9 augusti

När jag packat sadelväskorna och alla fått med sig sina regnkläder (de sätter man fast bakom sadeln ifall det skulle komma regn), packade vi in de sista hästarna i trailern och gav oss iväg. Vi åkte till Kolvidarholt, som ligger vid kraftanläggningen nedanför vulkanområdet vid Hengill. Därifrån red vi till en liten tjärn som kallas Spöksjön (fast på isländska då), vad jag förstod. Det finns en massa läskiga spökhistorier om den tydligen.

Jag red på Amor hela förmiddagen, en svart ganska stor häst. Jättefin. Men han var ganska stressad i början, antingen var det för handhästarna (vi rider inte med flock, utan Uli och jag har två handhästar var) eller för att han hatade att ligga sist. Men efter ett tag blev det bättre och han slappnade av mer. Verkligen fin häst.

Vi åt lunch i Maradalur, "hästarnas dal". Det är en dal som nästan är helt stängd av bergen runt omkring. Vägen in är smal och man måste hoppa av hästarna och gå eftersom stenblocken ligger så nära varandra. På vägen ut får man gå upp för en brant backe, upp över berget. Dalen kallas hästarnas dal för att förr i tiden hade farmarna sina hästar där inne, för det var lätt att hålla dem kvar där eftersom det var så stängt.

Vi red vidare upp över berget en bit, och vi hade en jättefin vy i slutet av dagen ut över Þingvallavatn, sjön som ligger vid Þingvellir (det urgamla stället när Islands första parlament samlades och där Amerikas och Europas kontinentalplattor möts. Det är stora sprickor i marken, och man kan verkligen se framför sig hur marken slitets itu). På vägen dit mötte vi Golden-turen som hade paus med sin flock.

Medan Uli åkte med gruppen och tittade på Þingvellir väntade jag med hälften av hästarna i en liten paddock. Smári kom nämligen med trailorn och körde hästarna till det ställe där de skulle vara under natten. Jag satt där i dryga halvtimmen och väntade, och hjälpte sedan Smári med resten av hästarna. Väl tillbaka på gården tog jag en snabbdusch och gick upp för att äta middag.

Och i matsalen satt ingen mindre ön Anna och Ida! Jag blev så himla glad att jag nästan grät lite. Så himla kul att se dem verkligen. Och de var så glada över att få vara här. I morgon ska de åka på Golden circle medan jag rider med gruppen, sedan ska vi rida i morgon och ha en heldag med hyrbil på fredagen. Det ger mig förhoppningsvis lite extrakraft att orka min sista vecka nästa vecka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0