31 mars
30 mars
Jag red Siggi-rundan (som vanligt) med fyra japaner. Julia sa såhär när de kom; Oh, This is gonna be your first japanese experience! Det tycker jag var ganska roligt. Och det var sannerligen spännande, men det gick faktiskt förvånansvärt bra hela turen. I början hade de inte riktigt förstått vikten i att hålla i tyglarna ordentligt och liknande, men det gick bättre när förklarade att det är jätteviktigt med en hård röst. Haha. Tölten gick i alla fall jättebra och allt var frid och fröjd. Förutom regnet då förstås.
Efter lunchen tog jag faktiskt en powernap på drygt 20 min, och det gjorde verklinge susen. Sover man mer än 25 min blir man bara seg, men det här var perfekt. När jag kom ut i stallet igen skrek Geert; MY! You are going with us! Jag fattade ingenting, men hjälpte snällt till bära in saker i bilen. Vi skulle ut på ett av fälten till våra hästar och klippa hovar. Freyr och Carro följde också med (det är bara Carro och Geert som kan det här med hovslageri). På fältet var vi tvugna att sätta grimma på varje häst som skulle klippas, medan de andra gick lösa. Tillslut när vi bara hade fem kvar fick vi bygga en minihage och ringa in alla i så vi skulle kunna fånga de sista. Allting fick förvånansvärt bra och vi var tillbaka i tid i stallet så att Carro och jag kunde duscha och göra oss i ordning för kvällspasset.
Det var en hel konferens med skäggiga gubbar som skulle äta middag och sova här. Till middag serverades hummersoppa, lammfilé med potatis och rotfrukter, och varm chokladkaka (det är en slags standardmeny Nico har om det är stora grupper). Efter maten drack de lite mer vin, och lite mer. Lite öl, och någon drink. Sedan var det dags för whiskey och cognac. Hej och hå. Klockan var ungefär tolv när Carro sa att jag kunde gå och lägga mig. Själv hade hon själva stängningen och då måste man stanna tills alla är på sina rum. Hon gick hem vid två.
En sak till, som är otroligt rolig. Vi ska få en praktikant från Sverige hit i morgon, och på pappret stog det Elon. Jenny sa at de har säkert skrivit fel, det är nog Elin. Men det är en kille, och han heter verkligen Elon. Hans mamma ringde till hotellet och frågade vad han skulle ha med sig nämligen. Hon lät norrländsk. Vi kollade upp killen på facebook och han har en snöskoter som visningsbild. Definitivt norrlänning. Haha. Jag tänker inte säga mer.
31 mars
I morse åkte jag med den stora grå bilen och hämtade bröd (i min onepiece!) inne i Hveragerdi. Det var ganska mycket, eftersom vi hade 20 skäggiga gubbar som skulle äta frukost. Därefter fortsatte det vanliga stöket med att släppa ut hästar, mocka, hämta hästar på fältet och göra i ordning för turen. Jag tror ni kan gissa själva vilken tur det var. Det gick otroligt långsamt den här gången, men det var betydligt bättre väder än igår. För en av tjejerna var det första gången hon satt på en häst, och tyckte det var jätteläskigt och nervöst i början. Men efterhand gick det bättre, och i slutet kändes hon inte alls så spänd. Efter turen tackade hon och gav mig en kram och bad att få ta en bild på henne och mig. Det fick hon såklart göra. Otroligt charmig tjej.
Efter lunch var det också en tur (gissa vilken?.... Siggi!!). Den gick också extremt långsamt, men då tittade faktiskt solen fram ett par gånger. Jag red den vita hästen, som jag nu tror heter något med Fjalar. Precis innan vi kom tillbaka till stallet började det hagla, och det gjorde så otroligt ont i ansiktet! Det måste ha haglat igår med när jag stängde vinterfältet, för då satt jag verkligen hopkurad på hästen (Faxi), knep ihop ögonen och lät hästen springa själv. Han visste ju vart han skulle.
Alldeles nyss kom det en ny tjej, Lena. Jag tror att hon kommer från Tyskland eller Österrike. Jag placerade henne i det stora rummet (det är sex bäddar där jag har sett nu, inte tio som jag trodde först), och dit kommer jag också att stoppa in Amandan när hon kommer i morgon. Elon får bo med Freyr. Så kan jag ha det bra i min ensamhet ett litet tag till.
I morgon blir det förhoppningsvis en annan tur för mig. Till och med tim-turen är bättre. Men nu kan jag i alla fall Siggi-turen utan och innan, och det är ju positivt. Det skulle vara bra om jag fick följa med på uppi eller nedri (det är lite längre turer på två till tre timmar). Men det skulle inte förvåna mig om det blir en eller annan Siggi till.
29 mars
Sedan gick jag ner på rummet igen för att slappa och göra ingenting, för det är ju det den lediga dagen är till för. Jag skrev ett brev till Eeva och Sven (innan jag åkte skickade Eeva både brevpapper, kuvert och frimärkspengar till mig så jag skulle skriva till dem, jättegulligt!) och började läsa en av de få böcker av Erland Loe jag inte läst som heter Blåst. En otroligt roande bok, som även hans andra verk. Här är ett av styckena ur boken som roade mig extra mycket:
"Jag lovar Marianne att köpa en ost. En enorm supermanché med ostar så långt man kan se. Det är naturligt nog svårt att välja. Jag kastar en hastig blick på ett äldre äkta par som står en meter till höger om mig. De öppnar många askar med camembert och klämmer på osten och säger saker till varandra. De verkar skeptiska. Jag vill inte vara sämre, så jag öppnar också en ask och klämmer. Den är härlig att klämma på. Jag tar den med mig och går. Det äkta paret ser länge efter mig. Lite avundsjuka för att jag hittade en god ost så fort."
Vid tvåtiden bestämmer jag mig för att ta en promenad in till Hveragerdi och simma. Vi får nämligen simma gratis där. Jag packar väskan och är noga med att få med allting. Men halvvägs in till byn inser jag att jag glömt hela neccesären. Nåja, tänker jag, jag klarar mig nog. Vid simstället (jag vill inte säga simhall, eftersom poolerna är utomhus) finns det tre pooler; en jättegrund som är 38 grader, en liten djupare som är 40 grader och en stor bassäng i normal temperatur. Det finns dessutom en ångbastu. Det var otroligt skönt att simma runt i lagom tempo och sedan sitta i den varma poolen och bara vara.
När jag simmat klart gick jag och köpte frimärken (tio till Europa och ett till USA) och postade brevet till Finland. Jag handlade dessutom lite förnödenheter som balsam och tops. Dessvärre fanns det bara äckligt godis (de har faktiskt lite lösgodis här!) och jag hade inte lust att köpa något konstigt isländskt. Så jag får klara mig på den frukt jag hittar i köket. Jag har faktiskt en flaska cocacola också om det riktigt skulle knipa.
Om det inte är någon som står på tur för skype ikväll blir det nog ett avsnitt Twin Peaks. Jag drömde i natt att jag var hemma och vi skulle titta på det, men då sa Walle att jag inte fick eftersom jag inte kommit så långt.
När jag promenerade tillbaka till hotellet upptäckte jag att jag hade ett hål i fickan på min nya jacka! Den jackan har jag använt ungefär fem gånger totalt, och hålet var rakt ner och ut från fickan! Precis innan jag åkte hemifrån (från Sverige då alltså) kom jag på att det kan vara bra att ha en nål med sig ifall jag får en sticka eller liknande. Då kom mamma springande med ett mini-sykit, och det var verkligen det sista jag packade ner i väskan. Detta lilla fantastiska sykit kom väl till pass när jag skulle laga hålet. Annars är jag inte säker på att det någonsin lagats. Tack mamma!
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor nummer fem; Hur varmt kan det bli i en geiser?
Jag skulle säga 100 grader eller mer, eftersom vattnet exploderar upp i luften. Jag googlade det och hittade in på Illustrerad vetenskaps hemsida där det stod såhär:
"Det är en avgörande faktor i processen att vattens kokpunkt stiger med trycket. Ett vattenfyllt hålrum under gejsern fungerar som en stor tryckkokare, där vattnet kan bli över 100 grader varmt innan det börjar koka. När vattnet kokar, uppstår turbulens som kan pressa ut en liten del av vattnet ur hålrummet. Det ger ett plötsligt tryckfall, som sänker vattnets kokpunkt. Då övergår resten av vattnet omgående i ånga, som har en volym som är 1600 gånger större än vattnet. Detta pressar med stor kraft ut ångan ur gejserns mynning och upp i luften. Utbrottet pågår tills gejsern har fått slut på vatten, eller tills systemet har kylts ned så pass att processen klingar av. Därefter börjar den om igen."
28 mars
Idag var det bara tre personer som bokat tur, och det var bara entimmes-turen, så det blev egentligen en ganska lugn dag. Så när vi mockat och gjort klart i stallet gjorde vi i ordning fyra hästar. Medan Julia var på turen stannade jag i stallet och städade. Freyr, som är halv och går på kryckor (han blev sparkad strax innan jag kom), hade äntligen kommit på något han kunde fördriv sin tid med, nämligen att olja in sadlar och träns. Han tvättade till och med sadlarna innan han oljade dem.
Sedan fick jag ta en vit häst (minns inte namnet) och driva in hästarna från vinterfältet. Nu börjar jag bli riktigt bra på det! Det beror ju förstås på hästen jag rider också. Idag tog det lite längre tid eftersom hästen kom åt elstängslet när jag skulle öppna till fältet och hoppade omkring som en stucken gris. Jag fick stå där en stund med henne så hon skulle lugna ner sig innan jag hoppade upp igen och började härja runt och skrika på de andra hästarna. Men det gick helt bra, så det var ingen fara.
Julia och jag tog sedan en liten namnrunda bland hästarna i paddocken, och som det är nu skulle jag nog kunna känna igen ett par stycken. Löykur och Krummi känner jag nog igen i alla fall. Och den vita förstås, förutom namnet då.
Efter lunch var det ridlektioner med Hrodmar som stod näst på tur. Jag red Faxi (jag skulle kanske kunna känna igen honom också). Alla får ungefär 20-30 min var med honom. Han berättade att anledningen till att han ger oss lektioner är att vi ska kunna rida hans hästar bättre och på rätt sätt, eftersom det är så många nybörjade som rider turer och inte vet hur man hanterar en häst. Det är otroligt bra tycker jag.
Det Hrodmar och jag jobbade mest på var hur jag sitter i sadeln, precis som jag gjorde med Geert. Det är ganska annorlunda gentemot hur man sitter på en storhäst. För det första har man jättelånga stigbyglar, sedan ska man inte sitta på rumpan, utan framme på sittbenen. Hälarna ska förstås tryckas nedåt, men fötterna får inte tryckas framåt. Det ska vara en lodrät linje från axeln till höften och ner till hälen. Det här är något som jag tycker är jättesvårt, eftersom jag har lärt mig att sitta på ett helt annat sätt. Det sista han sa innan jag klev av hästen var; Nu har du två veckor på dig att fixa till sitsen. Två veckor!
Efter lektionen var det dags att träna lite hästar. Och mig också för den delen. Det här var nämligen första gången jag ridit med en handhäst. När man rider med handhäst har man träns på en häst till, vars tyglar man håller i samtidigt med den egna hästens tyglar, så hästen springer bredvid. Nu hade jag dessutom en tredje häst som satt fast på handhästen. Uli red med mig hela vägen, och det gick jättebra. Jag tror nog kan jag skulle kunna klara det själv nästa gång. Det är såklart svårt med den foten som är mot den andra hästen, men det är väl en vanesak kan jag tänka mig. Bara det att stigbyglarna är så långa känns konstigt.
Vi har haft tre föl i stallet sedan jag kom, dryga året gamla. De ska tränas i hantering, kontakt med människor och att ledas i grimma. Idag skulle de släppas ut på fältet igen till resten av flocken och sina mammor. Geert tog en av dem i grimma, och sa att de andra två kommer nog bara följa efter. Tror ni att de gjorde det? Julia och jag fick springa efter som galningar för att leda dem rätt väg (till det fältet finns det ingen gång med staket som ner till vinterfältet). Till och med stackars Freyr fick hoppa ut med sina kryckor för att hjälpa till när fölen sprang åt fel håll. Tillslut sprang de i alla fall rätt väg in på fältet och Geert kunde släppa in den sista i grimman. Det hela gick faktiskt förvånansvärt bra, tack vare min och Julias snabba spurt.
I morse var det faktiskt två hästar som rymde. Då blev det också mycket springande och viftande för att få dem att springa tillbaka till paddocken igen. Men de vill ju vara tillsammans med de andra hästarna så de förstod ganska snabbt vart de skulle in.
I morgon är jag ledig, och det ska bli otroligt skönt. De flesta mobbar mig för att jag är trött hela tiden, mest Geert. Men det är inte så konstigt eftersom jag varit igång varenda dag sedan jag kom, plus alla saker jag ska lära mig. Så i morgon ska jag sova länge och sedan åka in till simhallen i Hveragerði och simma. Jag ska också prata med Frida på kontoret om när jag behöver vara ledig för Berlin-resan och om jag kan vara ledig två veckor så jag hinner åka hem också. Alternativt ledig en annan vecka för hemresan, om det fungerar. Vad jag har förstått är det full fräs hela sommaren.
Jag trivs faktiskt jättebra här. Det känns hemtrevligt och alla är glada och hjälpsamma. Nu i veckan komer det två nya tjejer som ska jobba här. Så nu börjar folk droppa och snart är det fullt hus här nere i källaren.
Jag fick et paket från mamma också idag, med regnbyxorna som jag glömt packa. Hon hade också skickat med lite solkräm och örhängen på beställning av mig. Hon hade dessutom skickat med en påse torkade äpplen, vilket verkligen gjorde mig överlycklig. Jag sitter och knaprar på dem som bäst nu. Min bästaste mamma.
Förresten vet jag inte riktigt vart jag ska få tag på vykort och frimärken än, så det här med att skicka adressen till alla blir lite svårt. Så jag tänkte att jag sätter in den här så ni har den:
Eldhestar
Völlum
810 Hveragerði
Annars kan man alltid gå in på Eldhestars hemsida och titta längst ner på sidan. Klicka här.
Jag har också fått en jobbmobil idag. Man måste alltid ha en mobil med sig om man är ute på tur ensam och något skulle hända. Nu blev det ett otroligt långt inlägg, men jag hoppas ni orkar läsa allt! 
Så här står hästarna och kliar varandra på morgonen när de släpps ut i paddocken. Jättegulligt!
27 mars
På förmiddagen red jag Siggi-rundan igen (den tur jag ridit varje gång) med en grupp fransmän och Geert. Geert kan tydlinge franska också, utöver engelska, svenska, isländska och tyska. Helt otroligt. Jag red Sprouti, som jag till och med minns att jag red för några år sedan när jag var här med mamma. Vi kallar den Siggi-rundan för att man rider genom Siggis farm. Jag fick även chansen att träffa honom själv på showen igår.
På eftermiddagen vallade jag upp hästarna från vinter-fältet in i paddocken. Det gick mycket bättre den här gången eftersom jag visste precis vart jag skulle. Nu vet jag till och med var sommarfältet ligger. Medan Carro skodde om ett par av hästarna tog jag en promenad i området med en sopsäck för att samla upp all plast som lossnat från hö- och halmbalarna. Påsen blev ganska full, och var just och just så tung att jag kunde bära den.
När jag kom tillbaka pekade Geert på en av hästarna och sa; ta den hästen och gå in i paddocken, jag har nog fem minuter för dig. Där petade han på mig med ett spö för att jag skulle sitta rätt, och inte som en potatissäck på min rumpa. Det roligaste är att när jag red med Milla och Jim där hemma sa de att jag sitter fint i sadeln, medan Geert tycker att jag sitter som en potatissäck. Han förklarade också lite småtrix för att hästen ska lyssna på mig bättre och att jag ska göra rätt. Det var riktigt svårt, och mycket att tänka på samtidigt.
När jag släppt ner hästarna till fältet igen och gett stallhästarna hö var det såklart dusch som stod först i kön. Jag pratade lite med Freyr om hur det blir med middag, eftersom kocken är ledig och det är inte en gäst på hotellet. Han och jag är nämligen de enda som bor här. Vi kommer antagligen att äta på någon pizzeria uppe i Hveragerði. Sedan jag ska jag förhoppningsvis lägga mig tidigt!
För att svara på mammas kommentar på gårdagens inlägg; Jag pratade med Carro efteråt, som sa att man kan inte göra något om en häst skenar iväg, annat än försöka ropa till personen på hästen hur den ska bära sig åt. Sitter man på hästen ska man inte sitta och spänna sig för då springer hästen bara fortare. Man ska spjärna emot med fötterna nedåt/framåt och dra tyglarna nedåt för att försöka få hästen att stanna. Om en häst skenar iväg ska man absolut inte springa efter, för det bara triggar den skenande hästen. Man ska stanna med gruppen och hålla dem stilla och lugna. Det här är i alla fall vad jag fick lära mig.
Jag har fått fler Dumma Islandsfrågor av HuvaN som jag ska försöka hitta svar på så snabbt som möjligt. Nu har jag också lagt upp bilderna från igår, så dem kan man se i inlägget under.
26 mars
Efter lunch hade vi en stor grupp på 31 personer från Föreningssparbanken i Sverige som skulle rida en timmes tur. Det tog ganska lång tid att förbereda alla hästarna, och när alla väl kommit upp på dem bar det iväg i en lång karavan. Allting gick jättelugnt och bra tills vi kom till när vi började tölta. En av hästarna for iväg som en pil förbi de andra, och när vi rundade ett hörn på en hage skenade den iväg öven fältet med en annan häst i släptåg. Man kunde se hur kvinnan på den skenande hästen rampaktigt höll sig fast och man hörde hur hon skrek. Tillslut föll hon av och hästen skenade vidare medan ryttaren på den efterföljande hästen lyckades stanna. Det var verkligen jätteläskigt, men tur nog landade hon i mjuk lera och skadade sig inte. Vi bytte lite hästar och hon hoppade upp igen. Det är jätteviktigt att hoppa upp igen så man inte får några onödiga rädslor.
När vi kom tillbaka till stallet och folket kommit iväg till hotellet för fika, gjorde vi i ordning med mat till hästarna och städade. Sedan duschade vi och gjorde oss i ordning för kvällens happening; uppvisning av hingsten Orri och hans avkommor. Orri är en hingst som är otroligt känd och eftertraktad, och nu är även hans avkommor det. Showen var drygt tre timmar, och de visade upp minst 75 olika hästar. Både Orris avkommor, och nästföljade avkommor. Jag fick också för första gången se flygande pass, som är en till speciell gångart som bara vissa islandshästar kan. Flygande pass är ungefär som tölt, fast otroligt mycket snabbare, snabbare än galopp.
Jag tog självklart med min kamera, men jag måste sova nu så jag får lägga upp bilderna i morgon.
Sov gott!
I de övre bilderna ser ni tölt. I tölten rör sig fötterna likadant som i skritt, vilket gör att det blir mjukt och inte så skumpigt som trav.
Flygande pass.
25 mars
Sedan gjorde vi i ordning åtta hästar för att rida samma tur som igår, men den här gången skulle jag rida först. Det gick relativt bra, och jag hitade rätt väg. I slutet tog vi dock en annan väg hem, eftersom vi hade lite tidpress. Hästen jag red var extremt svår att tölta med, tror inte att jag fick inte det en enda gång.
Efter lunch hade vi brandövning. Eftersom vi inte har några gäster på hotellet nu gick det jättebra att simulera en brand och sätta igång larmet utan att folk blir rädda i onödan. Det var spännande och fungerade jättebra. Förhoppningsvis fungerar det lika bra när det brinner på riktigt. Vi gick också igenom vad man ska göra om det blir jordskalv.
Efter lunch red vi samma tur igen, men en lite längre väg eftersom det gick lite snabbare med den här gruppen. Jag red först igen, och nu känner jag mig relativt säker på vägen. Det finns ganska många olika vägar tillbaka som man kan ta, beroende på hur mycket tid man har. Det gäller att veta var man kan ta av. Men jag har i alla fall någorlunda koll. Men jag förstår inte bara hur jag ska göra när jag går själv och inte har någon andraguide som driver på eftersläntrarna.
Eftersom hotellet är tomt är även kocken Nico ledig. Så det fanns ingen färdig middag till mig utan jag fick leta igenom kylar och frysar efter något i lagom storlek att tugga på. Jag hittade någon slags rökt lambit och potatisgratäng som jag åt i ugnen. Efteråt hade jag lovat Freyr att köra honom till Selfoss (grannbyn där jag beställde mina chaps). Dessutom behöver han hämtning vid nio, halv tio. Jobbigt att jag inte kan lägga mig!
Nämnvärt är också att idag var det strålande sol och blå himmel hela eftermiddagen! Det hade jag absolut inte väntat mig efter gårdagens ösregn hela dagen. Snön smälter fort nu, man ser till och med skillnad på snöhögarna på för- och eftermiddagen.
Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer fyra: Varför pratar de så konstigt i jämförelse med resten av norden?
Isländska är ett fornnordiskt språk, och är fortfarande ungefär samma språk som norrmännen talade när de kom hit på 800-talet. Anledningen till att det har bevarats så pass bra är att Island är så isolerat och har inte kunnat påverkas lika mycket av andra språk från resten av europa, exempelvis tyska och engelska. Gamla texter från flera hundra år tillbaka kan till och med läsas näsan problemfritt av människorna som lever idag.
Väster övre: Utanför hotellets baksida, höger övre: Mitt rum i bottenvåningen, vänster nedre: Hotellreceptionen, soffgrupp, bar och matsal längre in, höger nedre: Utanför hotellets andra sida, berget är döpt efter den första nybyggaren (som jag självklart inte minns namnet på) man ser några av våra hästar till vänster i bilden.
Det fina vädret!
24 mars
Klockan ringde halv sju, för att jag skulle hinna gör mig iordning till frukosten vid sju. Därefter bytte vi om till hästkläder och gick ut i stallet och mockade. När allt var klart gjorde vi ordning 17 hästar, tränslade, satte fast på rad längs staketet och sadlade. Jag insåg att jag nog inte kan ett enda ord på engelska av hästgrejerna. Förutom typ, stirrup, som betyder stigbygel. Insåg också att det var en miss att inte köpa chaps (om du inte vet vad det är klicka här). När turisterna kom fick de regnkläder och hjälmar, och vi hjälpte vi dem upp på hästarna i paddocken för att sedan rida ut.
Jag stannade kvar med Uli, en tysk tjej som är personalansvarig. Hon viade mig runt stallet och sedan tog vi en tur runt gården för att se hur det ser ut och tölta lite. Hästen jag red hette Farbror. Nu har de runt 80 hästar, och jag kommer tydligen lära mig dem på ungefär tre veckor. Sedan kommer det fler pö om pö under april och maj. Utöver dem ska jag lära mig alla turer, vad de heter och vart de går, vad man gör under kvällspasset (kommer till det senare).
Efter ridturen bytte vi om (det är jätteviktigt att man inte går in i hotellet i sina hästkläder, allt ska in i omklädningsrummet) och gick sedan till kontoret och träffade en tjej som heter Frida. Vi åt lunch, och sedan åkte hon och jag in till en närliggade stad, som jag inte minns namnet på för att göra några ärenden. Frida skulle gå till banken, och vi skulle gå till något slags kontor för att ansöka om ett isländskt personnummer till mig. Efter det åkte vi till hästbutiken för att mäta upp mig för mina chaps. De kommer att vara klara nästa vecka och jag får till och med mitt namn på dem! Fint som snus. Tjejen i butiken sa att hon gör dem tighta, eftersom jag kommer gå ner i vikt. Det gör tydligen alla om jobbar på Eldhestar.
Sedan skyndade vi oss tillbaka för att jag skulle med på en eftermiddagstur. Hästen jag red hette Camilla, en ganska liten trevlig häst. Julia, en annan guide, sa åt mig att försöka komma ihåg vägen, eftersom jag oftast kommer att rida den turen själv i sommar. Mycket möjligt att jag minns om jag rider samma tur i morgon, men inte en chans att jag minns den om några dagar.
Väl tillbaka i stallet städade vi lite och gjorde i ordning hö till hästarna. Några av dem står nämligen inne under natten. Sedan fick jag snabbt hoppa in i duschen för att sedan vara redo för kvällspasset.
Kvällspasset består av att servera maten till gästerna, ta hand om disken och baren, ta emot bokningar per telefon och ta emot de nya gästerna som kommer. Carro, som jag gjorde det här tillsammans med, sa att det är bra om jag försöker komma ihåg så mycket som möjligt eftersom nästa gång jag har kvällspasset kanske jag är ensam (iiiik herregud!!.... men det ska nog gå bra?).
Nu sitter jag i sängen, klockan är nästan tio, dvs elva i Sverige, och jag kommer att somna på stubben. I morgon blir det antagligen samma visa igen, fast jag slipper kvällspasset. Varje vecka har man en dag ledigt, och jag ska undersöka om man kan jobba ihop fler lediga dagar på raken om någon vill komma och hälsa på. Dessutom ska jag försöka få till två lediga veckor runt resan till Berlin så jag hinner komma hem också!
Svar på HuvaNs Dumma Islandfrågor nummer två: När och hur kom den första hästen till Island?
Den första nybyggaren kom till Island år 874. Han kom från Norge med båt och hette Ingólfur Arnarson. Han hade med sig hästar, och det kom fler ju fler människor som flyttade dit. Sedan dess har Islandshästen utvecklats till den lilla och starka varelse som den är idag. På 1800-1900talet exporterades många hästar till gruvarbete just av den egenskapen; storleken och styrkan. Den har använts till i princip allt på Island; postgång, förflyttning av hö och virke, tävling.. det mesta man kan tänka sig. Den har kallats den trogne följeslagaren. Än idag används hästen flitigt och exporteras mycket, till bland annat Sverige, mest som ridhästar.
23 mars
Just nu är det bara en liten tant som bor på hotellet. Men det ska tydligen komma en skolgrupp på 40 personer ikväll som har varit ute hela dagen. I morgon har jag tydligen kvällspasset, vilket betyder duka ut mat och tillbehör till middag, duka av, hjäla till med disk etc. Men det vet jag mer om i morgon. Då ska jag få någon slags genomgång av allt. Det kommer nog ta ett tag innan jag förstår allting. Jag känner mig rätt vilse.
Jag åt lunch på Arlanda med mamma och pappa innan jag gick in. Det var jättetrevligt. Pappa berättade då att det finns två regler för när jag är här: 1. Jag får inte köpa en häst. 2. Jag är bara här på besök, jag får alltså inte flytta hit. Det ska jag nog kunna klara av att hålla.
Svar på HuvaNs Dumma Islandsfrågor, nummer ett; Varför högg de ner alla träden?
Jag frågade killen (som hämtade mig) och han sa att förr, och då menar jag några hundra år sedan, var det jättevanligt med vulkanutbrott och sådant, plus att människorna behövde träden för att bygga sig hus och annat. Nu är allt täckt av lava, som är cirkus tusen år gammal, så det kan helt enkelt inte växa några träd där. Det finns visserligen träd vid städerna, men de är planterade för trevlighetens skull, antar jag.
Det märks att ungdomarna har kommit nu. Det är mycket ljud och rörelse där uppe. Mycket spring i benen.
God natt.
22 mars
I morgon åker jag. Det känns jättekonstigt. Har inte riktigt fattat än vad som händer. Jag vet ju att jag ska åka och vara borta skitlänge, men det känns liksom inte. Askonstigt. Jag är bara stressad över att jag känner mig så ostrukturerad just nu. Allt är inte riktigt packat, jag har inte städat klart i mitt rum osv osv. Men det ska jag nog ordna.
18 mars
Nu är det många som har tittat på min blogg, och det är ju jätteroligt! Till och med mormor klarade av att gå in själv och till och med kommentera:
"försöker bara fatta det här med bloggandet
mormor"
16 mars
Jag: Men den är ju tryckt 2006!
Mamma: Ja, men hur mycket kan ha hänt sedan dess?
Jag: Ja.. det var finanskris och de gick nästan i konkurs.. det har varit vulkanutbrott?
Vi skrattade både länge och väl.
16 mars
I förrgår var jag med mormor på Hööks för att köpa lite hästgrejer. Köpte en jacka, ett par ridbyxor, ett par skor med stålhätta och två par handskar. Till och med mormor köpte en fleece. Det blev faktiskt inte jättedyrt heller! Idag ska jag uträtta lite ärenden i Forum, köpa fodral till datorn, besöka banken, köpa strumpor. Lite smått och gott.
Förresten såg jag Vetenskapens värld igår på SVTplay, som sändes i måndags. Det handlade om vulkanerna på Island. Jättespännande! Det kan till och med finnas en risk att Katla får ett utbrott när jag är där. Vill du se programmet klicka här.
11 mars
Första bilden med webcamen på datorn.
