9 juli
8 juli
Vädret var svårt, det var både varmt och kallt samtidigt. Så tillslut bestämde jag mig för att ta av mig microfleecen och bara ha tjockatröjan, med jackan runt midjan. Det blev jättebra. Jag red tillsammans med Steffi till Reykjadalur. Vi hade bara elva personer och allt flöt på ganska bra.
Jag red som andraguide (den som rider fram och tillbaka och ser att alla har det bra) och det tycker jag ibland är lite jobbigt. Idag var en sådan dag. Steffi hade ett helt annat sätt att rida turen på än vad jag har. Det var jag lite stressad över eftersom jag tyckte att det blev så roddigt och inte alla hörde och så. Jag vill inte påstå att mitt sätt är bättre, men det är så det kändes. I vilket fall som helst kom jag på mig själv med den här tanken, och försökte då tänka att det blir bra ändå. Hon har ju klarat sig hittils helt själv utan problem.
Sedan var det dags att ha kvällen med Sofia och Julia, och Marianne förstås. Vi hade ungefär 50 personer att servera, det vill säga ingen buffét. Allting gick faktiskt jättebra, förutom att nästan hälften av den stora franska gruppen vi hade där stannade kvar ganska sent och drack öl. Vid tio drog vi sticka om vem som skulle få gå hem, eftersom det var onödigt att alla fyra av oss skulle stanna och vänta på tolv personer. Och det blev jag som fick gå! Jag blev verkligen glad, för jag är alltid döstrött när jag har kvällen. Men självklart när jag väl låg i sängen kunde jag ändå inte somna. Jag vet itne vad som har hänt med mig faktiskt. Förr somnade jag ju så fort jag la huvudet på kudden.
9 juli
Sol och fint väder. Jag skippade min ullt-shirt för första gången och satte på mig ett linne under mina två tröjor. Helt fantastiskt. Jag kunde till och med gå runt i bara linne under morgonen. Min tur idag blev 5B och jag hade med mig två små norska tjejer på elva och fjorton år, de hade ridit i sex respektive tio år. Det vill säga hela livet. De var jättesöta och var nöjda med allt.
Under lunchen gassade solen och vi satt bakom en buske i skydd för den kyliga brisen, så vi hade det jättevarmt och skönt. Mackorna försvann i ett nafs, och det gjorde även russinen (mest för att vi gav hästarna så mycket russin). Jag fortsatte rida i linne i nästan en timme efter lunchen, så varmt var det! Vid sista hästbytet fick tjejerna välja själva vilken häst de ville rida tillbaka (de hade fått prova alla fyra då redan), och det var de nöjda över. Tillbaka i stallet fick de hjälpa mig att skrubba hästarnas ryggar och släppa in dem i paddocken.
Vi var klara med allt redan kvar i fem och kunde gå in. Så här mycket tid innan middagen (om vi alltid äter klockan sex) har vi inte haft på flera månader! Efter middagen tog vi blå bilen (den stora maffiga ascoola bilen) till Tian, en kiosk inne i Hvergerdi, och köpte glass som vi satt ute i solen och åt. Nom nom.
Vädret var svårt, det var både varmt och kallt samtidigt. Så tillslut bestämde jag mig för att ta av mig microfleecen och bara ha tjockatröjan, med jackan runt midjan. Det blev jättebra. Jag red tillsammans med Steffi till Reykjadalur. Vi hade bara elva personer och allt flöt på ganska bra.
Jag red som andraguide (den som rider fram och tillbaka och ser att alla har det bra) och det tycker jag ibland är lite jobbigt. Idag var en sådan dag. Steffi hade ett helt annat sätt att rida turen på än vad jag har. Det var jag lite stressad över eftersom jag tyckte att det blev så roddigt och inte alla hörde och så. Jag vill inte påstå att mitt sätt är bättre, men det är så det kändes. I vilket fall som helst kom jag på mig själv med den här tanken, och försökte då tänka att det blir bra ändå. Hon har ju klarat sig hittils helt själv utan problem.
Sedan var det dags att ha kvällen med Sofia och Julia, och Marianne förstås. Vi hade ungefär 50 personer att servera, det vill säga ingen buffét. Allting gick faktiskt jättebra, förutom att nästan hälften av den stora franska gruppen vi hade där stannade kvar ganska sent och drack öl. Vid tio drog vi sticka om vem som skulle få gå hem, eftersom det var onödigt att alla fyra av oss skulle stanna och vänta på tolv personer. Och det blev jag som fick gå! Jag blev verkligen glad, för jag är alltid döstrött när jag har kvällen. Men självklart när jag väl låg i sängen kunde jag ändå inte somna. Jag vet itne vad som har hänt med mig faktiskt. Förr somnade jag ju så fort jag la huvudet på kudden.
9 juli
Sol och fint väder. Jag skippade min ullt-shirt för första gången och satte på mig ett linne under mina två tröjor. Helt fantastiskt. Jag kunde till och med gå runt i bara linne under morgonen. Min tur idag blev 5B och jag hade med mig två små norska tjejer på elva och fjorton år, de hade ridit i sex respektive tio år. Det vill säga hela livet. De var jättesöta och var nöjda med allt.
Under lunchen gassade solen och vi satt bakom en buske i skydd för den kyliga brisen, så vi hade det jättevarmt och skönt. Mackorna försvann i ett nafs, och det gjorde även russinen (mest för att vi gav hästarna så mycket russin). Jag fortsatte rida i linne i nästan en timme efter lunchen, så varmt var det! Vid sista hästbytet fick tjejerna välja själva vilken häst de ville rida tillbaka (de hade fått prova alla fyra då redan), och det var de nöjda över. Tillbaka i stallet fick de hjälpa mig att skrubba hästarnas ryggar och släppa in dem i paddocken.
Vi var klara med allt redan kvar i fem och kunde gå in. Så här mycket tid innan middagen (om vi alltid äter klockan sex) har vi inte haft på flera månader! Efter middagen tog vi blå bilen (den stora maffiga ascoola bilen) till Tian, en kiosk inne i Hvergerdi, och köpte glass som vi satt ute i solen och åt. Nom nom.
Kommentarer
Trackback
