10 april
Redan på morgonen blåste det som tusan. Vi hade en Siggi-tur med 17 personer och en tim-tur med simning på två personer. Jag fick tim-turen, och det gick verkligen långsamt. Det var ett svenskt par, båda helt nybörjare. (Jag red för övrigt en häst som heter Gloa. Trevlig häst.) Killen hade dessutom svårt med tölten, och då blir det ju så skumpigt. Inte blev det bättre heller av att han satt och spände sig hela tiden. När vi ridit en timme var det dags för bad i Hvergerdi, så jag körde dem dit och hämtade upp dem en timme senare. På den här turen har man lite tidspress, och det är jobbigt. För då ska de hinna både rida, bada och äta lunch innan klockan tolv då de skjutsas tillbaka till Reykjavik.
Det blåste bara mer och mer, så på eftermiddagen ställde vi in Siggin. Det var dock en skolgrupp på cirkus 20 personer som skulle komma och rida en timme. Vi sa till dem att det antagligen inte går, men de ville verkligen försöka så då var det bara att sätta igång och sadla. Det blev faktiskt lite bättre precis när de skulle rida (det slutade i alla fall regna), så de fick en liten tur. Efter ungefär 20 minuter blev vädret värre igen så de fick ta kortaste vägen hem. Trots allt var de jättenöjda när de åkte därifrån.
När skolgruppen åkt löpte vädret verkligen amok. Det blåste som fan, rent ut sagt, och ösregnade. Klockan var bara tre så vi kunde inte ta in hästarna och ge dem mat, så vi bestämde oss för att gå in och sedan gå ut igen vid fem. När vi skulle gå tillbaka till stallet var jag rädd att jag skulle blåsa iväg på vägen dit. Flaggstången vajade så jag trodde att den skulle gå av, till och med de robusta lyktstolparna vajade. Jag var till och med rädd att takfönstren (de som stängs av sig självt) i stallet skulle flyga av.
Lena (svenska), som hade kvällen, berättade att hon väntade på två gäster som precis landat i Keflavik med de fick inte gå av sitt plan för att det blåste så mycket. Senare berättade hon att Jenny sett på nyheterna att det blåste så mycket att planen åkte fram och tillbaka vid flygplatsen. Inte konstigt att ingen fick gå av planet. Stackars människor. Vi tittade på internet hur mycket det blåster, och de visade 25m/s hos oss.
Det kom en ny praktikant ikväll också från London. Hon heter Kesha tror jag, och ska bara vara här en vecka. Jag gillade henne inte riktigt, vi klickade helt enkelt inte. Hon verkade ganska sur av sig. Men det kanske bara är jag eller att hon var trött från resan och så. Det blir nog bättre i morgon.
Nu sitter vi och lyssnar på Erik Saades melodifestivalenlåt (usch!) på mitt rum, Lena och Amanda spelar kort och Kesha ska duscha. Killarna är försvunna. Kescha undrade var det finns att göra här, om vi har biljard eller något liknande, men det finns egentligen inget att göra på kvällen. Jag tycker att det är jätteskönt, men det kan ju såklart bli lite långtråkigt.
Vi får se hur vädret är i morgon om vi kan rida överhuvudtaget. Vi får bara hålla tummarna.
Det blåste bara mer och mer, så på eftermiddagen ställde vi in Siggin. Det var dock en skolgrupp på cirkus 20 personer som skulle komma och rida en timme. Vi sa till dem att det antagligen inte går, men de ville verkligen försöka så då var det bara att sätta igång och sadla. Det blev faktiskt lite bättre precis när de skulle rida (det slutade i alla fall regna), så de fick en liten tur. Efter ungefär 20 minuter blev vädret värre igen så de fick ta kortaste vägen hem. Trots allt var de jättenöjda när de åkte därifrån.
När skolgruppen åkt löpte vädret verkligen amok. Det blåste som fan, rent ut sagt, och ösregnade. Klockan var bara tre så vi kunde inte ta in hästarna och ge dem mat, så vi bestämde oss för att gå in och sedan gå ut igen vid fem. När vi skulle gå tillbaka till stallet var jag rädd att jag skulle blåsa iväg på vägen dit. Flaggstången vajade så jag trodde att den skulle gå av, till och med de robusta lyktstolparna vajade. Jag var till och med rädd att takfönstren (de som stängs av sig självt) i stallet skulle flyga av.
Lena (svenska), som hade kvällen, berättade att hon väntade på två gäster som precis landat i Keflavik med de fick inte gå av sitt plan för att det blåste så mycket. Senare berättade hon att Jenny sett på nyheterna att det blåste så mycket att planen åkte fram och tillbaka vid flygplatsen. Inte konstigt att ingen fick gå av planet. Stackars människor. Vi tittade på internet hur mycket det blåster, och de visade 25m/s hos oss.
Det kom en ny praktikant ikväll också från London. Hon heter Kesha tror jag, och ska bara vara här en vecka. Jag gillade henne inte riktigt, vi klickade helt enkelt inte. Hon verkade ganska sur av sig. Men det kanske bara är jag eller att hon var trött från resan och så. Det blir nog bättre i morgon.
Nu sitter vi och lyssnar på Erik Saades melodifestivalenlåt (usch!) på mitt rum, Lena och Amanda spelar kort och Kesha ska duscha. Killarna är försvunna. Kescha undrade var det finns att göra här, om vi har biljard eller något liknande, men det finns egentligen inget att göra på kvällen. Jag tycker att det är jätteskönt, men det kan ju såklart bli lite långtråkigt.
Vi får se hur vädret är i morgon om vi kan rida överhuvudtaget. Vi får bara hålla tummarna.
Kommentarer
Trackback
