30 april
Idag var det regn regn regn och åter regn. Men det blåste inte, så det gjorde det hela uthärdligt. Trots att det var lördag hade vi bara tre turer bokade på hela dagen. På förmiddagen var det en Uppi på tre, och en Siggi på fem. De turerna tog Amanda och Guðlaug. Jag fortsatte träna Irpa och Moldi, och det gick väl hyfsat. När jag red runt hotellet med Moldi sprang han inte ifrån mig så mycket som sist, så det var bra. Men regnet det bara vräkte ner.
På eftermiddagen var det en Siggi på tre personer som jag fick ta. Det var en mamma med två döttrar på kanske femton och tolv. Allting gick jättebra, och när vi kommit över lavafältet slutade det faktiskt regna. Regnet övergick istället i någon slags dung dimma, ni vet som när regnet liksom hänger i luften istället. Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka att de hade otroligt tur med vädret, och jag vet inte riktigt om de höll med mig. Men för mig var det optimalt väder; inte alls kallt, ingen blåst och inget regn.
Innan mina turister kom red resten av gänget ut på "ringen". Det är som en lång gång i en cirkel med staket runt (som Geert och Freyr byggde idag) som går längs nedre delen av timturen. Då driver vi ut flocken till den (en person rider först och leder dem rätt och i rätt fart) så att de får träning. Ida berättade att snart får vi in ungefär hundra hästar på en vecka, och då ska alla sättas igång samtidigt. Då tar man hela hjorden och låter dem springa några varv varje dag på ringen (ett varv tar kanske 10 minuter) så att de får ordentligt med träning till turerna (det skulle ta lite för lång tid att rida alla). Jag, som fick stå i stallet och titta på (jag hade ju turister påväg), tyckte att det verkade jätteroligt och framförallt smart!
När vi var klara i stallet åkte jag, Guðlaug och Isabelle till poolen i Hveragerði för att slappna av lite. Det var otroligt varmt och skönt. Den grunda poolen som man ligger ner i, 38 grader, är helt fantastisk. Det finns en som är 40 grader också, men det är för varmt för mig. Jag simmade bara 200 meter idag, men det fick räcka. Bättre det än ingenting. Resten av tiden gick åt att bara ligga och njuta.
Ikväll kom det en ny praktikant också. Hon heter Veronica, svenskt tjej, som bara ska vara på hotellet. Ida sa att finns det inte tillräckligt att göra i hotellet (få gäster eller liknande) så får vi ofast dem ut i stallet. Det skulle vara roligt om hon verkligen inte var en hästmänniska, och var jättenervös. Haha, nu låter jag som världen hemskaste människa. Men det skulle vara roligt att se någon vara jättenervös, och sedan komma över det och göra saker hon annars aldrig skulle gjort.
Innan middagen hände något asläskigt. Det var en gäst på hotellet som behövde få sin väska torr, så vi stoppade in den i torktumlaren. Den åkte omkring och lät som bara den (ryggsäck med en massa spännen och grejer ni vet). Amanda hade inte tid att titta efter den (hon hade kvällen), så jag gick ner igen för att hämta den. Jag öpnnade torktumlaren, och den var tom. Den sitter säkert fast i taket, tänkte jag och böjde mig ner och tittade. Men torktumlaren var helt tom. Inte en endaste skymt av ryggsäcken. Bara någon minut tidigare hade jag gått därifrån, och då hade jag fortfarande hört den snurra runt där inne. Jag började leta runt som en galning, och Amanda kom ner. Jag förklarade vad som hade hänt, och hon trodde att jag skojade med henne. Vi sprang upp i köket, frågade ut alla som stod där om de tagit ut den, Nico gick ner för att kolla så vi letat ordentligt.. Det var kaos! För en ryggsäck! Tillslut tänkte vi att tjejen måste ha gått ner själv och hämtat den (hur kunde hon hitta rätt?), och mycket riktigt; hon gick och bar på den påväg ut från hotellet.
På eftermiddagen var det en Siggi på tre personer som jag fick ta. Det var en mamma med två döttrar på kanske femton och tolv. Allting gick jättebra, och när vi kommit över lavafältet slutade det faktiskt regna. Regnet övergick istället i någon slags dung dimma, ni vet som när regnet liksom hänger i luften istället. Jag kunde förstås inte låta bli att påpeka att de hade otroligt tur med vädret, och jag vet inte riktigt om de höll med mig. Men för mig var det optimalt väder; inte alls kallt, ingen blåst och inget regn.
Innan mina turister kom red resten av gänget ut på "ringen". Det är som en lång gång i en cirkel med staket runt (som Geert och Freyr byggde idag) som går längs nedre delen av timturen. Då driver vi ut flocken till den (en person rider först och leder dem rätt och i rätt fart) så att de får träning. Ida berättade att snart får vi in ungefär hundra hästar på en vecka, och då ska alla sättas igång samtidigt. Då tar man hela hjorden och låter dem springa några varv varje dag på ringen (ett varv tar kanske 10 minuter) så att de får ordentligt med träning till turerna (det skulle ta lite för lång tid att rida alla). Jag, som fick stå i stallet och titta på (jag hade ju turister påväg), tyckte att det verkade jätteroligt och framförallt smart!
När vi var klara i stallet åkte jag, Guðlaug och Isabelle till poolen i Hveragerði för att slappna av lite. Det var otroligt varmt och skönt. Den grunda poolen som man ligger ner i, 38 grader, är helt fantastisk. Det finns en som är 40 grader också, men det är för varmt för mig. Jag simmade bara 200 meter idag, men det fick räcka. Bättre det än ingenting. Resten av tiden gick åt att bara ligga och njuta.
Ikväll kom det en ny praktikant också. Hon heter Veronica, svenskt tjej, som bara ska vara på hotellet. Ida sa att finns det inte tillräckligt att göra i hotellet (få gäster eller liknande) så får vi ofast dem ut i stallet. Det skulle vara roligt om hon verkligen inte var en hästmänniska, och var jättenervös. Haha, nu låter jag som världen hemskaste människa. Men det skulle vara roligt att se någon vara jättenervös, och sedan komma över det och göra saker hon annars aldrig skulle gjort.
Innan middagen hände något asläskigt. Det var en gäst på hotellet som behövde få sin väska torr, så vi stoppade in den i torktumlaren. Den åkte omkring och lät som bara den (ryggsäck med en massa spännen och grejer ni vet). Amanda hade inte tid att titta efter den (hon hade kvällen), så jag gick ner igen för att hämta den. Jag öpnnade torktumlaren, och den var tom. Den sitter säkert fast i taket, tänkte jag och böjde mig ner och tittade. Men torktumlaren var helt tom. Inte en endaste skymt av ryggsäcken. Bara någon minut tidigare hade jag gått därifrån, och då hade jag fortfarande hört den snurra runt där inne. Jag började leta runt som en galning, och Amanda kom ner. Jag förklarade vad som hade hänt, och hon trodde att jag skojade med henne. Vi sprang upp i köket, frågade ut alla som stod där om de tagit ut den, Nico gick ner för att kolla så vi letat ordentligt.. Det var kaos! För en ryggsäck! Tillslut tänkte vi att tjejen måste ha gått ner själv och hämtat den (hur kunde hon hitta rätt?), och mycket riktigt; hon gick och bar på den påväg ut från hotellet.
Kommentarer
Trackback
