My på fri fot

Idag var det regn regn regn och åter regn. Men det blåste inte, så det gjorde det hela uthärdligt. Trots att det var lördag hade vi bara tre turer bokade på hela dagen. På förmiddagen var det en Uppi på tre, och en Siggi på fem. De turerna tog Amanda och Guðlaug. Jag fortsatte träna Irpa och Moldi, och det gick väl hyfsat. När jag red runt hotellet med Moldi sprang han inte ifrån mig så mycket som sist, så det var bra. Men regnet det bara vräkte ner.

På eftermiddagen var det en Siggi på tre personer som jag fick ta. Det var en mamma med två döttrar på kanske femton och tolv. Allting gick jättebra, och när vi kommit över lavafältet slutade det faktiskt regna. Regnet övergick istället i någon slags dung dimma, ni vet som när regnet liksom hänger i luften istället. Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka att de hade otroligt tur med vädret, och jag vet inte riktigt om de höll med mig. Men för mig var det optimalt väder; inte alls kallt, ingen blåst och inget regn.

Innan mina turister kom red resten av gänget ut på "ringen". Det är som en lång gång i en cirkel med staket runt (som Geert och Freyr byggde idag) som går längs nedre delen av timturen. Då driver vi ut flocken till den (en person rider först och leder dem rätt och i rätt fart) så att de får träning. Ida berättade att snart får vi in ungefär hundra hästar på en vecka, och då ska alla sättas igång samtidigt. Då tar man hela hjorden och låter dem springa några varv varje dag på ringen (ett varv tar kanske 10 minuter) så att de får ordentligt med träning till turerna (det skulle ta lite för lång tid att rida alla). Jag, som fick stå i stallet och titta på (jag hade ju turister påväg), tyckte att det verkade jätteroligt och framförallt smart!

När vi var klara i stallet åkte jag, Guðlaug och Isabelle till poolen i Hveragerði för att slappna av lite. Det var otroligt varmt och skönt. Den grunda poolen som man ligger ner i, 38 grader, är helt fantastisk. Det finns en som är 40 grader också, men det är för varmt för mig. Jag simmade bara 200 meter idag, men det fick räcka. Bättre det än ingenting. Resten av tiden gick åt att bara ligga och njuta.

Ikväll kom det en ny praktikant också. Hon heter Veronica, svenskt tjej, som bara ska vara på hotellet. Ida sa att finns det inte tillräckligt att göra i hotellet (få gäster eller liknande) så får vi ofast dem ut i stallet. Det skulle vara roligt om hon verkligen inte var en hästmänniska, och var jättenervös. Haha, nu låter jag som världen hemskaste människa. Men det skulle vara roligt att se någon vara jättenervös, och sedan komma över det och göra saker hon annars aldrig skulle gjort.

Innan middagen hände något asläskigt. Det var en gäst på hotellet som behövde få sin väska torr, så vi stoppade in den i torktumlaren. Den åkte omkring och lät som bara den (ryggsäck med en massa spännen och grejer ni vet). Amanda hade inte tid att titta efter den (hon hade kvällen), så jag gick ner igen för att hämta den. Jag öpnnade torktumlaren, och den var tom. Den sitter säkert fast i taket, tänkte jag och böjde mig ner och tittade. Men torktumlaren var helt tom. Inte en endaste skymt av ryggsäcken. Bara någon minut tidigare hade jag gått därifrån, och då hade jag fortfarande hört den snurra runt där inne. Jag började leta runt som en galning, och Amanda kom ner. Jag förklarade vad som hade hänt, och hon trodde att jag skojade med henne. Vi sprang upp i köket, frågade ut alla som stod där om de tagit ut den, Nico gick ner för att kolla så vi letat ordentligt.. Det var kaos! För en ryggsäck! Tillslut tänkte vi att tjejen måste ha gått ner själv och hämtat den (hur kunde hon hitta rätt?), och mycket riktigt; hon gick och bar på den påväg ut från hotellet.

Idag har det varit fantastiskt väder nästan hela dagen! På morgonen började jag jubla och hojta när jag tittade ut (man går upp för en trappa från källaren, och där är en massa fönster). När vi gjorde i ordning hästarna var det dock mulet, men det öppnade sig ganska snart igen!

Amanda red ner för att hämta flocken med Kamilla, och när hästarna kom springande så var de plötsligt överallt på hela gårdsplanen. Mitt bland alla hästarna sprang Kamilla med sadel och allt på, men var var Amanda?! Det blev ett himla liv med springande hit och dit för att få in hästarna i paddocken (de är över 40 stycken) och Lena skyndade sig att göra en häst i ornding för att rida ner och ta reda på Amanda, men helt plötsligt kom hon gående runt hörnet. Puh!

Vad som hade hänt var att Amanda blivit jättenervös nere på fältet och det hade smittat av sig på hästen. Då kände hon att det var lika bra att hon hoppade av och gick tillbaka, istället för att utsätta sig själv för mer stress. Anledningen till att hästarna var överallt var att en av linorna gått av på mitten (det finns två linor man måste sätta upp varje gång man driver ner eller upp flocken). Men allt gick bra.

På förmiddagen red jag Uppin med två personer. En av dem hade Grauni, den stora tjocka vita hästen. Och det gick såååå långsamt. Vi var tillbaka precis i tid till när vi skulle vara hemma, och det har aldrig hänt. Vanligtvis är man tillbaka minst en halvtimme innan (och till och med då ahr det gått långsamt!) och då måst eman ta en extrarunda. Som tur var hade vi jättebra väder, så det gick ingen nöd på turisterna.

Vid lunch sa Lena D att de tagit med sig Móldi till fältet och släppt ut honom där. Han hade blivit jättelycklig och hoppat omkring som en galning. Jag sa att nej, det kan inte vara möjligt. Han kom ju precis! Men hon var helt säker, det var han. Jag frågade Geert och han tittade på mig med en konstig min. Det visade sig vara en häst som heter Mólda, ett sto alltså från sto och föl-galen, som har ungefär samma färg som min Móldi. Haha.

På eftermiddagen blev det mest träning. Jag red Móldi både i paddocken och runt hotellet. Det gick inte lika bra som sist, men helt okej ändå. Han sprang i alla fall inte ifrån mig så mycket i tölten, men han är svår att sakta ner när han väl fått sätta igång.

På förmiddagen hade de varit och hämtat hem sju nya hästar, och en av dem fick jag som träningshäst. Det är ett brunt sto med tjock fin päls som heter Irpa. Hon har en vit slinga i manen. Jag red henne bara en liten stund i paddocken, och det gick väl sådär. Det märktes att hon inte riktigt hängde med i allt som hände. Men så var det med Móldi första gången också.

Köket var stängt idag igen, så det blev matlagning för oss. Lena som hade kvällen föreslog makaronilåda. Sagt och gjort. Nu står den i ugnen och geggar ihop sig. Vilken tur att jag lagade det med Eeva när jag var i Helsinki och hälsade på. Då var det inga som helst problem. Jag hoppas bara att den blir god.

Jag fick ett vykort från mormor i Öjarn också (för den ovetande ligger Öjarn i Jämtland). Hon skrev att sommaren hade nästan redan kommit (man kunde inte gå ut på isen överhuvudtaget och det var varmt som tusan!). Mormor är en hejare på att skriva vykort, det har hon alltid varit. Till exempel på varenda resa vi varit på måste hon alltid skicka vykort till alla kusinfamiljerna. Jättefint verkligen. Så mormor, om du läser det här, dina vykort uppskattas!

Här är bilderna från sushistället Lena och jag var på i tisdags!



Här sitter jag och äter.



Här ser ni sushin åka förbi i himmelriket. Ni ser också den inte så himmelrika prislistan till höger (i himlen borde ju sushi vara gratis).



Jag tror att jag åt totalt nio tallrikar. Lena åt åtta.

Idag har det varit horribelt väder. Det har blåst som fan, och regnar en hel del. För mig blev det Siggi upphöjt i två, först med Skinfaxi och sedan med Balvin. När jag fick Skinfaxi insåg jag inte att det var han, för hans päls har blivit så mycket mörkare. Vissa ändra ju lite färgen när de får sin sommarpäls. Det är otroligt frustrerande, eftersom jag känner igen många av hästarna på just färgen, eller i alla fall ser skillnad på dem.

Personerna på Siggi nummer ett var två svenska tjejer som var jättetrevliga. På nummer två var det ett engelskt par som red. Det var egentligen inte meningen att jag skulle rida den andra Siggin (det var den enda vi hade på eftermiddagen), utan den skulle Guðlaug ta (hon skulle komma efter lunch).

Guðlaug har jag glömt att berätta om. Hon kom för någon dag sedan bara och ska stanna över sommaren. Hon var här även förra sommaren och jobbade. När hon kom tyckte jag inte om henne. Eller hon verkade trevlig och rolig, men hon tog ingen som helst notis om dem hon inte kände (bland annat mig), och det gör mig galen. Man kan ju i alla fall hälsa och säga hej. Nu har vi pratat lite och så, och hon verkar jättetrevlig. Hon är säkert en sådan man verkligen måste lära känna.

Men tillbaka till Siggi nummer två. Det blåste som sagt som fan, och det var svårt att prata med de andra eftersom orden bara blåste iväg. Inte blev det bättre av att det gick jättedåligt med Balvin, och jag blev bara på sämre och sämre humör. Tillslut kändes det som att jag satt och kokade för att jag var så arg på allt; vädret, hästen som inte ville lyssna, tjejen som hela tiden sackade efter, killen som aldrig kunde hålla sig bakom mig... Men jag höll skenet upp utåt. När vi kom tillbaka till stallet kändes det genast bättre, och jag kände mig lite bättre till mods.

Sedan red jag Móldi en stund i paddocken och ner och stängde fältet. Det gick inte heller jättebra, eftersom inte han heller ville lyssna på mig idag. Blöt och kall var jag också.

Men nu är det över. Jag sitter varm och go i mina fantastiska mjukisbyxor och väntar på att middagen ska bli klar. Ikväll ska vi ha filmkväll på rummet, äta massa godis och onyttigheter. Vi ska se Shutter Island, och det är tydligen Amandas favoritfilm. Då måste den vara bra.

26 april
Ledig dag! Jag vaknade som vanligt när de andra gick upp, men lyckades inte riktigt somna om. Vid tio kom Lena och hämtade mig och vi tog bilen in till Reykjavik. Där stannade vi till på en outlet och började leta efter mjukisbyxor (vi båda behövde nämligen det). Lena hittade en jättefin prickig klänning som hon köpte, och efter mycket om och med och tittade i olika affärer hittade jag äntligen mina mjukisbyxor! Vi var inne i jättemånga affärer med friluftskläder, och jag ville förstås köpa allt. Men det gick ju inte.

Sedan åkte vi vidare till centrum och parkerade vid kyrkan. Därifrån gick vi ner på Laugavegur, som är huvudshoppninggatan i staden. Det var inte speciellt egentligen. Hela staden är däremot väldigt fin, för att husen är så himla låga, inte mer än tre, fyra våningar. Det ger liksom en sådan trevligt småstadskänsla till det hela. Lena berättade att det bor ungefär 300 000 människor på Island, varav två tredjedelar bor i Reykjavik med omnejd.

Därefter gick vi till ett sushiställe. Och det var helt fantastiskt. Jag trodde jag hade kommit till sushihimlen! Man satt längs ett långbord, och mitt på bordet var det ett långt band som åkte runt (ni vet som bagagebanden på flygplatsen). På bandet åkte sushibitarna förbi på tallrikar i olika färger. Fantastiskt. Jag satt och bara stirrade på alla bitar i en evighet innan jag ens kunde tänka på att bestämma mig för vilken tallrik jag skulle ta. Det var ganska fiffigt tänkt, för varje färg på tallrikarna hade ett eget pris. Så när man ätit klart tog man helt enkelt med sig sin lilla hög med tallrikar till kassan där de räknade ihop hur mycket man ätit för. Otroligt smart tycker jag.

Efter maten (vi var otroligt mätta, jag hade åtta tallrikar och det är ungefär 15 bitar) visade Lena mig lite olika affärer där de säljer sådanan fina islandströjor. Hon sa också att på många ställen kan man beställa en egen så man får den precis som man vill ha den. Jag tror nog att jag ska göra så. Ska det vara så ska det vara liksom, även om det kanske kostar lite mer.

I en av affärerna fanns det jättemycket garn, och jag blev helt till mig av allt det fina (Lena hade förutspått detta och just av den anledningen tagit med mig dit). Jag tvingade mig själv att bara köpa lite garn, och bara till sådant jag vet att jag ska göra (kan inte säga vad det är eftersom det är en present till en av er som läser). Tidigare under dagen köpte jag också nya strumpstickor i rosenträ. Hur fina som helst.

Vi bestämde oss för att strunta i skridskoåkningen eftersom vi båda var ganska trötta och fortfarande i någon slags matkoma. Så vi åkte till köpcentrumet Kringlan för att titta runt lite och sedan fika. Jag hittade äntligen snöre som jag ska göra armband av, men tyvärr fanns det bara i en färg. På paketet stog det snor. Det hade vi otroligt roligt åt.

Väl hemma igen fortsatte jag sticka på Lena Ds mössa. Eller själva stickandet är klart, nu var det bara kanten kvar att virka och det gick ganska fort. Köket var stängt, så vi åkte till pizzerian inne i Hvergerdi för att dinera. Sedan satt vi inne på vårat rum och pratade och hade trevligt. Jag har äntligen köpt ett block också, så nu har jag börjat vika en gigantisk stjärna som jag hittade en beskrivning på när jag kom.

Lena hade med sig sin kamera, men jag har inte fått bilderna ännu. De kommer vid något senare tillfälle!

27 april
Idag hade vi bara 19 hästar och förbereda. Jag slapp gå på tur, så jag tog en tur genom gästhuset och vädrade lite. Sedan red jag Móldi en stund och övade på det som Geert hade sagt till mig. Det gick ganska bra och han blev aldrig riktigt så stissig som han kan bli. Att ahn "springer ifrån mig" som Geert brukar säga.

På eftermiddagen fick jag däremot Siggin med fyra personer. Då red jag Leaf, och det blev nästan bara grisepass men honom hela vägen. Jag orkade inte riktigt antränga mig så mycket, så det fick duga. Solen strålade i alla fall och himlen var så gott som helt blå. Fantastiskt väder!

Köket var stängt idag också (Nico ledig), så idag bestämde vi oss för att laga egen mat. Vi hittade små lammbitar i frysen som vi värmde i ugnen, Amanda kokade pasta och jag gjorde en gräddsås. Jag slängde ner lite alla möjliga kryddor och det blev verkligen jättegott!

Det slog mig innan middagen att jag inte får äta någon memma i år. Det saknas mig verkligen. Så om ni ätit memma eller ska det, tänk på mig! (Om du inte vet vad memma är, klicka här)

Vi har ett piano i matsalen, så nu efter middagen har jag suttit och spelat lite. Det är hemskt hur mycket man glömmer. Det är bara två låtar som jag minns i huvudet. Jag funderar på om jag ska skriva ut lite noter och sätta mig och spela hela kvällen. Vi har inga gäster nu, så då går det bra. Det kanske itne är så bra att jag sitter och spelar (och spelar fel framför allt!) när vi har huset fullt!

Här är lite bilder som Isabella tog idag:



Solkräm är alltid bra att ha när det är sol. Faktor 30.



My dansar och ler.

 

Jag och Lena, jag och Amanda. Tjejerna som jag delar rum med!

Idag är det måndag och snön hade lagt sig under natten. Men den smälte bort till lunch så det var ingen fara. Eftersom det var så gott som vindstilla på morgonen kändes det ganska varmt, och jag blev nog lite svettig när jag höll på och mockade (jag har fortfarande lika mycket kläder på mig nu som när jag kom, trots att det blivit lite varmare).

Eftersom jag fortfarande är den enda som har lärt mig Stable area fick jag rida den igen på förmiddagen. Jag red Gloa, med en tysk familj på en mamma med två tonårsdöttrar. Det var ganska disigt så utsikten var inte direkt något att hurra för. Men det var glada och nöjda när vi kom tillbaka.

Efter lunch var jag ensam i stallet (jag skulle börja igen kvart i ett, medan de andra kom in för lunch först vid halv ett) och förebredde hästarna. Den här gången var det dags för Uppin med Löykur. Jag har lärt mig känna igen en ny häst idag, hon heter Isabella. Eller jag tror att jag skulle kunna känna igen henne. Det jävligaste är att pälsen har helt olika färg när det har regnat eller snöat.

När vi kom tillbaka blev det ingen extrarunda (Uppin går så fort så man måste nästan alltid rida lite runt hotellet eller tim-turen för att det ska bli 2,5 timmar) eftersom familjen var så kalla. Så jag tog mig en tur i paddocken med Móldi, och Geert följde med. Han förklarade att Móldi vet inte så mycket och jag måste lära honom att komma ner med huvudet och bli lugnare. Han hoppade själv upp på honom och visade hur jag skulle göra och sedan provade jag själv. Jag tror att det här med att hålla honom lugn måste jag jobba med ganska mycket. Sedan får jag inte sitta och spänna mig heller säger Geert. Allting känns så himla svårt. Jag vill liksom inte göra fel heller. Jag har liksom aldrig ridit på det här sättet någonsin. Eller överhuvudtaget tänkt så mycket på hur jag gör vad. Men det är väl bara att nöta på.

Idag hade jag kvällen med Ida ochskå och det gick helt bra. Vi hade elva personer (inte från hotellet) som skulle äta klockan sex, och sedan två hotellgäster vid fyra. Vi var helt kalra med städning och dukning för frukost vid nio, så det kändes jättebra.

I morgon är jag ledig igen, och så har jag en dejt med Lena (svenska Lena, ni minns väl att den tyska Lena heter Lena D?). Vi ska åka in till Reykjavik och titta runt lite. Vi ska äta suchi till lunch och sedan ska vi åka skridskor! Det ser jag fram emot.

Uli hade gömt påskägg till alla på hotellet. Jag hade helt glömt bort det, men Lena D påminde mig och gav ledtråden "du måste nog tvätta dina kläder". Jag letade en ganska bra stund i tvättstugan innan jag hittade mitt kinderägg. Nomnom.

 

Det var en liten byggrej i ägget! Det blev en apa. Om man trycken på hans hand kastar han iväg bananskalet. Uli fick en likadan tidigare, och jag blev ganska bra på att skjuta bananskal på henne då.

Jag insåg just att jag har varit här i en månad igår. Herregud vad tiden går fort. Men ändå känns det så långsamt. Idag har jag min extra lediga dag och jag gör ingenting. Eller jo. Jag laddar ner lite film och sådant som kan vara bra att ha, jag stickar vidare på Lena Ds mössa, och så har jag precis skypeat med Emma i en dryg timme.

Alla turerna på förmiddagen ställdes in på grund av storm. Det blåser, regnar och haglar i ett och är allmänt jävligt ute (jag har inte vågat näsan utanför dörren än). Det har ringt hur många som helst och undrat om det finns möjlighet att rida (eftermiddagen är såklart fullbokad), eftersom alla andra ridställen också har ställt in sina turer. Jag vet inte om turerna nu på eftermiddagen kom iväg eller inte. Stackars alla människor.

Jag gillar verkligen Spotify. Det är helt fantastiskt, för nu har jag sluppit ladda över allt min musik hemifrån utan allt finns bara där! (Förutom Beatles som inte finns på Spotify!!.. men det får jag väl bara ladda ner då.) Det är klart att det är jobbigt med reklamen som kommer in då och då, men jag överlever. Hubudsaken är i alla fall att jag har musik. OCH man kan lyssan på ny musik under fliken "What's new". Det är fantastiskt bra. Jag sitter och lyssnar på ett band som heter Yuck som jag aldrig hört förut. Helt jättebra.

Ikväll ska jag byta lakan och kanske gå ut en stund om jag vågar. Så länge det inte regnar eller haglar så kan det nog vara ganska skönt. Uppfriskande. Fast det går ju ingen nöd på mig, jag är ju ute hela dagarna. Gud vilket friskt arbete jag har egentligen.




Här är mössan jag håller på med. Den ska bli lite längre och så ska jag virka ett mörklila band runt den också.



Här är förkylda jag.



Och här har ni mig med pappa-smilet.

21 april
På förmiddagen red jag Stable area med fyra personer, och jag red Stierngloi. På eftermiddagen blev det Siggin med samma grup, och hästen jag red heter Röydka. Gruppen är på en så kallad comfort tur, då man rider i fyra dagar och bor och äter på hotellet. På båda turerna var det en häst som tappade en sko (på förmiddagen märkte jag det inte, men på eftermiddagen fick vi ta en lite kortare väg hem). Eftersom det inte blev så mycket ridning på grund av skon körde jag gänget till poolen i Hvergerdi.

Sedan var det dags för Móldi i paddocken. När jag red runt som bäst kom Geert in i paddocken och påstod att mina stigbyglar var för korta (fortfarande?!). Sedan fick jag en liten ridlektion med honom, och det var verklinge bra kan jag säga! Han hoppadade själv upp på Móldi och visade vad jag måste lära honom, och sedan visade han också vad jag måste jobba på för att lättare visa hästen att den ska tölta i ett lugnt tempo. Han förklararde hur jag ska använda överskänkeln (det vill säga låren) för att driva fram hästen och få in bakbenen under sig. Det var hur svårt som helst! Jag förstod vad han menade, men det var svårt att göar det själv.

Sedan klockan fyra sprang jag in för att göra mig i ordning för kvällen. Jag hade 21 personer till middagen, och Nico hade bestämt att det skulle bli buffét (PUH! Tänkt att servera alla 21 personer helt själv!) Det gick jättebra och jag var klar att lägga mig redan vid halv elva. Nico är så gullig för han stannar kvar läne och hjälper till och städar och ser till att allt blir klart. Jag har också lärt mig ett nytt ord på tyska; lappen. Det betyder trasa.

När jag låst och släckt överallt och skulle gå ner till rummet var det ganska läskigt. Helt själv i den långa korridoren, inte ett ljud. När jag svängde runt hördet och skulle gå ner för trappan knackade det på fönstret ovanför och jag hoppade till. Jag blev så himla rädd! Men det var bara Freyr som blivit utelåst, haha. Han skrämde verkligen livet ur mig, mitt i min läskiga känsla av den tomma korridoren.

23 april
I morse åkte jag med Amanda för att hämta brödet. Bageriet var stängt igår (långfredagen) och därför var det extra mycket att hämta. Sedan var det dagsför den vanliga frukosten bestående av en rundstikki (fralla på isländska), ett glad juice och en banan.

För mig var det dagstur med den svenska familjen som ridit här i flera dagar och två till svenska tjejer. Vi red Nedri först, och jag red Ögn. Jag försökte göra som Geert hade förklarat för mig igår och det var verkligen svårt. Men det kändes ändå som att det blev någon skillnad. När vi kom till utkiksplatsen var det bra sikt, så jag började jubla. Idag kunde man se vulkanen Hekla långt där borta i fjärran! En fantastisk syn!

På eftermiddagen Red vi Stable area, och då red jag Goliat. Han är det största hästen vi har och mankhöjden är i höjd med mina axlar. Jag har aldrig riktigt förstått hur jag skulle kunna ta mig upp på den hästen, men det gäller bara att ta fram min mest spänstiga sida (som inte är speciellt stor, haha). Men det gick bra! Carro förklarade att jag måste använda låren och knäna mycket, och jag gjorde precis som Geert sagt till mig igen. Och det gick! Tillslut gick han inte i jättefin tölt istället för den fula grisepassen.

Vi red ganska snabbt (Goliat har ju så långa ben), och det var uppskattat av hela gruppen. I sista långa backen tog jag till och med en galopp med dem (det gör vi annars inte eftersom det är så blandat med erfarenhet). När jag tittade bak på dem mitt i galoppen kunde jag se hur allas ansikten lyste av lycka. Fantastiskt.

Innan middagen åkte vi snabbt till Bonus (de har ju stängt i morgon och hade stängt igår med). Halv sju åkte jag, Freyr och Isabelle till Kjöt&Kunst och mötte Geert och Carro för att äta middag (samma ställe som förra veckan, det liggen inne i byn). Det var trevligt, men Carro och Geert var tvugna och åka tidigare. Det var tydligen stormvarnining till i morgon bitti och det var meningen att Geert skulle köra Carro till flygplatsen då (hon ska på semester i vår-Sverige i två veckor). Men han körde henne nu istället så han skulle slippa köra i stormen. Dessutom började Geert fundera på om morgonturerna skulle ställas in.

Men det är egentligen inget jag behöver tänka på för jag är ledig i morgon. Eftersom det är påsk har alla fått en extra ledig dag. Jag ska bara titta på film hela dagen och försöka bli frisk. Jag har fått en sån jätteskön förkylning med hosta och täppt näsa. Men det är ganska okej, för jag kan snyta mig utan att det känns jobbigt nu! Nässpray har jag dock inte vågat prova.

Idag mådde jag ganska dåligt på förmiddagen. Jag var genomförkyld och huvudet kändes liksom helt tungt. Jag är nästan aldrig förkyld, så den känslan är så himla ovan för mig! Halsontet har i alla fall gått över.

Jag fick dagsturen (Nedri plus Uppi) med Isabelle och tio personer. Jag red Kamilla, och det gick faktiskt relativt bra jämfört med förra gången jag red henne. Det regnade ganska rejält, och blåste gjorde det förstås också. När vi komm tillbaka var Amanda på promenad och hon passade på att ta lite bilder. Så nu äntligen får ni se mig på häst!

På eftermiddagen hade jag verkligen ingen lust att börja rida igen. Jag var jättekall och det blåste som tusan. Men jag hade ju inte riktigt något val. Jag fick rida Erika (man uttalat det med långt e, Eeerika liksom) och henne har jag inte ridit förut. Hon var ganska trevlig, ganska snabb, men man behövde korta tyglarna jättemycket (!) för att kunna tölta.

När vi kom tillbaka, och jag skickat över mina turister till hotellet för kaffe, red jag Móldi lite först i paddocken och sedan ner och stänga fältet. Det var första gången vi red utanför paddocken och det gick helt bra. Han går jättefint i tölt och är allmänt trevlig. Förutom att han inte riktigt är så bra på högervolter, men det ska vi jobba på.

Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer nio: Varför finns det inga motorvägar?
Det finns visst motorvägar, men inte speciellt många. De flesta vägar utanför Reykjavik är motortrafikleder, och det är juinte riktigt samma sak, men snarlikt.

Jag har lagt upp bilder på gårdagen nu också, så titta gärna på dem!



Här kommer vi hem från Nedrin.



Jag på Kamilla! Och jag är medveten att jag ser ut som ett litet tjockt barn, haha.

På förmiddagen red jag Nedrin med tre personer. Två av dem var från Finland, men var bosatta i England. Ännu ett tillfälle att prata finska! Jag har insett att jag verkligen måste utöka mitt vokabulär gällande hästsaker i finskan. Det enda jag kan är satulavyö, som betyder sadelgjord, och det räcker ju inte speciellt långt.

Det regnade ganska mycket på turen, men det blåste nästan inte alls. Under morgonen när vi gjorde i ordning hästarna kändes det till och med ganska varmt! Men att det inte blåser är verkligen värdefullt, då är det nästan okej om det ösregnar.

Under eftermiddagen kom solen fram och himlen blev blå. Det kom ju såklart en och annan skur, men solen höll sig framme. Jag red en ny tur som heter Stable Area, Stallområdet, med Julia och två personer till. Turen går över floden och över lavafältet, samma väg som början av Siggin, och följer sedan vägen upp på berget. Man rider längs med foten, över ett krön och ner i dalen som ligger precis bakom Hveragerdi. När vi var uppe på krönet slutade det regna och en regnbåge visade sig. Det var så otroligt fint och sagolikt med solen, ångan som kom upp längre in i dalen och regnbågen som ramade in allting. Jag skulle haft en kamera!

I slutet av turen rider man genom den lilla skogen som finns ovanför staden (en planterad skog, ganska liten). Där inne kändes det nästan som att jag var hemma. Det luktade verkligen barrskog och jag väntade mig nästan att få se lite ljung och blåbärsris. Men lika fort som vi kommit in i skogen var vi ute ur den igen.

Idag har jag fått paket igen också! Och ett glad påsk-kort från Öjarn (mormor, Pelle, Camilla och Christer). Paketet var från mamma och innehöll en klocka (jag vad dem skicka en vattentät klocka eftersom jag inte vet var jag kan köpa en), två böcker av en isländsk författare (deckare båda två), ett brev från henne och Walle och ett litet litet påskägg med några marsipankycklingar i. På brevet satt cokså årets majblomma som jag har satt upp på väggen!

Nu känns det i alla fall nästan att det är påsk! Jag pratade med pappa igår om att jag skulle ha äggrullning (se beskrivning nedan), men jag vet inte riktigt när och hur det ska gå till. Vi får se. Annars kanske det bara blir äggmålning eller något i den stilen. Något måste ju i alla fall göras.

Idag provade jag mina allergitabletter (tog en vid frukost, de ska tydligen räcka i 24h) och det blev lite bättre. Jag ska ta en vid lunch istället i morgon så får vi se om det ger bättre effekt. Men nu har jag fått ont i halsen istället. Det är bajsAmandan som har smittat mig. Men förhoppningsvis går det över tills i morgon.

Vad är då äggrullning? I Finland har vi sedan tidens begynnelse (i alla fall så länge jag funnits) rullat ägg på påsken. Vad man gör är att man har en stor matta där man sprider ut massa godsaker (godis av alla sorter, snapsar, stora chokladkaniner, en keps, armband.. ja lite allt möjligt vad man kan vilja ha) och bygger en ramp i ena ändan av exempelvis en kudde och en bricka. Sedan turas man om att rulla ägget (egentligen ska man ha ett eget som man målat själv, men numera kör vi med stenägg för de rullar mycket bättre) och de saker som ägget nuddar får man ta. Det är en rolig och trevlig tradition som vi gjort i Sverige några gånger också. Mycket uppskattat!

 

Oj det blev lite suddigt nu, men jaja. Här är det fina vädret på kvällen, och jag som tar sats till ett hopp i mina tanttofflor och onepiecen.



Nico bjuder på egengjord myntaglass genom fönstret.



Glädjen över att solen visar sig och himlen är blå!

Så var jag ledig igen. Det känns som om jag är ledig jätteofta, tiden går så himla fort. Amanda sa det också; Är du ledig igen?

Igår hade vi lite sammankomst i vårt rum, till och med Nico var med en stund. Det slutade med att Freyr brottade ner både mig och Lena D samtidigt, och vi hade inte en chans. Han är grymt stark, och har dessutom ett skadat knä. Hur ska det gå när han är helt återställd?! Det finns historier om att han brottat ner typ fem personer samtidigt, haha.

På förmiddagen började jag sticka på Lena Ds mössa (jag sa till henne att jag gärna stickar något till henne, men då får hon köpa garn och allt själv), och jag och Kasia (det stavas tydligen inte Kasha) en lite promenad med kameran till fältet med stona och fölen. Kasia skulle åka hem idag, och hon sa att hon kommer antagligen sakna det här stället. Det är så roligt, för när hon kom tyckte jag att hon var så arg och otrevlig. Jag tyckte verkligen inte om henne. Men nu i slutet var hon helt trevlig och rolig. Jag tror alla tycker samma sak här. Och det är ju jättebra liksom, men konstigt bara. Hon kanske bara var blyg, fast på ett konstigt sätt. Huvudsaken är ju i alla fall att hon blev trevlig!

Klockan tolv åkte jag med Geert, som skulle köra turister tillbaka till Reykjavik, för att ta mig ett dopp i Blå Lagumnen. Jenny hade fått mig på gästlistan så jag fick gå in gratis. Jag betalade bara 900 isk, och det var för de två glassar jag åt (det var egentligen ganska dyrt, nästan 30 spänn per glass. Men det var det värt!). Blue Lagoon var precis som det ser ut på bilderna; blått, stort, ångigt, mitt ute i ingenstans. Ganska turistit.

Och så är det ju Walles födelsedag idag också. GRATTIS WALLE! Efter middagen ringde jag hem, och alla blev glatt överraskade att jag ringde. Mamma sa att det kändes som att vi sågs nyss, men det var ju verkligen fyra veckor sedan. Walle hade det bra, han hade fått en iPod nano och en kamera i present och var jättenöjd. Förhoppningsvis får han mitt paket snart.

I morgon blir det full fräs igen. Jag pratade med Amanda om att ibland känner man sig inte alltid glad, för i själva jobbet finns det liksom inget mål (eller liknande) att se fram emot. Man mest bara jobbar på hela tiden. Jag menar inte att det inte är roligt jobb, för det är det. Men ibland blir man bara trött helt enkelt.



Stona och fölen.

 

Till vänter ser ni Gledis mjuka mule. Till höger är ett av fölen. De ser och roliga ut för att huvudet har inte riktigt växrt till sig så ögonen liksom står ut.



Här är jag!

Jag glömde berätta att igår när jag skulle släppa ner Móldi på fältet blev jag lite förvånad. Vanligvis springar hästarna gladeligen ner (det skulle i alla fall jag gjort om jag var en häst), men Móldi sprang inte. Jag jagade honom en bit ner, men han kom tillbaka ändå. Tillslut sprang jag så fort jag kunde och skrek så han skulle förstå att det var dit han skulle. Han gnäggade och började springa, nu åt rätt håll. Nöjd gick jag upp till stallet igen. Sedan hörde jag Uli ropa mitt namn utifrån, så jag sprang dit och trodde något hade hänt. Det var Móldi som kommit tillbaka från fältet igen, haha.

Idag blev det Siggi gånger två för mig. På förmiddagen var det jag, Amanda och Isabell med 16 personer. Temperaturen låg runt noll och snön som lagt sig under natten låg fortfarande kvar. Jag red Blesa, hästen som hållet huvudet så himla högt. Det är jättesvårt att tölta med henne, och idag gav jag till och med upp med att försöka eftersom jag var så kall och sur.

Siggin efter lunch var bara med tre personer. Då hade jag på en mig en ovarall, så då frös jag inte. Då red jag Stierngloi, en ganska stor häst (stierngloi betyder stjärnglöd), även han rätt svårt att tölta med. Eller det blir snarare något slags mellanting mellan trav och tölt, och det är ju inte bra.

Idag fick jag två brev, ett glad påsk-kort från mormor med en chaokladguldpeng från Stadshuskällaren där de varit och ätit middagen med Maj Bylock. Det andra brevet var från Pelle och innehöll bilder från den middagen och när paret Bylock varit på lunch på Udden hos mormor och Pelle.

Jag har upptäckt att jag har blivit allergisk mot hö. Jag vet inte om det har kommit nu, eller om det är något i just det här höet som jag är allergisk mot (jag har ju inte blivit det innan, och jag har ändå varit här i nästan fyra veckor). Konstigt. Men det är verklinge horribelt. Så när vi kom in och duschat och bytt kläder åkte vi till apoteket. Jag köpte allergitabletter och Amanda köpte nässpray. Vi åkte också en sväng förbi Bonus.

Jag har postade också Walles paket idag (lite sent!), för att han fyller år i morgon. Det var förstås meningen att han skulle få det lagom till dagen D, men det hanns inte riktigt med. Så Walle om du läser det här, nu vet du att det komer ett paket till dig!

Förresten, ni får gärna skicka bilder till mig på posten som jag kan sätta upp på väggen! Lena och har satt upp massa bilder på sin sida och det ser så trevligt ut. Jag har ju en del bilder (de mormor skickade bland annat), men det behövs fler! Så skicka allt ni hittar och inte vill ha längre!

Jag har glömt att berätta att jag fick ett paket från Anneli och Pekka för några dagar sedan, och Anneli skickade med ett par lila sockor som hon hade stickat till mig. Fantastiskt fint! Det är nästan så jag inte vill använda dem för att de inte ska gå sönder. Men jag ska använda den i stallet varje dag.

Mitt i allt mockande hörde jag hur det började skrikas utomhus. Jag gick ut, och där var hästarna överallt! Det var tydligen en av linorna som hade åkt ner (man måste sätta upp dem för att hästarna ska springa rätt), så alla sprang dit för att hjälpa till atta valla hästarna rätt. Det gick relativt smärtfritt och hästarna var ganska snart inne i paddocken.

På förmiddagen Red jag, Amanda och Julia Siggin med 19 personer. Herregud vad långsamt det gick. Vi hade Farbror Brun och Birger med oss, och dem kan man inte driva på som de andra eftersom de sparkar. Och båda de kan verkligen vara riktiga segproppar. Så i slutet tog Julia fyra av de snabbare och red en längre snabbare runda så de skulle bli nöjda också, medan vi fortsatte i vårt långsamma tempo. Jag red Thori (det stavas egentligen inte med th, utan med en konstig isländsk bokstav, men det uttalas så), och fick ha Faxi som handhäst med en liten tioårig tjej på. Hon hette Ida och var svensk, jättegullig tjej verkligen. Vi ratade på allt möjligt, och jag berättade om Island för henne.

Efter lunch hade vi bara en Siggi som Lena D tog, så jag fick hjälpa Geert att bygga staket längs en väg. Tanken var att få innehästarna över vägen och till ett fält som ligger ungefär 200 bort. Allt gick bra och hästarna sprang dit de skulle. Det var så gulligt när de kom ut på fätet för de sprang omking och hoppade som galningar. De har ju stått i stallet i flera veckor nu och har inte fått springa fritt på det sättet på ett tag. Så det var verkligen sann glädje i magen när jag tittade på dem när de sprang omkring och frustade över den stora ytan att springa på.

Sedan kom viterridlängret tillbaka (idag var deras sista dag) och jag pratade lite med den finska tjejen. Det är helt sjukt vad min finska är ringrostig, haha. Hon var så rolig, för hon tackade för allt och så gav hon mig en kram. Hon sa att hon kanske kommer tillbaka i sommar, och då skulle hon gärna ta med sig Meistari hem (det var den hästen hon ridit under lektionerna de haft).

När de gått tog jag en sväng i paddocken med Móldi, och det gick helt bra.  Sedan började Julia tvätta sin sadel, så jag joinade henne. Vi tvättade rent och oljade dem. Jag passade också på att olja mina skor, och det gjorde även Amanda efter att jag tipsat henne.

Innan middagen åkte jag och Lena D och hämtade två personer på en bensinstation en bit bort. Uli kör nämligen halva vägen från Reykjavik, och sedan möter hon upp någon på bensinstationen så hon slipper köra hela vägen till hotellet (hon bor i Reykjavik). Sedan började inflytten i mitt rum och nu sitter både Amanda och Lena här. Nu var det alltså slut på det egna rummet.

Nä jag tittade ut i morse möttes jag av det här:



Det är nästan mer snö än när jag kom för tre veckor sedan! Det har dock smält bort under dagen, och det har inte varit allt för kallt. Men nu till gårdagen.

14 april
Jag hämtade vinterfältet med Loa, och började förbereda för den danska skolgruppen som skulle komma och rida. Hrodmar bestämde att vi skulle ta Uppi med dem, och jag fick rida Ögn, en riktigt smalishäst Vädret var helt okej. Redan i början var det två personer, en tjej och en kille, som var jätterädda och nervösa så Julia fick ta dem båda som handhäst. Efter halva vägen fick de dock ta sina egna tyglar och det gick helt bra. Däremot var det många i gruppen som var ganska kaxiga (de gick säkert i högstadiet), och det gör mig så himla arg när de inte gör som man säger. De vet ju inte ett smack om hur man rider. Så när vi väl kom tillbaka till stallet var jag både trött och sur.

Efter lunch var det dags för den stora gruppen på 65 personer. Vi gjorde i ordning alla hästarna och satte oss för att vänta. Jag stod och gosade med Gleði, som står inne nu för att hon är halt. Hon är otroligt snäll, mjuk och allmännt gosig.

Vi delade upp den stora gruppen och jag fick 10 nybörjade tillsammans med praktikanttjejen (Kesha). Jag red Soldan, en mörk häst som hade ganska svårt att stå still, för övrigt trevlig. Gruppen var helt okej också och det var ingen som var speciellt nervös. Tyvärr gjorde Kesha några fel, som jag inte tänker på längre in på, så att det gick lite mindre bra. Jag blev otroligt arg, men tänkte att det är bäst att inte skrika på henne mitt inför alla ungar, så jag höll tyst och pratade med henne efteråt. Lika bra så hinner jag lugna ner mig också. Haha.

Jag hade kvällen tillsammans med Ida också den här dagen. Det var totalt tolv personer som skulle äta, och allt gick bra. Jag börjar lära mig nu i vilken ordning allt ska göras och vad som ska göras, så det känns bra. Under kvällen började det snöa igen.

15 april
I morse tog jag Springur och stack och hämtade både vinterfältet och Fosseberg. Sedan var det dags för tur. Jag fick Uppi med fyra personer. Två av dem var det tyska gulliga paret jag ridig Siggin med ett par dagar tidigare. Det var så roligt att se att de ville rida igen och att de hade haft en bra första upplevelse (speciellt tjejen!). Eftersom det låg tjockt med snö tog vi på oss overaller, och de var sannerligen fantastiska. Jag frös inte en enda gång, trots att det blåste som tusan!

Efter lunchen gick jag Siggin med två svenska killar och två tjejer från Canada. Jag red Fálki, den lilla vita hästen, och han är jättetrevlig tycker jag. Töltar som en vind, om man nu kan säga så. Det var inte lika kallt nu, så jag hade varken på mig regnkläder eller overall.

Jag, Amanda och Lena har bestämt att de ska flytta in i mitt rum när praktikanttjejen har stuckit på tisdag. Jag blev så otroligt glad när vi kom på att vi kunde göra så, eftersom då vet jag vilka jag har att göra med istället för att det ska komma någon jag inte känner alls som hoppar in i mitt rum. Vi måste dock flytta ut en av byråerna (vi får inte ha så många), och då kommer vi få klara oss alla tre på en vanlig och en mini. Men det ska nog gå bra. Varken Amanda eller Lena är särskilt svåra att ha och göra med så det känns jättebra. Nu har jag alltså bar några dagar kvar i ensamhet.

Mina fingrar har blivit lite bättre också. Det är inte helt bra, men de är inte lika stela som förut. Jag har också börjat använda min handledsstödstrumpa, och den funkar också jättebra.

För att svara på Camillas frågor om sadlar och träns: Vi har ingen sadelkammare. Sadlarna hänger på två stora vagnar som vi dra ut ur stallet på morgonen. Tränsen, nosbanden och tyglarna hänger var för sig på sidorna av dem. Vad vi gör på morgonen är att Ida eller Carro går in i paddocken och sätter träns på de hästar som ska användas. Vi går in med tyglar (fyra eller fem åt gången) och hämtar dem och radar upp dem utanför längs staketet. När vi sadlat alla sätter vi på nosbanden.



Här har ni Móldi. Och en nördig bild på mig med honom.



Här har vi sköna hästen med långt tunnt grått skägg som står och hänger (minns inte namnet såklart). Längst upp står hästarna föreberedda. Från väster: Löykur, Fálki, Skinfaxi, Faxi, Patti. Längst ner har ni utsikten från Uppin, man ser kanske inte jättbra på den bilden.



Här har vi hästarna som står och väntar på maten. Helt klart hungriga!

Hej och hå. Så var det dags igen. Jag fick hämta vinterfältet i morse, och där fanns en den nya hästar kunde jag se. De hade tydligen hämtat hem sju nya hästar från fältet igår. Sedan fick jag gå Siggin med två personer. Det var ganska regnigt i början, men sedan slutade det nästan och det blåste inte heller. Helt okej väder alltså. Personerna jag red med var ett tyskt par. Killen hade ridit förut, men tjejen hade aldrig suttit på en häst förut. Hon var jättenervös först, och visste inte hur hon skulle göra. Men det gick bättre och bättre (som det oftast gör) och i slutet verkade hon inte alls nervös längre och kunde hantera hästen jättebra. Det känns bra att kunna hjälpa till och ge en bra första upplevelse av något!

Efter lunch var det bara en tim-tur kvar vid halv tre, eftersom de som skulle ha ridit hela dagen gav upp vid lunch för att de frusit så mycket. Den turen fick Lena D ta. Innan det kom Hrodmar ut i stallet och delade ut träningshästar. Jag fick en jättefin häst som heter Móldi, och han är gulaktig med svarta ben, svans och man (liknar hästen i den tecknade filmen Spirit). Vet inte riktigt vad färgen kallas, så jag vågar inte gissa (möjligt att den kallas gulblack, men jag är osäker. Jag har lärt mig några i alla fall: fux=röd, jarp=rödbrun med svart man och svans, skäck=fläckig... det var nog de).

Móldi har alltså blivit min träningshäst som jag ska träna. Jag vet inte riktigt hur det funkar än med allt, men det känns jätteroligt! Vi red en stund i paddocken också, bara i skritt på fyrkanten och i volter (när man går i en cirkel). Därefter fick jag rida Loa i paddocken också en stund, bara lite fram och tillbaka i volter för att mjuka upp henne.

Sedan fortsatte det vanliga arbetet; släppa ner hästarna till fältet, fylla hö i krubborna, sopa stallgången fram och tillbaka, rulla in en ny höbal, kolla att alla boxar har ny halm etc etc. Vi var klara ganska tidigt så vi kom in ungefär vid halv fem.

På sängen låg ännu ett paket till mig! Den här gången var det från självaste Maj Bylock. Jag blev så himla glad! Mormor, Pelle och min familj var och åt middag med henne och hennes man för någon dag sedan (jag blev näst intill förkrossad när jag fick reda på att jag skulle missa det). Maj Bylock skriver otroligt bra böcker och hennes häx-serie är den jag minns bäst. Till mig hade hon skickat Black Beauty, en återberättad version av henne. Självklart började jag läsa den direkt. Jag tror jag ska skicka henne en lavasten som tack.

Kvällen går nog till brevskrivande och stickande. Jag har ju en hel bunt brev att svara på nu! I morgon har vi en tur på 35 personer, och en tur å 65 personer. Full fräs!

Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor nummer sex: Varför importerade man renar på 1700-talet?
Jag frågade Uli om det här, och hon sa att man ville prova vilka djur som kunde leva på Island eftersom det är ett sådant kargt landskap. Renen visade sig klara sig jättebra och fick stanna kvar. Nu lever renarna i ett reservat uppe i norra Island, och de har till med jakt på dem varje år, precis på samma sätt som vi har med älg i Sverige (smart med andra ord).



Boken från Maj.



Här är en bild ur filmen Spirit. Den här hästen ser ju såklart mycket coolare ut än min, men nu har ni en idé om hur han ser ut i alla fall. Jag ska ta en bild bara jag kommer ihåg att ta med mig kameran till stallet!

Idag var det ganska fint väder, med en och annan hagel- eller regnskur. Jag tvättade mina hästkläder (det gör man i gästhuset, eftersom de inte vill ha inte lukten i hotellet) och tog en promenad in till Hveragerdi. På vägen dit gick jag ner på lavafältet och plockade lite lavastenar. De är liksom bubbliga, som hårda svampar. Ganska fina. Lavan kommer från Hengill, som ligger ovanför staden, och är ungefär 2000 år gammal.

Jag hade förstås kameran med mig och tog en del bilder. När jag kom till Bonus (mataffären) var den stängd till min stora förvåning. Klockan var ungefär halv elva då. Vi har tidigare klagat över att den stänger så tidigt (halv sju), och nu visade det sig att den öppnar först klockan tolv. Hur klarar sig folk där egentligen? När har de tid att handla?

Jag gick istället in på bakeriet och köpte mig en donut och en klenätt. Mums mums. Så fortsatte jag min promenad genom staden, tittade lite på husen (de flesta är ganska fula) och kom tillslut till apoteket. Där gick jag in och tittade lite och funderade på om jag behövde något. Så kom jag på att det kan vara bra att ha något slags stöd för handleden (mina handleder är klena) så tjejen i kassan hjälpte mig med det. Hon visade sig kunna svenska, och berättade att hon bott i Uppsala ett år och nu skulle hon flytta tillbaka till Sverige i juni. Hon hade inte hittat något jobb än eller så, men hon visste bara att Sverige var landet hon ville på bo i. Ganska roligt tycker jag.

På tillbakavägen gick jag förbi Hvergerdis mest geotermiska område, men det var tyvärr stängt och öppnar först i juni. Det såg i alla fall fint ut, och man kunde bada fötterna i vattnet och leran. Dit ska jag gå i sommar!

När jag kom tillbaka till hotellet berättade Jenny att jag inte kunde skrivas på gästlistan till Blue Lagoon idag, men att det säkert går att ordna till nästa vecka. Det är nämligen så att vi kan åka dit gratis, men då måste vi skrivas upp på en speciell lista. Känns onödigt att betala när jag kan få det gratis, och jag har ju inte direkt bråttom. Så det får sparas till nästa vecka eller senare. Dessutom har jag inte jättemycket pengar kvar heller av det jag tog med mig.

Jag kom att tänka på lerbad-stället (ett hälsocenter) Carro hade pratat om, och frågade Jenny om det. Hon sa att hon kunde ringa åt mig och fråga, och det visade sig att de hade en tid tjugo över två. Spännande! Det kostade 5200 isk för mig, vilket är ungefär 300 svenska kronor (då fick jag antagligen lite rabatt eftersom jag jobbar på Eldhestar) och jag var där i ungefär en timme. Först fick jag klä mig nakiger (som pappa säger) och ta en dusch för att sedan lägga mig i ett badkar fyllt med tjock, varm lera. Tanten som tog hand om mig berättade att hon var tvungen att trycka ner mig lite i leran, och att jag skulle försöka ligga så stilla som möjligt. Annars skulle jag flyta upp igen.

Det var otroligt varmt och skönt, och en jättekonstig känsla. Jag låg där i kanske 20 minuter, sedan fick jag duscha av mig all lera, torka av mig och lägga mig inne i ett mörkt rum på en säng. Där blev jag inbäddad i massa lakan och filtar och fick ligga där i en kvart och halvsova. Det var verkligen jättevarmt. Kroppen lixom värmde sig själv mer och mer, eftersom den var så varm efter badet.

Ganska rolig upplevelse. Och min hud är så len nu! När jag berättade för Carro att jag varit där blev hon ännu mer taggad att gå dit, så det kanske hon ska göra. Det var ju inte allt för dyrt heller.

På hemvägen gick jag förbi Bonus, posten och garnaffären. Jag skulle egentligen bara köpa garn till en sak, men det blev lite sockgarn också. Sockgarnet var jättefint, och dessutom på rea. Så nu ska jag sätta igång och sticka!

Jag har äntligen köpt flygbiljetter nu också! Jag kommer flyga hem den 19 juli, åka till Berlin direkt dagen efter och stanna där en vecka. Sedan kommer jag hem igen 27 juli, och åker tillbaka till Island 31 juli. Det blir en fin liten semester. Jag hoppas det är fint väder och varmt då så man kan bada, så jag får lite ordentlig sommar också.

Jag har fått tre brev idag också: min deklaration som ska skrivas på och ett brev från mamma, ett vykort från HuvaN och ett brev från Eeva och Sven med torkad mango. Fantastiskt!





My i leran. Jag bad tanten att ta bild på mig.



Killarna jobbar ihärdigt med staketet för att det ska bli rakt igen. Freyr till vänster, Elon till höger.



Hveragerdi och bergen.



Det gröna börjar komma nu!



Geotermiska området i Hveragerdi.

Vädret idag: blåst (såklart), snö, regn, sol, regn, sol, snö, hagel, hagel, sol, hagel, snö, sol, hagel. 

På förmiddagen red jag ingen tur, utan jag fixade lite i stallet och väntade på Amanda som skulle komma tillbaka med två tanten från tim-turen. Hon skulle köra dem till poolen, och jag skulle bara följa med som vägvisare. Medan jag väntade fick jag rida Rose, en rödaktig häst med bläs. Hon hade en enorm tova i svansen som Lena (svenska) och Julia löste ut så gott det gick. När jag var här med mamma i nian var Rose en av de hästar jag red, så det var roligt.

Precis när vi skulle åka till poolen kom världens hagelskur. Vissa av haglen var över en centimeter stora, och de la sig i ett tjockt lager över marken. Jag har aldrig sett så stora hagel! Helt sjukt verkligen.

Efter lunch skulle Uli och Lena (tyska Lena.. från och med nu heter hon Lena D, så blir det lättare för alla) åka till Selfoss och fixa Lenas pappaer, så då hoppade jag med dem i bilen. Jag behöver nämligen ett par till ridbyxor (insåg det förrförra veckan när jag blev helt genomblöt!). Vi hade inte mycket tid på oss, så de fick släppa mig en bit från affären så fick jag gå dit. De hade bara halvskodda, men de verkade bra och var inte allt för dyra så de fick duga. De blir egentligen bara reservbyxor.

När vi kom tillbaka var vi lite sena, och skolgruppen hade precis kommit. Det var roligt när vi kom, för det var en stor buss framför oss och Uli sa att det är säkert skolgruppen. Likförbannat började bussen blinka in till vänster och både Uli och jag började skrika. Nu var det brådis med hästarna! Vi sprang och bytte om det fortaste vi kunde, och sprang över till stallet för att hjälpa till. Och allt gick jättebra, och vi blev inte alls sena tillslut.

Jag gick Siggin med en person, så jag slapp alltså skolgruppen. Vädret var som ovan beskrivits. Jag red Kamilla och hon red Hjalmur. Hjalmur kan vara en riktig segpropp, men det gick helt okej!

När jag kom tillbaka var det dags för en skolgrupp till. Jag red en vitgul häst, som heter Bjartur vilket betyder ljus på isländska. Det var en tjej som var jättenervös och inte riktigt visste hur hon skulle göra med hästen. Jag fick henne som handhäst ganska direkt, och hon verkade genast lite lugnare. Vi kom tillbaka till stallet igen precis när det började hagla.

I morgon är jag ledig (igen? Tiden går ganska fort faktiskt, på onsdag har jag varit här i tre veckor!) och då ska jag ta en tur med kameran om vädret tillåter. På eftermiddagen ska jag åka till Blue Lagoon och slappna av lite.


 

Här sen ni mig hoppandes i stallet, tjockiskatten Polo, barbiehästen Balvin och hästarna och Julia i paddocken. Lena Ds bilder.

Redan på morgonen blåste det som tusan. Vi hade en Siggi-tur med 17 personer och en tim-tur med simning på två personer. Jag fick tim-turen, och det gick verkligen långsamt. Det var ett svenskt par, båda helt nybörjare. (Jag red för övrigt en häst som heter Gloa. Trevlig häst.) Killen hade dessutom svårt med tölten, och då blir det ju så skumpigt. Inte blev det bättre heller av att han satt och spände sig hela tiden. När vi ridit en timme var det dags för bad i Hvergerdi, så jag körde dem dit och hämtade upp dem en timme senare. På den här turen har man lite tidspress, och det är jobbigt. För då ska de hinna både rida, bada och äta lunch innan klockan tolv då de skjutsas tillbaka till Reykjavik.

Det blåste bara mer och mer, så på eftermiddagen ställde vi in Siggin. Det var dock en skolgrupp på cirkus 20 personer som skulle komma och rida en timme. Vi sa till dem att det antagligen inte går, men de ville verkligen försöka så då var det bara att sätta igång och sadla. Det blev faktiskt lite bättre precis när de skulle rida (det slutade i alla fall regna), så de fick en liten tur. Efter ungefär 20 minuter blev vädret värre igen så de fick ta kortaste vägen hem. Trots allt var de jättenöjda när de åkte därifrån.

När skolgruppen åkt löpte vädret verkligen amok. Det blåste som fan, rent ut sagt, och ösregnade. Klockan var bara tre så vi kunde inte ta in hästarna och ge dem mat, så vi bestämde oss för att gå in och sedan gå ut igen vid fem. När vi skulle gå tillbaka till stallet var jag rädd att jag skulle blåsa iväg på vägen dit. Flaggstången vajade så jag trodde att den skulle gå av, till och med de robusta lyktstolparna vajade. Jag var till och med rädd att takfönstren (de som stängs av sig självt) i stallet skulle flyga av.

Lena (svenska), som hade kvällen, berättade att hon väntade på två gäster som precis landat i Keflavik med de fick inte gå av sitt plan för att det blåste så mycket. Senare berättade hon att Jenny sett på nyheterna att det blåste så mycket att planen åkte fram och tillbaka vid flygplatsen. Inte konstigt att ingen fick gå av planet. Stackars människor. Vi tittade på internet hur mycket det blåster, och de visade 25m/s hos oss.

Det kom en ny praktikant ikväll också från London. Hon heter Kesha tror jag, och ska bara vara här en vecka. Jag gillade henne inte riktigt, vi klickade helt enkelt inte. Hon verkade ganska sur av sig. Men det kanske bara är jag eller att hon var trött från resan och så. Det blir nog bättre i morgon.

Nu sitter vi och lyssnar på Erik Saades melodifestivalenlåt (usch!) på mitt rum, Lena och Amanda spelar kort och Kesha ska duscha. Killarna är försvunna. Kescha undrade var det finns att göra här, om vi har biljard eller något liknande, men det finns egentligen inget att göra på kvällen. Jag tycker att det är jätteskönt, men det kan ju såklart bli lite långtråkigt.

Vi får se hur vädret är i morgon om vi kan rida överhuvudtaget. Vi får bara hålla tummarna.

I morse gick jag som sagt upp vid sex för att köra Freyr till Selfoss. Därefter gick vi ut till stallet till halv åtta för att fixa i ordning alla hästarna. Jag fick driva in flocken (-arna), både vinterfältet och Fosseberg (det stavas förstås inte så, men det är så man säger). Det tog ett tag, men jag fick in hästarna i paddocken tillslut och i tid! Nu började det jobbiga arbetet. Ida tränslade hästarna i paddocken, vi fick hämta dem där och sätta fast dem längs med paddocken och sadla dem. Först när allt det var klart satte vi på nosbanden. Då hade det fortfarande inte börjat regna än, men blåsten låg på oss hela tiden.

Den turen jag skulle gå var dagsturen med Carro och Amanda, med en svensk grupp på 24 personer (de resterande 20 gick på Siggi). Jag red en liten röd häst, Röydka, som var en jättetrevlig häst att rida. Det blåste fruktansvärt redan när vi red iväg på Nedri och sedan bärjade det även regna. Det blev bara värre och värre dessutom. Ganska snart insåg vi att det inte riktigt gick att hålla ihop gruppen, så jag fick ta de sex första och köra i ett lite snabbare tempo. Nere vid floden blåste det så mycket att man fick skrika till varandra om det skulle höras. Hela vägen tillbaka satt vi ihopkurade på hästarna för att försöka undvika så mycket blåst och regn som möjligt. Hemskt verkligen. Men vi höll ut och kom utmattade tillbaka till hotellet för att stoppa i oss mat.

På eftermiddagen var det bara tio av de på dagsturen som ville fortsätta, så jag och Amanda gick med dem på Uppi. Hästen jag red (minns förstås inte namnet) var en otroligt känslig och nervös häst, och jag hade det lite svårt i början. Men det gick bättre ju längre vid red. När vi kom till floden man ska krossa vägrade hästarna gå över, så jag bestämde snabbt att vi får gå över vägen istället för att inte förlora tid. Då var alla tvugna att stiga av och rada upp sig längs med vägen så att alla skulle gå över vägen samtidigt. Jättesmidigt verkligen.

Längs med berget blåste det mycket mindre och det hade slutat regna. Men det låg en tjock dimma över oss. Det var ganska synd med tanke på att man har en fantastiskt utsikt där uppe. Men med dimman blev allt sagolikt och trolskt. Jättefint. När vi kom ner från berget var alla ganska kalla, så vi tog en töltrunda för att få upp värmen, och genast blev stämningen mycket gladare. Hela gruppen var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet trots det otroligt dåliga vädret.

Köket var stängt idag med, men Nico hade förstås sparat mat till oss. Han smsade och skrev att det och det fanns där och där, bara att värma i ugnen. Det var rester från lunchen, revbensspjäll. Mums! Efter maten bjöd jag in Amanda och Lena till mitt rum för att spela kort (Elon var försvunnen och Freyr ville inte vara med). Vi spelade Dam och Hej Knekt. Mycket skratt. Men som alltid blir man otroligt trött av att spela Hej Knekt, så efteråt satt vi mest bara och pratade.

Alldeles nyss kom det in en skum kille här i korridoren och frågade efter Freyr. Måste varit hans kompis. Jag tror att de ska åka till någon bar ikväll och höra på live-musik. Jag skulle gärna ha följt med om det inte varit så att de börjar spela vid tolv. Ska jag vara uppe hela natten kommer jag inte orka jobba i morgon, för då kommer det nämligen också vara full fräs.

I morse knackade det på dörren. Klockan hade inte ringt än. Jag brydde mig först inte om det, men sedan knackade det igen. Jag tittade på klockan, och den visade 04:26. Det måste vara något viktigt om någon är vaken vid den här tiden. Utanför min dörr stod en kvinna och påstod att det inte fanns någon frukost. Skolgruppen skulle nämligen åka till flygplatsen vid fem och det var meningen att Freyr skulle gå upp och ge dem frukost. Men det hade han alltså inte gjort. Jag knackade på och gick in till Freyr, och han satte sig upp i sängen och sa snabbt: Klockan ringde inte!! Elon, som sover i sängen bredvid, sa: Jo, den ringde visst. Men du vaknade inte.

Stackars Freyr. Vi hade till och med skojat dagen innan om att han skulle försova sig. Kvinnan som knackade på hos mig hade också ringt nattvakten (när man haft kvällen kopplar man telefonen till sin mobil, ifall någon skulle ringa. Inatt var det svenska Lena) så hon kom springande från Hveragerdi. Det hade i alla fall löst sig tillslut.

På förmiddagen hade vi två turer; en Siggi på 14 personer, och en en och en halvtimmes-tur på 24 personer. Jag gick den kortare turen med Ida, Carro och tyska Lena. Det gick hur bra som helst, bortsett från att det var otroligt dimmigt och lite duggregn. Det blåste i alla fall inte, så det var stort plus! I morgon ska det tydligen bli samma väder, fast med blåst. Usch. Gruppen som red var en stor svensk från Göteborg grupp som var jätteglada och trevliga.

Efter lunch red jag Siggi med tyska Lena (måste komma på bättre namn än svenska och tyska Lena) med åtta eller nio personer. Det tråkiga vädret fortsatte (egentligen är det okej så länge det inte blåser) men allt gick bra. Det var en kille som inte förstod så bra engelska, men tillslut lyckades jag förklara på ett sätt så han förstod hur han skulle handskas med hästen. Mycket yes, no och kroppspråk. Det var speciellt ett svenskt (som Amanda tydligen hade pratat mycket med på hotellet) som var jättenöjda och glada, så det skulle inte förvåna mig om de kommer tillbaka i sommar på en längre tur.

När vi kom tillbaka var det bara en tim-tur kvar som Julia skulle ta. De blev dessvärre försenade och kom först vid kvart i fem ungefär. Men det gick ingen nöd på oss. Vi väntade i stallet medan de var på tur för att sedan kunna släppa ner hästarna på fältet. Gruppen som red bestod av tre engelska killar och två svenska tjejer. Tjejerna var ganska roliga, för de såg ut som två små barbiesar, men de var jättetrevliga och trivdes bra på hästryggen.

Eftersom skolgruppen lämnat hotellet var köket stängt, så Nico var hemma. Han smsade dock och skrev att om vi behöver hjälp med middagen är det bara att ringa. Gulliga Nico. Men det var inga problem. Amanda värmde mat till oss, medan vi kom in från stallet.

I morgon blir det mycket att göra på morgonen. Vi har 55 hästar att förbereda till klockan nio, så det blir full rulle. Dessutom har jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss i morgon klockan sex. Det blir alltså inte så mycket Twin Peaks ikväll.

Jag har märkt att det börjar hända saker med mina händer. Jag har blivit otroligt i stel i ringfingrarna och jag har fått en liten knöl på insidan av dem. Mitt vänstra långfinger har också böjt sig lite till höger. Nu låter det säkert mycket värre än vad det är, haha. Fast det gör faktiskt lite ont i ringfingrarna när jag knyter händerna. Men jag håller ju i tyglarna med dem, så det är kanske inte så konstigt.

Amanda var ute i stallet med en kamera idag så jag bad henne ta lite bilder på mig! Dock ej sittande på hästen. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Nu ser ni också de otroligt charmerande regnkläderna vi använder i knallorange.

Det finns nog inget värre än när det blåser riktigt mycket. Jag har fått huvudvärk av dagens blåst, och ska nu ligga och kurera mig i sängen. Jag ska också lägga en till liten madrass i min säng så det förhoppningsvis blir lite mjukare. Jag har också ändrat min telefonsvarare på mobilen nu ifall någon skulle ringa. Jättetöntig är den nu.

Idag kom det också ett mail från Cdon att Lejonkungen går att boka! Jag gjorde det såklart direkt, betalade och hade allt färdigt. Hade tänkt att den säkert skulle släppas under sommaren (skrev ett klart och tydligt mail till mamma att INGEN fick öppna den!), men jag tittde på releasedatumet och det är i oktober. Haha. Varför var jag så stressad? Det är alltid så jobbigt med Cdon, för man fastnar där. Nu är det ju onödigt att köpa film, efterosm jag ändå inte kan titta på dem här!

6 april
Jag red dagsturen, 5b, med tre personer. Två norskor och en svensk tjej. 5b består av Nedri på förmiddagen och Uppi på eftermiddagen. Man kommer alltså tillbaka till hotellet för lunch. På förmiddagen hade vi två montermoln som missade oss precis. Det enda vi fick utstå var lite blåst och någon minuts hagel. En lyckad tur! Tyvärr var det alldeles för molningt för att se både Atlanten och Hekla (man kan se vulkanen om det är en bra dag!) från utsiktsplatsen där den gamla kyrkan låg. 

I början på Uppi-turen hamnade vi mitt i världens oväder. Det haglade och blåste som bara den, och vände man inte ansiktet bort från blåsten kändes det som om hundra människor stod och kastade pil i ens ansikte. Hemskt verkligen! Men när det molnet hade dragit över oss blev det riktigt fint och soligt resten av vägen. Dock blåsigt.

Ikväll var första gången jag skulle ha kvällen själv. Egentligen var det jag och Ida, men Nico sa att det blir så segt då, det är ju bara 20 personer. 20 personer??!! tänkte jag. Men det var inga problem. Det var en skolgrupp och de hade buffét, så det gick ganska lugnt och bra. Jag kom i säng ungefär vid elva, så inte allt för sent.

Juste. Nu har en tjej som heter Lena kommit tillbaka också (hon har varit på semester de två veckor jag har varit här). Hon är svensk och verkar jättetrevlig. Jag har inte pratat jättemycket med henne, men det lär bli desto mer.  
 
Mitt i kvällen såg jag att jag hade fått brev! Det var från mormor och Pelle! Hon skrev att de läser bloggen så att ögonen blöder. Hon skickade också med lite "bilder på kära personer, så jag inte glömmer hur de ser ut". En bild på pappa på fisketur på fjället, en bild på mamma med orkestern, en på lilla tjockisWalle som hoppas i Pelles säng och en på mig och Walle tillsammans på trehjulingen. Alla från 1997. Jag blev verkligen så himla glad!

Jag har tänkt att jag ska ge er en liten karta på hur turerna går från GoogleMaps, men det får jag göra någon dag när jag har tid och ork!

7 april
Regn blåst regn blåst regn. Jag hade Nedri med två personer som var här i måndags (då var det fantastiskt väder), en mamma och en dotter. På väg ner frågade jag om allt var okej med dem (värdet var ju förjävligt), och det sa de att det var. Sedan frågade mamman om jag var okej, och då sa jag helt sanningsenligt att jag var lite kall. Då sa hon att det var helt okej för dem om jag inte ville ta hela 2,5 timmar, om jag frös mycket, det var ju ändå så hemskt väder. Det tycker jag var gulligt. Men vädret blev lite bättre och det slutade i alla fall regna, så det gick ingen större nöd på oss.

På eftermiddagen var det bara en person inbokad på Siggin, och den tog Amanda så det var inte jättemycket att göra. Jag frågade Ida, och hon sa att jag kunde ta en tur med den och den hästen och den som handhäst. Jag red Grauni, den stora vita jag hade med skolgruppen häromdagen, och hade Rauni som handhäst och Skiona fast på honom. Jag tog en lugn tim-tur och det gick jättebra. Jag gillar verkligen Grauni, det är en stor och trevlig häst, fin tölt. Det var roligt för när han skulle över från trav till tölt hoppade han liksom omkring lite innan han kunde komma in i rätt tempo.

Jag blev den som fick rida ner och stänga vinterfältet med Skinfaxi, och då blåste det rejält mycket. Ett tag fick jag gå på snedden mot vinden för att inte trilla omkull. Tidigare hade Ida och jag testat hur många meter i sekunden det blåste (takfönstren stänger sig själv vid viss blåst) och det blåste i alla fall över 13 m/s.

Idag fick jag också brev, men ett lite större! Det var från mamma och pappa pch innehöll en massa bra saker! Dels ett brev från pappa, ett från mamma och en bild på pappa och Walle där Walle hade skrivit på baksidan. De två vykorten som Sarah skickade från Tanzania fanns också med, tre tidningar; Ilustrerad vetenskap, bruxanvisningen (KTH-quarnevalens tidning) och Ilmailu (pappa, jag vet faktiskt inte om jag kommer att läsa den, haha). Det fanns också torkad mango (!), nappar, geisha och blomfrön av olika sorter (varför fick jag dem?). Det här gjorde mig så himla glad och jag har redan ätit upp första påsen torkade mangosar. Sedan i maj får jag väl börja gå runt och så bommor.

Åh var det är roligt att få brev. Jag ska förstås skriva till er också så fort jag får tid! Jag hoppas att vädret är bättre än här hos er, att ni har det varmt, skönt och soligt och att ni kan gå utan jacka. Snart är det nästan sommar.

Jag lyckades faktiskt sova ända till klockan nio i morse! Självklart vaknade jag någon gång där runt sju, men jag lyckades ändå somna om om det var ju fantastiskt. När jag öppnade min dörr såg jag att det hängde en påse på handtaget, och det var mina chaps! Någon hade alltså hämtat dem åt mig, och det visade sig senare vara Ida. Jag provade dem såklart direkt, och de var rätt så tajta över låren. Men läder töjer alltid på sig, plus att jag tydligen ska gå ner i vikt, så de kommer sitta som en smäck! Dessutom fick jag ju mitt namn på dem. Fint som snus.

Förmiddagen gick mest till att läsa min bok (har inte mycket kvar nu, hur ska det sluta hur ska det sluta?). Jag funderade ett tag på om jag skulle ta mig in till Reykjavik och strosa runt lite, men jag bestämde mig ganska snabt för att såg för regnigt ut och dessutom var jag ju inte förberedd överhuvudtaget. Om jag åker dit vill jag gärna ha en plan på vad som finns att göra och vad som är roligt för mig. Om det finns något roligt museum eller fin hantverksaffär. Och så vill jag titta på garn. Så det får nog bli nästa vecka, om jag inte tar Blue Lagoon då.

Efter lunch var det dags för ridlektion med Hrodmar igen. Jag och Amanda hade lektion tillsammans den här gången. Jag red Faxi igen (det är en av de få hästar jag nu kan peka ut om han står mitt i flocken) och Amanda red Springja, en as hästarna vi hade på Nedri igår. Jag ser att du har tänkt på sitsen My, sa Hrodmar när vi börjarde skritta runt paddocken. Yes! tänkte jag. För att vara helt ärligt är det nog det jag tänkt mest på varje gång jag satt mig på en häst sedan förra veckan.

Efter lektionen tänkte jag att jag kan lika gärna ta en ridtur nu när jag har ridkläder på mig. Solen hade dessutom tittat fram. Jag pratade med Ida och hon sa att jag kunde ta en liten tur med Amanda på den och den hästen (minns såklart inte namnen). Vi tog tim-turen i ett ganska lugnt tempo.

Ikväll får jag lägga mig tidigt igen, men tills dess blir det bara slappande. Jag kanske läser ut min bok, eller tittar lite mer på Twin Peaks. Vi får se. För övrigt kan jag säga att det var ett stort misstag att inte ta med mjukisbyxor (jag räknade med att onepiecen räckte). Så jag kanske får köpa mig ett par i Reykjavik, om jag hittar.

Glöm inte att skriva brev till mig!

 

Mina chaps. Rena, nya och fina. Har tyvärr ingen bild med dem på mig, men det kommer väl! (Precis som den med mig på häst)




Här är regnbågen som kom fram efter middagen då det blev solregn. Jag kunde se platsen där den började, och det var bara 5-6 minuters promenad från fönstret. Jag blev helt fashinerad. Julia berättade att på långturerna kan man se dem på fälten om då rider man ibland igenom dem. Häftigt!

Idag har det förvånansvärt nog också varit sol hela dagen! När vi gick ut till stallet var marken dock frusen eftersom det varit en klar natt. Vattenpölarna hade förstås också fått ett fint islager på sig som jag naturligtvis inte kunde låta bli att hoppa runt på. Jag älskar det där härliga ljudet när den tunna isen går sönder!

På förmiddagen gick jag och Amanda Siggin med sju personer. En av dem var en japansk tjej som knappt förstod någon engelska alls. Jag bestämde mig ganska snabbt för att vi skulle ta henne som handhäst istället, eftersom det inte ens gick att förklara för henne hur hon skulle göra. Ganska komiskt egentligen.

Idag var dagen då vi skulle städa ur alla boxar och lägga i nytt spån och halm. Varje morgon när vi mockar tar vi nämligen bra bort bajset och bryr oss inte om den blöta halmen utan vi lägger alltid på ett fräscht lager ovanpå när det är mockat. Vi började i alla fall med att ta bort alla väggarna mellan boxarna, och de vägde sjukt mycket! Eftersom Freyr fortfarande är halt kunde han inte lyfta så mycket för att inte anstränga benet, så jag, Amanda och Elon började lyfta ut dem. När vi lyft ut två stycken kom Geert och körde ut mig och Amanda ur stallet (det gick otroligt långsamt, varken jag eller Amanda är tillräckligt starka eller långa för att lyfta upp hela väggen). Så vi fick sopa och titta på medan det kom några gubbar med en traktor och en bobcat som skulle skyffla ut all halm ur boxarna.

Efter lunch gick jag tim-turen med Julia. Det var ett gäng på 15 tjejer från en flickskola i England, och det var speciellt kan jag säga. De tyckte hästarna var såå gulliga och det märktes att de inte umgås mycket med killar. Haha. Väldigt girly, med andra ord.

När vi kom tillbaka frågade Carro om jag ville rida lite mer, och visst kan jag det sa jag. Vi hade nämligen fått in en ny häst från fältet som behövde röra på sig lite. Det var ett ganska litet sto, med ett jäkla humör. Men hon var trevlig att rida. Först red jag fem-tio minuter i paddocken och sedan tog jag rundan runt hotellet. Det är alltid trevligt att vara ute utan en massa turister som man måste ha koll på och ta hand om.

Innan middagen åkte jag, Freyr, Elon och Lena och handlade lite inne i Hveragerdi. Anledningen att åka dit var egentligen att hämta den grå bilen som varit på service, men Elon behövde handla lite så då kunde lika gärna vi andra göra det också. Jag köpte lite frukt, russin, bounty och apelsinjuice till frukosten. Dessutom hittade jag rakhyvlarna jag letat som en galning efter sist jag var där. Jag glömde tyvärr handlingslappen (mitt minne är bra men kort!) , så det var en del grejer jag glömde.

Ikväll ska jag titta lite på Twin Peaks och läsa min bok. I morgon har jag dessutom ledigt, och jag har inte riktigt bestämt vad jag ska ägna dagen åt. Först tänkte jag Blue Lagoon, men jag får se om det blir så. Annars kan jag ju alltid ta bussen in till Reykjavik om jag känner för det. Eller så kanske jag bara slappar i min onepiece hela dagen.



Eftersom jag inte har någon bild på mig på häst än får ni en på trötta mig i onepiecen istället.

Återigen en sen kväll igår. Men fint väder har det varit båda dagarna faktiskt, med mycket sol! Eftersom jag hela tiden glömmer solkrämen på rummet så letade jag lite i stallet och hittade en med faktor 30 (lagom för mig) som jag har använt. Det är sådan sommarlukt i solkräm tycker jag!

2 april
På förmiddagen gick jag 3a-turen (även kallad Uppi) med tre personer själv. Det var den turen jag lärde mig dagen innan med Uli och Lena. Det gick hur bra som helst och vi kom faktiskt nästan en timme för tidigt tillbaka till stallet. Då tog jag tim-turen också.

(Nu kommer inser jag att det nog blir en ganska kort beskrivning av gårdagen, dels på grund av att jag inte riktigt orkar skriva, men dels också att jag inte minns allt. Höhö.)

Efter lunch red jag Siggi-rundan med Amanda. Hon fick rida först nu (det här var hennes andra gång), precis som jag gjorde med Geert, så att hon skulle lära sig vägen ordentligt. Det gick bra, bortsett från att jag red Bläsar (osäker på namnet) som alltid håller sitt huvud så högt så det är ganska kämpigt att få henne i tölt.

Det känns som att jag har lite hjärnsläpp i skrivandet nu, så låt mig bara sammanfatta kvällens arbete såhär:
42 personer plus 14 i konferensrummet. Det var mycket spring fram och tillbaka mellan matsalen, köket och konferensrummet. Mycket folk och mycket disk. Mer spring. Trötta ögon. Servera lite efterrätt, lite vin. En vodka med pepsi och en öl. Snön la sig under natten.

3 april
Förmiddagen gick till den vanliga turen, den här gången med Lena i täten för att hon skulle lära sig vägen. Snön smälte och solen tittade fram och stannade hela dagen. Solkräm faktor 30.

På eftermiddagen red jag, Lena och Amanda med Uli på 3b-turen, även kallad Nedri. Den var lite mer komplicerad att komma ihåg, eftersom det finns en vinterväg och en sommarväg. Men det ska nog gå bra. Det här var nog den första turen jag inte tagit regnbyxor på mig, för jag känder att idag finns det ingen risk för regn. Bara sol sol sol.

Hästarna vi red var Löykur, Springja (?) och Skinfaxi. Det är kul när man byter häst mitt i turen, för att alla är ju så olika med hur man ska få dem i tölt. Den jag gillade bäst var nog Skinfaxi. Det tog ett tag innan jag fick till tölten, men när jag förstod hur jag skulle göra med honom gick det jättebra.

Nu är det grillning på gång och alla är här och ska äta tillsammans (dock inte personalen på kontoret eftersom de inte är här på helgen). Det ska bli jättetrevligt, men jag hoppas att det inte blir så sent. Vi har i alla fall fortfarande sol, så jag tror till och med att vi ska äta ute på verandan. Det är ganska kyligt så jag får klä på mig ordentligt.

Förhoppningsvis blir det kanske lite mer skrivet i morgon, lite mer ingående. Nu känner jag inte riktigt att texten kommer, så det är ingen idé at försöka. Hoppas att ni har lika fint väder som jag hemma i Sverige!

Ännu har ingen aprilskämtat med mig. Skönt! Idag har det varit typiskt Islands-väder sa Uli. På morgonen spöregnade det, och det övergick sedan i lätt duggregn. Sedan blev det snöstorm och därefter solsken och varmt.

Jag red och hämtade hästarna på fosseberg-fältet (de är runt 40 stycken) innan vi gjorde iordning för två turer (gissa vilka...), två grupper om fem. Anledningen till att vi itne tog alla tio tillsammans var att fem av dem hade bokat privattur. Carro tog den gruppen och jag tog de andra, och så gick vi varsitt håll på Siggin. Mitt under turen sjönk temperaturen drastiskt och det blev näst intill snöstorm. Jättekallt och blåsigt. Jag tror att de flesta av oss tappade känseln i både fingrar och tår. Det hade dessutom regnat in i mitt regnställ (det var ett sådant med lagade hål, jag ska aldrig ta ett sådant igen) så jag var genomvåt och stelfrusen när jag kom tillbaka.

Efter lunch red jag och Lena (den nya tyska tjejen) med Ulli på 3a-turen, som är 2,5-3 timmar. Då rider man upp på foten av bergen och längs med det. Det var en otroligt trevlig tur och vi hade jättefint väder (jättekonstigt med tanke på snöstormen!). Jag red Springur och Lena red Lowa. Efter halva vägen bytte vi hästar och det var roligt eftersom de var extremt olika. Springur måste man låta göra sin egen grej, och då går han jättefint och bra. Lowa däremot måste man jobba mycket mer för att få henne i tölt.

Vid middagstid kom Amanda och Elon (båda svenskar) och då visade jag dem runt i hotellet och nere i källaren. Sedan åt vi tre och Lena rester till middag (det är ingen på hotellet i natt så Nico lagade ingen mat till oss). Amanda stoppade jag in med Lena i det stora rummet. Det hade ju varit konstigt att stoppa henne i mitt rum när Lena kom bara för två dagar sedan. Som att jag skulle favorisera en svensk liksom. Elon bor med Freyr.

I morgon väntar en lång dag. Det blir mera Siggi-tur plus att jag har kvällen igen. Det kommer sitta 42 personer i matsalen och 14 personer till i konferensrummet. Jag tror att det blir jag, Ida, Amanda och Carro, så det ska nog gå bra. Det blir mycket spring bara.

Nu när jag visade Amanda och Elon runt kändes det ändå som att jag har koll på det mesta. Amanda var förvånad över att jag bara varit här en dryg vecka och hon sa att det verkade som att jag varit här för alltid. Inte för alltid, men länge. Så det var roligt att höra!

Nu ska jag bara luta mig tillbaka med mina torkade äppelbitar och titta på ett avsnitt Twin Peaks!