My på fri fot

Så var det maj. Tiden har gått så jättefort. Snart sitter jag väl hemma igen och funderar över vad jag ska göra igen. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på Sätergläntan, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Idag har det varit optimalt väder. Mulet, varmt, inget regn och ingen blåst. Optimalt verkligen. Jag fick tur 2D, som är tim-tur med simning och lunch. Jag fick två trevliga svenska tjejer. Jag fick rida Þori (Þ-ljudet uttalas som ett läspande th). När vi red ut såg de den stora Siggi-turen som gick ut också (12 personer tror jag det var), och de blev så nöjda över att de inte valt den utan fick gå själva med mig. Jag bestämde mig redan på morgonen för att leva på den vilda sidan idag (living on the wild side!) och rida utan jacka. Och det var fantastiskt.

På eftemiddagen var det ringen som stod på tur. Jag red Rose, och det gick superbra. Det var jag, Amanda och Ida som red bak, och Lena, Geert och Nico som red längst fram. Eftersom hälften av hästarna sprungit om Ida sist (hon var ensam där fram då), satte vi tre personer där fram för att bilda en mur. Allt gick jättebra, och det var jätteroligt att se dem ränna iväg av lycka.

Guðlaug hade bestämt sig för att beställa hem pizza, så vi andra ville förstås också ha det också. Vi fick dem på hemkörning och allt. Men när killen kom visade det sig att han inte tog kort (Guðlaug var bombis på att de gjorde det, för det gör de nämligen i Reykjavik). När vi skulle börja äta var det förstås fel på en pizza. Lena D tål inte tomat, med de hade smällt på det ändå på hennes pizza. Så Guðlaug fick ringa och sköta snacket åt oss, och sa sedan att vi kunde åka och hämta den om en stund. När vi kom till pizzerian sa jag åt henne att kolla så att allt stämde, och det gjorde det förstås inte. De sa att det var inga tomater på, men då sa Lena att det är ju tomatsås på. Juste, tomat-sås, sa de då och sa åt oss att vänta ytterligare 7 minuter på den nya pizzan. Hur korkad får man vara liksom?

När alla ätit och allt var frid och fröjd tog jag, Amanda och Lena D en promenad. Jag trodde Amanda skojade när hon sa att hon tänker minsann lyssna på musik när vi går. Jag förstod inte riktigt, men de två hade tydligen varit ute två gånger tillsammans, var och en med sin egen musik i öronen. Och så blev det även denna gång. Jag skrattade lite för mig själv i början av promenaden, för att det kändes så löjligt. Men ganska snart kändes det helt bra. När vi gick upp för backen på andra sidan vägen kändes allt nästan som en film. Jag hade världen bästa låt i öronen (någon av Vampire Weekend), tittade till höger på Amanda, och till vänster på Lena. Jag kände mig liksom glad och lycklig i hela kroppen. Det duggregnade lite, men det gjorde inte ett smack.

Det kom en ny praktikant idag igen. Hon heter Anna. Jag har lånat ut en av deckarböckerna jag fick av mamma också till Isabelle. Hon verkar tycka den är jättebra. Den jag läser är också bra, men deckare är ofta så sega tycker jag. För mycket detaljer om hur en dörr ser ut eller vilka slags gardiner grannen har. Jag vill bara veta vad som händer, vem som dog och hur mycket blod det kom.

Jag ska sticka vidare lite på mina sockor ikväll tror jag. Läsa lite innan jag sover. I morgon bitti ska jag hämta bröd. Walle är inne på skype också, så honom ska jag prata en stund med!