23 maj
Idag har jag befunnit mig två månader på Island.
Dagens väder: Kallt pga askmolnet, blåsigt som tusan och aska i luften.
När vi bytte om berättade Gudlaug att askan igår hade haft varningen "DANGER" på sig på nyheterna. Carro berättade också att det som låg över oss igår kväll var farligt. Därför hade de bland annat tagit in stoet med föl i stallet. Jag var jättenöjd att jag stängt vårt fönster. Lena D hade trott att gardinen skulle hjälpa, och jag tror inte hon förstod när jag försökte förklara att det inte spelar någon roll om vi har en gardin eller inte, det är ju luftburet.
Vi jobbade på som vanligt, men med våra buffar (en sådan tunn tubhalsduk du kan ha till allt möjligt) långt uppdragna över ansiktet. Vi visste inte om de farliga partiklarna fanns kvar (luften var så gott som klar igen och man kunde se Ingolfsfjall) och om buffarna i sådana fall skulle hållad em borta. Men bättre det än inget alls. Det värsta var dock ögonen. Det kändes som att det blåste sand i dem exakt hela tiden. Och så fick alla sådana fina svarta linjer runt ögonen av askan.
Det visade sig att det inte var någon fara med askan idag. Men det var fortfarande jobbigt med allt som flög omkring. Ett tag kunde man faktiskt se askpartiklarna i luften. När vi red ringen var det helt omöjligt att se något bakom flocken med vinden i ansiktet. Elisabeth (fototanten) hade satt sig längs vägen och tog bilder. Jag fick se några av dem, och hon är riktigt bra. Fantastisk.
Den enda turen jag fick var timturen klockan fyra. Så dagen gick mestadels till att rida alla olika hästar. På timturen hade vi drygt 20 personer från någon slags resebyrå. När vi kom tillbaka släppte vi ner hästarna till fältet och så sa Ida till mig att det är väl du som stänger fältet idag på Grauna. Grauna är en vit häst som alltid sticker, hur mycket linor och människor man än har. Så hon (och några andra liknande hästar) står alltid på fältet mitt emot stallet under natten. Så det var bara att hoppa upp (barbacka och allt) och rida iväg. Men det var inte så bara och bara. Jag skulle ju komma upp också.
Det tog mig några försök att slutligen komma upp, och Ida retades och sa att Lena hade minsann hoppat över Funi (Grauna är liten jämfört med honom). Tillslut var jag i alla fall uppe, och Ida sa att hoppa fort längre fram, annars bockar hon av dig. Shit shit shit, tänkte jag. Men hon är jättesnäll, tillade Ida sedan.
Allt gick i alla fall bra hela vägen ner till Vorseberg. Men när jag stängt och skulle hoppa upp igen vågade jag inte försöka. Ifall att jag skulle hamna för långt bak och bli avbockad. Så jag började spatsera istället. Men så kom jag till en lite kulle och tänkte näe, nu jävlar. Och så vips satt jag på hästen. Victory! När jag kom tillbaka utbrast Ida "Damn you're good!" och slog mig på axeln med knytnäven.
Idag var det städdag för vårat rum. Det betyer att man ska städa toaletterna och duscharna i källaren och sedan skriva en signatur på schemat att man gjort det. Jag hoppas verkligen att det här med schemat funkar.
Sedan var det dags för bio i Selfoss. Vi bestämde igår när vi kom hem att vi skulle åka och titta på nya Pirates of the Carrebean. Det var jag, Amanda, Lena D, Jennifer, Victoria, Steffi och Þóra (uttalas Thåora). Den var bra, och jag har läst att de redan har manuset klart för den femte filmen.
Anna har för övrigt kommit iväg härifrån nu. Vi vet inte om hon kommit med något flyg, men hon skulle försöka.
Förresten har vi redan 250 views på våran film på youtube! Det trodde jag aldrig skulle hända!
