24 juni
Idag har jga varit ledig och bara haft det lugnt och skönt, gått och simmat, packat upp och tvättat.
Och det är midsommar också, det hade jag helt missat. Så jag skypeade lite med kompisarna där hemma som hade midsommarsammanskomst. Trevligt.
Vi ska ha någon slags fest på Torvastadir, så dit ska vi åka nu. Det blir nog trevligt.
Hoppas ni har haft en bra dag där hemma!
Och det är midsommar också, det hade jag helt missat. Så jag skypeade lite med kompisarna där hemma som hade midsommarsammanskomst. Trevligt.
Vi ska ha någon slags fest på Torvastadir, så dit ska vi åka nu. Det blir nog trevligt.
Hoppas ni har haft en bra dag där hemma!
23 juni
Nu är jag tillbaka från Kjölur. Det har varit helt fantastiskt, vädret har varit toppen hela tiden. Jag har fyllt mitt minneskort på kameran till fullo med både bilder och filmer, så det ska ni få se senare. Det känns lite jobbigt att komma tillbaka till alla Siggi och Reykjadalur när vi varit ute på vishan och haft det lugnt och skönt.
Helt fantastiskt har det varit i alla fall.
Helt fantastiskt har det varit i alla fall.
17 juni
16 juni
Det var dags för Reykjadalur igen, den här gången med fem personer. Jag fick rida Tinni (har aldrig ridit honom förut) och Þremur (en riktig segpropp ibland) som handhäst. När Ida sa att jag skulle ta Tinni sa hon att han är en jättetrevlig och bra häst, men att han kan hoppa till lite ibland och det är bara sådan han är. Och mycket riktigt; när vi kom ner till ån vi skulle korsa, då fick han spatt och satte av i full galopp hemåt. Þremur slets ut handen (han bara stog kvar så mina turister fångade honom) och jag tappade ena stigbygeln. Där satt jag alltså på en skenande häst med bara en stigbygel och en lös sadel. Och jag blev faktiskt förvånad över hur pass bra balans jag hade! Tillslut stannade ju Tinni, och sedan var det inte mycket mer med det, så jag red tillbaka och vi fortsatte mot dalen.
Reykjadalur är, som ni vet, alltid en stressig tur. Men idag var det helt okej, och vi kom fram redan halv ett. Det hade varit jättekallt på morgonen, så jag hade tagit på mig långkalsonger, men det hade blivit varmare och solen hade till och med börjat titta fram. Men trots den goda tiden blev det ändå lite stressigt på hemvägen.
När vi kom tillbaka till stallet stod Sussa där med en overall på sig. Det hade ju blivit jättevarmt ute så jag var tvungen att fråga varför hon hade den på sig. "Jag ska på Kjölur, ska inte du också det?" Ojojoj, det kommer alltså bli kallt på turen. Snabbt som tusan provade och också ut en overall.
Så hade jag kvällen också. Det var fullt i matsalen och på hotellet så det var full rulle. Men det hade kommit upp en lista på fem som skulle flytta till Torvastadir och inte (Torvastadir är det hus de hyrt för personalen eftersom alla inte får plats i källaren), och till min lättnad stod jag inte på den listan. Det gjorde inte Amanda eller Lena D heller. Däremot hade vi blivit flyttade till det stora rummet, och det blev jag verkligen inte alls glad över. Jag har inte alls någon lust att flytta dit, nu när jag bott i det lilla rummet sedan jag kom.
Jag var verkligen jättesur över det här med rummet hela kvällen. Jag funderade på hur jag skulle möblera om för att det skulle bli bättre där inne, hur jag skulle formulera mig i ett försök att övertala dem om att vi skulle få stanna i lilla rummet, hur jag skulle hinna med både att flytta och packa till turen, var jag skulle sätta upp alla fina saker jag har på väggen nu.. ja, allt tänkte jag verkligen på. Och jag kan säga att jag var inte speciellt glad.
17 juni
Det var Lena som satt i rceptionen idag, eftersom det tydligen är röd dag. Islands nationaldag för att vara exakt. Där gick alltså min plan att övertala Jenny eller Frida om att få stanna i rummet i kras. Jag vill verkligen inte flytta.
Eftersom det också är röd dag är alla affärer stängda. Det var tur att Lena sa det, eftersom jag annars inte hade haft en aning om det. Min plan för dagen var att packa och åka in till Reykjavik och köpa en kamera (det var ju därför jag flyttade min lediga dag!), men nu skulle det alltså inte bli någon kamera. Ännu en sak att vara arg på. Bonus var dock öppet.
Jag pratade med Lena som satt i receptionen om kameraproblemet, och hon började titta runt lite åt mig. Sedan kom vi fram till att det fanns en på Europris, en ÖB-liknande affär i Selfoss. Så då bestämde jag mig för att ta mig dit, antingen med buss eller cykel. Lena sa också att man kan lifta.
Min första plan var att cykla till Selfoss. Marianne har nämligen köpt en cykel nu. Men Nico sa att det skulle ta över en timme att cykla dit i den här vinden, så jag ändrade planen till att cykla till Hveragerdi och sedan ta bussen därifrån till Selfoss. Men jag satt på busstationen både länge och väl, och det kom ignen buss. Så jag frågade en man som jobbar där om det, och han var också förvånad eftersom bussen oftast är i tid. Så frågade jag honom om liftandet, och han sa att det går jättebra. Och så beskrev han vart jag skulle stå, precis efter rondellen, för där saktar folk ner och hinner se en och stanna.
Det tog inte mer än en halv minut innan en bil stannade när jag stog där och tummade vid vägkanten. Helt fantastiskt. Det var en medelålders kvinna i en röd liten bil och vi satt och pratade om allt möjligt, nationaldagen, jobb, trafikolyckor.. Hon var verklinge trevlig! Hon släppte mig mitt i Selfoss så jag fick gå en bit till butiken.
Väl där inne var jag ganska snabb med att bestämma mig (även om jag tvekade lite att den var dyrare än jag trodde). Men nu hade jag ju faktiskt tagit mig dit, så då var det väl lika bra att köpa en kamera. Den kostade runt tusenlappen, helt vanlig digital kamera.
Det hade börjat regna ganska mycket när jag skulle gå tillbaka. Eftersom bussen tillbaka skulle gå först halv fem (klockan var cirkus två) så fanns det bara en utväg kvar: lifta tillbaka. Så jag gick en bit utanför centrum och ställde mig där och tummade. Det tog lite längre tid den här gången, flera minuter faktiskt. Men sedan stanna en bil med ett medelålders par och en hund i (den var så nöjd när jag satt och klappade den). De sa att de kör mig lite längre fram eftersom det inte är någon som stannar här. Vi pratade om allt möjligt och sedan sa de att de kör mig hela vägen till Hveragerdi. Det visade sig att mannen hade hjälpt till att måla vårat stall, och han frågade hur Hrodmar mådde och jag sa att han mår bra och är glad över de sju fölen vi har.När vi var framme tackade jag så mycket för skjutsen och gick in på Bonus för att handla förnödenheter till långturen. Sedan tog jag Mariannes cykel tillbaka till hotellet.
Där hade jag under morgonen möblerat om i stora rummet med hjälp av Rebecca (jag hade pratat med Hrodmar för att försöka övertala honom att vi skulle få bo kvar i det lilla rummet, men svaret var ju nej. Så jag hade ett litet break down och jag pratade lite med Rebecca). Så jag satte i gång att flytta över byråar och kläder och lakan och allt. Bilderna på väggen. Så nu känns det nästan okej. Förutom att det är saker överallt (vi har liksom inget bra ställe att stuva undan väskor och sådant på).
Nu känner jag mig stressad över nästan allting; packningen, turen, rumbytet, alla människor, Sätergläntan, var jag ska bo... Allting verkligen. Men det är nog bara en stund. Och det var väl lite för mycket på samma gång.
Det var dags för Reykjadalur igen, den här gången med fem personer. Jag fick rida Tinni (har aldrig ridit honom förut) och Þremur (en riktig segpropp ibland) som handhäst. När Ida sa att jag skulle ta Tinni sa hon att han är en jättetrevlig och bra häst, men att han kan hoppa till lite ibland och det är bara sådan han är. Och mycket riktigt; när vi kom ner till ån vi skulle korsa, då fick han spatt och satte av i full galopp hemåt. Þremur slets ut handen (han bara stog kvar så mina turister fångade honom) och jag tappade ena stigbygeln. Där satt jag alltså på en skenande häst med bara en stigbygel och en lös sadel. Och jag blev faktiskt förvånad över hur pass bra balans jag hade! Tillslut stannade ju Tinni, och sedan var det inte mycket mer med det, så jag red tillbaka och vi fortsatte mot dalen.
Reykjadalur är, som ni vet, alltid en stressig tur. Men idag var det helt okej, och vi kom fram redan halv ett. Det hade varit jättekallt på morgonen, så jag hade tagit på mig långkalsonger, men det hade blivit varmare och solen hade till och med börjat titta fram. Men trots den goda tiden blev det ändå lite stressigt på hemvägen.
När vi kom tillbaka till stallet stod Sussa där med en overall på sig. Det hade ju blivit jättevarmt ute så jag var tvungen att fråga varför hon hade den på sig. "Jag ska på Kjölur, ska inte du också det?" Ojojoj, det kommer alltså bli kallt på turen. Snabbt som tusan provade och också ut en overall.
Så hade jag kvällen också. Det var fullt i matsalen och på hotellet så det var full rulle. Men det hade kommit upp en lista på fem som skulle flytta till Torvastadir och inte (Torvastadir är det hus de hyrt för personalen eftersom alla inte får plats i källaren), och till min lättnad stod jag inte på den listan. Det gjorde inte Amanda eller Lena D heller. Däremot hade vi blivit flyttade till det stora rummet, och det blev jag verkligen inte alls glad över. Jag har inte alls någon lust att flytta dit, nu när jag bott i det lilla rummet sedan jag kom.
Jag var verkligen jättesur över det här med rummet hela kvällen. Jag funderade på hur jag skulle möblera om för att det skulle bli bättre där inne, hur jag skulle formulera mig i ett försök att övertala dem om att vi skulle få stanna i lilla rummet, hur jag skulle hinna med både att flytta och packa till turen, var jag skulle sätta upp alla fina saker jag har på väggen nu.. ja, allt tänkte jag verkligen på. Och jag kan säga att jag var inte speciellt glad.
17 juni
Det var Lena som satt i rceptionen idag, eftersom det tydligen är röd dag. Islands nationaldag för att vara exakt. Där gick alltså min plan att övertala Jenny eller Frida om att få stanna i rummet i kras. Jag vill verkligen inte flytta.
Eftersom det också är röd dag är alla affärer stängda. Det var tur att Lena sa det, eftersom jag annars inte hade haft en aning om det. Min plan för dagen var att packa och åka in till Reykjavik och köpa en kamera (det var ju därför jag flyttade min lediga dag!), men nu skulle det alltså inte bli någon kamera. Ännu en sak att vara arg på. Bonus var dock öppet.
Jag pratade med Lena som satt i receptionen om kameraproblemet, och hon började titta runt lite åt mig. Sedan kom vi fram till att det fanns en på Europris, en ÖB-liknande affär i Selfoss. Så då bestämde jag mig för att ta mig dit, antingen med buss eller cykel. Lena sa också att man kan lifta.
Min första plan var att cykla till Selfoss. Marianne har nämligen köpt en cykel nu. Men Nico sa att det skulle ta över en timme att cykla dit i den här vinden, så jag ändrade planen till att cykla till Hveragerdi och sedan ta bussen därifrån till Selfoss. Men jag satt på busstationen både länge och väl, och det kom ignen buss. Så jag frågade en man som jobbar där om det, och han var också förvånad eftersom bussen oftast är i tid. Så frågade jag honom om liftandet, och han sa att det går jättebra. Och så beskrev han vart jag skulle stå, precis efter rondellen, för där saktar folk ner och hinner se en och stanna.
Det tog inte mer än en halv minut innan en bil stannade när jag stog där och tummade vid vägkanten. Helt fantastiskt. Det var en medelålders kvinna i en röd liten bil och vi satt och pratade om allt möjligt, nationaldagen, jobb, trafikolyckor.. Hon var verklinge trevlig! Hon släppte mig mitt i Selfoss så jag fick gå en bit till butiken.
Väl där inne var jag ganska snabb med att bestämma mig (även om jag tvekade lite att den var dyrare än jag trodde). Men nu hade jag ju faktiskt tagit mig dit, så då var det väl lika bra att köpa en kamera. Den kostade runt tusenlappen, helt vanlig digital kamera.
Det hade börjat regna ganska mycket när jag skulle gå tillbaka. Eftersom bussen tillbaka skulle gå först halv fem (klockan var cirkus två) så fanns det bara en utväg kvar: lifta tillbaka. Så jag gick en bit utanför centrum och ställde mig där och tummade. Det tog lite längre tid den här gången, flera minuter faktiskt. Men sedan stanna en bil med ett medelålders par och en hund i (den var så nöjd när jag satt och klappade den). De sa att de kör mig lite längre fram eftersom det inte är någon som stannar här. Vi pratade om allt möjligt och sedan sa de att de kör mig hela vägen till Hveragerdi. Det visade sig att mannen hade hjälpt till att måla vårat stall, och han frågade hur Hrodmar mådde och jag sa att han mår bra och är glad över de sju fölen vi har.När vi var framme tackade jag så mycket för skjutsen och gick in på Bonus för att handla förnödenheter till långturen. Sedan tog jag Mariannes cykel tillbaka till hotellet.
Där hade jag under morgonen möblerat om i stora rummet med hjälp av Rebecca (jag hade pratat med Hrodmar för att försöka övertala honom att vi skulle få bo kvar i det lilla rummet, men svaret var ju nej. Så jag hade ett litet break down och jag pratade lite med Rebecca). Så jag satte i gång att flytta över byråar och kläder och lakan och allt. Bilderna på väggen. Så nu känns det nästan okej. Förutom att det är saker överallt (vi har liksom inget bra ställe att stuva undan väskor och sådant på).
Nu känner jag mig stressad över nästan allting; packningen, turen, rumbytet, alla människor, Sätergläntan, var jag ska bo... Allting verkligen. Men det är nog bara en stund. Och det var väl lite för mycket på samma gång.
15 juni
Idag känns som att det har varit en händelserik dag. Så nu till att börja med tänker jag bara berätta de större punkterna:
- Jag har kommit in på Sätergläntan!
- Jag ska åka på långtur i sex dagar med start på lördag!
- ... det var nog bara de två..
Jag var inni idag, och direkt på morgonen kollade jag mailen på iPoden (jag gör det mest hela tiden eftersom jag mailar mycket med mamma och pappa). Och då hade mamma mailat med beskedet att jag kommit in på skolan! Jag kände mig jättenervör hela morgonen, och det bara byggdes på när Hrodmar kom och sa att jag skulle iväg på långtur på lördag. Det ska bli spännande.
Sedan började de vanliga inni-bestyren; städa stalltoan och gästhuset, göra nestis (matsäckssmörgåsar till morgondagens dagsturer), hjälpa nico i köket. Idag fick jag också resna ogräs ute i solskenet. Det var faktiskt riktigt skönt!
Nico höll mig kvar ända till klockan fem, och då hade´jag skypedate med mamma. Hon och Walle var hos familjen Michélsen och firade skolavslutning med Gateaus holländska chokladtårta (de suktade mig med allt smaskande). Det var riktigt trevligt, och Anna sa att "Det här är ju nästan som att umgås!".
Efter middagen åkte vi till poolen allihopa (nästan); jag, Amanda, René (hon var här 2009), Sofia (var här förra året), Veisteinn (son till Nonni), Þora, Steffi och Jennifer. Vi lekte jättemycket med bollarna i stora poolen, spelade vattenhandboll och Tiger (som Gris fast roligare, för när man får "tig" så måste man vara tyst). Vi hade verklinge hur kul som helst och jag var glad att jag åkte med. Det var verkligen i sista sekunden jag ångrade mig och följde med (de andra satt redan i bilen då).
På långturen kommer det 19 gäster, sedan blir det jag, Sussa (har varit här i över 20 år, har alltid hand om långturer), Jennifer och en Mikael som tydligen lagar god mat (det är bra!). Och så en stor flock med hästar. Det blir spännande. Eftersom vi ger oss av på lördag har jag bett att få vara ledig på fredag så jag kan åka och köpa den där kameran innan jag åker. Och så ska jag försöka hitta en midjeväska, för det verkar faktiskt vara en skitbra grej.
Så är det det här med packandet nu också. Jag hade lite dilemma förut vad jag skulle packa i (jag har nämligen bara en liten väska och en enorm resväska), men jag ahr kommit fram till att jag packar i en sopsäck. Det sa Jennifer att hon alltid brukar göra, så varför inte. Jag har ju med mig sådana fina packpåsar också så dem tänker jag använda.
Turen jag ska på heter Kjölur, och vill ni läsa om den kan ni klicka här. Där finns också en dag-för-dag-beskrivning av turen. Hittils har jag inte börjat packa, men jag har skrivit en så utförlig lista jag kan på allt som jag behöver ha med mig.
- Jag har kommit in på Sätergläntan!
- Jag ska åka på långtur i sex dagar med start på lördag!
- ... det var nog bara de två..
Jag var inni idag, och direkt på morgonen kollade jag mailen på iPoden (jag gör det mest hela tiden eftersom jag mailar mycket med mamma och pappa). Och då hade mamma mailat med beskedet att jag kommit in på skolan! Jag kände mig jättenervör hela morgonen, och det bara byggdes på när Hrodmar kom och sa att jag skulle iväg på långtur på lördag. Det ska bli spännande.
Sedan började de vanliga inni-bestyren; städa stalltoan och gästhuset, göra nestis (matsäckssmörgåsar till morgondagens dagsturer), hjälpa nico i köket. Idag fick jag också resna ogräs ute i solskenet. Det var faktiskt riktigt skönt!
Nico höll mig kvar ända till klockan fem, och då hade´jag skypedate med mamma. Hon och Walle var hos familjen Michélsen och firade skolavslutning med Gateaus holländska chokladtårta (de suktade mig med allt smaskande). Det var riktigt trevligt, och Anna sa att "Det här är ju nästan som att umgås!".
Efter middagen åkte vi till poolen allihopa (nästan); jag, Amanda, René (hon var här 2009), Sofia (var här förra året), Veisteinn (son till Nonni), Þora, Steffi och Jennifer. Vi lekte jättemycket med bollarna i stora poolen, spelade vattenhandboll och Tiger (som Gris fast roligare, för när man får "tig" så måste man vara tyst). Vi hade verklinge hur kul som helst och jag var glad att jag åkte med. Det var verkligen i sista sekunden jag ångrade mig och följde med (de andra satt redan i bilen då).
På långturen kommer det 19 gäster, sedan blir det jag, Sussa (har varit här i över 20 år, har alltid hand om långturer), Jennifer och en Mikael som tydligen lagar god mat (det är bra!). Och så en stor flock med hästar. Det blir spännande. Eftersom vi ger oss av på lördag har jag bett att få vara ledig på fredag så jag kan åka och köpa den där kameran innan jag åker. Och så ska jag försöka hitta en midjeväska, för det verkar faktiskt vara en skitbra grej.
Så är det det här med packandet nu också. Jag hade lite dilemma förut vad jag skulle packa i (jag har nämligen bara en liten väska och en enorm resväska), men jag ahr kommit fram till att jag packar i en sopsäck. Det sa Jennifer att hon alltid brukar göra, så varför inte. Jag har ju med mig sådana fina packpåsar också så dem tänker jag använda.
Turen jag ska på heter Kjölur, och vill ni läsa om den kan ni klicka här. Där finns också en dag-för-dag-beskrivning av turen. Hittils har jag inte börjat packa, men jag har skrivit en så utförlig lista jag kan på allt som jag behöver ha med mig.
14 juni
Idag var det äntligen dags för mig att rida en Siggi igen! Jag har ridit dagstur nu i nästan två veckor, så det såg jag verklinge fram emot. Eftersom Ida (och Gudlaug) är och gör intagningsprov på någon viktig hästskola på norra delen av ön, så var det Sussa och Geert som fick vara hästansvariga. Jag red Siggin med Þora och Rebecca (hon var här förra året och har kommit tillbaka nu, jättetrevlig tjej verkligen). Jag red Stigandi, och jag gillar verklinge inte den hästen. Men turen gick bra och vi var hemma i tid!
På eftermiddagen hade jag bara en timtur vid fyra, så fram till dess fick jag rida ett par hästar runt hotellet. Vi har tre eller fyra stycken som tillhör "Nonni-klanen" (hästar som tillhör Nonni, han är en av Hrodmars bröder), och de hästarna är jättetjocka! Alltså verkligen helt enormt tjocka. Sadeln liksom glider omkring, trots att man spänner den ashårt.
Timturen gick bra. Vi hade ett barn på Tyson och inte som handhäst (vanligtvis tar vi småbarnen som handhäst, men nu hade vi redan ett ännu mindre barn med som fick den platsen). Tysan var i alla fall jättebra och lunkade med i bra tempo hela vägen.
När vi kom in för att äta middag var jag jättetrött. Alltså verkligen jag-kommer-somna-med-ansiktet-i-maten-trött. Jag förstår inte hur det kunde bli så. Men jag blev lite piggare när Lena kom med två brev til mig; ett litet från mormor med 5 euro i och en bild på Udden, och ett större från Pelle med bilder från våra fjällturer. Jag ska ta några av dem och sätta upp på väggen.
På eftermiddagen hade jag bara en timtur vid fyra, så fram till dess fick jag rida ett par hästar runt hotellet. Vi har tre eller fyra stycken som tillhör "Nonni-klanen" (hästar som tillhör Nonni, han är en av Hrodmars bröder), och de hästarna är jättetjocka! Alltså verkligen helt enormt tjocka. Sadeln liksom glider omkring, trots att man spänner den ashårt.
Timturen gick bra. Vi hade ett barn på Tyson och inte som handhäst (vanligtvis tar vi småbarnen som handhäst, men nu hade vi redan ett ännu mindre barn med som fick den platsen). Tysan var i alla fall jättebra och lunkade med i bra tempo hela vägen.
När vi kom in för att äta middag var jag jättetrött. Alltså verkligen jag-kommer-somna-med-ansiktet-i-maten-trött. Jag förstår inte hur det kunde bli så. Men jag blev lite piggare när Lena kom med två brev til mig; ett litet från mormor med 5 euro i och en bild på Udden, och ett större från Pelle med bilder från våra fjällturer. Jag ska ta några av dem och sätta upp på väggen.
13 juni
Dagens väder: Mulet och relativt varmt, svag vind.
Jag hämtade flocken med Þora. Jag fick rida Baldvin, och han är en förjävlig häst. Nej det är han faktiskt inte, men han töltar inte för fem öre. Han är dock bra på det sättet att han går dit man vill att han ska gå, så det var egentligen inga problem att hämta flocken på honom, förutom icke-tölten då. Det var roligt, för på andra sidan fältet såg jag Þora bli attackerade av fiskmåsar, och hon hukade sig ner över den galopperande hästen medan fåglarna cirkulerade tätt intill henne.
Dagstur på dagtur på dagstur. Idag blev det 5B med två personer från Norge, en mamma och hennes dotter. Idag kändes det inte alls stressigt (annars brukar jag känna mig stressad mest hela tiden) och det var verkligen jätteskönt. I slutet töltade vi jättesnabbt, och det var roligt. Det är ju inte ofta jag får göra det med alla nybörjare som vi har med oss.
När vi kom tillbaka till stallet kände jag mig helt glad, och det har jag inte gjort på länge. Det är oftast någonting som jag är arg eller irriterad på, men idag verkade allting vara bra. Ännu bättre var att vi kunde gå från stallet redan innan fem, så innan middagen kändes det som om vi hade hur mycket tid som helst. Jag tog en dusch och flätade Amandas hår (hon flätade mitt).
Ikväll ska vi antagligen titta på filmen vi aldrig såg sist. Det blir bra. På lördag är vi lediga tillsammans och då har jag bestämt mig för att köpa en kamera, finally. Den ska itne vara dyr, utan jag måste bara kunna ta bilder med den. Minneskort och det har jag ju redan.
Den utbakade flätan jag gjorde på Amanda!
Spindeln som bor utanför fönstret vid trappen. När jag tittade ut hade den precis börjat spinna sitt nät. Jag var snabbt där med kameran och satt där ganska länge och tittade på hur han donade.
Jag hämtade flocken med Þora. Jag fick rida Baldvin, och han är en förjävlig häst. Nej det är han faktiskt inte, men han töltar inte för fem öre. Han är dock bra på det sättet att han går dit man vill att han ska gå, så det var egentligen inga problem att hämta flocken på honom, förutom icke-tölten då. Det var roligt, för på andra sidan fältet såg jag Þora bli attackerade av fiskmåsar, och hon hukade sig ner över den galopperande hästen medan fåglarna cirkulerade tätt intill henne.
Dagstur på dagtur på dagstur. Idag blev det 5B med två personer från Norge, en mamma och hennes dotter. Idag kändes det inte alls stressigt (annars brukar jag känna mig stressad mest hela tiden) och det var verkligen jätteskönt. I slutet töltade vi jättesnabbt, och det var roligt. Det är ju inte ofta jag får göra det med alla nybörjare som vi har med oss.
När vi kom tillbaka till stallet kände jag mig helt glad, och det har jag inte gjort på länge. Det är oftast någonting som jag är arg eller irriterad på, men idag verkade allting vara bra. Ännu bättre var att vi kunde gå från stallet redan innan fem, så innan middagen kändes det som om vi hade hur mycket tid som helst. Jag tog en dusch och flätade Amandas hår (hon flätade mitt).
Ikväll ska vi antagligen titta på filmen vi aldrig såg sist. Det blir bra. På lördag är vi lediga tillsammans och då har jag bestämt mig för att köpa en kamera, finally. Den ska itne vara dyr, utan jag måste bara kunna ta bilder med den. Minneskort och det har jag ju redan.
Den utbakade flätan jag gjorde på Amanda!
Spindeln som bor utanför fönstret vid trappen. När jag tittade ut hade den precis börjat spinna sitt nät. Jag var snabbt där med kameran och satt där ganska länge och tittade på hur han donade.
12 juni
Dagens väder: Soligt och varmt, vinden kom och gick lite. Man kunde i princip gå i t-shirt ute, helt fantastiskt.
I natt sov jag inte jättebra. Jag vaknade flera gånger lite då och då. Men Amanda berättade att jag hade pratat som en galning i sömnen om något rep och att hon inte fick galoppera. Häromdagen gick jag faktiskt i sömnen också. På morgonen vaknade jag nämligen i Lenas säng (hon hade kommit hem sent på natten), med mitt eget täcke och kudde. I min säng hade Lena fått lägga sig med sin sovsäck (jag låg ju på hennes täcke). Jag vet inte riktigt vad som hände där, men jag blev otroligt förvånad när jag vaknade. Lenas första fråga när hon vaknade var: "Hur mycket drack ni igår egentligen?" Det enda jag hade druckit var saft och varm choklad.
Så idag fick jag äntligen vara inni. Först hjälpte jag Lina lite i receptionen (Jenny och Frida är ju lediga på helgen, så då är det Lina som sitter där), sedan städade jag toaletten i stallet och efter det gick jag vöer till gästhuset. Där dammsög jag, bytte lakan, diskade och vädrade. Jag hade min iPod med så jag kunde lyssna på musik undertiden. Det var ganska skönt att få jobba helt ensam i min egen takt ett tag.
När jag var klar gick jag in igen och hjälpte Nico i köket. Efter lunch gjorde jag 27 matsäcksmackor till dagsturerna i morgon (jag gjorde en utan ost och skrev My på den ifall att jag skulle få en dagstur i morgon). Sedan var det mest lite småsaker, hacka sallad, skära potatis.. Ungefär vid halv fyra hade jag inget att göra längre, men Nico hade innan sagt att jag var tvungen att stanna till fem. Men jag lyckades övertala honom att det var för länge så jag fick gå klockan fyra.
Då gick jag direkt ut och sprang. Jag hade redan på morgonen bestämt mig för att idag var en springdag, speciellt eftersom jag var inni. Jag sprang Uppin, och det gick faktiskt jättebra. Det var ett par delar där det var jobbigt, men jag lyckades ändå hålla ett bra joggingtempo hela vägen! Min plan var att springa den på en timme, högst en och en halv (jag har ju bara ridit där förut, så det var svårt att bedöma). Jag har försökt räkna ut sträckan på googlemaps, och det verkar vara drygt sex kilometer. Det tog ungefär 45 minuter. Det är så skön känsla i kroppen efter att ha sprungit, jag känner mig liksom trött men frisk.
Jag har funderat på det här med kamera nu också. Min lilla har ju gått sönder, och jag tänkte att det kan vara trevligt att ha med en på långturen kanske. Eller bara i stallet. Men så tänkte jag att det är dumt att köpa en här, med tanke på garantier och sådant. Men igår bestämde jag mig för att jag köper en ändå. Det behöver ju inte vara en jättedyr bra kamera, utan bara så att jag kan ha något att ta bilder med när jag är till häst och inte kan ha min stora kamera med.
I natt sov jag inte jättebra. Jag vaknade flera gånger lite då och då. Men Amanda berättade att jag hade pratat som en galning i sömnen om något rep och att hon inte fick galoppera. Häromdagen gick jag faktiskt i sömnen också. På morgonen vaknade jag nämligen i Lenas säng (hon hade kommit hem sent på natten), med mitt eget täcke och kudde. I min säng hade Lena fått lägga sig med sin sovsäck (jag låg ju på hennes täcke). Jag vet inte riktigt vad som hände där, men jag blev otroligt förvånad när jag vaknade. Lenas första fråga när hon vaknade var: "Hur mycket drack ni igår egentligen?" Det enda jag hade druckit var saft och varm choklad.
Så idag fick jag äntligen vara inni. Först hjälpte jag Lina lite i receptionen (Jenny och Frida är ju lediga på helgen, så då är det Lina som sitter där), sedan städade jag toaletten i stallet och efter det gick jag vöer till gästhuset. Där dammsög jag, bytte lakan, diskade och vädrade. Jag hade min iPod med så jag kunde lyssna på musik undertiden. Det var ganska skönt att få jobba helt ensam i min egen takt ett tag.
När jag var klar gick jag in igen och hjälpte Nico i köket. Efter lunch gjorde jag 27 matsäcksmackor till dagsturerna i morgon (jag gjorde en utan ost och skrev My på den ifall att jag skulle få en dagstur i morgon). Sedan var det mest lite småsaker, hacka sallad, skära potatis.. Ungefär vid halv fyra hade jag inget att göra längre, men Nico hade innan sagt att jag var tvungen att stanna till fem. Men jag lyckades övertala honom att det var för länge så jag fick gå klockan fyra.
Då gick jag direkt ut och sprang. Jag hade redan på morgonen bestämt mig för att idag var en springdag, speciellt eftersom jag var inni. Jag sprang Uppin, och det gick faktiskt jättebra. Det var ett par delar där det var jobbigt, men jag lyckades ändå hålla ett bra joggingtempo hela vägen! Min plan var att springa den på en timme, högst en och en halv (jag har ju bara ridit där förut, så det var svårt att bedöma). Jag har försökt räkna ut sträckan på googlemaps, och det verkar vara drygt sex kilometer. Det tog ungefär 45 minuter. Det är så skön känsla i kroppen efter att ha sprungit, jag känner mig liksom trött men frisk.
Jag har funderat på det här med kamera nu också. Min lilla har ju gått sönder, och jag tänkte att det kan vara trevligt att ha med en på långturen kanske. Eller bara i stallet. Men så tänkte jag att det är dumt att köpa en här, med tanke på garantier och sådant. Men igår bestämde jag mig för att jag köper en ändå. Det behöver ju inte vara en jättedyr bra kamera, utan bara så att jag kan ha något att ta bilder med när jag är till häst och inte kan ha min stora kamera med.
11 juni
Dagens väder: Kallt på morgonen och regn (jag satte på mig långkalsonger). Sedan blev det varmare, nästan över tio grader, med fortsatt regn. Nästan ingen blåst. Under eftermiddagen slutade det regna, men molnen låg kvar.
Det blev Reykjadalur för mig idag. Först skulle jag ha med mig fem personer, sedan tillkom det två till, och plötsligt hade jag åtta personer med mig. Det blev ett himla spring med extra mackor och vattenflaskor som skulle packas ner i sadelväskorna. Jag var jättestressad och ville bara dö (inte riktigt, men ni förstår känslan).
Tillslut var vi ala fall iväg. Det gick ganska långsamt, så när vi väl var inne i dalen bestämde jag mig för att stanna lite tidigare än vi brukar, så att de skulle få ordentligt med tid till bad och lunch. Alla verkade helnöjda. De två tyska tanterna ville inte bada, så de stog med med och hästarna. Supertrevliga verkligen. Men det var så roligt, för den ena tanten, hon sa att hur kan jag prata så bra engelska? Den är ju perfekt! Så sa jag att det är ganska viktigt i Sverige att man lär sig bra engelska, och då sa hon: "Aha, because at first I thought you were from Texas!" Herregud, tänkte jag bara och ville lägga mig ner på marken och skratta. Texas av alla ställen!
På vägen tillbaka blev det ändå lite stressigt i slutet, eftersom vi fått lite hinder på vägen (sadlar som skulle flyttas om, någon som bara hoppade av sin häst utan förvarning för att justera sadelgjorden, någon som hade korsat tyglarna under hästens haka etc etc. Så ett tag där ville jag också bara dö.
Men i det stora hela var det en helt okej dag, utan allt för mycket stress. Reykjadalur kan bli en extremt stressig tur, speciellt om man har en stor grupp. Vi kunde också gå in från stallet ungefär vid fem, vilket numera är ganska tidigt. Så fick jag 2000 i dricks också!
Ikväll ska Amanda och jag antagligen titta på en film (om vi orkar och om Amanda inte somnar). Lena D vet vi inte när hon komemr tillbaka eller om hon gör det (hon är ju på Golden, långtur).
Jag har hört att det är nästan 30 grader där hemma. Låter jätteskönt. Hoppas det håller sig till midsommar.
Det blev Reykjadalur för mig idag. Först skulle jag ha med mig fem personer, sedan tillkom det två till, och plötsligt hade jag åtta personer med mig. Det blev ett himla spring med extra mackor och vattenflaskor som skulle packas ner i sadelväskorna. Jag var jättestressad och ville bara dö (inte riktigt, men ni förstår känslan).
Tillslut var vi ala fall iväg. Det gick ganska långsamt, så när vi väl var inne i dalen bestämde jag mig för att stanna lite tidigare än vi brukar, så att de skulle få ordentligt med tid till bad och lunch. Alla verkade helnöjda. De två tyska tanterna ville inte bada, så de stog med med och hästarna. Supertrevliga verkligen. Men det var så roligt, för den ena tanten, hon sa att hur kan jag prata så bra engelska? Den är ju perfekt! Så sa jag att det är ganska viktigt i Sverige att man lär sig bra engelska, och då sa hon: "Aha, because at first I thought you were from Texas!" Herregud, tänkte jag bara och ville lägga mig ner på marken och skratta. Texas av alla ställen!
På vägen tillbaka blev det ändå lite stressigt i slutet, eftersom vi fått lite hinder på vägen (sadlar som skulle flyttas om, någon som bara hoppade av sin häst utan förvarning för att justera sadelgjorden, någon som hade korsat tyglarna under hästens haka etc etc. Så ett tag där ville jag också bara dö.
Men i det stora hela var det en helt okej dag, utan allt för mycket stress. Reykjadalur kan bli en extremt stressig tur, speciellt om man har en stor grupp. Vi kunde också gå in från stallet ungefär vid fem, vilket numera är ganska tidigt. Så fick jag 2000 i dricks också!
Ikväll ska Amanda och jag antagligen titta på en film (om vi orkar och om Amanda inte somnar). Lena D vet vi inte när hon komemr tillbaka eller om hon gör det (hon är ju på Golden, långtur).
Jag har hört att det är nästan 30 grader där hemma. Låter jätteskönt. Hoppas det håller sig till midsommar.
10 juni
När vi vaknade låg det nysnö på bergen. Vilket sommarväder! Jag satte dock inte på mig långkalsongerna, så jag frös lite på morgonen. Men sedan runt lunch blev det jättevarmt och vinden nästan mojnade. På eftermiddagen kom ett ganska behagligt regn, lätt och rakt ner utan blåst.
Jag red 5B med sju personer, alla på comfort-tur. Vi stannade och åt lunch nere i fågelreservatet nedanför utkiksplatsen på Nidrin, och där var det jättefint. Det är verkligen kolossalt, man kan rida runt där hur länge som helst. Sedan på eftermiddagen bytte vi några av hästarna (de fick välja om de ville fortsätta med samma eller prova en ny häst) och då fick ag rida Agnarögn. Henne gillar jag verkligen.
När vi var tillbaka var det dags att olja sadlar och träns till Golden-turen som ska gå iväg i morgon. Lena D ska få följa med på den, eftersom det är så många tyskar med i gruppen. Jag ser verkligen fram emot när jag ska få gå på långtur, men det får vi veta först bara någon dag innan det gäller.
Jag volonterade att stanna med ridskolan. Då var jag i stallet helt själv i en dryg timme. Sedan fick jag rida barbacka ner på Grána och stänga fältet, och det är riktigt kul. Jag är dock inte så bra på att komma upp på ryggen när det inte finns någon sadel (verkligen jättdålig faktiskt), men jag har kommit på en teknik nu när jag liksom tar sats mot staketet, och det funkar skitbra!
Här är mina kalligrafiklotter. Det kommer ta ett tag innan jag får in det helt, och det här med att nöta är så himla trist. Men jag tänkte jag ska titta på lite olika stilar på internet och på så sätt få lite variation på det hela.
Och nu kommer lite bilder från våra horse games! Här är jag och Lysingur.
Blind ryttare. Freyr, Ida och Krummi.
Julia, Lysingur och jag. Laganamn: The BEAST.
Bakochfram. Uli på Hermann ledd av Lena D, och Julia på Lysingur ledd av mig.
Fastbundna fötter. Jennifer, Lina och Birgir.
RACE!!
Här bär det snart av i full galopp. Uli på Hermann, jag på Lusingur och Lenas arm som viftar på Bjartur.
Här lägger Tyson i högsta växeln och viner förbi alla andra (första hästen). Sedan är det Lysingur och Julia, Freyr och Krummi, Lina och Birgir och Lena och Bjartur. Lena D och Hermann kom inte med på bilden (hon trillade tydligen av på vägen, haha).
9 juni
Jag vaknade ganska tidigt, men låg kvar i sängen och havlsov ganska länge. Sedan gick jag upp, hämtade ett äpple, och tittade på ett avsnitt av Twin Peaks medan jag väntade på att Lena D skulle vakna. Planen var att jag skulle åka med henne och Basti (Sebastian heter han egentligen, Lenas kompis) in till Reykjavik, men först skulle de åka till Selfoss så Lena kunde köpa lite hästsaker till sin pappa. Jag stannade på hotellet när de åkte till Selfoss, ringde en snabbis till mamma och skrev ett brev. Sedan bar det av.
Vi hade en riktigt trevlig dag inne i stan. Jag hade på mig min fina islandströja. Men jag köpte nästan ingenting, jämfört med Lena som storshoppade (det var inte meningen egentligen, men det bara blev så). Men jag köpte en kalligrafipenna efter att ha tittat i en kalligrafibok inne i en bokaffär. Så nu ska jag börja skriva fint. Basti var för övrigt jättetrevlig och verkar vara en bra människa.
Ikväll ska jag börja med kalligrafin, förhoppningsvis skriva ett brev till och sticka lite. Det känns lite optimistikst, eftersom jag oftast inte hinner eller orkar göra någonting alls på kvällarna. Så ska jag förhoppningsvis skypea med mamma och Walle.
Jag ser verkligen fram emot min hemvisit i juli. Mamma sa att Eeva och Sven antagligen kommer vara hos oss när jag kommer, och det blir jättetrevligt. Jag hoppas bara de har med sig ordentligt med korv och rågbröd. Här lever jag bara på ljus bröd, och det räcker ingenstans.
Vi hade en riktigt trevlig dag inne i stan. Jag hade på mig min fina islandströja. Men jag köpte nästan ingenting, jämfört med Lena som storshoppade (det var inte meningen egentligen, men det bara blev så). Men jag köpte en kalligrafipenna efter att ha tittat i en kalligrafibok inne i en bokaffär. Så nu ska jag börja skriva fint. Basti var för övrigt jättetrevlig och verkar vara en bra människa.
Ikväll ska jag börja med kalligrafin, förhoppningsvis skriva ett brev till och sticka lite. Det känns lite optimistikst, eftersom jag oftast inte hinner eller orkar göra någonting alls på kvällarna. Så ska jag förhoppningsvis skypea med mamma och Walle.
Jag ser verkligen fram emot min hemvisit i juli. Mamma sa att Eeva och Sven antagligen kommer vara hos oss när jag kommer, och det blir jättetrevligt. Jag hoppas bara de har med sig ordentligt med korv och rågbröd. Här lever jag bara på ljus bröd, och det räcker ingenstans.
8 juni
7 juni
Jag fick rida dagstur till Gränsdalur med den tyska tjejen. Så det var bara vi två och tre hästar. Det var ganska fint väder, och vi stannade på lunchstället i nästan en och en halv timme (där var det dock lite kallt).
När jag kom tillbaka var det dags för kvällen igen, och jag var verkligen jätteseg. Jag tror faktiskt att jag hade lite feber där ett tag, för jag mådde verkligen inte bra. Men det gick över lite senare.
8 juni
Så var det flockhämntning igen, den här gången med Gudlaug. Flockhästarna var Dagur och Sóti (Amanda kallar honom Lejonmanen för han ahr man som ett lejon), och Gudlaug var först i stallet och tog Dagur. Nej, tänkte jag, eftersom Amanda alltid klagar på att Sóti är en hemsk häst som inte töltar. Men hej var det gick, jag tyckte han var hur bra som helst.
Så blev det dagstur igen. Den här gången 5B, Uppi och Nidri, med den tyska tjejen och en till svensk tjej. Jag hade med mig min trillarkompis Ingolfur, och jag tycker verkligen han är en bra häst. Stadig liksom. Och jättebra handhäst.
Efter middagen åkte jag och Amanda till poolen, och jag invigde min nya bikiniöverdel. Vi kastade lite boll i den stora poolen, men sedan blev det för akllt så vi gick till den 40-gradiga. Jag har tvättat mina ridkläder och bytt lakan i sängen. Och nu ska jag gå och lägga mig, helt ren´, i helt rena lakan med en helt ren pyjamas. Det måste nog vara bland det bästa som finns.
I morgon är jag ledig, och jag har lite ångest över att jag inte vet vad jag ska göra. Steffi sa att hon skulle hikea lite, eftersom hon blir så andfådd när vi går uppe i Reykjadalur där det är för brant för att rida. Bra tanke tycker jag. Lena D plus kompis ska åka in till Reykjavik, så den optionen finns ju också. Sedan kan jag ju alltid göra ingenting, gå ut och springa (jag har ju mina springskor nu!), sticka, promenera till Hveragerdi och köpa nya stickor. Me det kan vara skönt att komma härifrån lite också. Vi får se vad det blir. Nu blir det i alla fall Twin Peaks.
6 juni
5 juni
Eftersom innin börjar klockan åtta fick jag sova lite längre. Men det blev ingen inni för mig idag. När jag kom upp sa Lina att jag kommer att få vara ute på förmiddagen, men när jag väl kom ut i stallet sa Ida att det skulle bli Reykjadalur för mig. Jahapp, så var det med den dagen. Till råga på allt skulle jag ha kvällen också. Det var ett par sekunder där som jag verklinge bara ville sjunka genom jorden, men jag tog mig samman. Jag skulle ju trots allt ha turen med Amanda, så det var ju trevligt.
Inne i dalen hade vi det ganska stressigt och turisterna fick egentligen lite för lite tid. Men har man lite tid så har man. Under lunchen höll jag i nio hästar, plus att jag skulle lyckas pilla ut osten i min macka och undvika att tappa hästarna eller att de åt upp mackan. Det var ett himla sjå, men det gick bra.
Direkt när vi kom tillbaka till stallet gick jag in och duschade och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag var verklinge jättetrött, men vi hade bara drygt tio personer så det gjorde ingenting (Marianne var ju där också). Jag kom i säng någon gång efter tio, och då tog det såklart ett tag innan jag somnade. Nu är i alla fall inte Lena D här och gör sina konstiga ljud (hon gör ibland små hummanden när hon sover, ni vet som man låter när man gör en nöjd suck.. otroligt irriterande).
6 juni
Jag trillade av en häst idag. För första gången i mitt liv. Men till det lite senare.
Kallt som tusan och nordanvind, men blå himmel. När jag åkte in och hämtade brödet stod det 0 och -1 på temperaturtavlan innan rondellen. Hua. Dum som jag var tog jag inga långkalsonger på mig, och det fick jag ångra. Klockan halv nio, innan alla turer, hade jag en timtur med en person. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag var fast besluten att springa in och sätta på mig mer kläder när jag kom tillbaka, men det hade jag såklart inte tid med.
Dagens tur för mig blev dagstur, 5B. Det är Nedri och Uppi tillsammans. Det blev lite varmare, men blåsten låg på som bara den. Jag hade två norska tjejer med mig, jättetrevliga, och den ena av dem hittade en jättebra lunchplats åt oss. Bakom en kulle med tjockt gräs, i lä från vinden så att solen kunde värma oss. Fantastiskt skönt. Där satt vi i en dryg timme, tittade på hästarna som åt och ut över floden framför oss.
Men trillandet, det hände precis bakom hotellet när vi skulle börja tölta. Jag hade Ingólfur, den stora röda hästen, och när vi kommit bara några meter så snubblade han. Jag for fram över hans nacke och plötsligt var hans huvud försvunnet, så jag kullerbyttade över honom och landade på marken. Jag höll så hårt jag kunde i tyglarna, och hoppades för allt i världen att hästen inte skulle trampa på mig (han stannade så fort han förstod att jag inte var med). Och så grät jag lite. Tjejerna var snabbt där och tittade så att jag mådde bra, och det gjorde jag. Det enda som hänt var att jag fått ett blåmärke på höften, och så blev jag lite rädd förstås. Men det var inga problem, så jag hoppade upp igen och vi red vidare, sedan tänkte jag inte mer på det.
Nu är det totaltstopp här nere hos oss i källaren. Det är till och med en bajskorv som simmar runt i toaletten.
Eftersom innin börjar klockan åtta fick jag sova lite längre. Men det blev ingen inni för mig idag. När jag kom upp sa Lina att jag kommer att få vara ute på förmiddagen, men när jag väl kom ut i stallet sa Ida att det skulle bli Reykjadalur för mig. Jahapp, så var det med den dagen. Till råga på allt skulle jag ha kvällen också. Det var ett par sekunder där som jag verklinge bara ville sjunka genom jorden, men jag tog mig samman. Jag skulle ju trots allt ha turen med Amanda, så det var ju trevligt.
Inne i dalen hade vi det ganska stressigt och turisterna fick egentligen lite för lite tid. Men har man lite tid så har man. Under lunchen höll jag i nio hästar, plus att jag skulle lyckas pilla ut osten i min macka och undvika att tappa hästarna eller att de åt upp mackan. Det var ett himla sjå, men det gick bra.
Direkt när vi kom tillbaka till stallet gick jag in och duschade och gjorde mig i ordning för kvällen. Jag var verklinge jättetrött, men vi hade bara drygt tio personer så det gjorde ingenting (Marianne var ju där också). Jag kom i säng någon gång efter tio, och då tog det såklart ett tag innan jag somnade. Nu är i alla fall inte Lena D här och gör sina konstiga ljud (hon gör ibland små hummanden när hon sover, ni vet som man låter när man gör en nöjd suck.. otroligt irriterande).
6 juni
Jag trillade av en häst idag. För första gången i mitt liv. Men till det lite senare.
Kallt som tusan och nordanvind, men blå himmel. När jag åkte in och hämtade brödet stod det 0 och -1 på temperaturtavlan innan rondellen. Hua. Dum som jag var tog jag inga långkalsonger på mig, och det fick jag ångra. Klockan halv nio, innan alla turer, hade jag en timtur med en person. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Jag var fast besluten att springa in och sätta på mig mer kläder när jag kom tillbaka, men det hade jag såklart inte tid med.
Dagens tur för mig blev dagstur, 5B. Det är Nedri och Uppi tillsammans. Det blev lite varmare, men blåsten låg på som bara den. Jag hade två norska tjejer med mig, jättetrevliga, och den ena av dem hittade en jättebra lunchplats åt oss. Bakom en kulle med tjockt gräs, i lä från vinden så att solen kunde värma oss. Fantastiskt skönt. Där satt vi i en dryg timme, tittade på hästarna som åt och ut över floden framför oss.
Men trillandet, det hände precis bakom hotellet när vi skulle börja tölta. Jag hade Ingólfur, den stora röda hästen, och när vi kommit bara några meter så snubblade han. Jag for fram över hans nacke och plötsligt var hans huvud försvunnet, så jag kullerbyttade över honom och landade på marken. Jag höll så hårt jag kunde i tyglarna, och hoppades för allt i världen att hästen inte skulle trampa på mig (han stannade så fort han förstod att jag inte var med). Och så grät jag lite. Tjejerna var snabbt där och tittade så att jag mådde bra, och det gjorde jag. Det enda som hänt var att jag fått ett blåmärke på höften, och så blev jag lite rädd förstås. Men det var inga problem, så jag hoppade upp igen och vi red vidare, sedan tänkte jag inte mer på det.
Nu är det totaltstopp här nere hos oss i källaren. Det är till och med en bajskorv som simmar runt i toaletten.
4 juni
Dagens väder: Relativt varmt (8-10 grader kanske), mest molnigt men några solglimtar fick vi allt, lite vind.
Vi har drygt 60 hästar att göra i ordning till dagens turer. Vi hade nästan 25 person på de två dagsturerna. Jag skulle rida Uppin med Freyr och nio personer. När vi red iväg hade vi bara åtta med oss, och det visade sig att ena tanten ville rida lite kortare (Siggin) istället. När vi var tillbaka på hotellet visade det sig att hon inte var tillbaka. Vi ringde runt till alla vi visste, och det visade sig att hon var på dagstur påväg till Reykjadalur. Stackars tant. Men det var ganska komiskt.
I alla fall, på Uppin var jag verkligen förbannad på Freyr. Det hade liksom runnit över. Tillslut brast det bara och jag sa att du ska ge fan i hur jag rider. Sedan tyckte han att det var "lite tramsigt att jag blev arg förut", och det var verklinge droppen. Jag bara kokade. Men samtidigt kan jag inte bara gå och skälla ut någon, för jag känner mig själv så känslig så jag vill inte att det ska bli så att jag inte får fram orden. Men jag hoppas han förstod även om jag bara fick fram en mening.
Men, det var i alla fall en sak som var trevlig på Uppin. Eves (pappas kusin i Finland) jobbkompis och hennes man red med oss! Hon hade fått min bloggadress av Eve och skrivit till mig och frågat om ridturer på lördagen. Så hade de ringt och bokat och önskat mig som guide. De var verkligen så jättetrevliga! (Notera att jag aldrig träffat dem förut)
Vid lunchen ventilerade mig lite för Amanda om allt jag var arg på, och då kändes det lite bättre. Sedan red vi Siggin tillsammans på eftermiddagen med 13 personer. Det gick verkligen jättebra, och till och med mannen som hade Viglundur lyckades hålla igång honom. Jag fick rida en av de helt nya hästarna, Flygar, han som ser ut som Löykur fast med zebraben. Så himla fin häst verkligen. Han var så extremt framåt, men trevlig att rida. Amanda tyckte jag var duktig som lyckades rida honom.
Så var det städdag för vårat rum idag också. Eftersom Lena och hennes kompis åkt nu var det Amanda och jag som fick göra det. Det gick ganska fort. Men eftersom avloppen var fulla igen (våra duschar och toaletter lever sitt eget liv, man vet aldrig om de funkar eller ej) så bestämde vi oss för att åka till poolen och duscha. Men när vi kom dit skulle de just stänga (det är ju helg!). Så vi fick duscha i gästhuset.
I morgon är jag Inni, och det betyder att man jobar inte med hästarna utan inomhus (därav ordet "inni"). Man gör mackorna till morgondagens dagsturer, städar omklädningsrummet, stalltoaletten och gästhuset. Ikväll ska vi försöka gå och lägga oss tidigt, men först ska vi titta lite på Carl-Einar Häckner som är en komiker och trollkarl.
3 juni
Dagens väder: Sol till växlande molnighet, risk för regnskur, temperatur mellan 10 och 15 grader.
Amanda och jag gick upp tidigt för att hämta flocken. Men som jag försökte säga till henne igår tog det bara 25-30 minuter för oss innan vi hade alla i paddocken. Jag hade Kria (den fina med vitbrun päls jag pratade om) som var en jättebra flockhäst, och Amanda hade Gráni.
Och så började det. Vi hade drygt 80 hästar att göra i ordning och det var ett himla sjå med sadlar hit och dit (de bra sadlarna ska ju först och främst på dagturshästarna). Sedan när människorna väl kom var de plötsligt över allt, och jag hade noll koll på hur många jag skulle ha med mig och med vem jag skulle rida (jag visste bara att jag ahde Siggin). Men det visade sig att det över över 30 personer som skulle med, och vi var totalt fem guider.
Det gick relativt bra, men alltid händer det ju något och det är alltid någon man måste driva på lite extra och någon som inte riktigt förstår eller lyssnar (speciellt med så stora grupper). Efter halva vägen delade vi gruppen i två, en snabb och en långsam grupp. Det var en man som frågade mig om vädret, och om det alltid är dem här temperaturen och om det alltid blåser. Jag svarade att idag är det faktiskt ganska varmt, och då såg han verklinge extremt överraskad ut. Det var roligt.
Efter lunch var jag totalt utmattad. Och då hade jag en halvdagstur kvar på eftermiddagen. Vanligtvis gör vi ju bara Siggin på eftermiddagen, men idag var det någon VIP-person som skulle komma. Det var en förnäm (?) dressyrryttade med sitt barnbarn från Lövsta gård. När de kom gav hon mig genast sin broshyr och förklarade var hon kom ifrån. Jag tyckte hon (jag tror hon hette Antonia) verkade ganska dryg till en början, men det släppte efter ett tag. Hennes barnbarn var en tjej på tio år och jättegullig. Vi red Nedrin, för de båda var ganska erfarna så vi kunde hålla ett jämnt och bra tölttempo. Jag hade verkligen trevligt och Antonia sa efter ett tag: "Du är verkligen gullig och omtänksam" och tittade menande mot sitt barnbarn. Vägen till en mormors hjärta går alltid genom barnbarnen! Haha.
När vi kom tillbaka till stallet var vi alla tre så glada och nöjda. Hrodmar stod utanför stallet, och han hälsade på Antonia och sa att vi har ju gått i samma gynasieklass! Så otippat så det inte finns! Inne i stallet tackade Antoia mig och sa att "Det här gjorde du verkligen bra, det ska jag säga till din chef där ute också." Hon tog mig i hand och tackade, och gav mig sedan en kram. Barnbarnet (Minna hette hon) sträckte också ut sina armar för att ege mig och kram och sa hejdå. När de gått kom Hrodmar in i stallet och skrattade, klappade mig på axeln och sa att det där var jättebra.
Och jag var på så himla bra humör. Jag hjälpte Amanda att mocka boxarna (vi har tömt dem nu på halm och har bara spån i dem, använder bara ena sidan eftersom vi inte har några riktiga stallhästar längre. De enda som står inne är flockhästarna, och om det är någon som är halt eller så) och så åt jag som vanligt de kakor som blivit över från dagsturerna.
Det är roligt det här med dressyr tycker jag. Antonia berättade en massa för mig om olika delar och så, och man rider på ett helt annat sätt än på islänningar. Men det roliga är att det i princip bara är överklassen som sysslar med dressyr, så pass exklusivt är det. Hon berättade också att i hennes stall där finns alla möjliga VM- och EM-mästare, och två av hennes döttrar tävlar i hoppning. Åh juste, Hrodmar berättade också att Antonia äger Åhlens. Det var coolt tycker jag.
Lena D ska vara ledig nu i ett par dagar och han fått hit en kompis som hon ska resa runt med här på ön lite. Vi fick träffa honom vid middagen. Verkar vara en trevlig människa. Vi blev medbjudna till Kafi Krus, men eftersom jag är så trött numera så tänkte jag att jag ska sova tidigt ikväll. Men jag lovade att följa med dem den sista kvällen nästa vecka.
Amanda ligger här bredvid och tittar på något på SVTplay och skrattar så hon dör. Det är ganska roligt att lyssna till. Ni ska få se lite bilder som vi tog häromdagen på vår promenad. Jag fick paket från mamma också. Hon skickade mig två försvarets hudsalva med solfaktor 30, lite tidningurklipp om vulkanutbrottet från SVD och en linte bukett pressade liljekonvaljer. Jag blev gladast för blommorna, de har kag tejpat upp på min vägg nu.
Två av de nya fölen.
Amanda och jag gick upp tidigt för att hämta flocken. Men som jag försökte säga till henne igår tog det bara 25-30 minuter för oss innan vi hade alla i paddocken. Jag hade Kria (den fina med vitbrun päls jag pratade om) som var en jättebra flockhäst, och Amanda hade Gráni.
Och så började det. Vi hade drygt 80 hästar att göra i ordning och det var ett himla sjå med sadlar hit och dit (de bra sadlarna ska ju först och främst på dagturshästarna). Sedan när människorna väl kom var de plötsligt över allt, och jag hade noll koll på hur många jag skulle ha med mig och med vem jag skulle rida (jag visste bara att jag ahde Siggin). Men det visade sig att det över över 30 personer som skulle med, och vi var totalt fem guider.
Det gick relativt bra, men alltid händer det ju något och det är alltid någon man måste driva på lite extra och någon som inte riktigt förstår eller lyssnar (speciellt med så stora grupper). Efter halva vägen delade vi gruppen i två, en snabb och en långsam grupp. Det var en man som frågade mig om vädret, och om det alltid är dem här temperaturen och om det alltid blåser. Jag svarade att idag är det faktiskt ganska varmt, och då såg han verklinge extremt överraskad ut. Det var roligt.
Efter lunch var jag totalt utmattad. Och då hade jag en halvdagstur kvar på eftermiddagen. Vanligtvis gör vi ju bara Siggin på eftermiddagen, men idag var det någon VIP-person som skulle komma. Det var en förnäm (?) dressyrryttade med sitt barnbarn från Lövsta gård. När de kom gav hon mig genast sin broshyr och förklarade var hon kom ifrån. Jag tyckte hon (jag tror hon hette Antonia) verkade ganska dryg till en början, men det släppte efter ett tag. Hennes barnbarn var en tjej på tio år och jättegullig. Vi red Nedrin, för de båda var ganska erfarna så vi kunde hålla ett jämnt och bra tölttempo. Jag hade verkligen trevligt och Antonia sa efter ett tag: "Du är verkligen gullig och omtänksam" och tittade menande mot sitt barnbarn. Vägen till en mormors hjärta går alltid genom barnbarnen! Haha.
När vi kom tillbaka till stallet var vi alla tre så glada och nöjda. Hrodmar stod utanför stallet, och han hälsade på Antonia och sa att vi har ju gått i samma gynasieklass! Så otippat så det inte finns! Inne i stallet tackade Antoia mig och sa att "Det här gjorde du verkligen bra, det ska jag säga till din chef där ute också." Hon tog mig i hand och tackade, och gav mig sedan en kram. Barnbarnet (Minna hette hon) sträckte också ut sina armar för att ege mig och kram och sa hejdå. När de gått kom Hrodmar in i stallet och skrattade, klappade mig på axeln och sa att det där var jättebra.
Och jag var på så himla bra humör. Jag hjälpte Amanda att mocka boxarna (vi har tömt dem nu på halm och har bara spån i dem, använder bara ena sidan eftersom vi inte har några riktiga stallhästar längre. De enda som står inne är flockhästarna, och om det är någon som är halt eller så) och så åt jag som vanligt de kakor som blivit över från dagsturerna.
Det är roligt det här med dressyr tycker jag. Antonia berättade en massa för mig om olika delar och så, och man rider på ett helt annat sätt än på islänningar. Men det roliga är att det i princip bara är överklassen som sysslar med dressyr, så pass exklusivt är det. Hon berättade också att i hennes stall där finns alla möjliga VM- och EM-mästare, och två av hennes döttrar tävlar i hoppning. Åh juste, Hrodmar berättade också att Antonia äger Åhlens. Det var coolt tycker jag.
Lena D ska vara ledig nu i ett par dagar och han fått hit en kompis som hon ska resa runt med här på ön lite. Vi fick träffa honom vid middagen. Verkar vara en trevlig människa. Vi blev medbjudna till Kafi Krus, men eftersom jag är så trött numera så tänkte jag att jag ska sova tidigt ikväll. Men jag lovade att följa med dem den sista kvällen nästa vecka.
Amanda ligger här bredvid och tittar på något på SVTplay och skrattar så hon dör. Det är ganska roligt att lyssna till. Ni ska få se lite bilder som vi tog häromdagen på vår promenad. Jag fick paket från mamma också. Hon skickade mig två försvarets hudsalva med solfaktor 30, lite tidningurklipp om vulkanutbrottet från SVD och en linte bukett pressade liljekonvaljer. Jag blev gladast för blommorna, de har kag tejpat upp på min vägg nu.
Två av de nya fölen.
2 juni
Idag skulle jag rida till Gränsdalur, och det är dalen som ligger till höger om Reykjadalur. Den turen har de egentligen slutat med, eftersom när jordbävningen var 2008 öppnades en massa nya källor så att det inte går att komma så långt in längre. Så vi red först den långa Siggin, sedan upp till Stable area (där det var en gubbe som skrek på mig att jag inte fick rida där, utan var tvungen att ta vägen runt stallen istället)och sedan mot dalen med en lång lunchpaus där inne. Jag red helt själv, och var lite nervös till arr börja med eftersom det enda jag ahde att gå på var Lenas vägbeskrivning. Men det visade sig attJennifer också skulle dit (hon hade en grupp som bokat privatguide) så då kunde jag bara följa dem hela vägen. Det var väldigt fint, så jag tror att det blir mitt nästa vandringsmål (man kan alltså vandra in där, men det går inte med hästarna).
När vi kom tillbaka satt Uli och klurade på hur kvällens program skulle gå till; hästlekar. Vi ställde upp lådor i paddocken som koner i sex slalombanor. Planen var att vi i lag om två och två med en häst per lag skulle ta oss igenom banan på olika sätt på kortast möjligast tid. Man rider alltså fram och tillbaka, sedan byter msn så att partnern gör samma sak. Man fick dessutom extrapoäng om man red utan sadel. Så här såg omgångarna ut:
Omgång 1: Rida fram och tillbaka så snabbt som möjligt (mer som uppvärmning)
Omgång 2: Person ett skulle rida med tyglarna korsade under hästens haka, och person två med tyglarna fast i nosbandet.
Omgång 3: Rida på varandras ryggar runt banan och hästen bredvid.
Omgång 4: Person ett sitter på hästen med ögonbindel och person två guidar dem med rösten genom banan.
Omgång 5: Höger, respektive vänster ben, från personerna fastbundna i varandra, springa och leda hästen.
Omgång 6: Person ett leder hästen och person två sitter bakochfram på hästen.
Omgång 7: RACE! Person ett springer till vita grinden på andra sidan höbalarna och person två rider dit i full galopp. Där sker ett byte (den springande måste rida tillbaka och den ridande springer) och båda måste vara tillbaka för att det ska räknas som mål.
Jag och Julia var i lag, och vi hade Lysingur. Det här var så otroligt roligt. Att rida med tyglarna korsade gick inte alls. Lysingur stod bara stilla och fattade inte alls vart han skulle gå. Ögonbindeldelen var också jätterolig, och det gick faktiskt jättebra. Att sitta bakochfram på en häst var också spännande, speciellt när han började tölta, haha. Men det roligaste var förstås racet. Då bar det av i full galopp, helt barbacka och allt, och Julia sprang som en dåre över fältet (vi var tvungna att rida runt på vägen och de som sprang fick gena över fältet). Sedan var det min tur att springa som en dåre. Och vi var faktiskt först tillbaka, Lysingur hade värsta farten! Han tyckte säkert det var jätteroligt.
Efteråt lekte vi lite pinoccio (en lek där man ska hoppa på varandras fötter, den lekte vi alltid på Ektorp), drack cola och åt chips. En jättetrevlig och rolig kväll med andra ord.
I morgon ska Amanda och jag hämta flocken tillsammans, och jag ska rida Kria. Vi har bytt fält nu till Reykjastikki, och det känns jätteskönt. Reykjastikki är det bara att rida rakt ut på, medan på Vorseberg måste man verkligen se sig för ibland var man rider eftersom det kan vara jättesankt. Nu har jag bara försökt övertyga Amanda om att vi inte behöver en timme till att hämta flocken utan en halvtimme.
1 juni
30 maj
Ledig. Medans jag väntade på att Amanda skulle vakna (jag vaknade såklart klockan sju) skrev jag lite brev. Det har jag annars inte mycket tid till. När vi var uppe gick vi til Hveragerdi, fikade med Nico på bakeriet, och tog bussen in till Reykjavik. Där gick vi runt i solen och hade det bra, jag glassade med solbrillor. Vi gick in i alla de dyra kvalitetsaffärerna, som north 66, Cintamati och Ice Wear. Jag hittade en jacka som jag skulle vilja köpa, men såklart behöver jag ingen. Kanske mamma vill dela på den med mig?
Vi gick in i en sådan liten fin islandströjeaffär, samma som jag varit inne i med Lena sist. Och där fanns den, min islandströja. Så himla fin och stor och varm. Den var ganska dyr, men det var det värt. Den kommer jag kunna ha tills jag dör. Amanda köpte också en tröja.
Sedan gick vi ner till en italiensk restaurang som vi sett och satte oss i solen. Precis där vi satt var det vindstilla, så vi kunde sitta i linne och bara glassa. Vi drack varsin mojito innan maten kom, och hade det allmännt bra. Jag kände mig verkligen glad just då, en sådan där glad sommarkänsla. Och allt annat än just det kändes så långt bort.
Efter maten tog vi bussen till Kringlan, ett shoppingcenter lite utanför staden. Det är jättestort verkligen. Där hittade jag en fantastiskt fin bikiniöverdel i en underklädesaffär som jag var tvungen att köpa. Jag köpte också en sportbh inne i sportaffären bredvid. I en av affärerna såg de ut att ha sådanan ljusa och fina sommarkläder, så vi gick in och tänkte prova lite. Då kom en expedit fram till mig och sa: "Oh, wait. I have a dress for you. You have to try it!" Den var starkt korallfärgad, lite för mycket med andra ord. Men hon sa att i sommar kommer jag bli så brun och fin så då kommer den sitta perfekt. Jag sa att jag blir aldrig brun, men då drog hon fram lite brunpuder, och började sminka mig över bröstkorgen så att jag fick en fin solbrun färg. Hon var så himla rolig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen!
När vi skulle åka hem fastnade vi i Mjódd (där måste man alltid byta buss). Klockan var sju och vi hade precis missat bussen, nästa skulle gå klockan nio. Jag var ganska arg ett tag, för Nico hade sagt att de går hela tiden fram till nio. Men vi roade oss med pizza och Amandas iPhone. På väg från Hveragerdi var det ganska kallt, så jag drog på mig min nya tröja, och vips så frös jag inte alls.
31 maj
Det var dags för Reykjadalur, den här gången med Steffi. Jag har egentligen inte speciellt att rapportera om det, förutom att det började regna när vi kom dit, så på vägen ut från dalen frös jag jättemycket. Vi hade två tursiter med oss som var helt trevliga. Det är alltid skönt att komma hem från en dagstur för då vet man liksom att dagen är slut.
Men för mig var den inte slut. Den här veckan har vi nämligen en ridskola med småbarn här, så två personer stannar med dem och ser så allt går bra (de har förstås sin egen personal med, men vi vet ju hästarna och var allt finns). Det var Jennifer och jag som fick stanna. Vi delade på den sista matsäcksmackan som blivit över sedan morgonen och åt upp alla kakor vi hade i skåpet.
När ridskolan var klar släppte vi ner hästarna till fältet, jag red barbacka på Grána igen och Jennifer på Prästur. Vi pratade lite om ridning och hur det känns och vad man tänker och så. Jennifer frågade hur många år jag ridit, och jag sa inga och gav mig en förvånad min. "Du verkar ju vara ganska duktig liksom.." sa hon sedan. Då blev jag jätteglad!
Middag blev det i Selfoss på pizzerian med det fantastiska vitlöksbrödet.
1 juni
Tänk att det redan är juni, det är helt sjukt. Snart är jag hemma igen. Det är lika bra att börja planera redan nu. Sätergläntan vet jag ännu ingen från, de ska skicka det per post den 10 juni.
Det var jättekallt på morgonen, så jag satte på mig långkalsonger. Det vra bra till en början, men sedan blev det jättevarmt (såklart). Jag red Siggin både på för och eftermiddagen, först på Nót och sedan på Kria. Två hästar som jag verkligen gillar.
Precis efter lunch bestämde sig Hrodmar och de andra högsta hönsen att det sulle tas en ny ridbild på personalen. I broschyren finns nämligen en fin bild där alla rider bredvis varandra på en rad, så det var en sådan vi skulle ha nu. Uli frågade vilken häst jag ville ha, och jag valde såklart min Moldis. Han är tillbaka från Vinterfältet nu med smalisarna så jag får förhoppningsvis börja rida honom igen (om jag har tid, han går ju antagligen på tur också).
Det var jätteroligt att rida på rad, vi var sju stycken; Uli, jag, Steffi, Julia, Nico, Marianne och Ida. Jag frågade Elisabeth om jag fick se bilderna nu på kvällen, och en del av dem blev riktigt bra. Jag frågade också henne om jag kunde få köpa en bild, och hon sa att jag kan få den. Jag visste vilken bild jag ville ha, jag har sett den förut. Det är på ringen, man ser mig bakifrån och hela flocken framför mig. Jättefin verkligen. Jag fick den på mitt usb, så när jag komemr hem ska jag beställa den som en stor tavla.
Idag fick jag äntligen paketet med mina springskor! Där i låg en massa annat kul också; torkade mango och äpplen, tio olika tidningar (varav hälften om flygplan och papper, två av pappas stora intressen.. Han skickade ett paket innan med massa tidningar också, även där fanns Ilmailu med), brevet från Gateau om att Fazer köper dem, ett brev från Jocke och ett kuvert fullt med bilder från mamma (till min vägg, skrev hon). Det var fint. Jag fick ett vykort från mormor också.
Och nu, bilder från dagen i Reykjavik:
"Cosy field" för smalisarna, här är Faxi längst fram.
My vid hamnen i Reykjavik där valsafarin utgår från. Titta på de fina bergen som omger allt i bakgrunden!
Amanda i tröjaffären, i tröjan som sedan hon köpte.
My försöker smälta in.
Tröjorna vi köpte!
My glassar i solen med mojito och pasta på väg.
Ledsen My som sitter fast på busstationen i Mjódd.
Här ser man Hvergerdi när man kommer ner från berget, och Ingólfsfjall längstbort till vänster. Till höger (utanför bilden) kan man se havet.
Fint med solen, bergen och den blå himlen.
Amanda.
Ledig. Medans jag väntade på att Amanda skulle vakna (jag vaknade såklart klockan sju) skrev jag lite brev. Det har jag annars inte mycket tid till. När vi var uppe gick vi til Hveragerdi, fikade med Nico på bakeriet, och tog bussen in till Reykjavik. Där gick vi runt i solen och hade det bra, jag glassade med solbrillor. Vi gick in i alla de dyra kvalitetsaffärerna, som north 66, Cintamati och Ice Wear. Jag hittade en jacka som jag skulle vilja köpa, men såklart behöver jag ingen. Kanske mamma vill dela på den med mig?
Vi gick in i en sådan liten fin islandströjeaffär, samma som jag varit inne i med Lena sist. Och där fanns den, min islandströja. Så himla fin och stor och varm. Den var ganska dyr, men det var det värt. Den kommer jag kunna ha tills jag dör. Amanda köpte också en tröja.
Sedan gick vi ner till en italiensk restaurang som vi sett och satte oss i solen. Precis där vi satt var det vindstilla, så vi kunde sitta i linne och bara glassa. Vi drack varsin mojito innan maten kom, och hade det allmännt bra. Jag kände mig verkligen glad just då, en sådan där glad sommarkänsla. Och allt annat än just det kändes så långt bort.
Efter maten tog vi bussen till Kringlan, ett shoppingcenter lite utanför staden. Det är jättestort verkligen. Där hittade jag en fantastiskt fin bikiniöverdel i en underklädesaffär som jag var tvungen att köpa. Jag köpte också en sportbh inne i sportaffären bredvid. I en av affärerna såg de ut att ha sådanan ljusa och fina sommarkläder, så vi gick in och tänkte prova lite. Då kom en expedit fram till mig och sa: "Oh, wait. I have a dress for you. You have to try it!" Den var starkt korallfärgad, lite för mycket med andra ord. Men hon sa att i sommar kommer jag bli så brun och fin så då kommer den sitta perfekt. Jag sa att jag blir aldrig brun, men då drog hon fram lite brunpuder, och började sminka mig över bröstkorgen så att jag fick en fin solbrun färg. Hon var så himla rolig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen!
När vi skulle åka hem fastnade vi i Mjódd (där måste man alltid byta buss). Klockan var sju och vi hade precis missat bussen, nästa skulle gå klockan nio. Jag var ganska arg ett tag, för Nico hade sagt att de går hela tiden fram till nio. Men vi roade oss med pizza och Amandas iPhone. På väg från Hveragerdi var det ganska kallt, så jag drog på mig min nya tröja, och vips så frös jag inte alls.
31 maj
Det var dags för Reykjadalur, den här gången med Steffi. Jag har egentligen inte speciellt att rapportera om det, förutom att det började regna när vi kom dit, så på vägen ut från dalen frös jag jättemycket. Vi hade två tursiter med oss som var helt trevliga. Det är alltid skönt att komma hem från en dagstur för då vet man liksom att dagen är slut.
Men för mig var den inte slut. Den här veckan har vi nämligen en ridskola med småbarn här, så två personer stannar med dem och ser så allt går bra (de har förstås sin egen personal med, men vi vet ju hästarna och var allt finns). Det var Jennifer och jag som fick stanna. Vi delade på den sista matsäcksmackan som blivit över sedan morgonen och åt upp alla kakor vi hade i skåpet.
När ridskolan var klar släppte vi ner hästarna till fältet, jag red barbacka på Grána igen och Jennifer på Prästur. Vi pratade lite om ridning och hur det känns och vad man tänker och så. Jennifer frågade hur många år jag ridit, och jag sa inga och gav mig en förvånad min. "Du verkar ju vara ganska duktig liksom.." sa hon sedan. Då blev jag jätteglad!
Middag blev det i Selfoss på pizzerian med det fantastiska vitlöksbrödet.
1 juni
Tänk att det redan är juni, det är helt sjukt. Snart är jag hemma igen. Det är lika bra att börja planera redan nu. Sätergläntan vet jag ännu ingen från, de ska skicka det per post den 10 juni.
Det var jättekallt på morgonen, så jag satte på mig långkalsonger. Det vra bra till en början, men sedan blev det jättevarmt (såklart). Jag red Siggin både på för och eftermiddagen, först på Nót och sedan på Kria. Två hästar som jag verkligen gillar.
Precis efter lunch bestämde sig Hrodmar och de andra högsta hönsen att det sulle tas en ny ridbild på personalen. I broschyren finns nämligen en fin bild där alla rider bredvis varandra på en rad, så det var en sådan vi skulle ha nu. Uli frågade vilken häst jag ville ha, och jag valde såklart min Moldis. Han är tillbaka från Vinterfältet nu med smalisarna så jag får förhoppningsvis börja rida honom igen (om jag har tid, han går ju antagligen på tur också).
Det var jätteroligt att rida på rad, vi var sju stycken; Uli, jag, Steffi, Julia, Nico, Marianne och Ida. Jag frågade Elisabeth om jag fick se bilderna nu på kvällen, och en del av dem blev riktigt bra. Jag frågade också henne om jag kunde få köpa en bild, och hon sa att jag kan få den. Jag visste vilken bild jag ville ha, jag har sett den förut. Det är på ringen, man ser mig bakifrån och hela flocken framför mig. Jättefin verkligen. Jag fick den på mitt usb, så när jag komemr hem ska jag beställa den som en stor tavla.
Idag fick jag äntligen paketet med mina springskor! Där i låg en massa annat kul också; torkade mango och äpplen, tio olika tidningar (varav hälften om flygplan och papper, två av pappas stora intressen.. Han skickade ett paket innan med massa tidningar också, även där fanns Ilmailu med), brevet från Gateau om att Fazer köper dem, ett brev från Jocke och ett kuvert fullt med bilder från mamma (till min vägg, skrev hon). Det var fint. Jag fick ett vykort från mormor också.
Och nu, bilder från dagen i Reykjavik:
"Cosy field" för smalisarna, här är Faxi längst fram.
My vid hamnen i Reykjavik där valsafarin utgår från. Titta på de fina bergen som omger allt i bakgrunden!
Amanda i tröjaffären, i tröjan som sedan hon köpte.
My försöker smälta in.
Tröjorna vi köpte!
My glassar i solen med mojito och pasta på väg.
Ledsen My som sitter fast på busstationen i Mjódd.
Här ser man Hvergerdi när man kommer ner från berget, och Ingólfsfjall längstbort till vänster. Till höger (utanför bilden) kan man se havet.
Fint med solen, bergen och den blå himlen.
Amanda.
31 maj
Både idag och igår har jag varit dödtrött när jag ska lägga mig, så jag har inte kunnat skriva något. Däremot lovar jag att ge er en ordentlig redogörelse om vad som hänt de senaste dagarna (förhoppningsvis plus lite bilder)
Jag hoppas ni sover gott där hemma.
Jag hoppas ni sover gott där hemma.
29 maj
Snart är det juni. Helt sjukt.
Igår kväll låg jag och läste brevet jag fått av Pelle. Det var en hel del han skickat med; programmet för baletten de varit på i Köpenhamn, två bilder varav en på mig när jag ligger i lappkåtan, karta över fjällen med markerat var vi haft läger tidigare år och var de planerar att landa i år, information om filmen de ska göra om hjärnan och information om tårtorna i företaget Almondy som Pelles företag äger. Det var en långt och intressant brev.
På förmiddagen red jag Loftur på Nedrin med en person. Först var tanken att en man till skulle följa med, men efter att ha fått en rejäl utskällning på spanska av sin fru, bestämde han sig för att följa med henne på Reykjadalur istället. Jag hade i alla fall universums obekvämaste sadel. Inte gjorde det saken bättre att Loftur vägrade att tölta. Det blåste som tusan och jag frös. Så jag var inte speciellt glad när vi kom tillbaka till stallet.
Efter lunch bestämde jag mig för att ta på mig långkalsonger. Det var två personer på Siggin, som jag fick ta. Innan det re jag en av de nya hästarna (inte de gamla nya, utan helt nya) som jag tror heter Jefn. Gråvit häst. Paret jag skulle rida med kom från england och var jättetrevliga och gulliga. Det är ofta engelsmän som är sådär glada och trevliga, jag undrar vad det beror på.
Jag red Kria, en jättefin häst tycker jag. När hon kom blev jag helt förbluffad för att jag tyckte hon var så fin. Hon har svarta ben, brunt huvud och vit vinterpäls med den bruna sommarpälsen under. Så himla speciellt. Hon hade en jättebra tölt (jämtfört med Loftur!) och när vi red iväg kom solen fram. När vi kom tillbaka till stallet var min känsla raka motsatsen till vad den varit på förmiddagen. Allt var jättebra. Carro påpekade det också när hon gick förbi: Du ser så glad ut!
Jag hade kvällen med Marianne också. Marianne kommer bara att jobba i restaurangen under kvällarna, så från och med nu är vi alltid två. Hon har med ansvar för restaurangen och jag har mer ansvar för telefonen och receptionen. Allt gick bra och jag var klar vid halv tio. Då skulle Gudlaug, Þora och Jennifer kolla på två hästfilmer. Den ena handlade om hur man rider sin häst utan träns, och den andra hur man lär sin häst att buga. Det där med att rida utan träns var jättehäftigt. Hon satt bara rakt i sadeln, men armarna hängandes efter sidorna. Eller helt barbacka på hästen utan någonting, bara hon och hästen. Men det har tagit ungefär tio år innan det funkade.
Igår kväll låg jag och läste brevet jag fått av Pelle. Det var en hel del han skickat med; programmet för baletten de varit på i Köpenhamn, två bilder varav en på mig när jag ligger i lappkåtan, karta över fjällen med markerat var vi haft läger tidigare år och var de planerar att landa i år, information om filmen de ska göra om hjärnan och information om tårtorna i företaget Almondy som Pelles företag äger. Det var en långt och intressant brev.
På förmiddagen red jag Loftur på Nedrin med en person. Först var tanken att en man till skulle följa med, men efter att ha fått en rejäl utskällning på spanska av sin fru, bestämde han sig för att följa med henne på Reykjadalur istället. Jag hade i alla fall universums obekvämaste sadel. Inte gjorde det saken bättre att Loftur vägrade att tölta. Det blåste som tusan och jag frös. Så jag var inte speciellt glad när vi kom tillbaka till stallet.
Efter lunch bestämde jag mig för att ta på mig långkalsonger. Det var två personer på Siggin, som jag fick ta. Innan det re jag en av de nya hästarna (inte de gamla nya, utan helt nya) som jag tror heter Jefn. Gråvit häst. Paret jag skulle rida med kom från england och var jättetrevliga och gulliga. Det är ofta engelsmän som är sådär glada och trevliga, jag undrar vad det beror på.
Jag red Kria, en jättefin häst tycker jag. När hon kom blev jag helt förbluffad för att jag tyckte hon var så fin. Hon har svarta ben, brunt huvud och vit vinterpäls med den bruna sommarpälsen under. Så himla speciellt. Hon hade en jättebra tölt (jämtfört med Loftur!) och när vi red iväg kom solen fram. När vi kom tillbaka till stallet var min känsla raka motsatsen till vad den varit på förmiddagen. Allt var jättebra. Carro påpekade det också när hon gick förbi: Du ser så glad ut!
Jag hade kvällen med Marianne också. Marianne kommer bara att jobba i restaurangen under kvällarna, så från och med nu är vi alltid två. Hon har med ansvar för restaurangen och jag har mer ansvar för telefonen och receptionen. Allt gick bra och jag var klar vid halv tio. Då skulle Gudlaug, Þora och Jennifer kolla på två hästfilmer. Den ena handlade om hur man rider sin häst utan träns, och den andra hur man lär sin häst att buga. Det där med att rida utan träns var jättehäftigt. Hon satt bara rakt i sadeln, men armarna hängandes efter sidorna. Eller helt barbacka på hästen utan någonting, bara hon och hästen. Men det har tagit ungefär tio år innan det funkade.
28 maj
Dagens väder: Svag vind, växlande molnighet och sol, runt 10 grader = varmt!
Idag var det dags för Reykjadalur igen. Men det här gången helt själv. Jag hade bara en person med mig, en medelålderns kvinna från Täby som hette Gun. När vi skulle ge oss iväg var det en av hennes väninnor (de skulle bara rida halvdag) som utbrast: Åh är det bara ni två, vilken lyx! Jag vill också ha privatguide!
Vädret var perfekt. Hästarna vi hade med oss var Ingólfur, Lif och Stáli (jag hade den tredje hästen som handhäst, på dagstur har man nämligen alltid handhäst med sig). Vi bytte hästar lite då och då med varandra, eftersom varken Stáli eller Ingólfur varit igång speciellt länge (de kom med alla de andra nya).
Det är inte mycket att berätta om turen, eftersom jag redan dokmenterat den och visat er den när jag vandrade. Gun var jättetrevlig och pratsam och vi hade verkligen en trevlig tur. Under lunchen (Gun gick iväg för att bada i varma bäcken) låg jag ner i gräser och lyssnade till hästarna som smaskade på gräset tätt intill mitt öra. En fantastiskt känsla.
Vi stannade förstås innan dalen för att låta hästarna få lite gräs, men idag var det ändå så pass mycket inne i dalen så att vi inte behövde stanna på vägen tillbaka. När vi var påväg hem kunde vi se ett stort regnmoln röra sig i riktning mot oss. Vi hade haft så himla bra väder hela dagen, så det var ganska väntat. Precis när vi kom ut ur dalen började de första regndropparna och falla. Och det blev ett hällregn. Inte en vind, men vattnet bara vräkte ner. Både Gun och jag var överens om att det var ju ganska skönt egentligen, det var ju varken kallt eller blåsigt.
Det regnade hela vägen hem till stallet, men ingen av oss frös. Skönt! När jag sagt hejdå till Gun fortsatte det vanliga arbetet, mocka, sopa, städa, packa ur sadelväskorna.
Innan middagen åkte Amanda och jag till Bonus. Jag köpte en bulle på bageriet också, men det var sådär. Lite för mycket kanel i tycker jag. Ikväll ska vi antagligen titta på Black Swan, denna fantastiska film. Jag bara ryser när jag tänker på hur bra den är. Om ni inte sett den; se den! Den är genialisk.
Idag var det dags för Reykjadalur igen. Men det här gången helt själv. Jag hade bara en person med mig, en medelålderns kvinna från Täby som hette Gun. När vi skulle ge oss iväg var det en av hennes väninnor (de skulle bara rida halvdag) som utbrast: Åh är det bara ni två, vilken lyx! Jag vill också ha privatguide!
Vädret var perfekt. Hästarna vi hade med oss var Ingólfur, Lif och Stáli (jag hade den tredje hästen som handhäst, på dagstur har man nämligen alltid handhäst med sig). Vi bytte hästar lite då och då med varandra, eftersom varken Stáli eller Ingólfur varit igång speciellt länge (de kom med alla de andra nya).
Det är inte mycket att berätta om turen, eftersom jag redan dokmenterat den och visat er den när jag vandrade. Gun var jättetrevlig och pratsam och vi hade verkligen en trevlig tur. Under lunchen (Gun gick iväg för att bada i varma bäcken) låg jag ner i gräser och lyssnade till hästarna som smaskade på gräset tätt intill mitt öra. En fantastiskt känsla.
Vi stannade förstås innan dalen för att låta hästarna få lite gräs, men idag var det ändå så pass mycket inne i dalen så att vi inte behövde stanna på vägen tillbaka. När vi var påväg hem kunde vi se ett stort regnmoln röra sig i riktning mot oss. Vi hade haft så himla bra väder hela dagen, så det var ganska väntat. Precis när vi kom ut ur dalen började de första regndropparna och falla. Och det blev ett hällregn. Inte en vind, men vattnet bara vräkte ner. Både Gun och jag var överens om att det var ju ganska skönt egentligen, det var ju varken kallt eller blåsigt.
Det regnade hela vägen hem till stallet, men ingen av oss frös. Skönt! När jag sagt hejdå till Gun fortsatte det vanliga arbetet, mocka, sopa, städa, packa ur sadelväskorna.
Innan middagen åkte Amanda och jag till Bonus. Jag köpte en bulle på bageriet också, men det var sådär. Lite för mycket kanel i tycker jag. Ikväll ska vi antagligen titta på Black Swan, denna fantastiska film. Jag bara ryser när jag tänker på hur bra den är. Om ni inte sett den; se den! Den är genialisk.
27 maj
26 maj
Det var dags för första Reykjadalurturen, och det var jag och Jennifer med tre turister. Jag har ju bara vandrat dit, så det kan vara bra att kunna "ridvägen/-sättet" också. Eftersom det inte finns något gräs i dalen än fick vi stanna utanför både på dit och hemvägen och låta hästarna äta. Vi hade tur för det regna aldrig, men det blåste som tusan nästan hela tiden. Mest på tillbakavägen. Tursiterna (förutom en) ville inte ens bada för att det var så kallt.
Vi hade med oss mackor och vatten i sadelväskorna, och sedan turisternas handdukar och badkläder. Det var ganska skönt att vara ute hela dagen, för då vet man att dagen är slut när man kommer tillbaka till stallet. Annars måste man liksom ladda om igen efter lunch när man ska gå ut och ta nästa tur.
På kvällen skypeade jag med Frida en snabbis innan vi stack iväg till poolen (alla var stelfrusna). När vi badat och var varma och goa igen gick jag ut ur omklädningsrummet lite för de andra. Där stog en svensk skolklass och ockuperade hela rummet. Plötsligt stod Nomi framför mig. Nomi!! Nomi, som är Lina och Nicks dotter, som vi alltid träffar på sommaren när vi är i Lojärden med Michélsens. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det var helt sjukt! Vad är oddsen liksom! De hade till och mde varit och ridit hos oss, men jag var ju i Reykjadalur, så jag missade dem.
När min chock lagt sig och alla var klara tog vi grå bilen (den stora, vi var tio personer tror jag) till Kafi Krus i Selfoss och åt middag. Det var jättetrevligt att alla var med (inte tjejerna i Hveragerdi dock, och de som hade kvällen) och vi kom hem ganska sent.
Jag fick ett vikingavykort från mormor också!
27 maj
På förmiddagen fick jag ingen tur, utan jag fick rida med på ringen med Lena och Ida. Idag ökade vi till tre varv. På sista varvet kunde man verklinge märka att hästarna var trötta, för en del började sacka efter och orkade inte springa ikapp som innan. Elisabeth hade som vanligt stationerat sig utefter vår väg och fotograferade.
På eftermiddagen red jag med comfort-turen (den danska mamman, Lotte, och hennes son, Nicolaj) på Nedrin. Jag red Agnarögn, och idag var hon riktigt bra. Jag hade dessutom ett spö med mig i fall att hon skulle få för sig att vägra gå igen. Men det gick som sagt jättebra. Jag bestämde mig för att rida över fälten för första gången (runt de fält där man annars går igenom alla grindar. Det står en hingst när på sommaren så då måste man alltid gå runt). Lotte var så himla söt, för hon sa hela tiden hur roligt det var, hur trevlig och bra jag var etc etc. Vi tog en liten galopp också i en backe, och Nicolajs ögon lyste när jag tittade bak på honom. Fantastiskt.
Men. När vi kom tillbaka till stallet tänkte jag att vi tar turen runt hotellet också (vi hade ju inte bråttom, plus att det var deras sista riddag) så vi svängde in till vänster. Agnarögn började hålla på lite så jag bad Lotte rida först. Men plötsligt snubblade Geysir (hennes häst) och hon for rakt ner med en kullerbytta över hans huvud ner i marken.
Jag blev så rädd. Både jag och Nicolaj hoppade av våra hästar och sprang fram till henne för att se hur det gick. Hon var jätteskakis och rörde lite på sig, men allting verkade vara okej. Hon hade inte skadat sig. Hon har en ganska stor kropp, och det gör ju inte saken direkt bättre. Vi kom överens om att hon skulle försöka ta sig upp på hästen igen och sedan skritta hem, men hon kom inte upp. Så vi började promenera tillbaka.
Det var verkligen tur att det hände precisvid hotellet och inte nere vid floden eller över fälten. Men hon försökrade mig om att allt var bra med henne. Vi skrev en "Accident report", som man alltid måste göra om någon trillar av. Sedan gav hon mig en stor kram och jag sa att jag hoppas hon mår bra. Tänk inte mer på det, sa hon då och log stort, jag mår bra!
Sedan fick jag rida ner på Spoi och öppna och stänga Vinterfältet och Vorseberg för de hästar som skulle dit. Och när timturen kom tillbaka släppte vi alla hästarna och gjorde kalrt för att gå. Timturen var en grupp islänningar, och ibland kan jag blir så trött på dem. Þóra sa det också, islänningar kan vara förjävliga. Om du inte pratar isländska utan engelska med dem, så ignorerar vissa av dem dig totalt. Jag kan inte bara förstå hur man kan bete sig så. Julia berättade att det ofta händer att hon blir ignonerad av svenskar också, med det är för att svenskar är så fega och många känner sig osäkra med engelskan (tror jag i alla fall). Islänningarna är för stolta för att prata med någon annan, och det är det som stör mig.
Efter middagen åt jag en oboymacka.
Jag skypeade med Walle, mamma och pappa också. Jag diskuterade mitt kamerproblem med mamma: när jag tappade den lossnade en bit där batterierna sitter (ni vet det är liksom doingdoing-igt i botten när man lägger i dem, det är en sdan som har lossnat). Mamma sa såhär: Men om du tar en bit ståltråd och knörvlar ihop den och lägger ner? Haha, knörvla. Det är ett jättebra ord.
Så, till vulkanen. Hrodmar sa i förrgår att det är slut, det vill säga att utbrottet lagt sig. Så allt är med andra ord frid och fröjd igen. Men det var sannerligen en upplevelse!
Det var dags för första Reykjadalurturen, och det var jag och Jennifer med tre turister. Jag har ju bara vandrat dit, så det kan vara bra att kunna "ridvägen/-sättet" också. Eftersom det inte finns något gräs i dalen än fick vi stanna utanför både på dit och hemvägen och låta hästarna äta. Vi hade tur för det regna aldrig, men det blåste som tusan nästan hela tiden. Mest på tillbakavägen. Tursiterna (förutom en) ville inte ens bada för att det var så kallt.
Vi hade med oss mackor och vatten i sadelväskorna, och sedan turisternas handdukar och badkläder. Det var ganska skönt att vara ute hela dagen, för då vet man att dagen är slut när man kommer tillbaka till stallet. Annars måste man liksom ladda om igen efter lunch när man ska gå ut och ta nästa tur.
På kvällen skypeade jag med Frida en snabbis innan vi stack iväg till poolen (alla var stelfrusna). När vi badat och var varma och goa igen gick jag ut ur omklädningsrummet lite för de andra. Där stog en svensk skolklass och ockuperade hela rummet. Plötsligt stod Nomi framför mig. Nomi!! Nomi, som är Lina och Nicks dotter, som vi alltid träffar på sommaren när vi är i Lojärden med Michélsens. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det var helt sjukt! Vad är oddsen liksom! De hade till och mde varit och ridit hos oss, men jag var ju i Reykjadalur, så jag missade dem.
När min chock lagt sig och alla var klara tog vi grå bilen (den stora, vi var tio personer tror jag) till Kafi Krus i Selfoss och åt middag. Det var jättetrevligt att alla var med (inte tjejerna i Hveragerdi dock, och de som hade kvällen) och vi kom hem ganska sent.
Jag fick ett vikingavykort från mormor också!
27 maj
På förmiddagen fick jag ingen tur, utan jag fick rida med på ringen med Lena och Ida. Idag ökade vi till tre varv. På sista varvet kunde man verklinge märka att hästarna var trötta, för en del började sacka efter och orkade inte springa ikapp som innan. Elisabeth hade som vanligt stationerat sig utefter vår väg och fotograferade.
På eftermiddagen red jag med comfort-turen (den danska mamman, Lotte, och hennes son, Nicolaj) på Nedrin. Jag red Agnarögn, och idag var hon riktigt bra. Jag hade dessutom ett spö med mig i fall att hon skulle få för sig att vägra gå igen. Men det gick som sagt jättebra. Jag bestämde mig för att rida över fälten för första gången (runt de fält där man annars går igenom alla grindar. Det står en hingst när på sommaren så då måste man alltid gå runt). Lotte var så himla söt, för hon sa hela tiden hur roligt det var, hur trevlig och bra jag var etc etc. Vi tog en liten galopp också i en backe, och Nicolajs ögon lyste när jag tittade bak på honom. Fantastiskt.
Men. När vi kom tillbaka till stallet tänkte jag att vi tar turen runt hotellet också (vi hade ju inte bråttom, plus att det var deras sista riddag) så vi svängde in till vänster. Agnarögn började hålla på lite så jag bad Lotte rida först. Men plötsligt snubblade Geysir (hennes häst) och hon for rakt ner med en kullerbytta över hans huvud ner i marken.
Jag blev så rädd. Både jag och Nicolaj hoppade av våra hästar och sprang fram till henne för att se hur det gick. Hon var jätteskakis och rörde lite på sig, men allting verkade vara okej. Hon hade inte skadat sig. Hon har en ganska stor kropp, och det gör ju inte saken direkt bättre. Vi kom överens om att hon skulle försöka ta sig upp på hästen igen och sedan skritta hem, men hon kom inte upp. Så vi började promenera tillbaka.
Det var verkligen tur att det hände precisvid hotellet och inte nere vid floden eller över fälten. Men hon försökrade mig om att allt var bra med henne. Vi skrev en "Accident report", som man alltid måste göra om någon trillar av. Sedan gav hon mig en stor kram och jag sa att jag hoppas hon mår bra. Tänk inte mer på det, sa hon då och log stort, jag mår bra!
Sedan fick jag rida ner på Spoi och öppna och stänga Vinterfältet och Vorseberg för de hästar som skulle dit. Och när timturen kom tillbaka släppte vi alla hästarna och gjorde kalrt för att gå. Timturen var en grupp islänningar, och ibland kan jag blir så trött på dem. Þóra sa det också, islänningar kan vara förjävliga. Om du inte pratar isländska utan engelska med dem, så ignorerar vissa av dem dig totalt. Jag kan inte bara förstå hur man kan bete sig så. Julia berättade att det ofta händer att hon blir ignonerad av svenskar också, med det är för att svenskar är så fega och många känner sig osäkra med engelskan (tror jag i alla fall). Islänningarna är för stolta för att prata med någon annan, och det är det som stör mig.
Efter middagen åt jag en oboymacka.
Jag skypeade med Walle, mamma och pappa också. Jag diskuterade mitt kamerproblem med mamma: när jag tappade den lossnade en bit där batterierna sitter (ni vet det är liksom doingdoing-igt i botten när man lägger i dem, det är en sdan som har lossnat). Mamma sa såhär: Men om du tar en bit ståltråd och knörvlar ihop den och lägger ner? Haha, knörvla. Det är ett jättebra ord.
Så, till vulkanen. Hrodmar sa i förrgår att det är slut, det vill säga att utbrottet lagt sig. Så allt är med andra ord frid och fröjd igen. Men det var sannerligen en upplevelse!
