13 maj
Fredagen den trettonde. Hittills har allting gått bra! Vi hade till och med sol idag igen. Ganska molningt, men ändå sol lite då och då. Freyr har planerat någon slags spökhistoriekväll, så vi får se hur det blir med det.
Jag fick en Sigg med Amanda och elva personer. Vi kom iväg först strax innan tio, det vill säga jättesent. Så det blev en jävla brådis. Jag satte tanten som var mest ridvan längst fram, så kunde både jag och Amanda rida på sidan och driva på de andra. Vi höll ett ganska bra tempo, och kom hem precis i tid. Det jobbigaste på själva turen är inte att driva på segpropparna (även om det är jobbigt), utan att jag är rädd att min stress ska smitta av sig på turisterna. Eller inte själva stressen, men känslan av att inte vara glad. Att de tycker det är roligt även om vi pushar på dem och rider fram och tillbaka som galningar.
Lunchen åts ute igen. Efter lunch fick jag ingen tur, och vi hade inte speciellt mycket att göra förutom att vänta på hästana som droppade in. Idag fick vi nämligen runt 60 hem från fältet. Jag har hunnit lära mig kanske tio av dem. Herregud. Det är nu det börjar bli svårt med hästar som ser likadana ut. Och vi har ändå inte ens alla hemma än.
Plötsligt var det en hummer (bilen alltså) som körde in på gården, och tre ganska glassiga killar hoppade ut. Jag och Lena D tittade frågande på varandra. Vad gjorde de här? Det var inga turer bokade och Siggin hade gått iväg ganska länge sedan. Killarna hade bara åkt förbi och tänkt att rida måste de ju göra, så de hade kört in till oss.
Det var jag som fick turen (de ville bara rida en halvtimme) eftersom killarna var från Norge och Sverige. De var jättetrevliga och roliga, frågade mycket och verkade uppriktigt intresserade. Ena killen tyckte var lite skumpigt och frågade vad han gjorde för fel. "Kommer du ihåg vad jag sa att man skulle göra med tyglarna?" frågade jag honom. "De skulle vara korta" sa han kompisar. "Och vad är dina?" frågade jag killen. "Långa..." sa han och vi skrattade.
Det kom ett föl idag också! Det första vi har fått! De flyttade två av stoen (ett av dem med fölet) till ett annat fält för att de skulle få lugn och ro. Fölet sprang bredvid på smala ben, grå- och vitspräckligt. Hrodmar var nöjd. Fast det var en liten hingst, och han hade velat ha ett sto.
Eftersom de var på ett nytt fält var vi tvugna att köra dit hö till dem. Så vi gjorde en stor rulle som vi la i traktorns skopa. Sedan hoppade vi själva ner i skopan (jag, Amanda, Lina och Lena D) så vi också kunde åka med ner till fältet. Det var jättehärligt att sitta där i höet och bara glida fram över marken. På vägen tillbaka satt vi rakt i skopan, och det var ganska hårt. Amanda skrek som en stucken gris när Ida höjde skopan upp i luften och vi andra skrattade så vi kiknade. Till och med Ida hörde hennes skrik genom traktorbullret. Herregud alltså, vi hade verkligen så himla roligt.
Här är fölet!
Jag fick en Sigg med Amanda och elva personer. Vi kom iväg först strax innan tio, det vill säga jättesent. Så det blev en jävla brådis. Jag satte tanten som var mest ridvan längst fram, så kunde både jag och Amanda rida på sidan och driva på de andra. Vi höll ett ganska bra tempo, och kom hem precis i tid. Det jobbigaste på själva turen är inte att driva på segpropparna (även om det är jobbigt), utan att jag är rädd att min stress ska smitta av sig på turisterna. Eller inte själva stressen, men känslan av att inte vara glad. Att de tycker det är roligt även om vi pushar på dem och rider fram och tillbaka som galningar.
Lunchen åts ute igen. Efter lunch fick jag ingen tur, och vi hade inte speciellt mycket att göra förutom att vänta på hästana som droppade in. Idag fick vi nämligen runt 60 hem från fältet. Jag har hunnit lära mig kanske tio av dem. Herregud. Det är nu det börjar bli svårt med hästar som ser likadana ut. Och vi har ändå inte ens alla hemma än.
Plötsligt var det en hummer (bilen alltså) som körde in på gården, och tre ganska glassiga killar hoppade ut. Jag och Lena D tittade frågande på varandra. Vad gjorde de här? Det var inga turer bokade och Siggin hade gått iväg ganska länge sedan. Killarna hade bara åkt förbi och tänkt att rida måste de ju göra, så de hade kört in till oss.
Det var jag som fick turen (de ville bara rida en halvtimme) eftersom killarna var från Norge och Sverige. De var jättetrevliga och roliga, frågade mycket och verkade uppriktigt intresserade. Ena killen tyckte var lite skumpigt och frågade vad han gjorde för fel. "Kommer du ihåg vad jag sa att man skulle göra med tyglarna?" frågade jag honom. "De skulle vara korta" sa han kompisar. "Och vad är dina?" frågade jag killen. "Långa..." sa han och vi skrattade.
Det kom ett föl idag också! Det första vi har fått! De flyttade två av stoen (ett av dem med fölet) till ett annat fält för att de skulle få lugn och ro. Fölet sprang bredvid på smala ben, grå- och vitspräckligt. Hrodmar var nöjd. Fast det var en liten hingst, och han hade velat ha ett sto.
Eftersom de var på ett nytt fält var vi tvugna att köra dit hö till dem. Så vi gjorde en stor rulle som vi la i traktorns skopa. Sedan hoppade vi själva ner i skopan (jag, Amanda, Lina och Lena D) så vi också kunde åka med ner till fältet. Det var jättehärligt att sitta där i höet och bara glida fram över marken. På vägen tillbaka satt vi rakt i skopan, och det var ganska hårt. Amanda skrek som en stucken gris när Ida höjde skopan upp i luften och vi andra skrattade så vi kiknade. Till och med Ida hörde hennes skrik genom traktorbullret. Herregud alltså, vi hade verkligen så himla roligt.
Här är fölet!
Kommentarer
Postat av: Ida
Fina bilder! Har du fått vårt kort från Italien? :)
Trackback
