16 juli
15 juli
De två norska småtjejerna och ridit dagstur med i veckan skulle komma tillbaka och rida 3B, och de hade ringt och önskat mig som guide. Men tyvärr fick jag inte rida med dem (jag bad Carro att få göra det, men det funkade inte med guiderna, vi har så många nya nu), utan hamnade på en 5B istället med sju personer. Vädret var tiptop, jag satte inte på mig tjocktröja en enda gång under dagen utan red i linne hela tiden. Som tur var hade jag smörjt in mig med solkräm.
Numera på mornarna har jag alltid "Operation Charter", vilket betyder att smörja in mularna med solkräm på de hästar med bläs. Deras mular är ofta rosa och bränns därför jättelätt. Vi har en hel del hästar med sår på mulen från solen.
Jag hade kvällen också, och det var helt galet. Vi hade 85 personer, varav två tredjedelar hade servering (två stora tyska grupper). Det var med andra ord full fräs hela tiden. Men egentligen är det bättre, för då går tiden fort och man hinner inte känna att man är trött. Är det en halveg kväll är man trött hela tiden. Vi var i alla fall klara med allt redan vid kvart över elva, jätteskönt verkligen. De stora grupperna har annars en tendens att vilja sitta kvar länge och dricka öl, men nu var det mest gamlingar som skulle upp tidigt dagen efter.
16 juli
Idag fortsatte solen, men det var en lite kyligare vind. Jag fick rida 3A (Uppi) med sju personer, och jag insåg att jag nästan har glömt hur man gör när man är själv på en tur. Dagstur gills inte, för har man dagstur så har de flesta ridit innan plus att man inte har sådana segishästar med sig. Men det gick i alla fall bra och vi var hemma precis i tid.
Däremot var pickupen med Siggi-folket för eftermiddagen sena, så Julia fick rida iväg med den del av gruppen som kommit själva. Sedan tog jag och Freyr resten. Eftersom bussen var så sen kom vi iväg först tio i tre (vanligtvis rider vi iväg två eller kvart över två), och vi körde på i värsta raceingfarten. Jag har räknat med att vara hemma halv fem (men ska senast vara hemma fyra), men vi var hemma i tid till klockan fyra. Och vi hade inte ens ridit den korta vägen (det finns ju lite olika vägar beroende på hur mycket tid man har). Långa Siggin på en timme och tio minuter alltså. Inte illa pinkat! Jennifer frågade hur det gick till, och jag svarade bara "Jag hade Freyr." Det var nog mest hans förtjänst.
Vid fem började vi tvätta och olja 23 sadlar, träns och nosband inför Kjölur som går iväg i morgon. Det tog en evinnerlig tid, så jag tog befäl över att släppa ut hästarna. Jag sparade Gustur och red ner på honom barbacka för att stänga Vorseberg och öppna vinterfältet (vi hade fyra hästar som skulle dit). Men de hästarna kom aldrig ner så jag fick rida upp till stallet igen, och då visade det sig att Sofia skulle provrida dem. Helt enkelt miss i kommunikationen. Så jag fick rida ner med Gustur igen, stänga vinterfältet efter de fyra hästarna och sedan släppa in Gustur på Vorseberg. Gustur är en trevlig häst, töltar jättefint.
Vi åt en sen middag, och jag känner mig allmänt seg. Jag har haft huvudväsk sedan Siggin som vägrar att försvinna. Så måste jag packa också. Jag åker faktiskt in till Reykjavik i övermorgon för att övernatta. I morgon är jag ledig tillsammans med Amanda. Då ska vi gå till Hveragerdis Health Center för att få massage.
De två norska småtjejerna och ridit dagstur med i veckan skulle komma tillbaka och rida 3B, och de hade ringt och önskat mig som guide. Men tyvärr fick jag inte rida med dem (jag bad Carro att få göra det, men det funkade inte med guiderna, vi har så många nya nu), utan hamnade på en 5B istället med sju personer. Vädret var tiptop, jag satte inte på mig tjocktröja en enda gång under dagen utan red i linne hela tiden. Som tur var hade jag smörjt in mig med solkräm.
Numera på mornarna har jag alltid "Operation Charter", vilket betyder att smörja in mularna med solkräm på de hästar med bläs. Deras mular är ofta rosa och bränns därför jättelätt. Vi har en hel del hästar med sår på mulen från solen.
Jag hade kvällen också, och det var helt galet. Vi hade 85 personer, varav två tredjedelar hade servering (två stora tyska grupper). Det var med andra ord full fräs hela tiden. Men egentligen är det bättre, för då går tiden fort och man hinner inte känna att man är trött. Är det en halveg kväll är man trött hela tiden. Vi var i alla fall klara med allt redan vid kvart över elva, jätteskönt verkligen. De stora grupperna har annars en tendens att vilja sitta kvar länge och dricka öl, men nu var det mest gamlingar som skulle upp tidigt dagen efter.
16 juli
Idag fortsatte solen, men det var en lite kyligare vind. Jag fick rida 3A (Uppi) med sju personer, och jag insåg att jag nästan har glömt hur man gör när man är själv på en tur. Dagstur gills inte, för har man dagstur så har de flesta ridit innan plus att man inte har sådana segishästar med sig. Men det gick i alla fall bra och vi var hemma precis i tid.
Däremot var pickupen med Siggi-folket för eftermiddagen sena, så Julia fick rida iväg med den del av gruppen som kommit själva. Sedan tog jag och Freyr resten. Eftersom bussen var så sen kom vi iväg först tio i tre (vanligtvis rider vi iväg två eller kvart över två), och vi körde på i värsta raceingfarten. Jag har räknat med att vara hemma halv fem (men ska senast vara hemma fyra), men vi var hemma i tid till klockan fyra. Och vi hade inte ens ridit den korta vägen (det finns ju lite olika vägar beroende på hur mycket tid man har). Långa Siggin på en timme och tio minuter alltså. Inte illa pinkat! Jennifer frågade hur det gick till, och jag svarade bara "Jag hade Freyr." Det var nog mest hans förtjänst.
Vid fem började vi tvätta och olja 23 sadlar, träns och nosband inför Kjölur som går iväg i morgon. Det tog en evinnerlig tid, så jag tog befäl över att släppa ut hästarna. Jag sparade Gustur och red ner på honom barbacka för att stänga Vorseberg och öppna vinterfältet (vi hade fyra hästar som skulle dit). Men de hästarna kom aldrig ner så jag fick rida upp till stallet igen, och då visade det sig att Sofia skulle provrida dem. Helt enkelt miss i kommunikationen. Så jag fick rida ner med Gustur igen, stänga vinterfältet efter de fyra hästarna och sedan släppa in Gustur på Vorseberg. Gustur är en trevlig häst, töltar jättefint.
Vi åt en sen middag, och jag känner mig allmänt seg. Jag har haft huvudväsk sedan Siggin som vägrar att försvinna. Så måste jag packa också. Jag åker faktiskt in till Reykjavik i övermorgon för att övernatta. I morgon är jag ledig tillsammans med Amanda. Då ska vi gå till Hveragerdis Health Center för att få massage.
Kommentarer
Trackback
