2 augusti
Jag tinade ett av mina rågbröd och åt det till frukost tillsammans med ett äpple. Sedan sa vi hejdå till Sofia som skulle åka hem.
Jag skulle rida Siggin med Þóra och Lena D, men sedan var det bara 15 personer som skulle rida så jag skulle stanna hemma. Men det slutade med att jag bytte med Lena, eftersom det bara var svenskar i gruppen. Jag fick en liten sjuårig tjej som handhäst, och hon och jag pratade nästan hela vägen. Hon var där med sin familj (totalt fem personer), och de var så himla gulliga allihopa. Ett av de andra barnen satt på Tyson och skrek och skrattade så hon kiknade när Tyson sprang. Det var verkligen en trevlig tur, trots att jag red på Klaki, som jag verkligen inte gillar.
På eftermiddagen red jag Siggin igen, nu med Lena D. Jag red Þórri, en till häst som jag ogillar. Men han var helt okej idag. Faktiskt nästan bra. Vi hade en isländsk-svensk mamma med sitt barn med oss, och barnet var så himla påfrestade. Hon hade verkligen en gäll röst och pratade hela tiden och frågade saker. Jag berättade om allt möjligt jag kunde komma på, och då kändes det som att det gick bättre. Efter ridturen berättade mamma att hon har en lät autistisk störning, så hon behöver alltid extra mycket information eftersom hon blir stressad annars. "Du verkade förstå direkt, och du gjorde helt rätt!" sa mamman. Det var en till tant som berömde mig; hon sa att jag var så trevlig och positiv, och det var roligt!
Det känns så himla bra och roligt när jag känner att folk uppskattar det jag gör. För jag lägger verkligen ner all min energi i det jag gör här. Jag är verkligen helt slut vid fem-tiden, utpumpad. Så när turisterna ger mig beröm känns det verkligen bra. Att få höra det direkt från dem.
På kvällen tittade Amanda och jag på Beck. Den allra första filmen, från 1997. Den var jättedålig jämfört med de nya. Gunvald är ju dock alltid den samma.
Jag skulle rida Siggin med Þóra och Lena D, men sedan var det bara 15 personer som skulle rida så jag skulle stanna hemma. Men det slutade med att jag bytte med Lena, eftersom det bara var svenskar i gruppen. Jag fick en liten sjuårig tjej som handhäst, och hon och jag pratade nästan hela vägen. Hon var där med sin familj (totalt fem personer), och de var så himla gulliga allihopa. Ett av de andra barnen satt på Tyson och skrek och skrattade så hon kiknade när Tyson sprang. Det var verkligen en trevlig tur, trots att jag red på Klaki, som jag verkligen inte gillar.
På eftermiddagen red jag Siggin igen, nu med Lena D. Jag red Þórri, en till häst som jag ogillar. Men han var helt okej idag. Faktiskt nästan bra. Vi hade en isländsk-svensk mamma med sitt barn med oss, och barnet var så himla påfrestade. Hon hade verkligen en gäll röst och pratade hela tiden och frågade saker. Jag berättade om allt möjligt jag kunde komma på, och då kändes det som att det gick bättre. Efter ridturen berättade mamma att hon har en lät autistisk störning, så hon behöver alltid extra mycket information eftersom hon blir stressad annars. "Du verkade förstå direkt, och du gjorde helt rätt!" sa mamman. Det var en till tant som berömde mig; hon sa att jag var så trevlig och positiv, och det var roligt!
Det känns så himla bra och roligt när jag känner att folk uppskattar det jag gör. För jag lägger verkligen ner all min energi i det jag gör här. Jag är verkligen helt slut vid fem-tiden, utpumpad. Så när turisterna ger mig beröm känns det verkligen bra. Att få höra det direkt från dem.
På kvällen tittade Amanda och jag på Beck. Den allra första filmen, från 1997. Den var jättedålig jämfört med de nya. Gunvald är ju dock alltid den samma.
Kommentarer
Trackback
