29 maj
Snart är det juni. Helt sjukt.
Igår kväll låg jag och läste brevet jag fått av Pelle. Det var en hel del han skickat med; programmet för baletten de varit på i Köpenhamn, två bilder varav en på mig när jag ligger i lappkåtan, karta över fjällen med markerat var vi haft läger tidigare år och var de planerar att landa i år, information om filmen de ska göra om hjärnan och information om tårtorna i företaget Almondy som Pelles företag äger. Det var en långt och intressant brev.
På förmiddagen red jag Loftur på Nedrin med en person. Först var tanken att en man till skulle följa med, men efter att ha fått en rejäl utskällning på spanska av sin fru, bestämde han sig för att följa med henne på Reykjadalur istället. Jag hade i alla fall universums obekvämaste sadel. Inte gjorde det saken bättre att Loftur vägrade att tölta. Det blåste som tusan och jag frös. Så jag var inte speciellt glad när vi kom tillbaka till stallet.
Efter lunch bestämde jag mig för att ta på mig långkalsonger. Det var två personer på Siggin, som jag fick ta. Innan det re jag en av de nya hästarna (inte de gamla nya, utan helt nya) som jag tror heter Jefn. Gråvit häst. Paret jag skulle rida med kom från england och var jättetrevliga och gulliga. Det är ofta engelsmän som är sådär glada och trevliga, jag undrar vad det beror på.
Jag red Kria, en jättefin häst tycker jag. När hon kom blev jag helt förbluffad för att jag tyckte hon var så fin. Hon har svarta ben, brunt huvud och vit vinterpäls med den bruna sommarpälsen under. Så himla speciellt. Hon hade en jättebra tölt (jämtfört med Loftur!) och när vi red iväg kom solen fram. När vi kom tillbaka till stallet var min känsla raka motsatsen till vad den varit på förmiddagen. Allt var jättebra. Carro påpekade det också när hon gick förbi: Du ser så glad ut!
Jag hade kvällen med Marianne också. Marianne kommer bara att jobba i restaurangen under kvällarna, så från och med nu är vi alltid två. Hon har med ansvar för restaurangen och jag har mer ansvar för telefonen och receptionen. Allt gick bra och jag var klar vid halv tio. Då skulle Gudlaug, Þora och Jennifer kolla på två hästfilmer. Den ena handlade om hur man rider sin häst utan träns, och den andra hur man lär sin häst att buga. Det där med att rida utan träns var jättehäftigt. Hon satt bara rakt i sadeln, men armarna hängandes efter sidorna. Eller helt barbacka på hästen utan någonting, bara hon och hästen. Men det har tagit ungefär tio år innan det funkade.
Igår kväll låg jag och läste brevet jag fått av Pelle. Det var en hel del han skickat med; programmet för baletten de varit på i Köpenhamn, två bilder varav en på mig när jag ligger i lappkåtan, karta över fjällen med markerat var vi haft läger tidigare år och var de planerar att landa i år, information om filmen de ska göra om hjärnan och information om tårtorna i företaget Almondy som Pelles företag äger. Det var en långt och intressant brev.
På förmiddagen red jag Loftur på Nedrin med en person. Först var tanken att en man till skulle följa med, men efter att ha fått en rejäl utskällning på spanska av sin fru, bestämde han sig för att följa med henne på Reykjadalur istället. Jag hade i alla fall universums obekvämaste sadel. Inte gjorde det saken bättre att Loftur vägrade att tölta. Det blåste som tusan och jag frös. Så jag var inte speciellt glad när vi kom tillbaka till stallet.
Efter lunch bestämde jag mig för att ta på mig långkalsonger. Det var två personer på Siggin, som jag fick ta. Innan det re jag en av de nya hästarna (inte de gamla nya, utan helt nya) som jag tror heter Jefn. Gråvit häst. Paret jag skulle rida med kom från england och var jättetrevliga och gulliga. Det är ofta engelsmän som är sådär glada och trevliga, jag undrar vad det beror på.
Jag red Kria, en jättefin häst tycker jag. När hon kom blev jag helt förbluffad för att jag tyckte hon var så fin. Hon har svarta ben, brunt huvud och vit vinterpäls med den bruna sommarpälsen under. Så himla speciellt. Hon hade en jättebra tölt (jämtfört med Loftur!) och när vi red iväg kom solen fram. När vi kom tillbaka till stallet var min känsla raka motsatsen till vad den varit på förmiddagen. Allt var jättebra. Carro påpekade det också när hon gick förbi: Du ser så glad ut!
Jag hade kvällen med Marianne också. Marianne kommer bara att jobba i restaurangen under kvällarna, så från och med nu är vi alltid två. Hon har med ansvar för restaurangen och jag har mer ansvar för telefonen och receptionen. Allt gick bra och jag var klar vid halv tio. Då skulle Gudlaug, Þora och Jennifer kolla på två hästfilmer. Den ena handlade om hur man rider sin häst utan träns, och den andra hur man lär sin häst att buga. Det där med att rida utan träns var jättehäftigt. Hon satt bara rakt i sadeln, men armarna hängandes efter sidorna. Eller helt barbacka på hästen utan någonting, bara hon och hästen. Men det har tagit ungefär tio år innan det funkade.
Kommentarer
Trackback
