27 mars
Idag gick jag som vanligt upp klockan halv sju. Fortfarande halvvaken gjorde jag min frukost och satte mig för att äta. Ida var ledig idag, men Julia hade inte kommit än. Det var riktigt konstigt. Det var mörkt ute fortfarande också, och det har det aldrig varit innan. Men jag tänkte inte mer på det och åt vidare. Det var när jag var färdig som jag förstod att något var konstigt. Varken Julia eller Svetlana hade kommit, och det var fortfrande mörkt i stallet. Jag tog ett varv runt hotellet och tittade tillslut på klockan i köket. Den visade tjugo i sju. Min mobil hade alltså automatiskt ställt om sig till sommartid, trots att jag bytt tidszon och så på mobilen. Jag blev så arg! Om jag bara varit lite mer uppmärksam på klockan i köket hade jag kunnat gå och lägga mig direkt igen och sovit en timme till. Men nu hade jag ju varit vaken så länge så det var ingen idé att lägga sig igen.
På förmiddagen red jag Siggi-rundan igen (den tur jag ridit varje gång) med en grupp fransmän och Geert. Geert kan tydlinge franska också, utöver engelska, svenska, isländska och tyska. Helt otroligt. Jag red Sprouti, som jag till och med minns att jag red för några år sedan när jag var här med mamma. Vi kallar den Siggi-rundan för att man rider genom Siggis farm. Jag fick även chansen att träffa honom själv på showen igår.
På eftermiddagen vallade jag upp hästarna från vinter-fältet in i paddocken. Det gick mycket bättre den här gången eftersom jag visste precis vart jag skulle. Nu vet jag till och med var sommarfältet ligger. Medan Carro skodde om ett par av hästarna tog jag en promenad i området med en sopsäck för att samla upp all plast som lossnat från hö- och halmbalarna. Påsen blev ganska full, och var just och just så tung att jag kunde bära den.
När jag kom tillbaka pekade Geert på en av hästarna och sa; ta den hästen och gå in i paddocken, jag har nog fem minuter för dig. Där petade han på mig med ett spö för att jag skulle sitta rätt, och inte som en potatissäck på min rumpa. Det roligaste är att när jag red med Milla och Jim där hemma sa de att jag sitter fint i sadeln, medan Geert tycker att jag sitter som en potatissäck. Han förklarade också lite småtrix för att hästen ska lyssna på mig bättre och att jag ska göra rätt. Det var riktigt svårt, och mycket att tänka på samtidigt.
När jag släppt ner hästarna till fältet igen och gett stallhästarna hö var det såklart dusch som stod först i kön. Jag pratade lite med Freyr om hur det blir med middag, eftersom kocken är ledig och det är inte en gäst på hotellet. Han och jag är nämligen de enda som bor här. Vi kommer antagligen att äta på någon pizzeria uppe i Hveragerði. Sedan jag ska jag förhoppningsvis lägga mig tidigt!
För att svara på mammas kommentar på gårdagens inlägg; Jag pratade med Carro efteråt, som sa att man kan inte göra något om en häst skenar iväg, annat än försöka ropa till personen på hästen hur den ska bära sig åt. Sitter man på hästen ska man inte sitta och spänna sig för då springer hästen bara fortare. Man ska spjärna emot med fötterna nedåt/framåt och dra tyglarna nedåt för att försöka få hästen att stanna. Om en häst skenar iväg ska man absolut inte springa efter, för det bara triggar den skenande hästen. Man ska stanna med gruppen och hålla dem stilla och lugna. Det här är i alla fall vad jag fick lära mig.
Jag har fått fler Dumma Islandsfrågor av HuvaN som jag ska försöka hitta svar på så snabbt som möjligt. Nu har jag också lagt upp bilderna från igår, så dem kan man se i inlägget under.
På förmiddagen red jag Siggi-rundan igen (den tur jag ridit varje gång) med en grupp fransmän och Geert. Geert kan tydlinge franska också, utöver engelska, svenska, isländska och tyska. Helt otroligt. Jag red Sprouti, som jag till och med minns att jag red för några år sedan när jag var här med mamma. Vi kallar den Siggi-rundan för att man rider genom Siggis farm. Jag fick även chansen att träffa honom själv på showen igår.
På eftermiddagen vallade jag upp hästarna från vinter-fältet in i paddocken. Det gick mycket bättre den här gången eftersom jag visste precis vart jag skulle. Nu vet jag till och med var sommarfältet ligger. Medan Carro skodde om ett par av hästarna tog jag en promenad i området med en sopsäck för att samla upp all plast som lossnat från hö- och halmbalarna. Påsen blev ganska full, och var just och just så tung att jag kunde bära den.
När jag kom tillbaka pekade Geert på en av hästarna och sa; ta den hästen och gå in i paddocken, jag har nog fem minuter för dig. Där petade han på mig med ett spö för att jag skulle sitta rätt, och inte som en potatissäck på min rumpa. Det roligaste är att när jag red med Milla och Jim där hemma sa de att jag sitter fint i sadeln, medan Geert tycker att jag sitter som en potatissäck. Han förklarade också lite småtrix för att hästen ska lyssna på mig bättre och att jag ska göra rätt. Det var riktigt svårt, och mycket att tänka på samtidigt.
När jag släppt ner hästarna till fältet igen och gett stallhästarna hö var det såklart dusch som stod först i kön. Jag pratade lite med Freyr om hur det blir med middag, eftersom kocken är ledig och det är inte en gäst på hotellet. Han och jag är nämligen de enda som bor här. Vi kommer antagligen att äta på någon pizzeria uppe i Hveragerði. Sedan jag ska jag förhoppningsvis lägga mig tidigt!
För att svara på mammas kommentar på gårdagens inlägg; Jag pratade med Carro efteråt, som sa att man kan inte göra något om en häst skenar iväg, annat än försöka ropa till personen på hästen hur den ska bära sig åt. Sitter man på hästen ska man inte sitta och spänna sig för då springer hästen bara fortare. Man ska spjärna emot med fötterna nedåt/framåt och dra tyglarna nedåt för att försöka få hästen att stanna. Om en häst skenar iväg ska man absolut inte springa efter, för det bara triggar den skenande hästen. Man ska stanna med gruppen och hålla dem stilla och lugna. Det här är i alla fall vad jag fick lära mig.
Jag har fått fler Dumma Islandsfrågor av HuvaN som jag ska försöka hitta svar på så snabbt som möjligt. Nu har jag också lagt upp bilderna från igår, så dem kan man se i inlägget under.
Kommentarer
Postat av: mormor
Vi läser som bara den. Jättekul. Pelle håller långsamt på att lära sig använda pilen med hjälp av musen och fortsätta läsa själv utan att jag behöver sitta bredvid.
Kramar från Udden
Trackback
