My på fri fot

There and back again.

Jag har haft det hur bra som helst. Berlin med gänget var bara superbra, och det var fint och varmt de dagar jag var hemma. Jag badade faktiskt varje dag. Men det var en konstig känsla att vara hemma. Allting var precis som vanligt, trots allt jag varit med om.

Och nu när jag är tillbaka känns det som om jag aldrig varit härifrån. Jättekonstig känsla. Som om allt som hände hemma och i Berlin hände i någon annan tid, förra sommaren eller så. Att väskan jag packade upp var kvar sedan jag kom i mars.

Men nur ska jag vara här i tre veckor. Sedan kommer jag hem för alltid.

Jag vaknade som vanligt vid halv sju och låg där en sutnd till resten av rummet gick upp för att äta frukost. Jennifer var ledig så jag var ltie med henne en stund. Sedan gick jag ut med kameran för att ta kort på hästarna när de kom nerifrån fältet. Det blev itne jättebra bilder eftersom de var så långsamma och trötta idag. Jag tog lite bilder uppe vid stallet också.

Sedan duschade jag, packade ner det sista, sa hejdå till alla som skulle åka under tiden jag är borta och bestämde med Jennifer att jag skulle åke med henne och Lena till Reykjavik istället för med vår lunch-bussen. Så vi hoppade in i den lilla bilen som Lena och kompani har, resväskan fick sitta i baksätet med mig, även den med säkerhetsbälte på.

Sedan gjorde vi verkligen hela Reykjavik. Två shoppingcenter och Laugavegur. Och så ville Jennifer pierca sig, så då gjorde jag det också. Helt sådär bara. Det blev i örat, för jag kände inte riktigt för att ta i naveln eller tugan. Det kändes lite för läskigt. Det var läskigt som det var. Men precis efter att han stuckit igenom nålen gjorde det nästan itne ont alls. Verkligen jättepraktiskt.

I morgon går min flygbuss 04:30. Det blir nog inte mycket sömn för mig med andra ord.



Här har ni den! Det blev i höger öra tillsammans med sömmen (hästskospikar kallas för sömmar).



Här är Carro och Micke i paddocken för att plocka hästar till dagens turer.

Jag vaknade som vanligt klockan sju när det började bli liv och rörelse i rummet av alla andra som skulle gå upp. Eftersom jag inte kunde somna om låg jag i sängen och stickade tills Amanda vaknade. Då gick vi upp och åt frukost och planerade dagens aktiviteter. Massagetiden var vid klockan ett, och fram till dess hade jag bara tänkt att packa.

Vid tolv började vi promenera in till Hveragerdi. På Health Centret finns också en fin pool, och det ingick bad för oss i priset. Jag hade förstås glömt min bikini (jag hade packat ner den i resväskan istället för ryggsäcken), men jag fick låna en baddräkt i receptionen. Det var faktiskt en väldigt bra baddräkt. Det var jättesoligt och varmt så vi låg en stund på solstolarna de hade vid poolkanten. Det kändes nästan som att vi var utomlands.

Jag hade en timmes massage (Amanda hade en halvtimme) och det var otroligt skönt. Det gjorde ont ibland också, men det var väl för att jag blivit så stel. Speciellt på höger skuldra höll hon på och tryckte och knådade ganska länge, sa åt mig när jag skulle andas ut och in. Det gjorde ont, men det var säkert bra för mig. På beskrivningen stod det "helkroppsmassage", och det kan man verkligen säga att det var. Efter halva tiden fick jag vända mig på rygg, och hon masserade till och med händerna, fötterna och ansiktet.

Vi gick vidare till banken för att ta ut pengar till tanten som stickar våra tröjor, och sedan till Bonus för att handla. Vi köpte lite chips, skyr och en smörgås som vi tog med oss upp på berget för att äta som picnic. På vägen mötte vi Reykjadalur-turen som var påväg tillbaka. Där uppe på kullen satt vi sedan och pratade om saker vi mindes från när vi precis kom hit järfört med hur det är nu. Så pratade vi om San Diego också. Det är vårt nästa mål.

I morgon står jag som ledig på schemat. Det känns ganska skönt, för då hinner jag i lugnt och ro packa ner allt och hinna tävtta ridkläderna så jag har rena kläder när jag kommer tillbaka. Annars hade jag antagligen ridit Siggin så jag i alla fall hunnit springa in och duscha och tvätta håret.



Så här fin är utsikten från Uppin. Här uppe satt vi och åt vår picnic.

15 juli
De två norska småtjejerna och ridit dagstur med i veckan skulle komma tillbaka och rida 3B, och de hade ringt och önskat mig som guide. Men tyvärr fick jag inte rida med dem (jag bad Carro att få göra det, men det funkade inte med guiderna, vi har så många nya nu), utan hamnade på en 5B istället med sju personer. Vädret var tiptop, jag satte inte på mig tjocktröja en enda gång under dagen utan red i linne hela tiden. Som tur var hade jag smörjt in mig med solkräm.

Numera på mornarna har jag alltid "Operation Charter", vilket betyder att smörja in mularna med solkräm på de hästar med bläs. Deras mular är ofta rosa och bränns därför jättelätt. Vi har en hel del hästar med sår på mulen från solen.

Jag hade kvällen också, och det var helt galet. Vi hade 85 personer, varav två tredjedelar hade servering (två stora tyska grupper). Det var med andra ord full fräs hela tiden. Men egentligen är det bättre, för då går tiden fort och man hinner inte känna att man är trött. Är det en halveg kväll är man trött hela tiden. Vi var i alla fall klara med allt redan vid kvart över elva, jätteskönt verkligen. De stora grupperna har annars en tendens att vilja sitta kvar länge och dricka öl, men nu var det mest gamlingar som skulle upp tidigt dagen efter.

16 juli
Idag fortsatte solen, men det var en lite kyligare vind. Jag fick rida 3A (Uppi) med sju personer, och jag insåg att jag nästan har glömt hur man gör när man är själv på en tur. Dagstur gills inte, för har man dagstur så har de flesta ridit innan plus att man inte har sådana segishästar med sig. Men det gick i alla fall bra och vi var hemma precis i tid.

Däremot var pickupen med Siggi-folket för eftermiddagen sena, så Julia fick rida iväg med den del av gruppen som kommit själva. Sedan tog jag och Freyr resten. Eftersom bussen var så sen kom vi iväg först tio i tre (vanligtvis rider vi iväg två eller kvart över två), och vi körde på i värsta raceingfarten. Jag har räknat med att vara hemma halv fem (men ska senast vara hemma fyra), men vi var hemma i tid till klockan fyra. Och vi hade inte ens ridit den korta vägen (det finns ju lite olika vägar beroende på hur mycket tid man har). Långa Siggin på en timme och tio minuter alltså. Inte illa pinkat! Jennifer frågade hur det gick till, och jag svarade bara "Jag hade Freyr." Det var nog mest hans förtjänst.

Vid fem började vi tvätta och olja 23 sadlar, träns och nosband inför Kjölur som går iväg i morgon. Det tog en evinnerlig tid, så jag tog befäl över att släppa ut hästarna. Jag sparade Gustur och red ner på honom barbacka för att stänga Vorseberg och öppna vinterfältet (vi hade fyra hästar som skulle dit). Men de hästarna kom aldrig ner så jag fick rida upp till stallet igen, och då visade det sig att Sofia skulle provrida dem. Helt enkelt miss i kommunikationen. Så jag fick rida ner med Gustur igen, stänga vinterfältet efter de fyra hästarna och sedan släppa in Gustur på Vorseberg. Gustur är en trevlig häst, töltar jättefint.

Vi åt en sen middag, och jag känner mig allmänt seg. Jag har haft huvudväsk sedan Siggin som vägrar att försvinna. Så måste jag packa också. Jag åker faktiskt in till Reykjavik i övermorgon för att övernatta. I morgon är jag ledig tillsammans med Amanda. Då ska vi gå till Hveragerdis Health Center för att få massage.

I morse vaknade jag klockan halv fem och låg i princip vaken ända till klockan ringde vid halv sju. Inte jättebra med tanke på att jag kom i säng så sent igår efter bion. Men men. Jag, Þóra och Sofia skulle hämta flocken på Downdown, så vi var ute i stallet lite innan sju för att rida iväg. Jag fick Ormur, och idag var han helt okej (förutom att han bara travar). Jag och Þóra raceade lite på skämt, och jag vann!

Jag red Elf tour med två personer, en mamma och hennes lilla dotter. De var från Österrike och var glada och nöjda med allt. Efter lunch red jag inget, utan jag hjälpte till lite med nya hästar som kom. Sedan rensade vi ogräs, sådanan riktigt höga med broccoliliknande blommor. Jag och Julia var jättebra team! Jag stod med grepen och grävde mig in under roten medan hon drog allt vad hon orkade.

Sedan red jag en av de nya hästarna som kom häromdagen. Han skrek som en galning hela ridturen, eftersom hans bästa kompis var kvar i paddocken och sprang omkring och skrek han också. Men han töltade verkligen jättefint. När jag var klar med min skrikhals började Renee rida den andra, och då var det ombytta roller. Min häst var hel galen i pddocken, och den som Renee red bara skrek hela tiden. Sedan var det bara att vänta på att Daniel som skulle sko klart en häst, så vi kunde göra klart för kvällen; mocka, fixa med hö och mata fölet.

Min regnjacka har varit försvunnen nu i ett par dagar. Och det har verkligen stressat mig. Det är min bästaste jacka jag någonsin haft, så jag hoppades för allt i världen att den fanns någonstans. Nico sa att den kunde ligga i blå bilen, och mycket riktigt där var den. Nu känns allt mycket bättre igen. Jag ska aldrig mer förlägga min jacka.

Jag fick ett paket idag också! Det var från pappa och innehöll en massa tidningar och ett litet brev. Igår fick jag ett brev från mormor i Öjarn med en massa Dunderklumpenvykort i. Jag blir fortfarande så himla glad för all post jag får. Häromdagen fick jag ett fint brev från HuvaN också som hon skrivit på sådant gammalt brevpapper man hade i lågstadiet, som till och med hade hästar på sig.

12 juli
Först var det meningen att jag skulle rida Reykjadalur, men sedan fick jag byta med Lena D eftersom det fanns en man med i den gruppen från Tyskland som inte kunde någon engelska alls. Så det blev 5B med Christina och 13 personer. Vi hade en bra grupp, sex personer från Danmark (tur att jag hade Christina med som är dansk!) varav fyra tanter, ett svenskt pratigt par, och resten kom från alla möjliga länder.

Jag red Ormur först, och han var verkligen hemsk. Han bet sig fast i bettet och bara hängde i det oavsett vad jag gjorde, och vägrade göra något annat än att trava. Men det gick väl okej. När vi stannade på utkiksplatsen började en av de danska tanterna klä på sig medan hon satt på hästen. Jag fick lite smått panik. Hon tog alltså av sig hjälmen, och skulle dra regnjackan över huvudet (våra jackor är helt stängda) medan hon lät tyglarnabara vara på hästens hals. Och när jag försökte förklara för henne att hästen verkligen kunde freaka ur när hon gjorde så, och hon hade tur att hästen hon satt på stod still (skäck-Toppur, han kan vara lite hoppig tydligen). Hon var så himla ignorant och totalt sket i vad jag sa. Och jag blev verkligen förbannad, och förklarade för Christina att sådant där vill jag aldrig se på en tur. Det är jätteviktigt. Och hon förstod. Men det gjorde ju uppenbarligen itne danska tanten.

Under lunchen blåste det jättemycket och under eftermiddagen började det regna. Ganska mycket regn kom det faktiskt. Jag kunde känna hur det rann längs med insidan på låren innanför chapsen och byxorna. Hua. Alla var glada att komma tillbaka till stallet i det ruggvädret.

Vi har fått en del nya hästarn hit på prov, så veterinären var här och skulle titta på dem. Jag fick hjälpa till lite och springa fram och tillbaka med dem för att se om någon av dem var halt eller inte. I alla fall en av dem var halt, tyvärr. När vi kom in frågade jag Hrodmar om långturerna, och han berättade att han skickar gärna folk på fler långturer om de kommer tillbaka nästa sommar, att det är värt att lära upp någon med allt. Det är ju förståeligt. Så sa han också; "Men du är duktig My, det ska du veta. Du gör ett jättebra jobb här, och jag skulle vilja att du kommer tillbaka nästa sommar." Då blev jag faktiskt jätteglad!

Kvällen program var River Jet. Då åker man med en liten motorbåt i en flod, jätesnabbt. Ni kan se deras hemsida här. Det var verkligen hur kul som helst, men efteråt mådde jag lite illa. Ganska mycket illa, för att vara helt ärlig. Men det var ändå kul. Lite som att åka bergochdalbana när den svänger.



Så här snygg helmundering hade vi på oss på Rivet Jeten!





I båten!



Här mellan klipporna åkte vi. Full fart!

13 juli
Jag red med de danska tanterna och barnen igen, det svenska pratparet och tre till. Jag hade med mig Marie och vi red till Gränsdalur. Det var blåsigt och ganska kallt, men jag hade på mig en ny jacka som var jättebra. Eller den är faktiskt jättegammal. Cecilia hittade den någonstans, men den var full av spindlar så hon ville inte ha den. Den var verkligen hur bra som helst, höll för både vatten och vind. De jackorna vi har nu är verkligen bajs. Det sa jag till Hrodmar också när vi kom tillbaka. Jag frös nästan inte en enda gång.

På vägen tillbaka red jag en av de nya hästarna, en stor vit jättefin häst. Jag red honom igår lite också, men då var det knappt så jag kunde hålla honom tillbaka. Det var som om han kände sig jagad när jag red längst fram med honom. Men idag red jag honom som andra guide, och det gick jättebra. Jag gillar verkligen den hästen. Extremt framåt och jättestark.

Vi kom tillbaka ganska tidigt, och satte direkt igång med att tvätta och olja sadlar inför Hekla som går iväg i morgon. Vi var tvugna att lägga på ett kol, eftersom vi inte fick bli klara för sent. Vi skulle nämligen gå på bio ikväll. Så vi jobbade på som tusan och var faktiskt klara lite innan sex, men tjugo sadlar och tillhörande träns och nosband. Inte illa pinkat.

Så sprang vi in och duschade och åkte in till Selfoss, åt en pizza och sprang vidare till bion. Det var dags för premiären av sista Harry Potter-filmen! Vi var totalt 14 stycken som var där. Ett helt gäng, alla lika taggade. Och filmen var jättespännande, jag grät förstås när Fred dog. Men vi var alla på bra humör när vi kom ut därifrån.

I morgon ska jag hämta flocken med Sofia och Þóra. Vi ska vara ute i stallet kvart i sju, eftersom vi ska hämta på fältet "Downdown" som ligger en bra bit bort. Det har jag aldrig gjort, så det ska bli spännande!

Idag red jag Uppin med Nora (en av de nya tjejerna). Och jag red i linne! Det var sol och fint, men ändå lite vind. Jag red Þórri, en häst som jag verkligen inte gillar. Han är bara seg och långsam och verkligen jättetråkig. Men det gick bra. Vi hade med oss en liten svensk tjej, sju år, på Tyson, och i slutet frågade hon om hon fick rida med mig hem (hon hade varit handhäst lite från och till med Nora). Hon var verkligen jättesöt.

På eftermiddagen red jag Siggin med Nora igen. Då fick jag rida på Sprengja, inte den lilla röda utan stora bruna, hon som var Lena Ds träningshäst förut. Verkligen hur trevlig häst som helst. Det var en kille som tappade in plånbok på vägen (tjejen bakom honom märkte det), så jag fick rida tillbaka en ganska bra bit innan jag hittade den. Det tyckte jag var bra gjort av mig! Och av tjejen som märkte det!

Nu på kvällen skulle de flesta åka in till Hveragerdi och äta pizza, men det kände jag inte alls för. Pizza är en sådan maträtt som man verkligen måste vara sugen på tycker jag. Så Amanda (hon är äntligen tillbaka från Gulden!), jag och några till åt middag här.

Vid åtta tog jag och Amanda en promenad. Vi gick den vanliga slingan upp för backen och ner i slutet av Uppin, sedan runt en bit runt hotellet. Det är en jättebra runda som tar lagom lång tid. Sedan satt vi nere på rummet och åt popcorn. Jag älskar verkligen popcorn. Hela två påsar gick åt.

Om en vecka får jag åka på hemvisit och Berlinvisit. Det känns skönt! Men också konstigt.

I morse hämtade jag flocken tillsammans med Lena D. Jag red på Dagur och han gjorde ett jättebra jobb. Vi hade tre hästarn borta på "ön" (en del av fältet som är omringat av diken oh man kan bara komma dit på två ställen), och det tog en evig tid att få över hästarna. De bara sprang omkring helt förvirrade och förstod inte vilken väg de kommit dit. Det var ganska komiskt faktiskt.

Jag fick ingen tur på förmiddagen, men sedan kom Hrodmar till mig och frågade mig om jag kunde vara inni i stället. Gudlaug, som egentligen skulle vara det, var tydligen sjuk. Så då gick jag in, bytte om, och satte igång med det vanliga stökandet med lakan och städning i gästhuset och nestisarna på eftermiddagen.

Vid halv fem sa Lina (hon sitter i receptionen på helgen) att jag skulle få köra och lämna fyra personer inne i Reykjavik. Jag blev ganska glad, även om det betydde att jag skulle få sluta senare. Jag gillar att köra bil. Dessutom fick jag den stora blå bilen. Jag ska lägga upp en bild någon gång så får ni se den. Personerna jag körde var de två norska småtjejerna jag red med igår och deras föräldrar, jättetrevliga.

Tanken var att jag, Lena D och Maria skulle ta en promenad under kvällen, kanske tim-turen eller något sådant. Men när vi kom upp i receptionen stressade Uli och Jennifer runt för att vi var sena med två pic ups, så jag åkte iväg in till Hveragerdi och hämtade två personer, och sedan vidare till Sefoss för att hämta en tredje. Till Selfoss följde även Renee, Maria och Elon med. Det var nog bra, för det tog ett tag att hitta dit.

Kvinnan vi skulle hämta hade varit på Landmannalaugur, en av långturerna, och brutit sin axel. Det här hända alltså första eller andra dagen på turen. Hon var ganska gammal, och helt borta när hon tillslut kom ut i lobbyn, sittandes i en rullstol med armen hängande i ett stort bandage. Hon började skaka så fort vi kom ut, så jag la jackan runt henne, och Elon körde hem så mjukt han kunde. Läkaren sa att hon måste ta första bästa flyg till Sverige i morgon, för hon kommer antagligen behöva ganska mycket operationer. Stackars lilla tant. Hon kommer ha så ont i morgon när hon vaknar.

8 juli
Vädret var svårt, det var både varmt och kallt samtidigt. Så tillslut bestämde jag mig för att ta av mig microfleecen och bara ha tjockatröjan, med jackan runt midjan. Det blev jättebra. Jag red tillsammans med Steffi till Reykjadalur. Vi hade bara elva personer och allt flöt på ganska bra.

Jag red som andraguide (den som rider fram och tillbaka och ser att alla har det bra) och det tycker jag ibland är lite jobbigt. Idag var en sådan dag. Steffi hade ett helt annat sätt att rida turen på än vad jag har. Det var jag lite stressad över eftersom jag tyckte att det blev så roddigt och inte alla hörde och så. Jag vill inte påstå att mitt sätt är bättre, men det är så det kändes. I vilket fall som helst kom jag på mig själv med den här tanken, och försökte då tänka att det blir bra ändå. Hon har ju klarat sig hittils helt själv utan problem.

Sedan var det dags att ha kvällen med Sofia och Julia, och Marianne förstås. Vi hade ungefär 50 personer att servera, det vill säga ingen buffét. Allting gick faktiskt jättebra, förutom att nästan hälften av den stora franska gruppen vi hade där stannade kvar ganska sent och drack öl. Vid tio drog vi sticka om vem som skulle få gå hem, eftersom det var onödigt att alla fyra av oss skulle stanna och vänta på tolv personer. Och det blev jag som fick gå! Jag blev verkligen glad, för jag är alltid döstrött när jag har kvällen. Men självklart när jag väl låg i sängen kunde jag ändå inte somna. Jag vet itne vad som har hänt med mig faktiskt. Förr somnade jag ju så fort jag la huvudet på kudden.

9 juli
Sol och fint väder. Jag skippade min ullt-shirt för första gången och satte på mig ett linne under mina två tröjor. Helt fantastiskt. Jag kunde till och med gå runt i bara linne under morgonen. Min tur idag blev 5B och jag hade med mig två små norska tjejer på elva och fjorton år, de hade ridit i sex respektive tio år. Det vill säga hela livet. De var jättesöta och var nöjda med allt.

Under lunchen gassade solen och vi satt bakom en buske i skydd för den kyliga brisen, så vi hade det jättevarmt och skönt. Mackorna försvann i ett nafs, och det gjorde även russinen (mest för att vi gav hästarna så mycket russin). Jag fortsatte rida i linne i nästan en timme efter lunchen, så varmt var det! Vid sista hästbytet fick tjejerna välja själva vilken häst de ville rida tillbaka (de hade fått prova alla fyra då redan), och det var de nöjda över. Tillbaka i stallet fick de hjälpa mig att skrubba hästarnas ryggar och släppa in dem i paddocken.

Vi var klara med allt redan kvar i fem och kunde gå in. Så här mycket tid innan middagen (om vi alltid äter klockan sex) har vi inte haft på flera månader! Efter middagen tog vi blå bilen (den stora maffiga ascoola bilen) till Tian, en kiosk inne i Hvergerdi, och köpte glass som vi satt ute i solen och åt. Nom nom.

Idag var jag inni. Självklart var det fint väder ute, som alla andra dagar jag varit inni. Men det kändes helt okej. Jag har verkligen haft en lugn och skön dag.

Jag började som vanligt med att städa stalltoaletterna (vi hade förut bara en, men nu har stallet byggts ut och de tre nya toaletterna fungerar, så det tar faktiskt minst 20 minuter att städa alla) och sedan gick jag över till gästhuset. Alla rum skulle städas, bytas lakan och grejas och mojas. Tutti. Det tog hela förmiddagen, men som vanligt var det ganska skönt att bara få jobba helt ensam i min egen takt. Jag hade med min iPod också så jag kunde lyssna på musik medan jag höll på. Allt går så mycket lättare med musik.

Efter lunchen, som vi åt ute på terassen, gjorde jag 30 nestis (matsäckssmörgåsar) för morgondagens turer. Jag gjorde en utan ost till mig som jag skrev "MY" på, ifall jag nu skulle få en dagstur. Sedan städade jag toaletterna och duschen i källaren där vi bor, och tvättade duschdraperiet i tvättmaskinen. Jag hjälpte Micke lite till i köket (Nico var ledig, och då är ju Micke där) tills jag kunde gå.

Nere på rummet satt Christina i min säng med sin dator, och jag la mig i Amandas säng bredvid. Vi pratade en stund, och sedan somnade jag faktiskt. Jag sov nog inte mer än en halvtimme, men det var verkligen jätteskönt. Jag kände mig så pigg och glad efteråt. Christina lånade Þóras säng och sov en stund hon med.

Det har kommit en till ny tjej också från Tyskland häromdagen. Hon heter Nora. Jag har inte pratat med henne speciellt mycket, men hon verkar helt okej. Hon bor också med de andra borta i Torvastadir.

Jag har varit så himla sugen på något hela kvällen. Så jag gick upp i köket, smällde i mig en halv burk skyr, utan att det kändes bättre (jag ville inte äta hela eftersom då skulle jag inte ha något kvar!). Sedan insåg jag att jag faktiskt köpt popcorn härdomdagen, och då blev det fart i mig. Glad som en ko hoppade jag in köket med min påse och stod och väntade med skålen i högsta hugg bredvid micron.

Jag har fått en massa fina vykort från mormor som vanligt. Ett på Öjarnssjön, det kortet som vi har mängder av uppe i Öjarn. Och så ett kort med ett får på med en liten stickning påklistrad, även det ett typiskt Öjarnskort. Så fick jag ett brev från mamma också med några tidningsurklipp om coola saker. Jag gillar att få brev.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar tills jag ska få åka hem och till Berlin. Det känns verkligen så himla skönt att få komma iväg härifrån ett tag! Sedan kommer jag ju tillbaka till första augusti igen och stannar cirkus 20 dagar till.

Idag var det som sagt surfing som stod på schemat för mig och Renee. Jag vaknade redan kvart över sju och Renee var redan vaken och där, så vi åt frukost och fördrev tiden med att måla naglarna. Mina naglar är för en gångs skull ganska långa, eftersom jag inte har tid eller lust (det är ju så smutsiga jämt!) att bita av dem.

Klockan tio kom killen från Iceland Activities och hämtade oss. Jag minns inte nu vad han hette, men det var ett såndant krångligt isländskt namn. Det var en till kille med oss också, och han hade tydligen surfat igår med. Först åkte vi till deras kontor för att sätta på oss våtdräkter och tillhörande tofflor/skor. Vi fick också handskar och en slags tajt luva att ha på huvudet. Helmundering med andra ord.

Det var jätteroligt att vara i vattnet med brädan igen. Det kändes inte ens kallt i vattnet i helmunderingen, även om det bara var 10-12 grader i vattnet sa guiden (efter ett tag sa han att det var nog bara nio!). Uppe på stranden red en grupp från Best of-turen förbi (bland annat Jennifer och hennes häst Glima, som hon precis bestämt sig för att köpa) och vi vinkade glatt till dem. Lite senare tittade en säl upp några meter från oss, och fortsatte dyka upp lite här och var omkring oss medan vi surfade. Stora svarta ögon på det lilla grå huvudet. Så alert. Jättesöt verkligen!

Jag var faktiskt ganska bra idag, mycket bättre än jag var i Marocko. Majoriteten av gångerna kom jag faktiskt upp på fötterna på brädan! När man väl står uppe så är det inte så svårt med balansen, utan det svåra är att hamna rätt med fötterna så att balansen hamnar i mitten av brädan. Men som sagt. Jag var skitbra! Renee var också jätteduktig. Hon har aldrig provat att surfa förut, och i slutet kom hon upp på knäna på brädan. Våran guide tog en massa bilder också som jag hoppas att jag kommer få snart.

Det var jag som först bestämde mig för att gå upp. Då hade jag förlorat känseln nästan helt ock hållet i händerna. Resten av kroppen frös jag dock inte om. När vi var uppe var det dags för lunch, och den andra killen som var med sa att det här var den bästa biten. Vi hade fått varsin påse innehållande en petflaska kolsyrat och smaksatt vatten, kókómjólk (påminner om Pucko), en stor och en liten macka, ett äpple och en Prince Polo (som kexchoklad). Hur gott som helst. Det var lite trångt att komma ur våtdräkten, men efter mycket om och men fick jag av mig den och kunde krypa in den mysiga tjocktröjan jag fick låna.

När vi kom tillbaka åkte vi raka vägen till Hveragerdis pool och hade det skönt. Vi sa hejdå till vår guide och hej till hans syrra som skulle köra oss hem. Men vi bad henne köra oss till Bonus så vi kunde handla lite. Där hittade jag ett par jättefräsiga trosor i gult, ni vet sån där reflexvästsgul. Så de var jag tvugna att köpa. Så köpte jag popcorn och juice. Vi gjorde ett besök på Vinbúdin också. Sedan åt vi en glass utanför Bakari (bageriet) i solen.

När vi kom hem poppade vi en påse popcorn och gick ut och la oss i gräset bakom en kulle. Det blåste en del, men solen värmde ändå så pass att vi kunde ligga där i linne. Efter ett tag förflyttade vi oss dock till slutet av verandan, som går bakom hotellets gavel. Så himla skönt verkligen att bara ligga där och slappa efter dagens ansträngningar.



Här har vi mig och Renee i helmunderingen med våra brädor!



Trötta, men glada och mätta, efter två-tre timmar i vattnet.

Dagens väder: Regnskurar, relativt varmt.

Jag red till Gränsdalur med två danska tanter. Jättetrevliga. Vi hade tur med regnet för det regnade först på hemvägen. Jag hade ingen jacka under regnjackan idag igen, och det var bara när vi stod stilla och skulle äta lunch som jag frös lite.

Tillbaka i stallet oljades det sadlar för fulla muggar, så då hjälpte jag till med det. Det regnade som tusan ute så det var skönt att få vara inne en stund.

På kvällen var det en tant här med en massa Islandströjor. Då passade jag på att beställa en egen tröja (en till tröja), men dragkedja, lite längre och med luva. Den blir mörkgrå. Hon mätte mig också, så förhoppningsvis sitter den superfint. Jag ser verkligen fram emot att få den (det komemr förstås ta ett tag, hon sa början av augusti). Men den är ganska dyr, 18 000 isländska kronor (det är ungefär tusen svenska). Men det är det nog värt.

I natt sov jag med revaxör (medlet som löser upp vaxproppar) i örat. Jag sov ganska dåligt, eftersom jag vaknade varje gång jag vände på mig. Jag var ju tvungen att ligga åt ett håll, annars skulle det ju rinna ut (även om jag hade stoppat papper i örat). Klockan fem vaknade jag och tänkte att nu jävlar, så gick jag upp och sköljde ur gegget och gick och la mig igen. Och det har faktiskt blivit bättre. Jag tänkte att jag ska göra samma procedur igen i natt, så att det bli helt rent.

På onsdag är jag ledig och då är det äntligen dags för surfing! Renee, som också är ledig, ska följa med och det kommer att bli asbra! Jag hoppas bara att det blir fint väder.

Det var ganska varmt idag, precis som igår. Dock regnigt. Men jag gick hela daen utan jacka unden regnjackan utan att frysa, och det har jag aldrig förut kunnat göra. Det var roligt, för Christina (hon heter tydligen inte Kristine, utan med ch och a) som kommit från 25 plus i Danmark tyckte att det var jättekallt.

Idag skulle jag ha ridit Nidrin, men de personer jag skulle ha med mig kom aldrig. Så jag fick vara kvar i stallet med Ida och hjälpa henne. Sedan plötsligt ringde Lina och frågade om det fanns möjlighet för en timtur, och det fanns det ju. Så jag fick rida lite innan lunch ändå. Det var två ganska vana ryttare, så jag fick ta många små extrarundor för att det verkligen skulle bli en timme. Men det var trevligt och jag fick rida på Grána.

Efter lunch blev det Siggi med Elon (praktikanden vi hade i april-maj som nu kommit tillbaka för att jobba och lära sig sko), Christina och 17 turister. Jag red på Klaki, och han var verkligen inte alls bra. Förjävlig faktiskt. Han bet sig liksom fast i bettet och bara höll emot allt vad han kunde medan han sprang på i hejdundrande fart för att komma först. Så jag bytte med Elon så jag red som förstaguide, och då gick det bättre. 

När vi kommit tillbaka blev det lite kaos i stallet. En häst sprang ner till fältet med sadeln fortfarande på, våra flockhästar släpptes också ner, och det var några hästar som kom tillbaka och var överallt helt plötsligt eftersom fältet de skulle in på var stängt. Och så vidare. Men tillslut var allt i sin ordning och vi kunde gå in.

Inne på rummet satt Þóra och lyssnade på musiken till Svansjön. Jag blev helt nostaligsk nästan, och kunde nästan se baletten framför mig. Och filmen Black Swan förstås. Vad fint det skulle vara att gå på balettföreställning igen.

Mina handleder har börjat göra ont igen. Jag har fått låna ett slags stöd av Jennifer som jag har på mig på kvällarna, så jag hoppas det ska bli bättre. Mitt vänsteröra är inte heller bra ännu. Jag tror ju, som jag säkert sa förut, att det är svullet och att det är därför jag inte hör så mycket med det. Men det är svårt att veta.

Idag red jag Reykjadalur med Kristine, den nya tjejen. Det gick helt bra och vi hade bra med tid. Hon hade dock lite svårt med att komma ihåg vägen (hon red samma igår med), så jag förklarade för henne att för att komma ihåg vägen måste man sätta ut check points för sig själv, både tidmässigt och för att komma ihåg vägen. På vägen dit fick jag rida min bästa Ingólfur. Han är verkligen en bra häst tycker jag. Stor, trygg och pålitlig. Jag sa det till Lena D, och då sa hon att hon gilalr inte alls honom, att han är alldeles för mycket häst för henne.

När vi stod med hästarna började det regna, och jag hade ingen regnjacka på mig. Så jag satte mig under halsen på Askur och Neisti som stod och halvsov tätt intill varandra. Där hade jag det varmt och skönt och blev nästan inte alls blöt. När vi red tillbaka var det mer som att regnet hängde i luften, så jag blev lite blöt men inte alls kall. Och det var verkligen skönt.

Kjölurfilmen har blivit en sensation. Sussa såg den just och kom ner och var jättenöjd. Hon sa att den borde jag maila till Hrodmar så att vi kan lägga upp den på Eldhestars facebooksida eller liknande. Jag är verkligen skitnöjd, haha. Så det ska jag nog göra. Nu kom precis Rebecca ner och berätta hur bra hon tyckte den var. Så himla kul. "Vad duktig du är!" sa hon.

Amanda berättade att hon ska åka iväg på långtur igen som kitchen bitch på onsdag. Tredje gången blir det för henne, men det här gången är det Guldturen. Jag vill också åka iväg på långtur igen!

Dagens väder: Kallt, blåsigt och regn.

Skönt att jag är ledig med andra ord och slipper vara ute. Det enda jag har gjort idag i princip är att sticka. Bara suttit i sängen och provat det nya blå garnet. De gamla sockorna jag började på för evigheter sedan är inte klara (inte ens den första, jag har verkligen tröttnat på dem). Men jag kände att sticka är ju trevligt, så jag började på något nytt istället. Jag har ju mina tröjärmar också att sticka på, men de är också tråkiga.

Efter lunch kom Amanda tillbaka från långturen. Sex dagar har ändå gått ganska fort, och det har inte känts som att hon varit borta riktigt. Det har mer känts som att hon varit på dagtur eller haft kvällen när hon inte varit här. Så det är ju bra.

Regnet ska tydligen fortsätta hela helgen. Hemskt. Men jag har gjort klar Kjölurfilmen nu! Så den lägger jag in här under. Jag är verkligen jättenöjd med den, den har en sådan härlig känsla. Jag visade den för Amanda och var minst lika nöjd som jag.

Middag åt vi inne i Hvergerdi på Hofland, pizzerian. I princip alla var där, så det var jättetrevligt. Vi kom hem tidigt också, och det är alltid skönt.