My på fri fot

Idag har det varit fantastiskt väder nästan hela dagen! På morgonen började jag jubla och hojta när jag tittade ut (man går upp för en trappa från källaren, och där är en massa fönster). När vi gjorde i ordning hästarna var det dock mulet, men det öppnade sig ganska snart igen!

Amanda red ner för att hämta flocken med Kamilla, och när hästarna kom springande så var de plötsligt överallt på hela gårdsplanen. Mitt bland alla hästarna sprang Kamilla med sadel och allt på, men var var Amanda?! Det blev ett himla liv med springande hit och dit för att få in hästarna i paddocken (de är över 40 stycken) och Lena skyndade sig att göra en häst i ornding för att rida ner och ta reda på Amanda, men helt plötsligt kom hon gående runt hörnet. Puh!

Vad som hade hänt var att Amanda blivit jättenervös nere på fältet och det hade smittat av sig på hästen. Då kände hon att det var lika bra att hon hoppade av och gick tillbaka, istället för att utsätta sig själv för mer stress. Anledningen till att hästarna var överallt var att en av linorna gått av på mitten (det finns två linor man måste sätta upp varje gång man driver ner eller upp flocken). Men allt gick bra.

På förmiddagen red jag Uppin med två personer. En av dem hade Grauni, den stora tjocka vita hästen. Och det gick såååå långsamt. Vi var tillbaka precis i tid till när vi skulle vara hemma, och det har aldrig hänt. Vanligtvis är man tillbaka minst en halvtimme innan (och till och med då ahr det gått långsamt!) och då måst eman ta en extrarunda. Som tur var hade vi jättebra väder, så det gick ingen nöd på turisterna.

Vid lunch sa Lena D att de tagit med sig Móldi till fältet och släppt ut honom där. Han hade blivit jättelycklig och hoppat omkring som en galning. Jag sa att nej, det kan inte vara möjligt. Han kom ju precis! Men hon var helt säker, det var han. Jag frågade Geert och han tittade på mig med en konstig min. Det visade sig vara en häst som heter Mólda, ett sto alltså från sto och föl-galen, som har ungefär samma färg som min Móldi. Haha.

På eftermiddagen blev det mest träning. Jag red Móldi både i paddocken och runt hotellet. Det gick inte lika bra som sist, men helt okej ändå. Han sprang i alla fall inte ifrån mig så mycket i tölten, men han är svår att sakta ner när han väl fått sätta igång.

På förmiddagen hade de varit och hämtat hem sju nya hästar, och en av dem fick jag som träningshäst. Det är ett brunt sto med tjock fin päls som heter Irpa. Hon har en vit slinga i manen. Jag red henne bara en liten stund i paddocken, och det gick väl sådär. Det märktes att hon inte riktigt hängde med i allt som hände. Men så var det med Móldi första gången också.

Köket var stängt idag igen, så det blev matlagning för oss. Lena som hade kvällen föreslog makaronilåda. Sagt och gjort. Nu står den i ugnen och geggar ihop sig. Vilken tur att jag lagade det med Eeva när jag var i Helsinki och hälsade på. Då var det inga som helst problem. Jag hoppas bara att den blir god.

Jag fick ett vykort från mormor i Öjarn också (för den ovetande ligger Öjarn i Jämtland). Hon skrev att sommaren hade nästan redan kommit (man kunde inte gå ut på isen överhuvudtaget och det var varmt som tusan!). Mormor är en hejare på att skriva vykort, det har hon alltid varit. Till exempel på varenda resa vi varit på måste hon alltid skicka vykort till alla kusinfamiljerna. Jättefint verkligen. Så mormor, om du läser det här, dina vykort uppskattas!

Här är bilderna från sushistället Lena och jag var på i tisdags!



Här sitter jag och äter.



Här ser ni sushin åka förbi i himmelriket. Ni ser också den inte så himmelrika prislistan till höger (i himlen borde ju sushi vara gratis).



Jag tror att jag åt totalt nio tallrikar. Lena åt åtta.