15 april
Nä jag tittade ut i morse möttes jag av det här:
Det är nästan mer snö än när jag kom för tre veckor sedan! Det har dock smält bort under dagen, och det har inte varit allt för kallt. Men nu till gårdagen.
14 april
Jag hämtade vinterfältet med Loa, och började förbereda för den danska skolgruppen som skulle komma och rida. Hrodmar bestämde att vi skulle ta Uppi med dem, och jag fick rida Ögn, en riktigt smalishäst Vädret var helt okej. Redan i början var det två personer, en tjej och en kille, som var jätterädda och nervösa så Julia fick ta dem båda som handhäst. Efter halva vägen fick de dock ta sina egna tyglar och det gick helt bra. Däremot var det många i gruppen som var ganska kaxiga (de gick säkert i högstadiet), och det gör mig så himla arg när de inte gör som man säger. De vet ju inte ett smack om hur man rider. Så när vi väl kom tillbaka till stallet var jag både trött och sur.
Efter lunch var det dags för den stora gruppen på 65 personer. Vi gjorde i ordning alla hästarna och satte oss för att vänta. Jag stod och gosade med Gleði, som står inne nu för att hon är halt. Hon är otroligt snäll, mjuk och allmännt gosig.
Vi delade upp den stora gruppen och jag fick 10 nybörjade tillsammans med praktikanttjejen (Kesha). Jag red Soldan, en mörk häst som hade ganska svårt att stå still, för övrigt trevlig. Gruppen var helt okej också och det var ingen som var speciellt nervös. Tyvärr gjorde Kesha några fel, som jag inte tänker på längre in på, så att det gick lite mindre bra. Jag blev otroligt arg, men tänkte att det är bäst att inte skrika på henne mitt inför alla ungar, så jag höll tyst och pratade med henne efteråt. Lika bra så hinner jag lugna ner mig också. Haha.
Jag hade kvällen tillsammans med Ida också den här dagen. Det var totalt tolv personer som skulle äta, och allt gick bra. Jag börjar lära mig nu i vilken ordning allt ska göras och vad som ska göras, så det känns bra. Under kvällen började det snöa igen.
15 april
I morse tog jag Springur och stack och hämtade både vinterfältet och Fosseberg. Sedan var det dags för tur. Jag fick Uppi med fyra personer. Två av dem var det tyska gulliga paret jag ridig Siggin med ett par dagar tidigare. Det var så roligt att se att de ville rida igen och att de hade haft en bra första upplevelse (speciellt tjejen!). Eftersom det låg tjockt med snö tog vi på oss overaller, och de var sannerligen fantastiska. Jag frös inte en enda gång, trots att det blåste som tusan!
Efter lunchen gick jag Siggin med två svenska killar och två tjejer från Canada. Jag red Fálki, den lilla vita hästen, och han är jättetrevlig tycker jag. Töltar som en vind, om man nu kan säga så. Det var inte lika kallt nu, så jag hade varken på mig regnkläder eller overall.
Jag, Amanda och Lena har bestämt att de ska flytta in i mitt rum när praktikanttjejen har stuckit på tisdag. Jag blev så otroligt glad när vi kom på att vi kunde göra så, eftersom då vet jag vilka jag har att göra med istället för att det ska komma någon jag inte känner alls som hoppar in i mitt rum. Vi måste dock flytta ut en av byråerna (vi får inte ha så många), och då kommer vi få klara oss alla tre på en vanlig och en mini. Men det ska nog gå bra. Varken Amanda eller Lena är särskilt svåra att ha och göra med så det känns jättebra. Nu har jag alltså bar några dagar kvar i ensamhet.
Mina fingrar har blivit lite bättre också. Det är inte helt bra, men de är inte lika stela som förut. Jag har också börjat använda min handledsstödstrumpa, och den funkar också jättebra.
För att svara på Camillas frågor om sadlar och träns: Vi har ingen sadelkammare. Sadlarna hänger på två stora vagnar som vi dra ut ur stallet på morgonen. Tränsen, nosbanden och tyglarna hänger var för sig på sidorna av dem. Vad vi gör på morgonen är att Ida eller Carro går in i paddocken och sätter träns på de hästar som ska användas. Vi går in med tyglar (fyra eller fem åt gången) och hämtar dem och radar upp dem utanför längs staketet. När vi sadlat alla sätter vi på nosbanden.
Här har ni Móldi. Och en nördig bild på mig med honom.
Här har vi sköna hästen med långt tunnt grått skägg som står och hänger (minns inte namnet såklart). Längst upp står hästarna föreberedda. Från väster: Löykur, Fálki, Skinfaxi, Faxi, Patti. Längst ner har ni utsikten från Uppin, man ser kanske inte jättbra på den bilden.
Här har vi hästarna som står och väntar på maten. Helt klart hungriga!
Det är nästan mer snö än när jag kom för tre veckor sedan! Det har dock smält bort under dagen, och det har inte varit allt för kallt. Men nu till gårdagen.
14 april
Jag hämtade vinterfältet med Loa, och började förbereda för den danska skolgruppen som skulle komma och rida. Hrodmar bestämde att vi skulle ta Uppi med dem, och jag fick rida Ögn, en riktigt smalishäst Vädret var helt okej. Redan i början var det två personer, en tjej och en kille, som var jätterädda och nervösa så Julia fick ta dem båda som handhäst. Efter halva vägen fick de dock ta sina egna tyglar och det gick helt bra. Däremot var det många i gruppen som var ganska kaxiga (de gick säkert i högstadiet), och det gör mig så himla arg när de inte gör som man säger. De vet ju inte ett smack om hur man rider. Så när vi väl kom tillbaka till stallet var jag både trött och sur.
Efter lunch var det dags för den stora gruppen på 65 personer. Vi gjorde i ordning alla hästarna och satte oss för att vänta. Jag stod och gosade med Gleði, som står inne nu för att hon är halt. Hon är otroligt snäll, mjuk och allmännt gosig.
Vi delade upp den stora gruppen och jag fick 10 nybörjade tillsammans med praktikanttjejen (Kesha). Jag red Soldan, en mörk häst som hade ganska svårt att stå still, för övrigt trevlig. Gruppen var helt okej också och det var ingen som var speciellt nervös. Tyvärr gjorde Kesha några fel, som jag inte tänker på längre in på, så att det gick lite mindre bra. Jag blev otroligt arg, men tänkte att det är bäst att inte skrika på henne mitt inför alla ungar, så jag höll tyst och pratade med henne efteråt. Lika bra så hinner jag lugna ner mig också. Haha.
Jag hade kvällen tillsammans med Ida också den här dagen. Det var totalt tolv personer som skulle äta, och allt gick bra. Jag börjar lära mig nu i vilken ordning allt ska göras och vad som ska göras, så det känns bra. Under kvällen började det snöa igen.
15 april
I morse tog jag Springur och stack och hämtade både vinterfältet och Fosseberg. Sedan var det dags för tur. Jag fick Uppi med fyra personer. Två av dem var det tyska gulliga paret jag ridig Siggin med ett par dagar tidigare. Det var så roligt att se att de ville rida igen och att de hade haft en bra första upplevelse (speciellt tjejen!). Eftersom det låg tjockt med snö tog vi på oss overaller, och de var sannerligen fantastiska. Jag frös inte en enda gång, trots att det blåste som tusan!
Efter lunchen gick jag Siggin med två svenska killar och två tjejer från Canada. Jag red Fálki, den lilla vita hästen, och han är jättetrevlig tycker jag. Töltar som en vind, om man nu kan säga så. Det var inte lika kallt nu, så jag hade varken på mig regnkläder eller overall.
Jag, Amanda och Lena har bestämt att de ska flytta in i mitt rum när praktikanttjejen har stuckit på tisdag. Jag blev så otroligt glad när vi kom på att vi kunde göra så, eftersom då vet jag vilka jag har att göra med istället för att det ska komma någon jag inte känner alls som hoppar in i mitt rum. Vi måste dock flytta ut en av byråerna (vi får inte ha så många), och då kommer vi få klara oss alla tre på en vanlig och en mini. Men det ska nog gå bra. Varken Amanda eller Lena är särskilt svåra att ha och göra med så det känns jättebra. Nu har jag alltså bar några dagar kvar i ensamhet.
Mina fingrar har blivit lite bättre också. Det är inte helt bra, men de är inte lika stela som förut. Jag har också börjat använda min handledsstödstrumpa, och den funkar också jättebra.
För att svara på Camillas frågor om sadlar och träns: Vi har ingen sadelkammare. Sadlarna hänger på två stora vagnar som vi dra ut ur stallet på morgonen. Tränsen, nosbanden och tyglarna hänger var för sig på sidorna av dem. Vad vi gör på morgonen är att Ida eller Carro går in i paddocken och sätter träns på de hästar som ska användas. Vi går in med tyglar (fyra eller fem åt gången) och hämtar dem och radar upp dem utanför längs staketet. När vi sadlat alla sätter vi på nosbanden.
Här har ni Móldi. Och en nördig bild på mig med honom.
Här har vi sköna hästen med långt tunnt grått skägg som står och hänger (minns inte namnet såklart). Längst upp står hästarna föreberedda. Från väster: Löykur, Fálki, Skinfaxi, Faxi, Patti. Längst ner har ni utsikten från Uppin, man ser kanske inte jättbra på den bilden.
Här har vi hästarna som står och väntar på maten. Helt klart hungriga!
Kommentarer
Trackback
