My på fri fot

Så var dags igen. På med ridkläder och ut i stallet. Jag fick en Uppi med två personer, medan de andra fick ta en timtur vid tio. Vi hade också en timtur på eftermiddagen, och den slapp jag.

Innan turisterna kom körde vi ringen, och hästarna var ganska lata den här gången. De höll inte riktigt tempot uppe. Jag red Krummi, en stor svart häst som oftast är jättelångsam på turerna. Han var jättetrevlig att rida (jag har ridit honom en gång innan), dock lite seg så det var verklinge bra att jag hade ett spö med mig.

På Uppin red jag Skinfaxi, och det börjar gå riktigt bra med honom nu. Jag vet hur jag ska göra för att få honom att losna i munnen inna han går in i tölt. Turisterna som jag red med var två tyska tjejer som var jättetrevliga. Vi red ganska fort, så i slutet hade vi en knapp timme kvar. Då bestämde jag mig för att rida in i slutet på Stable area och till Hveragerdis "hot spring area". Då rider man också genom den lilla skogen. Tjejerna var jättenöjda när vi kom tillbaka till stallet.

Efter lunch red vi ringen en gång till, och den här gången red jag Kamilla. Det gick verklinge jättedåligt. Hon passade i princip hela vägen (pass är när höger och vänster sida rör sig samtidigt, som en kamel) och det är inte speciellt bekvämt. Inte ens hennes galopp var bekväm, haha.

När vi kom tillbaka bad jag Ida att hjälpa mig lite med Irpa i paddocken. Hon vägrar ju att böja sig och komma ner med huvudet. Det gick bättre nu när Ida sa hur jag skulle göra, och hon förklarade hur jag skulle öva så att hon håller sig på volten och inte går in med frambenen. Sedan red jag runt hotellet med Amanda på Tari och Lena på Neisti.

Jag red förstås Moldi också, och han börjar bli bättre på att lyssna på halterna. Även framdelsvändning (när bakbenen flyttas runt frambenen som står stilla) går bättre och bättre. Hans huvud har kommit ner mycket bättre sedan första gångerna jag red honom.

Nu har de städat paddockarna från allt bajs och lagt in nytt grus (innan var det typ bara bajs där.. eller det var nästan lera eftersom det mesta hade börjat förmultna). Det ser jätte fräscht och fint ut nu. Däremot betyder det att vi måste mocka där varje eftermiddag, och det är jobbigt.

Köket var stängt så vi åt inne i Hveragerdi. När jag kom tillbaka väntade tre brev på mig i receptionen. Ett var från Försäkringskassan som ville ha lite uppgifter om mig på Island. Sedan var det ett brev från mamma med en bild på mig (till mitt nya bankkort) och ett tidningsurklipp från familjen Michélsen med en tankebubbla på. Jag kan säga att jag fick mig ett gott skratt. Jag sätter in en bild på den här.

Jag har förresten enorm träningsvärk från vandringen igår. När jag suttit en stund och ska resa mig känner jag mig som en gammal människa, som liksom måste vagga fram för att benen är så stela.



När Camilla (moster) och Göran gifte sig skulle jag vara brudnäbb. Ingen hade dock förberett mig på att det skulle komma en massa orgelmusik, så när dörrarna öppnades blev jag helt skärrad av musiken som satte i gång. Jag kastade min bukett i golvet och skrek "Jag hatar orgelmusik!!" och sprang. Det finns inte en själ som skulle glömma bort den händelsen.



Här har vi Reykjadalur. Bilden till vänster är tavlan som hänger här i korridoren, och bilden till höger har jag tagit. Ganska roligt tycker jag!