My på fri fot

Jag lyckades faktiskt sova ända till klockan nio i morse! Självklart vaknade jag någon gång där runt sju, men jag lyckades ändå somna om om det var ju fantastiskt. När jag öppnade min dörr såg jag att det hängde en påse på handtaget, och det var mina chaps! Någon hade alltså hämtat dem åt mig, och det visade sig senare vara Ida. Jag provade dem såklart direkt, och de var rätt så tajta över låren. Men läder töjer alltid på sig, plus att jag tydligen ska gå ner i vikt, så de kommer sitta som en smäck! Dessutom fick jag ju mitt namn på dem. Fint som snus.

Förmiddagen gick mest till att läsa min bok (har inte mycket kvar nu, hur ska det sluta hur ska det sluta?). Jag funderade ett tag på om jag skulle ta mig in till Reykjavik och strosa runt lite, men jag bestämde mig ganska snabt för att såg för regnigt ut och dessutom var jag ju inte förberedd överhuvudtaget. Om jag åker dit vill jag gärna ha en plan på vad som finns att göra och vad som är roligt för mig. Om det finns något roligt museum eller fin hantverksaffär. Och så vill jag titta på garn. Så det får nog bli nästa vecka, om jag inte tar Blue Lagoon då.

Efter lunch var det dags för ridlektion med Hrodmar igen. Jag och Amanda hade lektion tillsammans den här gången. Jag red Faxi igen (det är en av de få hästar jag nu kan peka ut om han står mitt i flocken) och Amanda red Springja, en as hästarna vi hade på Nedri igår. Jag ser att du har tänkt på sitsen My, sa Hrodmar när vi börjarde skritta runt paddocken. Yes! tänkte jag. För att vara helt ärligt är det nog det jag tänkt mest på varje gång jag satt mig på en häst sedan förra veckan.

Efter lektionen tänkte jag att jag kan lika gärna ta en ridtur nu när jag har ridkläder på mig. Solen hade dessutom tittat fram. Jag pratade med Ida och hon sa att jag kunde ta en liten tur med Amanda på den och den hästen (minns såklart inte namnen). Vi tog tim-turen i ett ganska lugnt tempo.

Ikväll får jag lägga mig tidigt igen, men tills dess blir det bara slappande. Jag kanske läser ut min bok, eller tittar lite mer på Twin Peaks. Vi får se. För övrigt kan jag säga att det var ett stort misstag att inte ta med mjukisbyxor (jag räknade med att onepiecen räckte). Så jag kanske får köpa mig ett par i Reykjavik, om jag hittar.

Glöm inte att skriva brev till mig!

 

Mina chaps. Rena, nya och fina. Har tyvärr ingen bild med dem på mig, men det kommer väl! (Precis som den med mig på häst)




Här är regnbågen som kom fram efter middagen då det blev solregn. Jag kunde se platsen där den började, och det var bara 5-6 minuters promenad från fönstret. Jag blev helt fashinerad. Julia berättade att på långturerna kan man se dem på fälten om då rider man ibland igenom dem. Häftigt!