfredagen) och därför var det extra mycket att hämta. Sedan var det dagsför den vanliga frukosten bestående av en rundstikki (fralla på isländska), ett glad juice och en banan.

För mig var det dagstur med den svenska familjen som ridit här i flera dagar och två till svenska tjejer. Vi red Nedri först, och jag red Ögn. Jag försökte göra som Geert hade förklarat för mig igår och det var verkligen svårt. Men det kändes ändå som att det blev någon skillnad. När vi kom till utkiksplatsen var det bra sikt, så jag började jubla. Idag kunde man se vulkanen Hekla långt där borta i fjärran! En fantastisk syn!

På eftermiddagen Red vi Stable area, och då red jag Goliat. Han är det största hästen vi har och mankhöjden är i höjd med mina axlar. Jag har aldrig riktigt förstått hur jag skulle kunna ta mig upp på den hästen, men det gäller bara att ta fram min mest spänstiga sida (som inte är speciellt stor, haha). Men det gick bra! Carro förklarade att jag måste använda låren och knäna mycket, och jag gjorde precis som Geert sagt till mig igen. Och det gick! Tillslut gick han inte i jättefin tölt istället för den fula grisepassen.

Vi red ganska snabbt (Goliat har ju så långa ben), och det var uppskattat av hela gruppen. I sista långa backen tog jag till och med en galopp med dem (det gör vi annars inte eftersom det är så blandat med erfarenhet). När jag tittade bak på dem mitt i galoppen kunde jag se hur allas ansikten lyste av lycka. Fantastiskt.

Innan middagen åkte vi snabbt till Bonus (de har ju stängt i morgon och hade stängt igår med). Halv sju åkte jag, Freyr och Isabelle till Kjöt&Kunst och mötte Geert och Carro för att äta middag (samma ställe som förra veckan, det liggen inne i byn). Det var trevligt, men Carro och Geert var tvugna och åka tidigare. Det var tydligen stormvarnining till i morgon bitti och det var meningen att Geert skulle köra Carro till flygplatsen då (hon ska på semester i vår-Sverige i två veckor). Men han körde henne nu istället så han skulle slippa köra i stormen. Dessutom började Geert fundera på om morgonturerna skulle ställas in.

Men det är egentligen inget jag behöver tänka på för jag är ledig i morgon. Eftersom det är påsk har alla fått en extra ledig dag. Jag ska bara titta på film hela dagen och försöka bli frisk. Jag har fått en sån jätteskön förkylning med hosta och täppt näsa. Men det är ganska okej, för jag kan snyta mig utan att det känns jobbigt nu! Nässpray har jag dock inte vågat prova.

Idag mådde jag ganska dåligt på förmiddagen. Jag var genomförkyld och huvudet kändes liksom helt tungt. Jag är nästan aldrig förkyld, så den känslan är så himla ovan för mig! Halsontet har i alla fall gått över.

Jag fick dagsturen (Nedri plus Uppi) med Isabelle och tio personer. Jag red Kamilla, och det gick faktiskt relativt bra jämfört med förra gången jag red henne. Det regnade ganska rejält, och blåste gjorde det förstås också. När vi komm tillbaka var Amanda på promenad och hon passade på att ta lite bilder. Så nu äntligen får ni se mig på häst!

På eftermiddagen hade jag verkligen ingen lust att börja rida igen. Jag var jättekall och det blåste som tusan. Men jag hade ju inte riktigt något val. Jag fick rida Erika (man uttalat det med långt e, Eeerika liksom) och henne har jag inte ridit förut. Hon var ganska trevlig, ganska snabb, men man behövde korta tyglarna jättemycket (!) för att kunna tölta.

När vi kom tillbaka, och jag skickat över mina turister till hotellet för kaffe, red jag Móldi lite först i paddocken och sedan ner och stänga fältet. Det var första gången vi red utanför paddocken och det gick helt bra. Han går jättefint i tölt och är allmänt trevlig. Förutom att han inte riktigt är så bra på högervolter, men det ska vi jobba på.

Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer nio: Varför finns det inga motorvägar?
Det finns visst motorvägar, men inte speciellt många. De flesta vägar utanför Reykjavik är motortrafikleder, och det är juinte riktigt samma sak, men snarlikt.

Jag har lagt upp bilder på gårdagen nu också, så titta gärna på dem!



Här kommer vi hem från Nedrin.



Jag på Kamilla! Och jag är medveten att jag ser ut som ett litet tjockt barn, haha.

På förmiddagen red jag Nedrin med tre personer. Två av dem var från Finland, men var bosatta i England. Ännu ett tillfälle att prata finska! Jag har insett att jag verkligen måste utöka mitt vokabulär gällande hästsaker i finskan. Det enda jag kan är satulavyö, som betyder sadelgjord, och det räcker ju inte speciellt långt.

Det regnade ganska mycket på turen, men det blåste nästan inte alls. Under morgonen när vi gjorde i ordning hästarna kändes det till och med ganska varmt! Men att det inte blåser är verkligen värdefullt, då är det nästan okej om det ösregnar.

Under eftermiddagen kom solen fram och himlen blev blå. Det kom ju såklart en och annan skur, men solen höll sig framme. Jag red en ny tur som heter Stable Area, Stallområdet, med Julia och två personer till. Turen går över floden och över lavafältet, samma väg som början av Siggin, och följer sedan vägen upp på berget. Man rider längs med foten, över ett krön och ner i dalen som ligger precis bakom Hveragerdi. När vi var uppe på krönet slutade det regna och en regnbåge visade sig. Det var så otroligt fint och sagolikt med solen, ångan som kom upp längre in i dalen och regnbågen som ramade in allting. Jag skulle haft en kamera!

I slutet av turen rider man genom den lilla skogen som finns ovanför staden (en planterad skog, ganska liten). Där inne kändes det nästan som att jag var hemma. Det luktade verkligen barrskog och jag väntade mig nästan att få se lite ljung och blåbärsris. Men lika fort som vi kommit in i skogen var vi ute ur den igen.

Idag har jag fått paket igen också! Och ett glad påsk-kort från Öjarn (mormor, Pelle, Camilla och Christer). Paketet var från mamma och innehöll en klocka (jag vad dem skicka en vattentät klocka eftersom jag inte vet var jag kan köpa en), två böcker av en isländsk författare (deckare båda två), ett brev från henne och Walle och ett litet litet påskägg med några marsipankycklingar i. På brevet satt cokså årets majblomma som jag har satt upp på väggen!

Nu känns det i alla fall nästan att det är påsk! Jag pratade med pappa igår om att jag skulle ha äggrullning (se beskrivning nedan), men jag vet inte riktigt när och hur det ska gå till. Vi får se. Annars kanske det bara blir äggmålning eller något i den stilen. Något måste ju i alla fall göras.

Idag provade jag mina allergitabletter (tog en vid frukost, de ska tydligen räcka i 24h) och det blev lite bättre. Jag ska ta en vid lunch istället i morgon så får vi se om det ger bättre effekt. Men nu har jag fått ont i halsen istället. Det är bajsAmandan som har smittat mig. Men förhoppningsvis går det över tills i morgon.

Vad är då äggrullning? I Finland har vi sedan tidens begynnelse (i alla fall så länge jag funnits) rullat ägg på påsken. Vad man gör är att man har en stor matta där man sprider ut massa godsaker (godis av alla sorter, snapsar, stora chokladkaniner, en keps, armband.. ja lite allt möjligt vad man kan vilja ha) och bygger en ramp i ena ändan av exempelvis en kudde och en bricka. Sedan turas man om att rulla ägget (egentligen ska man ha ett eget som man målat själv, men numera kör vi med stenägg för de rullar mycket bättre) och de saker som ägget nuddar får man ta. Det är en rolig och trevlig tradition som vi gjort i Sverige några gånger också. Mycket uppskattat!

 

Oj det blev lite suddigt nu, men jaja. Här är det fina vädret på kvällen, och jag som tar sats till ett hopp i mina tanttofflor och onepiecen.



Nico bjuder på egengjord myntaglass genom fönstret.



Glädjen över att solen visar sig och himlen är blå!

Så var jag ledig igen. Det känns som om jag är ledig jätteofta, tiden går så himla fort. Amanda sa det också; Är du ledig igen?

Igår hade vi lite sammankomst i vårt rum, till och med Nico var med en stund. Det slutade med att Freyr brottade ner både mig och Lena D samtidigt, och vi hade inte en chans. Han är grymt stark, och har dessutom ett skadat knä. Hur ska det gå när han är helt återställd?! Det finns historier om att han brottat ner typ fem personer samtidigt, haha.

På förmiddagen började jag sticka på Lena Ds mössa (jag sa till henne att jag gärna stickar något till henne, men då får hon köpa garn och allt själv), och jag och Kasia (det stavas tydligen inte Kasha) en lite promenad med kameran till fältet med stona och fölen. Kasia skulle åka hem idag, och hon sa att hon kommer antagligen sakna det här stället. Det är så roligt, för när hon kom tyckte jag att hon var så arg och otrevlig. Jag tyckte verkligen inte om henne. Men nu i slutet var hon helt trevlig och rolig. Jag tror alla tycker samma sak här. Och det är ju jättebra liksom, men konstigt bara. Hon kanske bara var blyg, fast på ett konstigt sätt. Huvudsaken är ju i alla fall att hon blev trevlig!

Klockan tolv åkte jag med Geert, som skulle köra turister tillbaka till Reykjavik, för att ta mig ett dopp i Blå Lagumnen. Jenny hade fått mig på gästlistan så jag fick gå in gratis. Jag betalade bara 900 isk, och det var för de två glassar jag åt (det var egentligen ganska dyrt, nästan 30 spänn per glass. Men det var det värt!). Blue Lagoon var precis som det ser ut på bilderna; blått, stort, ångigt, mitt ute i ingenstans. Ganska turistit.

Och så är det ju Walles födelsedag idag också. GRATTIS WALLE! Efter middagen ringde jag hem, och alla blev glatt överraskade att jag ringde. Mamma sa att det kändes som att vi sågs nyss, men det var ju verkligen fyra veckor sedan. Walle hade det bra, han hade fått en iPod nano och en kamera i present och var jättenöjd. Förhoppningsvis får han mitt paket snart.

I morgon blir det full fräs igen. Jag pratade med Amanda om att ibland känner man sig inte alltid glad, för i själva jobbet finns det liksom inget mål (eller liknande) att se fram emot. Man mest bara jobbar på hela tiden. Jag menar inte att det inte är roligt jobb, för det är det. Men ibland blir man bara trött helt enkelt.



Stona och fölen.

 

Till vänter ser ni Gledis mjuka mule. Till höger är ett av fölen. De ser och roliga ut för att huvudet har inte riktigt växrt till sig så ögonen liksom står ut.



Här är jag!

Jag glömde berätta att igår när jag skulle släppa ner Móldi på fältet blev jag lite förvånad. Vanligvis springar hästarna gladeligen ner (det skulle i alla fall jag gjort om jag var en häst), men Móldi sprang inte. Jag jagade honom en bit ner, men han kom tillbaka ändå. Tillslut sprang jag så fort jag kunde och skrek så han skulle förstå att det var dit han skulle. Han gnäggade och började springa, nu åt rätt håll. Nöjd gick jag upp till stallet igen. Sedan hörde jag Uli ropa mitt namn utifrån, så jag sprang dit och trodde något hade hänt. Det var Móldi som kommit tillbaka från fältet igen, haha.

Idag blev det Siggi gånger två för mig. På förmiddagen var det jag, Amanda och Isabell med 16 personer. Temperaturen låg runt noll och snön som lagt sig under natten låg fortfarande kvar. Jag red Blesa, hästen som hållet huvudet så himla högt. Det är jättesvårt att tölta med henne, och idag gav jag till och med upp med att försöka eftersom jag var så kall och sur.

Siggin efter lunch var bara med tre personer. Då hade jag på en mig en ovarall, så då frös jag inte. Då red jag Stierngloi, en ganska stor häst (stierngloi betyder stjärnglöd), även han rätt svårt att tölta med. Eller det blir snarare något slags mellanting mellan trav och tölt, och det är ju inte bra.

Idag fick jag två brev, ett glad påsk-kort från mormor med en chaokladguldpeng från Stadshuskällaren där de varit och ätit middagen med Maj Bylock. Det andra brevet var från Pelle och innehöll bilder från den middagen och när paret Bylock varit på lunch på Udden hos mormor och Pelle.

Jag har upptäckt att jag har blivit allergisk mot hö. Jag vet inte om det har kommit nu, eller om det är något i just det här höet som jag är allergisk mot (jag har ju inte blivit det innan, och jag har ändå varit här i nästan fyra veckor). Konstigt. Men det är verklinge horribelt. Så när vi kom in och duschat och bytt kläder åkte vi till apoteket. Jag köpte allergitabletter och Amanda köpte nässpray. Vi åkte också en sväng förbi Bonus.

Jag har postade också Walles paket idag (lite sent!), för att han fyller år i morgon. Det var förstås meningen att han skulle få det lagom till dagen D, men det hanns inte riktigt med. Så Walle om du läser det här, nu vet du att det komer ett paket till dig!

Förresten, ni får gärna skicka bilder till mig på posten som jag kan sätta upp på väggen! Lena och har satt upp massa bilder på sin sida och det ser så trevligt ut. Jag har ju en del bilder (de mormor skickade bland annat), men det behövs fler! Så skicka allt ni hittar och inte vill ha längre!

Jag har glömt att berätta att jag fick ett paket från Anneli och Pekka för några dagar sedan, och Anneli skickade med ett par lila sockor som hon hade stickat till mig. Fantastiskt fint! Det är nästan så jag inte vill använda dem för att de inte ska gå sönder. Men jag ska använda den i stallet varje dag.

Mitt i allt mockande hörde jag hur det började skrikas utomhus. Jag gick ut, och där var hästarna överallt! Det var tydligen en av linorna som hade åkt ner (man måste sätta upp dem för att hästarna ska springa rätt), så alla sprang dit för att hjälpa till atta valla hästarna rätt. Det gick relativt smärtfritt och hästarna var ganska snart inne i paddocken.

På förmiddagen Red jag, Amanda och Julia Siggin med 19 personer. Herregud vad långsamt det gick. Vi hade Farbror Brun och Birger med oss, och dem kan man inte driva på som de andra eftersom de sparkar. Och båda de kan verkligen vara riktiga segproppar. Så i slutet tog Julia fyra av de snabbare och red en längre snabbare runda så de skulle bli nöjda också, medan vi fortsatte i vårt långsamma tempo. Jag red Thori (det stavas egentligen inte med th, utan med en konstig isländsk bokstav, men det uttalas så), och fick ha Faxi som handhäst med en liten tioårig tjej på. Hon hette Ida och var svensk, jättegullig tjej verkligen. Vi ratade på allt möjligt, och jag berättade om Island för henne.

Efter lunch hade vi bara en Siggi som Lena D tog, så jag fick hjälpa Geert att bygga staket längs en väg. Tanken var att få innehästarna över vägen och till ett fält som ligger ungefär 200 bort. Allt gick bra och hästarna sprang dit de skulle. Det var så gulligt när de kom ut på fätet för de sprang omking och hoppade som galningar. De har ju stått i stallet i flera veckor nu och har inte fått springa fritt på det sättet på ett tag. Så det var verkligen sann glädje i magen när jag tittade på dem när de sprang omkring och frustade över den stora ytan att springa på.

Sedan kom viterridlängret tillbaka (idag var deras sista dag) och jag pratade lite med den finska tjejen. Det är helt sjukt vad min finska är ringrostig, haha. Hon var så rolig, för hon tackade för allt och så gav hon mig en kram. Hon sa att hon kanske kommer tillbaka i sommar, och då skulle hon gärna ta med sig Meistari hem (det var den hästen hon ridit under lektionerna de haft).

När de gått tog jag en sväng i paddocken med Móldi, och det gick helt bra.  Sedan började Julia tvätta sin sadel, så jag joinade henne. Vi tvättade rent och oljade dem. Jag passade också på att olja mina skor, och det gjorde även Amanda efter att jag tipsat henne.

Innan middagen åkte jag och Lena D och hämtade två personer på en bensinstation en bit bort. Uli kör nämligen halva vägen från Reykjavik, och sedan möter hon upp någon på bensinstationen så hon slipper köra hela vägen till hotellet (hon bor i Reykjavik). Sedan började inflytten i mitt rum och nu sitter både Amanda och Lena här. Nu var det alltså slut på det egna rummet.

Nä jag tittade ut i morse möttes jag av det här:



Det är nästan mer snö än när jag kom för tre veckor sedan! Det har dock smält bort under dagen, och det har inte varit allt för kallt. Men nu till gårdagen.

14 april
Jag hämtade vinterfältet med Loa, och började förbereda för den danska skolgruppen som skulle komma och rida. Hrodmar bestämde att vi skulle ta Uppi med dem, och jag fick rida Ögn, en riktigt smalishäst Vädret var helt okej. Redan i början var det två personer, en tjej och en kille, som var jätterädda och nervösa så Julia fick ta dem båda som handhäst. Efter halva vägen fick de dock ta sina egna tyglar och det gick helt bra. Däremot var det många i gruppen som var ganska kaxiga (de gick säkert i högstadiet), och det gör mig så himla arg när de inte gör som man säger. De vet ju inte ett smack om hur man rider. Så när vi väl kom tillbaka till stallet var jag både trött och sur.

Efter lunch var det dags för den stora gruppen på 65 personer. Vi gjorde i ordning alla hästarna och satte oss för att vänta. Jag stod och gosade med Gleði, som står inne nu för att hon är halt. Hon är otroligt snäll, mjuk och allmännt gosig.

Vi delade upp den stora gruppen och jag fick 10 nybörjade tillsammans med praktikanttjejen (Kesha). Jag red Soldan, en mörk häst som hade ganska svårt att stå still, för övrigt trevlig. Gruppen var helt okej också och det var ingen som var speciellt nervös. Tyvärr gjorde Kesha några fel, som jag inte tänker på längre in på, så att det gick lite mindre bra. Jag blev otroligt arg, men tänkte att det är bäst att inte skrika på henne mitt inför alla ungar, så jag höll tyst och pratade med henne efteråt. Lika bra så hinner jag lugna ner mig också. Haha.

Jag hade kvällen tillsammans med Ida också den här dagen. Det var totalt tolv personer som skulle äta, och allt gick bra. Jag börjar lära mig nu i vilken ordning allt ska göras och vad som ska göras, så det känns bra. Under kvällen började det snöa igen.

15 april
I morse tog jag Springur och stack och hämtade både vinterfältet och Fosseberg. Sedan var det dags för tur. Jag fick Uppi med fyra personer. Två av dem var det tyska gulliga paret jag ridig Siggin med ett par dagar tidigare. Det var så roligt att se att de ville rida igen och att de hade haft en bra första upplevelse (speciellt tjejen!). Eftersom det låg tjockt med snö tog vi på oss overaller, och de var sannerligen fantastiska. Jag frös inte en enda gång, trots att det blåste som tusan!

Efter lunchen gick jag Siggin med två svenska killar och två tjejer från Canada. Jag red Fálki, den lilla vita hästen, och han är jättetrevlig tycker jag. Töltar som en vind, om man nu kan säga så. Det var inte lika kallt nu, så jag hade varken på mig regnkläder eller overall.

Jag, Amanda och Lena har bestämt att de ska flytta in i mitt rum när praktikanttjejen har stuckit på tisdag. Jag blev så otroligt glad när vi kom på att vi kunde göra så, eftersom då vet jag vilka jag har att göra med istället för att det ska komma någon jag inte känner alls som hoppar in i mitt rum. Vi måste dock flytta ut en av byråerna (vi får inte ha så många), och då kommer vi få klara oss alla tre på en vanlig och en mini. Men det ska nog gå bra. Varken Amanda eller Lena är särskilt svåra att ha och göra med så det känns jättebra. Nu har jag alltså bar några dagar kvar i ensamhet.

Mina fingrar har blivit lite bättre också. Det är inte helt bra, men de är inte lika stela som förut. Jag har också börjat använda min handledsstödstrumpa, och den funkar också jättebra.

För att svara på Camillas frågor om sadlar och träns: Vi har ingen sadelkammare. Sadlarna hänger på två stora vagnar som vi dra ut ur stallet på morgonen. Tränsen, nosbanden och tyglarna hänger var för sig på sidorna av dem. Vad vi gör på morgonen är att Ida eller Carro går in i paddocken och sätter träns på de hästar som ska användas. Vi går in med tyglar (fyra eller fem åt gången) och hämtar dem och radar upp dem utanför längs staketet. När vi sadlat alla sätter vi på nosbanden.



Här har ni Móldi. Och en nördig bild på mig med honom.



Här har vi sköna hästen med långt tunnt grått skägg som står och hänger (minns inte namnet såklart). Längst upp står hästarna föreberedda. Från väster: Löykur, Fálki, Skinfaxi, Faxi, Patti. Längst ner har ni utsikten från Uppin, man ser kanske inte jättbra på den bilden.



Här har vi hästarna som står och väntar på maten. Helt klart hungriga!

Hej och hå. Så var det dags igen. Jag fick hämta vinterfältet i morse, och där fanns en den nya hästar kunde jag se. De hade tydligen hämtat hem sju nya hästar från fältet igår. Sedan fick jag gå Siggin med två personer. Det var ganska regnigt i början, men sedan slutade det nästan och det blåste inte heller. Helt okej väder alltså. Personerna jag red med var ett tyskt par. Killen hade ridit förut, men tjejen hade aldrig suttit på en häst förut. Hon var jättenervös först, och visste inte hur hon skulle göra. Men det gick bättre och bättre (som det oftast gör) och i slutet verkade hon inte alls nervös längre och kunde hantera hästen jättebra. Det känns bra att kunna hjälpa till och ge en bra första upplevelse av något!

Efter lunch var det bara en tim-tur kvar vid halv tre, eftersom de som skulle ha ridit hela dagen gav upp vid lunch för att de frusit så mycket. Den turen fick Lena D ta. Innan det kom Hrodmar ut i stallet och delade ut träningshästar. Jag fick en jättefin häst som heter Móldi, och han är gulaktig med svarta ben, svans och man (liknar hästen i den tecknade filmen Spirit). Vet inte riktigt vad färgen kallas, så jag vågar inte gissa (möjligt att den kallas gulblack, men jag är osäker. Jag har lärt mig några i alla fall: fux=röd, jarp=rödbrun med svart man och svans, skäck=fläckig... det var nog de).

Móldi har alltså blivit min träningshäst som jag ska träna. Jag vet inte riktigt hur det funkar än med allt, men det känns jätteroligt! Vi red en stund i paddocken också, bara i skritt på fyrkanten och i volter (när man går i en cirkel). Därefter fick jag rida Loa i paddocken också en stund, bara lite fram och tillbaka i volter för att mjuka upp henne.

Sedan fortsatte det vanliga arbetet; släppa ner hästarna till fältet, fylla hö i krubborna, sopa stallgången fram och tillbaka, rulla in en ny höbal, kolla att alla boxar har ny halm etc etc. Vi var klara ganska tidigt så vi kom in ungefär vid halv fem.

På sängen låg ännu ett paket till mig! Den här gången var det från självaste Maj Bylock. Jag blev så himla glad! Mormor, Pelle och min familj var och åt middag med henne och hennes man för någon dag sedan (jag blev näst intill förkrossad när jag fick reda på att jag skulle missa det). Maj Bylock skriver otroligt bra böcker och hennes häx-serie är den jag minns bäst. Till mig hade hon skickat Black Beauty, en återberättad version av henne. Självklart började jag läsa den direkt. Jag tror jag ska skicka henne en lavasten som tack.

Kvällen går nog till brevskrivande och stickande. Jag har ju en hel bunt brev att svara på nu! I morgon har vi en tur på 35 personer, och en tur å 65 personer. Full fräs!

Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor nummer sex: Varför importerade man renar på 1700-talet?
Jag frågade Uli om det här, och hon sa att man ville prova vilka djur som kunde leva på Island eftersom det är ett sådant kargt landskap. Renen visade sig klara sig jättebra och fick stanna kvar. Nu lever renarna i ett reservat uppe i norra Island, och de har till med jakt på dem varje år, precis på samma sätt som vi har med älg i Sverige (smart med andra ord).



Boken från Maj.



Här är en bild ur filmen Spirit. Den här hästen ser ju såklart mycket coolare ut än min, men nu har ni en idé om hur han ser ut i alla fall. Jag ska ta en bild bara jag kommer ihåg att ta med mig kameran till stallet!

Idag var det ganska fint väder, med en och annan hagel- eller regnskur. Jag tvättade mina hästkläder (det gör man i gästhuset, eftersom de inte vill ha inte lukten i hotellet) och tog en promenad in till Hveragerdi. På vägen dit gick jag ner på lavafältet och plockade lite lavastenar. De är liksom bubbliga, som hårda svampar. Ganska fina. Lavan kommer från Hengill, som ligger ovanför staden, och är ungefär 2000 år gammal.

Jag hade förstås kameran med mig och tog en del bilder. När jag kom till Bonus (mataffären) var den stängd till min stora förvåning. Klockan var ungefär halv elva då. Vi har tidigare klagat över att den stänger så tidigt (halv sju), och nu visade det sig att den öppnar först klockan tolv. Hur klarar sig folk där egentligen? När har de tid att handla?

Jag gick istället in på bakeriet och köpte mig en donut och en klenätt. Mums mums. Så fortsatte jag min promenad genom staden, tittade lite på husen (de flesta är ganska fula) och kom tillslut till apoteket. Där gick jag in och tittade lite och funderade på om jag behövde något. Så kom jag på att det kan vara bra att ha något slags stöd för handleden (mina handleder är klena) så tjejen i kassan hjälpte mig med det. Hon visade sig kunna svenska, och berättade att hon bott i Uppsala ett år och nu skulle hon flytta tillbaka till Sverige i juni. Hon hade inte hittat något jobb än eller så, men hon visste bara att Sverige var landet hon ville på bo i. Ganska roligt tycker jag.

På tillbakavägen gick jag förbi Hvergerdis mest geotermiska område, men det var tyvärr stängt och öppnar först i juni. Det såg i alla fall fint ut, och man kunde bada fötterna i vattnet och leran. Dit ska jag gå i sommar!

När jag kom tillbaka till hotellet berättade Jenny att jag inte kunde skrivas på gästlistan till Blue Lagoon idag, men att det säkert går att ordna till nästa vecka. Det är nämligen så att vi kan åka dit gratis, men då måste vi skrivas upp på en speciell lista. Känns onödigt att betala när jag kan få det gratis, och jag har ju inte direkt bråttom. Så det får sparas till nästa vecka eller senare. Dessutom har jag inte jättemycket pengar kvar heller av det jag tog med mig.

Jag kom att tänka på lerbad-stället (ett hälsocenter) Carro hade pratat om, och frågade Jenny om det. Hon sa att hon kunde ringa åt mig och fråga, och det visade sig att de hade en tid tjugo över två. Spännande! Det kostade 5200 isk för mig, vilket är ungefär 300 svenska kronor (då fick jag antagligen lite rabatt eftersom jag jobbar på Eldhestar) och jag var där i ungefär en timme. Först fick jag klä mig nakiger (som pappa säger) och ta en dusch för att sedan lägga mig i ett badkar fyllt med tjock, varm lera. Tanten som tog hand om mig berättade att hon var tvungen att trycka ner mig lite i leran, och att jag skulle försöka ligga så stilla som möjligt. Annars skulle jag flyta upp igen.

Det var otroligt varmt och skönt, och en jättekonstig känsla. Jag låg där i kanske 20 minuter, sedan fick jag duscha av mig all lera, torka av mig och lägga mig inne i ett mörkt rum på en säng. Där blev jag inbäddad i massa lakan och filtar och fick ligga där i en kvart och halvsova. Det var verkligen jättevarmt. Kroppen lixom värmde sig själv mer och mer, eftersom den var så varm efter badet.

Ganska rolig upplevelse. Och min hud är så len nu! När jag berättade för Carro att jag varit där blev hon ännu mer taggad att gå dit, så det kanske hon ska göra. Det var ju inte allt för dyrt heller.

På hemvägen gick jag förbi Bonus, posten och garnaffären. Jag skulle egentligen bara köpa garn till en sak, men det blev lite sockgarn också. Sockgarnet var jättefint, och dessutom på rea. Så nu ska jag sätta igång och sticka!

Jag har äntligen köpt flygbiljetter nu också! Jag kommer flyga hem den 19 juli, åka till Berlin direkt dagen efter och stanna där en vecka. Sedan kommer jag hem igen 27 juli, och åker tillbaka till Island 31 juli. Det blir en fin liten semester. Jag hoppas det är fint väder och varmt då så man kan bada, så jag får lite ordentlig sommar också.

Jag har fått tre brev idag också: min deklaration som ska skrivas på och ett brev från mamma, ett vykort från HuvaN och ett brev från Eeva och Sven med torkad mango. Fantastiskt!





My i leran. Jag bad tanten att ta bild på mig.



Killarna jobbar ihärdigt med staketet för att det ska bli rakt igen. Freyr till vänster, Elon till höger.



Hveragerdi och bergen.



Det gröna börjar komma nu!



Geotermiska området i Hveragerdi.

Vädret idag: blåst (såklart), snö, regn, sol, regn, sol, snö, hagel, hagel, sol, hagel, snö, sol, hagel. 

På förmiddagen red jag ingen tur, utan jag fixade lite i stallet och väntade på Amanda som skulle komma tillbaka med två tanten från tim-turen. Hon skulle köra dem till poolen, och jag skulle bara följa med som vägvisare. Medan jag väntade fick jag rida Rose, en rödaktig häst med bläs. Hon hade en enorm tova i svansen som Lena (svenska) och Julia löste ut så gott det gick. När jag var här med mamma i nian var Rose en av de hästar jag red, så det var roligt.

Precis när vi skulle åka till poolen kom världens hagelskur. Vissa av haglen var över en centimeter stora, och de la sig i ett tjockt lager över marken. Jag har aldrig sett så stora hagel! Helt sjukt verkligen.

Efter lunch skulle Uli och Lena (tyska Lena.. från och med nu heter hon Lena D, så blir det lättare för alla) åka till Selfoss och fixa Lenas pappaer, så då hoppade jag med dem i bilen. Jag behöver nämligen ett par till ridbyxor (insåg det förrförra veckan när jag blev helt genomblöt!). Vi hade inte mycket tid på oss, så de fick släppa mig en bit från affären så fick jag gå dit. De hade bara halvskodda, men de verkade bra och var inte allt för dyra så de fick duga. De blir egentligen bara reservbyxor.

När vi kom tillbaka var vi lite sena, och skolgruppen hade precis kommit. Det var roligt när vi kom, för det var en stor buss framför oss och Uli sa att det är säkert skolgruppen. Likförbannat började bussen blinka in till vänster och både Uli och jag började skrika. Nu var det brådis med hästarna! Vi sprang och bytte om det fortaste vi kunde, och sprang över till stallet för att hjälpa till. Och allt gick jättebra, och vi blev inte alls sena tillslut.

Jag gick Siggin med en person, så jag slapp alltså skolgruppen. Vädret var som ovan beskrivits. Jag red Kamilla och hon red Hjalmur. Hjalmur kan vara en riktig segpropp, men det gick helt okej!

När jag kom tillbaka var det dags för en skolgrupp till. Jag red en vitgul häst, som heter Bjartur vilket betyder ljus på isländska. Det var en tjej som var jättenervös och inte riktigt visste hur hon skulle göra med hästen. Jag fick henne som handhäst ganska direkt, och hon verkade genast lite lugnare. Vi kom tillbaka till stallet igen precis när det började hagla.

I morgon är jag ledig (igen? Tiden går ganska fort faktiskt, på onsdag har jag varit här i tre veckor!) och då ska jag ta en tur med kameran om vädret tillåter. På eftermiddagen ska jag åka till Blue Lagoon och slappna av lite.


 

Här sen ni mig hoppandes i stallet, tjockiskatten Polo, barbiehästen Balvin och hästarna och Julia i paddocken. Lena Ds bilder.