9 april
I morse gick jag som sagt upp vid sex för att köra Freyr till Selfoss. Därefter gick vi ut till stallet till halv åtta för att fixa i ordning alla hästarna. Jag fick driva in flocken (-arna), både vinterfältet och Fosseberg (det stavas förstås inte så, men det är så man säger). Det tog ett tag, men jag fick in hästarna i paddocken tillslut och i tid! Nu började det jobbiga arbetet. Ida tränslade hästarna i paddocken, vi fick hämta dem där och sätta fast dem längs med paddocken och sadla dem. Först när allt det var klart satte vi på nosbanden. Då hade det fortfarande inte börjat regna än, men blåsten låg på oss hela tiden.
Den turen jag skulle gå var dagsturen med Carro och Amanda, med en svensk grupp på 24 personer (de resterande 20 gick på Siggi). Jag red en liten röd häst, Röydka, som var en jättetrevlig häst att rida. Det blåste fruktansvärt redan när vi red iväg på Nedri och sedan bärjade det även regna. Det blev bara värre och värre dessutom. Ganska snart insåg vi att det inte riktigt gick att hålla ihop gruppen, så jag fick ta de sex första och köra i ett lite snabbare tempo. Nere vid floden blåste det så mycket att man fick skrika till varandra om det skulle höras. Hela vägen tillbaka satt vi ihopkurade på hästarna för att försöka undvika så mycket blåst och regn som möjligt. Hemskt verkligen. Men vi höll ut och kom utmattade tillbaka till hotellet för att stoppa i oss mat.
På eftermiddagen var det bara tio av de på dagsturen som ville fortsätta, så jag och Amanda gick med dem på Uppi. Hästen jag red (minns förstås inte namnet) var en otroligt känslig och nervös häst, och jag hade det lite svårt i början. Men det gick bättre ju längre vid red. När vi kom till floden man ska krossa vägrade hästarna gå över, så jag bestämde snabbt att vi får gå över vägen istället för att inte förlora tid. Då var alla tvugna att stiga av och rada upp sig längs med vägen så att alla skulle gå över vägen samtidigt. Jättesmidigt verkligen.
Längs med berget blåste det mycket mindre och det hade slutat regna. Men det låg en tjock dimma över oss. Det var ganska synd med tanke på att man har en fantastiskt utsikt där uppe. Men med dimman blev allt sagolikt och trolskt. Jättefint. När vi kom ner från berget var alla ganska kalla, så vi tog en töltrunda för att få upp värmen, och genast blev stämningen mycket gladare. Hela gruppen var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet trots det otroligt dåliga vädret.
Köket var stängt idag med, men Nico hade förstås sparat mat till oss. Han smsade och skrev att det och det fanns där och där, bara att värma i ugnen. Det var rester från lunchen, revbensspjäll. Mums! Efter maten bjöd jag in Amanda och Lena till mitt rum för att spela kort (Elon var försvunnen och Freyr ville inte vara med). Vi spelade Dam och Hej Knekt. Mycket skratt. Men som alltid blir man otroligt trött av att spela Hej Knekt, så efteråt satt vi mest bara och pratade.
Alldeles nyss kom det in en skum kille här i korridoren och frågade efter Freyr. Måste varit hans kompis. Jag tror att de ska åka till någon bar ikväll och höra på live-musik. Jag skulle gärna ha följt med om det inte varit så att de börjar spela vid tolv. Ska jag vara uppe hela natten kommer jag inte orka jobba i morgon, för då kommer det nämligen också vara full fräs.
Den turen jag skulle gå var dagsturen med Carro och Amanda, med en svensk grupp på 24 personer (de resterande 20 gick på Siggi). Jag red en liten röd häst, Röydka, som var en jättetrevlig häst att rida. Det blåste fruktansvärt redan när vi red iväg på Nedri och sedan bärjade det även regna. Det blev bara värre och värre dessutom. Ganska snart insåg vi att det inte riktigt gick att hålla ihop gruppen, så jag fick ta de sex första och köra i ett lite snabbare tempo. Nere vid floden blåste det så mycket att man fick skrika till varandra om det skulle höras. Hela vägen tillbaka satt vi ihopkurade på hästarna för att försöka undvika så mycket blåst och regn som möjligt. Hemskt verkligen. Men vi höll ut och kom utmattade tillbaka till hotellet för att stoppa i oss mat.
På eftermiddagen var det bara tio av de på dagsturen som ville fortsätta, så jag och Amanda gick med dem på Uppi. Hästen jag red (minns förstås inte namnet) var en otroligt känslig och nervös häst, och jag hade det lite svårt i början. Men det gick bättre ju längre vid red. När vi kom till floden man ska krossa vägrade hästarna gå över, så jag bestämde snabbt att vi får gå över vägen istället för att inte förlora tid. Då var alla tvugna att stiga av och rada upp sig längs med vägen så att alla skulle gå över vägen samtidigt. Jättesmidigt verkligen.
Längs med berget blåste det mycket mindre och det hade slutat regna. Men det låg en tjock dimma över oss. Det var ganska synd med tanke på att man har en fantastiskt utsikt där uppe. Men med dimman blev allt sagolikt och trolskt. Jättefint. När vi kom ner från berget var alla ganska kalla, så vi tog en töltrunda för att få upp värmen, och genast blev stämningen mycket gladare. Hela gruppen var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet trots det otroligt dåliga vädret.
Köket var stängt idag med, men Nico hade förstås sparat mat till oss. Han smsade och skrev att det och det fanns där och där, bara att värma i ugnen. Det var rester från lunchen, revbensspjäll. Mums! Efter maten bjöd jag in Amanda och Lena till mitt rum för att spela kort (Elon var försvunnen och Freyr ville inte vara med). Vi spelade Dam och Hej Knekt. Mycket skratt. Men som alltid blir man otroligt trött av att spela Hej Knekt, så efteråt satt vi mest bara och pratade.
Alldeles nyss kom det in en skum kille här i korridoren och frågade efter Freyr. Måste varit hans kompis. Jag tror att de ska åka till någon bar ikväll och höra på live-musik. Jag skulle gärna ha följt med om det inte varit så att de börjar spela vid tolv. Ska jag vara uppe hela natten kommer jag inte orka jobba i morgon, för då kommer det nämligen också vara full fräs.
Kommentarer
Trackback
