My på fri fot

Jag och Marie skulle hämta flocken, men när jag tog ut Tralli ur boxen var han halt. Så jag fick gå över till fältet på andra sidan vägen och hämta Grána och rida ner på henne. Jag gillar att hämta flocken från downdown (ett av våra fält, det som ligger näst längst bort. Det som ligger längst bort heter fiffigt nog downdowndown), för då är man ute i stallet klockan sju och sedan går man in efteråt vid åtta och äter frukost. Det passar mig mycket bättre egentligen, för då kan jag äta lite mer och slippa bli så hungrig. Dessutom slipper man en del av allt sadlande och det är skönt.

Igår gjorde jag en specialmacka till mig utan ost, ifall att jag skulle få dagstur idag. Och mycket riktigt: det blev en 5B! Jag hade med mig tre personer, varav två endast hade ridit några gånger och den tredje var jättevan ryttare. Men det gick bra. Alla var glada och nöjda när vi kom tillbaka till stallet. (Inget anmärkningsvärt hände egentligen under dagen)

Jag drev ner flocken på Sóti till downdown tillsammans med Carro och sedan drev jag ner de sista hästarna och stängde fältet på Grána, barbacka. På tillbakavägen galopperade vi till och med lite! Och jag kom upp helt själv på första försöket, utan stöd, nere på fältet. Fantastiskt.

Ikväll ska jag se efter hur många avsnitt jag har kvar på Twin Peaks. Ungfär tre tror jag. Anledningen till att jag inte tittat färdigt är att jag inte vill att det ska ta slut, men jag måste ju se klart det innan jag åker hem igen. Annars känns det ju lite konstigt.

Jag har bytt lakan nu. Jag tänkte att rena lakan kan jag ju unna mig sista veckan här. Det måste vara den bästa känslan som finns; att få lägga sig helt ren, i ren pyjamas i rean lakan. Ren fröjd.