My på fri fot

Det var jobbigt att gå upp i morse. Jag var extremt långsam och det tog ett bra tag innan jag var kontaktbar överhuvutaget. Under morgonen fick vi säga hejdå till Þóra som skulle rida hem (hon har två hästar och det är en dagsetapp hem till henne). Det var tråkigt, men henne kommer jag med största sannolikhet träffa i höst när hon kommer och hälsar på alla i Stockholm.

På förmiddagen red jag 3A med sex personer. Jag hade Viglundur med mig med en svensk pappa på, och det gick otroligt långsamt. Viglundur är alltid långsam, men idag var det verkligen extremt. Det var påfrestande, men det gick bra för vi hade precis lagom tid.

På eftermiddagen red jag förstås Siggin, tillsammans med Kristina. Vi hade ett gäng ryssar med oss, varav bara två förstod engelska. De andra kunde verkligen inte ett ord. Så i början var Kristina jättefrustrerad och visste inte hur hon skulle få dem att förstå hur de skulle bete sig på hästen. Då stannade jag gruppen och bad en av de engelsktalande översätta precis allt jag sa. Och jag var så tydlig det bara gick, och jag tror nog att de förstod tillslut. Vi var i alla fall hemma i tid och alla verkade nöjda och glada. Vi fick till coh med lite dricks av en tysk pappa.

Jag hade kvällen också idag, och den gick ganska långsamt. Först var jag på jättedåligt humör eftersom alla guesthouse och hostels inne i Reykjavik är så gott som fullbokade då jag ska åka hem och sova en natt där. Det jobbigaste var nog att jag verkligen ställt in mig på ett ställe, och när det var fullt rasade liksom allt. Men under kvällen fick jag tillslut tag på ett inte allt för dyrt rum på ett jättefint och gammalt guesthouse. Så då kändes allt genast mycket bättre.

Inne i Hveragerdi är det någon slags festival idag. Hela helgen är det "Blomsterdagar" där i staden. Efter festivalen är det en fest också som Eyvi (vår andra kock) ordnar dit alla ska gå. Annemiek sa tidigare under kvällen att "du kommer väl senare?", men jag bestämde ganska snabbt att jag nog stannar. Först och främst skulle jag i sådana fall promenera in och dessutom promenera hem. Bara det är för mycket för mina stackars fötter som redan fått utstå en kväll. Det är lite synd och tråkigt, eftersom de flesta av oss är där. Men å andra sidan hade jag verkligen lust eller ork, så det är lika bra att stanna hemma.

Jag såg i alla fall fyrverkerierna de sköt vid halv tolv. De var superfina och det kändes nästan som på nyår, eller förr om åren när vi hade fyrverkerier på kräftskivan med släkten.