My på fri fot

Efter min rågbrödsfrukost blev det Siggi gånger två igen. På förmiddagen red jag medn Christina och 14 personer. Det gick helt bra. Jag red på Tvistur, som är en av de hästar som verkligen kan vara en segpropp på turen. Han är fyrgångare och töltar helst inte, men han kan tölta jättefint. Amanda gillar honom, så varje gång jag ser honom tänker jag på henne. För det mesta struntar han i personen som sitter på honom om det är en nybörjare, det vill säga han går inte fortare än har han lust med. Jag vet att han låter som en gammal häst, man han är bara nio. Han är bara långsam till naturen.

På eftermiddagen red jag Siggin tillsammans med Renee (hon skor mest hela dagarna numera så hon var jätteglad över att få rida). Vi skulle ha 16 personer med oss, men när vi gav oss iväg var det 18 personer i vår långa karavan. Snabbt ringde jag till Carro och sa att vi behöver nog en guide till (man räknar åtta turister per guide) och ganska snart därefter kom Christina galopperande. Det behövdes!

Eftersom jag haft regnjacka under förmiddagen och nästan svettats ihjäl (det regnade inte), bestämde jag mig för att strunta i den på eftermiddagen. Men då regnade det ju förstås. Renee, som gjorde som jag och inte heller tog någon jacka, sa argt, fast på skoj, att "nu är allt ditt fel My att jag blir blöt". Men det regnade inte så mycket. Det var mer ett ihärdig duggregn som ganska snabbt gick över.

Efter att vi oljat sadlar och allt annat som ska till Gulden (de ger sig iväg i morgon) gick jag in och tog en snabbdusch innan jag träffade tröjtanten som var här. Hon har sedan länge varit klar med min tröja, och jag har haft tre personer som påminnt mig om att hon ska komma idag. Och den var superfin! Helt annorlunda från min andra. Här har ni en bild som Maria tog på vår minipromenad efter middagen.





Här är Maria!