13 juli
12 juli
Först var det meningen att jag skulle rida Reykjadalur, men sedan fick jag byta med Lena D eftersom det fanns en man med i den gruppen från Tyskland som inte kunde någon engelska alls. Så det blev 5B med Christina och 13 personer. Vi hade en bra grupp, sex personer från Danmark (tur att jag hade Christina med som är dansk!) varav fyra tanter, ett svenskt pratigt par, och resten kom från alla möjliga länder.
Jag red Ormur först, och han var verkligen hemsk. Han bet sig fast i bettet och bara hängde i det oavsett vad jag gjorde, och vägrade göra något annat än att trava. Men det gick väl okej. När vi stannade på utkiksplatsen började en av de danska tanterna klä på sig medan hon satt på hästen. Jag fick lite smått panik. Hon tog alltså av sig hjälmen, och skulle dra regnjackan över huvudet (våra jackor är helt stängda) medan hon lät tyglarnabara vara på hästens hals. Och när jag försökte förklara för henne att hästen verkligen kunde freaka ur när hon gjorde så, och hon hade tur att hästen hon satt på stod still (skäck-Toppur, han kan vara lite hoppig tydligen). Hon var så himla ignorant och totalt sket i vad jag sa. Och jag blev verkligen förbannad, och förklarade för Christina att sådant där vill jag aldrig se på en tur. Det är jätteviktigt. Och hon förstod. Men det gjorde ju uppenbarligen itne danska tanten.
Under lunchen blåste det jättemycket och under eftermiddagen började det regna. Ganska mycket regn kom det faktiskt. Jag kunde känna hur det rann längs med insidan på låren innanför chapsen och byxorna. Hua. Alla var glada att komma tillbaka till stallet i det ruggvädret.
Vi har fått en del nya hästarn hit på prov, så veterinären var här och skulle titta på dem. Jag fick hjälpa till lite och springa fram och tillbaka med dem för att se om någon av dem var halt eller inte. I alla fall en av dem var halt, tyvärr. När vi kom in frågade jag Hrodmar om långturerna, och han berättade att han skickar gärna folk på fler långturer om de kommer tillbaka nästa sommar, att det är värt att lära upp någon med allt. Det är ju förståeligt. Så sa han också; "Men du är duktig My, det ska du veta. Du gör ett jättebra jobb här, och jag skulle vilja att du kommer tillbaka nästa sommar." Då blev jag faktiskt jätteglad!
Kvällen program var River Jet. Då åker man med en liten motorbåt i en flod, jätesnabbt. Ni kan se deras hemsida här. Det var verkligen hur kul som helst, men efteråt mådde jag lite illa. Ganska mycket illa, för att vara helt ärlig. Men det var ändå kul. Lite som att åka bergochdalbana när den svänger.
Så här snygg helmundering hade vi på oss på Rivet Jeten!
I båten!
Här mellan klipporna åkte vi. Full fart!
13 juli
Jag red med de danska tanterna och barnen igen, det svenska pratparet och tre till. Jag hade med mig Marie och vi red till Gränsdalur. Det var blåsigt och ganska kallt, men jag hade på mig en ny jacka som var jättebra. Eller den är faktiskt jättegammal. Cecilia hittade den någonstans, men den var full av spindlar så hon ville inte ha den. Den var verkligen hur bra som helst, höll för både vatten och vind. De jackorna vi har nu är verkligen bajs. Det sa jag till Hrodmar också när vi kom tillbaka. Jag frös nästan inte en enda gång.
På vägen tillbaka red jag en av de nya hästarna, en stor vit jättefin häst. Jag red honom igår lite också, men då var det knappt så jag kunde hålla honom tillbaka. Det var som om han kände sig jagad när jag red längst fram med honom. Men idag red jag honom som andra guide, och det gick jättebra. Jag gillar verkligen den hästen. Extremt framåt och jättestark.
Vi kom tillbaka ganska tidigt, och satte direkt igång med att tvätta och olja sadlar inför Hekla som går iväg i morgon. Vi var tvugna att lägga på ett kol, eftersom vi inte fick bli klara för sent. Vi skulle nämligen gå på bio ikväll. Så vi jobbade på som tusan och var faktiskt klara lite innan sex, men tjugo sadlar och tillhörande träns och nosband. Inte illa pinkat.
Så sprang vi in och duschade och åkte in till Selfoss, åt en pizza och sprang vidare till bion. Det var dags för premiären av sista Harry Potter-filmen! Vi var totalt 14 stycken som var där. Ett helt gäng, alla lika taggade. Och filmen var jättespännande, jag grät förstås när Fred dog. Men vi var alla på bra humör när vi kom ut därifrån.
I morgon ska jag hämta flocken med Sofia och Þóra. Vi ska vara ute i stallet kvart i sju, eftersom vi ska hämta på fältet "Downdown" som ligger en bra bit bort. Det har jag aldrig gjort, så det ska bli spännande!
Först var det meningen att jag skulle rida Reykjadalur, men sedan fick jag byta med Lena D eftersom det fanns en man med i den gruppen från Tyskland som inte kunde någon engelska alls. Så det blev 5B med Christina och 13 personer. Vi hade en bra grupp, sex personer från Danmark (tur att jag hade Christina med som är dansk!) varav fyra tanter, ett svenskt pratigt par, och resten kom från alla möjliga länder.
Jag red Ormur först, och han var verkligen hemsk. Han bet sig fast i bettet och bara hängde i det oavsett vad jag gjorde, och vägrade göra något annat än att trava. Men det gick väl okej. När vi stannade på utkiksplatsen började en av de danska tanterna klä på sig medan hon satt på hästen. Jag fick lite smått panik. Hon tog alltså av sig hjälmen, och skulle dra regnjackan över huvudet (våra jackor är helt stängda) medan hon lät tyglarnabara vara på hästens hals. Och när jag försökte förklara för henne att hästen verkligen kunde freaka ur när hon gjorde så, och hon hade tur att hästen hon satt på stod still (skäck-Toppur, han kan vara lite hoppig tydligen). Hon var så himla ignorant och totalt sket i vad jag sa. Och jag blev verkligen förbannad, och förklarade för Christina att sådant där vill jag aldrig se på en tur. Det är jätteviktigt. Och hon förstod. Men det gjorde ju uppenbarligen itne danska tanten.
Under lunchen blåste det jättemycket och under eftermiddagen började det regna. Ganska mycket regn kom det faktiskt. Jag kunde känna hur det rann längs med insidan på låren innanför chapsen och byxorna. Hua. Alla var glada att komma tillbaka till stallet i det ruggvädret.
Vi har fått en del nya hästarn hit på prov, så veterinären var här och skulle titta på dem. Jag fick hjälpa till lite och springa fram och tillbaka med dem för att se om någon av dem var halt eller inte. I alla fall en av dem var halt, tyvärr. När vi kom in frågade jag Hrodmar om långturerna, och han berättade att han skickar gärna folk på fler långturer om de kommer tillbaka nästa sommar, att det är värt att lära upp någon med allt. Det är ju förståeligt. Så sa han också; "Men du är duktig My, det ska du veta. Du gör ett jättebra jobb här, och jag skulle vilja att du kommer tillbaka nästa sommar." Då blev jag faktiskt jätteglad!
Kvällen program var River Jet. Då åker man med en liten motorbåt i en flod, jätesnabbt. Ni kan se deras hemsida här. Det var verkligen hur kul som helst, men efteråt mådde jag lite illa. Ganska mycket illa, för att vara helt ärlig. Men det var ändå kul. Lite som att åka bergochdalbana när den svänger.
Så här snygg helmundering hade vi på oss på Rivet Jeten!
I båten!
Här mellan klipporna åkte vi. Full fart!
13 juli
Jag red med de danska tanterna och barnen igen, det svenska pratparet och tre till. Jag hade med mig Marie och vi red till Gränsdalur. Det var blåsigt och ganska kallt, men jag hade på mig en ny jacka som var jättebra. Eller den är faktiskt jättegammal. Cecilia hittade den någonstans, men den var full av spindlar så hon ville inte ha den. Den var verkligen hur bra som helst, höll för både vatten och vind. De jackorna vi har nu är verkligen bajs. Det sa jag till Hrodmar också när vi kom tillbaka. Jag frös nästan inte en enda gång.
På vägen tillbaka red jag en av de nya hästarna, en stor vit jättefin häst. Jag red honom igår lite också, men då var det knappt så jag kunde hålla honom tillbaka. Det var som om han kände sig jagad när jag red längst fram med honom. Men idag red jag honom som andra guide, och det gick jättebra. Jag gillar verkligen den hästen. Extremt framåt och jättestark.
Vi kom tillbaka ganska tidigt, och satte direkt igång med att tvätta och olja sadlar inför Hekla som går iväg i morgon. Vi var tvugna att lägga på ett kol, eftersom vi inte fick bli klara för sent. Vi skulle nämligen gå på bio ikväll. Så vi jobbade på som tusan och var faktiskt klara lite innan sex, men tjugo sadlar och tillhörande träns och nosband. Inte illa pinkat.
Så sprang vi in och duschade och åkte in till Selfoss, åt en pizza och sprang vidare till bion. Det var dags för premiären av sista Harry Potter-filmen! Vi var totalt 14 stycken som var där. Ett helt gäng, alla lika taggade. Och filmen var jättespännande, jag grät förstås när Fred dog. Men vi var alla på bra humör när vi kom ut därifrån.
I morgon ska jag hämta flocken med Sofia och Þóra. Vi ska vara ute i stallet kvart i sju, eftersom vi ska hämta på fältet "Downdown" som ligger en bra bit bort. Det har jag aldrig gjort, så det ska bli spännande!
Kommentarer
Trackback
