15 maj
14 maj
Jag fick Nedri på förmiddagen med grupp på sex personer. Det var en grupp stora norska män som inte kunde rida för fem öre. Jag har ingen aning varför de bokade Nedrin, eftersom den bara är för vana ryttare (man måste rida ganska fort för att hinna runt i tid). Så när vi kommit till ex brown gate (det är en grind som förr i tiden var brun, men nu är det en ny icke-brun grind där, därav ex brown) bestämde jag mig för att vi skulle ta Uppin istället (den går ganska fort att rida). Det var ett mycket bra beslut, eftersom det gick extremt långsamt ibland.
Killarna var ändå ganska roliga och trevliga, trots att hälften av dem inte kunde hantera hästen rätt (eller att hästen struntade i dem). Vissa av dem gjorde inte som jag sa, eftersom de trodde att de var bättre på att rida än de var. Och det stör mig alltid. De sjöng mycket på någon slags ridvisa som de kunde;
Rid rid på islandshäst
rid till öst och rid till väst
rid till syd och rid till nord
rid till dit där klanen bor
Sedan kom de på att de kunde sjunga den i kanon också. Så där satt jag på Dagur, med sex män sjungades i kanon på en helt meningslös låt. Jag skrattade ganska mycket då. Och sången fastnade i huvudet för resten av dagen.
Sedan blev det Siggi på eftermiddagen med nio personer plus Anna. Anna blir bättre och bättre och skötte sig riktigt bra på Siggin (i början gjorde hon inte mycket). Gruppen var trevlig och allt gick ganska bra. Vi hade förstås Bjartur längst bak i ledet och han kan bli riktigt seg.
Jag hade kvällen med Anna också, till min stora förfäran. Det var ju stora Melodifestivalen! Resten av personalen åkte till pizzerian för att titta på den tillsammans, och kvar var stackars vi. Men Nico hittade en radiokanal som sände Eurovisionen live, och så hämtade han sin dator och satte på direktsändning via internet. Problemet var bara att radion var 20 sekunder före bilden på datorn. Men det fick vi leva med! Jag hann inte höra så många bidrag, men röstningen tittade jag på för då hade gästerna gått. Det var så spännande (vi höll ju på att vinna!) att vi slutade städa när de tio sista länderna röstade och satt osm lkistrade framför datorn. Tyvärr blev det ju ingen Eurovisionsfinal i Stockholm nästa år, men vi kom ju trea! Bäst hittils sedan 1999. Kvällen gick för övrigt bra.
15 maj
På förmiddagen blev det Siggi med sex personer. Jag hade två segisar med mig, men det gick ändå ganska bra. Jag hann rida igenom Siggis gård (har man ont on tid svänger man av innan gården) och kom hem i precis rätt tid. ch det var verklinge tur ska jag säga. Fyra av dem skulle nämligen vidare på valsafari efter lunch, och då måste de åka prick tolv (båten väntar inte på någon utan åker från hamnen prick ett). Jag hade alltså ingen aning om att de hade det, så det var verklinge tur att vi kom hem i tid.
Efter lunch hade jag ingen tur, utan jag fick rida en massa nya hästar. Jag red minst 6 stycken, och jag kommer inte komma ihåg alla namnen. Eller jag kanske minns namnen, men jag kan inte känna igen hästarna. Inne på hotellet var det konfirmationsmottagning igen, och barnen sprang vilda utanför på gräset. När jag red förbi med Lena D en gång blev hennes häst så rädd att den hoppade iväg flera meter. Förgrömmade ungar..
Vi har två nya här igen! En heter Marianne och ska bara jobba i restaurangen på kvällen/eftermiddagen. Hon kommer från Holland och är 33 år. Sedan är det Steffi (Stefanie) som kom idag och hon är 37 år. Det verkade som att ignen visste att hon skulle komma, för plötsligt bara var hon här och ingen fattade någonting (i alla fall inte jag). Jag trodde nämlinge hon var en sådan gamling som varit här jättemånga somrar, men tydligen inte.
Här är min fina vägg! Jag har hittils satt upp bilderna jag fick från mormor, muminvykorten från mamma och pappa, vykortet och bröllopsbilden från Michélsens, muminserien från Fridas paket och förstås bilden på bästa gänget hemma. Skicka gärna fler bilder!
Jag fick Nedri på förmiddagen med grupp på sex personer. Det var en grupp stora norska män som inte kunde rida för fem öre. Jag har ingen aning varför de bokade Nedrin, eftersom den bara är för vana ryttare (man måste rida ganska fort för att hinna runt i tid). Så när vi kommit till ex brown gate (det är en grind som förr i tiden var brun, men nu är det en ny icke-brun grind där, därav ex brown) bestämde jag mig för att vi skulle ta Uppin istället (den går ganska fort att rida). Det var ett mycket bra beslut, eftersom det gick extremt långsamt ibland.
Killarna var ändå ganska roliga och trevliga, trots att hälften av dem inte kunde hantera hästen rätt (eller att hästen struntade i dem). Vissa av dem gjorde inte som jag sa, eftersom de trodde att de var bättre på att rida än de var. Och det stör mig alltid. De sjöng mycket på någon slags ridvisa som de kunde;
Rid rid på islandshäst
rid till öst och rid till väst
rid till syd och rid till nord
rid till dit där klanen bor
Sedan kom de på att de kunde sjunga den i kanon också. Så där satt jag på Dagur, med sex män sjungades i kanon på en helt meningslös låt. Jag skrattade ganska mycket då. Och sången fastnade i huvudet för resten av dagen.
Sedan blev det Siggi på eftermiddagen med nio personer plus Anna. Anna blir bättre och bättre och skötte sig riktigt bra på Siggin (i början gjorde hon inte mycket). Gruppen var trevlig och allt gick ganska bra. Vi hade förstås Bjartur längst bak i ledet och han kan bli riktigt seg.
Jag hade kvällen med Anna också, till min stora förfäran. Det var ju stora Melodifestivalen! Resten av personalen åkte till pizzerian för att titta på den tillsammans, och kvar var stackars vi. Men Nico hittade en radiokanal som sände Eurovisionen live, och så hämtade han sin dator och satte på direktsändning via internet. Problemet var bara att radion var 20 sekunder före bilden på datorn. Men det fick vi leva med! Jag hann inte höra så många bidrag, men röstningen tittade jag på för då hade gästerna gått. Det var så spännande (vi höll ju på att vinna!) att vi slutade städa när de tio sista länderna röstade och satt osm lkistrade framför datorn. Tyvärr blev det ju ingen Eurovisionsfinal i Stockholm nästa år, men vi kom ju trea! Bäst hittils sedan 1999. Kvällen gick för övrigt bra.
15 maj
På förmiddagen blev det Siggi med sex personer. Jag hade två segisar med mig, men det gick ändå ganska bra. Jag hann rida igenom Siggis gård (har man ont on tid svänger man av innan gården) och kom hem i precis rätt tid. ch det var verklinge tur ska jag säga. Fyra av dem skulle nämligen vidare på valsafari efter lunch, och då måste de åka prick tolv (båten väntar inte på någon utan åker från hamnen prick ett). Jag hade alltså ingen aning om att de hade det, så det var verklinge tur att vi kom hem i tid.
Efter lunch hade jag ingen tur, utan jag fick rida en massa nya hästar. Jag red minst 6 stycken, och jag kommer inte komma ihåg alla namnen. Eller jag kanske minns namnen, men jag kan inte känna igen hästarna. Inne på hotellet var det konfirmationsmottagning igen, och barnen sprang vilda utanför på gräset. När jag red förbi med Lena D en gång blev hennes häst så rädd att den hoppade iväg flera meter. Förgrömmade ungar..
Vi har två nya här igen! En heter Marianne och ska bara jobba i restaurangen på kvällen/eftermiddagen. Hon kommer från Holland och är 33 år. Sedan är det Steffi (Stefanie) som kom idag och hon är 37 år. Det verkade som att ignen visste att hon skulle komma, för plötsligt bara var hon här och ingen fattade någonting (i alla fall inte jag). Jag trodde nämlinge hon var en sådan gamling som varit här jättemånga somrar, men tydligen inte.
Här är min fina vägg! Jag har hittils satt upp bilderna jag fick från mormor, muminvykorten från mamma och pappa, vykortet och bröllopsbilden från Michélsens, muminserien från Fridas paket och förstås bilden på bästa gänget hemma. Skicka gärna fler bilder!
Kommentarer
Postat av: ida
Fint! :D
Trackback
