My på fri fot

Klockan ringde halv sju, för att jag skulle hinna gör mig iordning till frukosten vid sju. Därefter bytte vi om till hästkläder och gick ut i stallet och mockade. När allt var klart gjorde vi ordning 17 hästar, tränslade, satte fast på rad längs staketet och sadlade. Jag insåg att jag nog inte kan ett enda ord på engelska av hästgrejerna. Förutom typ, stirrup, som betyder stigbygel. Insåg också att det var en miss att inte köpa chaps (om du inte vet vad det är klicka här). När turisterna kom fick de regnkläder och hjälmar, och vi hjälpte vi dem upp på hästarna i paddocken för att sedan rida ut. 

Jag stannade kvar med Uli, en tysk tjej som är personalansvarig. Hon viade mig runt stallet och sedan tog vi en tur runt gården för att se hur det ser ut och tölta lite. Hästen jag red hette Farbror. Nu har de runt 80 hästar, och jag kommer tydligen lära mig dem på ungefär tre veckor. Sedan kommer det fler pö om pö under april och maj. Utöver dem ska jag lära mig alla turer, vad de heter och vart de går, vad man gör under kvällspasset (kommer till det senare).

Efter ridturen bytte vi om (det är jätteviktigt att man inte går in i hotellet i sina hästkläder, allt ska in i omklädningsrummet) och gick sedan till kontoret och träffade en tjej som heter Frida. Vi åt lunch, och sedan åkte hon och jag in till en närliggade stad, som jag inte minns namnet på för att göra några ärenden. Frida skulle gå till banken, och vi skulle gå till något slags kontor för att ansöka om ett isländskt personnummer till mig. Efter det åkte vi till hästbutiken för att mäta upp mig för mina chaps. De kommer att vara klara nästa vecka och jag får till och med mitt namn på dem! Fint som snus. Tjejen i butiken sa att hon gör dem tighta, eftersom jag kommer gå ner i vikt. Det gör tydligen alla om jobbar på Eldhestar.

Sedan skyndade vi oss tillbaka för att jag skulle med på en eftermiddagstur. Hästen jag red hette Camilla, en ganska liten trevlig häst. Julia, en annan guide, sa åt mig att försöka komma ihåg vägen, eftersom jag oftast kommer att rida den turen själv i sommar. Mycket möjligt att jag minns om jag rider samma tur i morgon, men inte en chans att jag minns den om några dagar.

Väl tillbaka i stallet städade vi lite och gjorde i ordning hö till hästarna. Några av dem står nämligen inne under natten. Sedan fick jag snabbt hoppa in i duschen för att sedan vara redo för kvällspasset.

Kvällspasset består av att servera maten till gästerna, ta hand om disken och baren, ta emot bokningar per telefon och ta emot de nya gästerna som kommer. Carro, som jag gjorde det här tillsammans med, sa att det är bra om jag försöker komma ihåg så mycket som möjligt eftersom nästa gång jag har kvällspasset kanske jag är ensam (iiiik herregud!!.... men det ska nog gå bra?).

Nu sitter jag i sängen, klockan är nästan tio, dvs elva i Sverige, och jag kommer att somna på stubben. I morgon blir det antagligen samma visa igen, fast jag slipper kvällspasset. Varje vecka har man en dag ledigt, och jag ska undersöka om man kan jobba ihop fler lediga dagar på raken om någon vill komma och hälsa på. Dessutom ska jag försöka få till två lediga veckor runt resan till Berlin så jag hinner komma hem också!

Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer två: När och hur kom den första hästen till Island?
Den första nybyggaren kom till Island år 874. Han kom från Norge med båt och hette Ingólfur Arnarson. Han hade med sig hästar, och det kom fler ju fler människor som flyttade dit. Sedan dess har Islandshästen utvecklats till den lilla och starka varelse som den är idag. På 1800-1900talet exporterades många hästar till gruvarbete just av den egenskapen; storleken och styrkan. Den har använts till i princip allt på Island; postgång, förflyttning av hö och virke, tävling.. det mesta man kan tänka sig. Den har kallats den trogne följeslagaren. Än idag används hästen flitigt och exporteras mycket, till bland annat Sverige, mest som ridhästar.